Aretha
Den här låten alltså... Om man är en person som tycker om att sjunga och även KAN sjunga så är den så jävla rolig. Att sjunga. För den är svår. Särskilt på " I told you to leave me alone" och vidare "my doctor said take it easy". Svårt alltså. Ingenting man står och nynnar medan man steker pyttipanna liksom. Men så kollar man här då, när Aretha Franklin framför orginalet. Hon ANSTRÄNGER sig inte ens! Det liksom bara rinner ur henne.Tar knappt ens i. Det är fan i mig helt otroligt.
sergels torg
Alltså den här låten krossar ens hjärta
Bebis 4 månader
En vanlig dag med min bebis, drygt 4 månader (så att jag minns sen):
08- vi vaknar. Han ligger bredvid mig i dubbelsängen (David sover på soffan) och skriker lite irriterat. Han är hungrig. Har det vart en bra natt har han inte ätit sedan runt midnatt. Jag sover så länge jag kan i oljudet. När ljuden eskalerar går vi upp. Ibland går vi upp vid 7 och hjälper pappan med att få i ordning de stora barnen, ibland hinner vi bara precis vinka när de åker.
09- han har fått frulle och nu äter jag frukost. Han sitter i gåstol eller babysitter bredvid och leker med någon liten leksak. Hans lekar går till så att han plockar upp saker. Det tycker han är roligt, själva plockandet. Sen stoppar han in det i munnen. Allting.
Vissa dagar träffar vi nån mysig person. En gång har vi vart på Klapp och klang och ska försöka gå lite oftare. Mamman tycker det är lite segt bara.
Mellan 10-11 blir han trött. Då lägger jag honom i en korg som står i soffan, stoppar in nappen och trycker en mjuk filt mot hans kind. Då borrar han in ansiktet i det mjuka och somnar rakt av. Jag har nu ca 1 timme till att göra vad jag vill. Oftast sover jag en stund bredvid honom i soffan.
På eftermiddan leker vi. Han gillar skallror och babygymmet. Men mest gillar han att bara va