Imorgon. Ja. Det vilar något Magiskt över morgondagen.
Förskolepersonalen friskförklarade mitt barn idag när vi hämtade 3åringen och sa att hon var välkommen imorrn.
Imorrn avslutas alltså 24 dagars sjukdom i vårt hus.
24 dagar.
Imorgonbitti ska jag gå upp, klä på barnen, ge dem frukost, spänna fast dem i bilen och se dem lyckligt glida iväg till förskolan. Jag ska hämta min tidning. Kanske baka några scones. Sätta mig vid frukostbordet och ha en jävligt lång frukoststund helt. för. mig. själv.
Sen är det naturligtvis tusen andra saker jag ska göra också. Men det är den där stunden jag längtar efter. Morgonfriden. Morgonlugnet.
Som TUR ÄR ska det dessutom vara lite svalare imorrn. I två dagar har alltså luften stått stilla i Visby. Och så 25 graders värme på det. Tryckande. Kvävande. Usch. Jag hatar det. Jag kan gärna ha sommar och sol men i LAGOM doser.
Jag gillar höst och vår. Innan jag fick barn var jag en höstperson ut i fingerspetsarna. Kände att min kropp och min själ kom i Harmoni i höstmörkret. Sen jag fick barn är jag definitivt mer av en sommarperson, men bara på ytan. Bara för att barnen är så lyckliga då.
Men ärligt. Myggor, svett, skavsår, sand, bikini, getingar, kirskål och annat skit. Nja.
Idag har jag funderat över något så simpelt som Hanna Widerstedt. Ja jag är lite besatt av hennes blogg. Och hennes pojkväns blogg (han är så fruktansvärt vidrig). Jag har läst en massa konspirationsteorier om att Hanna "fejkar". Att hon är nått slags konstprojekt. Har avfärdat dem tidigare, tills jag hittade hennes tidigare blogg... Det får en att undra lite faktiskt..
Ja. Annars har jag mest pustat och svurit. Jag blir ARG på värmen. Jag var inte BEREDD på den här värmen och det är INTE OKEJ att den kommer så här och i den här formen (kvav och tryckande), särskilt inte när det ännu är för kallt att bada i havet (jag älskar att bada i havet).Far åt helvete sommarjävel.
Suttit i diskussioner med diverse människor som av olika orsaker vill minska eller helt strypa invandringen. Det är faktiskt ganska lärorikt. Tex har jag lärt mig att inte klumpa ihop dem. Någon vill strypa invandringen helt. Någon är helt klar över att i princip all brottslighet i Sveige begås av invandrare. Andra diskuterar brottslingar i det stora hela och vill se skärpta straff för alla, osv. Och några älskar förmodligen Adolf Hitler.
För det andra har jag förstått att det är väldigt svårt för en person med främlingsfientliga åsikter att förstå hur jag kan tveka inför att skriva negativa texter om islam och invandring i rädsla av att misstas för " en av dem". Och det kan jag förstå. Jag fattar ju heller inte varför de verkar vara nästan rädda för vänsterfolk heller.
De är så himla arga, de här människorna. Känner sig otroligt förtryckta vissa av dem.
Vissa är så arga att de helt enkelt inte klarar av att diskutera utan att vara elaka. Andra försöker "braina" ut mig.
Någon hävdar att jag som gotlänning (väldigt lågt invandrarantal) har något att säga till om. Men jag har väl bott i storstäder. Levt tillsammans med en iransk man. Och det var inte så farligt faktiskt.
Och ja..det är ju konstigt att så väldigt många människor kan sitta och dra slutsatser om hur det ÄR (i muslimska länder, i muslimska familjer, i muslimska kyrkor osv) utan att någonsin satt sin fot i ett muslimskt land, eller innanför en muslimsk familj dörr eller i en moské..
Eva Bofride skickade denna till mig. Och den är till dig, Mats Hansson. Kanske förlarar den lite bättre vad jag menar.
Hade min krönika i lördags istället varit en krönika KRITISK mot islam, hade jag troligen istället fått 130 positiva, glada och jakande kommentarer på den här skitsidan. Och då hade jag lika gärna kunnat skjuta mig själv i huvudet. Att det ska vara så svårt att fatta det?
Några låtar jag av olika anledningar Aldrig Mer kan lyssna på. Som är Förstörda för mig. För Alltid.
1. Ja den här dumma låten... Jag gillar den. GILLADE. Kan man säga. Det är ju inget jag direkt SKRYTER OM, att jag har gillat den (har gillat orginalet mer, men inte heller det är något jag kan skryta om och dessutom spelar det ingen roll för jag kan inte lyssna på den låten heller längre) men det har jag iallafall gjort. Tills jag träffade min man. Eller kanske snarare hans ex. Ja det var väldigt dumt av min man att berätta för mig att det här var "deras" låt (det berättade han innan vi blev tillsammans dock). Kanske hade jag kunnat acceptera detta och kunnat tycka om låten även i fortsättningen, om det inte vore för att det är ett "problem-ex" vi pratar om. Tyvärr spelas den ännu då och då på radion och då måste jag snabbt byta. Min man får gärna tänka på sina ex. Men inte på HENNE!
2. Jag lyssnade mycket på Cat Stevens under sista året i gymnasiet. Sista terminen åkte vi, men klassen/skolan på en bussresa genom Polen, Tyskland, Österrike och nått land till som jag har glömt. Jag var 19 år men vi fick inte dricka alkohol på resan efter det var "skoltid" och dessutom 17åringar med på resan (vi reste tillsammans med klassen under oss). Under de nästan 3 veckor vi åkte runt tvingades vi hormonstinna, partydjur till ungdomar att dag efter dag frestas av öl för 7 spänn (i Polen) osv och det var mycket gräl på resan angående det här med alkohol. Drack vi skulle vi bli hemskickade, sas det.
På båtresan hem, från Polen till Karlskrona väntade vi elever uppe tills lärarna gick och la sig. Sen var det high life kan man säga. Ingen kunde ju skicka hem oss när vi redan var påväg hem!!
Jag har faktiskt aldrig varit så full i mitt liv sedan dess. Det är enda gången i livet som jag vart så full att jag faktiskt inte kunde gå. Jag fick krypa till hytten. Krypa upp i överslafen och som tur var låg det en plastpåse där som jag kunde spy.
Dagen efter fortsatta det. Vi skulle köra från Karlskrona till Oskarshamn. I Kalmar skulle vi ha pause. Jag satt och spydde hela jävla bussresan. I en plastpåse. Inför alla mina lärare. Det var SKAM av allra högsta grad kan man säga. Till saken hör att jag hade hörlurar på mig under bussresan, med musik. Cat Stevens. Och min favoritlåt blev aldrig mer vad den en gång hade varit.
3. Min pappa gick bort i cancer när jag var 15 år. Det var i september och det enda jag minns av resten av den hösten var hur jag satt i soffan uppe på hallen som var mitt rum. Jag hade just börjat snusa och gjorde det i smyg. Satt där uppe på rummet med tända ljus och snusade och lyssnade på en "absolute love"-skiva som min kusin hade lånat mig. Den här låten var med på den skivan. Och än idag kan jag inte lyssna på den utan att gråta.
Tyvärr kan jag själv inte kommentera kommentarerna efteråt. Men en sak skulle jag vilja få sagt och det är att jag kan inte skriva negativt om islam, för om jag skulle göra det, skulle vardagsrasisterna (läs:många på forumet på helagotland.se) sitta och hålla med mig. Vrida och vända på mina argument och ord och tillslut skulle min text handla om det de vill att den ska handla om- nämligen att vi borde kasta ut varenda liten invandrare ur landet.
Och det tycker inte jag.
Hade min krönika handlat om problemen inom den muslimska världen i Sverige hade folke (hata hata) och hans kompisar skrivit "ovanligt bra krönika" idag Jenny och JAG KAN INTE GE HONOM DET!! Kan inte riskera att klumpas ihop med dem. Och det är DET min krönika handlar om. Den är inte skriven för att diskutera islam. Det kan hända att jag vågar det en vacker dag. Men idag handlar det om det faktum att jag inte vågar det.
Så nej. Det är inte alls jag själv som sätter munkavel. Jag är jävligt klar över mina åsikter om islam och invandring. Men min krönika har ett slut. Och efter att krönikan är slut är det upp till var och en och tolka den och diskutera den. Vilket i princip alltid görs efter mina krönikor. Och OM en av mina krönikor, i vilken jag varit kritisk till islam som religion, skulle utmynna i en debatt med främlingsfientliga grunder, där min krönika används som grund och källa, så skulle jag skämmas.
Och jag har ALDRIG stängt nån debatt på forumet helagotland.se. Jag har EN GÅNG anmält ett inlägg. EN GÅNG. Och då pratar vi om TUSENTALS elaka inlägg om min person, mitt moderskap och mitt utseende under årens lopp.
ps. någon får gärna länka detta blogginlägg i ett inlägg på forumet d.s
Har skrivit en krönika om islam. Har vart tvungen att pyssla med den nu på förmiddan och då blir bloggandet tyvärr lidande.
Vår 3åring ska sova SJÄLV hos fammo och faffa ikväll. När 3åringen hade vattenkoppar fick 5åringen sova SJÄLV hos mommo och Kent så nu är det 3åringens tur att åka på egna äventyr. Tror aldrig hon har sovit borta själv.
Men igår var hon inne på SPÖKVINDEN i Pippihuset flera gånger och dessutom åkte hon LARVEN 3 gånger och gjorde massa andra modiga saker på Kneippbyn med pappan, så det ska nog gå bra att sova SJÄLV hos fammo och faffa också. Vårt stora barn!
Jag och min man laddar för att städa. Han laddar genom ryggläge i soffan och jag laddar genom datorläge i fåtöljen. Utsikterna ser alltså inte alltför ljusa ut för städning... Vi är så jävla slöa!
Samtidigt som vi "laddar" diskuterar vi detta väldigt ivrigt. Min man tycker att en hyreshöjning för att få bort giftet i bostäderna är helt logisk och naturlig och jag tycker det är helt befängt. Ja. Sådant är vårt äktenskap. Slappt på vissa sätt, men livligt på andra.
Anitha Schulman längtar tills det blir sommar då hon kan plocka fram en massa "urgulliga" kläder som väntar på dottern i garderoben. Det gör jag också! SOM jag längtar! Sommaren är ju till för att klä sina barn så gulligt det bara går!
Här är några "urgulliga" plagg som jag längtar efter att få plocka fram!
Ni kan ju lista era favoriter i kommentarsfältet så att jag vet vilka plagg jag ska prioritera vid finare tillfällen. Det är ju varken min eller barnens egen vilja eller smak som styr hur de ska se ut- utan självklart NI, samhället och övriga världen!
1. Badbyxorna. Älskar de chica döskallarna och accossearerna!
2. Repris på badbrallorna. Nu även kompletterade med en mössa som någon av våra morsor eventuellt hade när de var små. Baddräkten var dotterns första vilken hon fick efter mycket tjat som 4.5åring. Hon matchar den här smakfullt med en, för årstiden, mycket passande tomteluva. Älskar mixandet och matchandet av mönster!
3. Närmast: nattlinne som jag bar som barn. Fantastiskt 80talsmönster på det. Den lilla bär ett batikfärgat linne samt en keps för 59:- från H&M. Älskar hur H&M vågar leka med färgsättning och figurer!
4. Dansande barn. SÅÅÅÅ GUUUUUULLIIIIIGAAAAAA!!! Här iklädda en storblommig klänning från typ Kupan för runt 20:- samt en vit klänning med rosa mönster- sytt av barnens farmor för ca 30 år sedan. Dyr design och material för överkomligt pris kan man säga!
Jag blir så jävla deprimerad av det här med bloggande. Jag fattar inte hur andra orkar hålla på!
Eftersom vissa större bloggare läser den här lilla fittbloggen (fitt=något positivt i min värld eftersom jag inte är kvinnohatare. Fitt-blogg betyder alltså: jävligt fin liten blogg) händer det med jämna mellanrum att jag blir länkad. VIPS så har tusen pers vart inne och läst. Jag får eld i baken och bloggar hektiskt i några dagar om just egentligen ingenting och dör sakta inombords då läsarantalet går neråt och neråt tills bara min "standardgrupp" återstår. Det är dock inte bara. Och det, att ni i standardgruppen inte är bara, ska jag ta hårdare fasta på från och med nu.
Jag skulle dock bli väldigt glad om ni i "standardgruppen" (alltså ni som är här regelbundet) kunde upplysa mig om vad ni vill läsa om. Så var vänlig besvara följande frågor:
* Vad vill du ha av mig? Vilka ämnen?
* Varför läser du mig?
Svara nu på de frågorna så att mitt bloggande kan få kännas lite skönt och avslappnat igen. Jag kommer ju inte att ANPASSA mig och tex bara skriva om feminism om det nu är det ni vill ha, tex. Nej nej, ni får stå ut med lite dödsdagar, Broder Daniel och småbarnsliv också. Men ja...jag vill ha en push, en morot. Av er. Tack.
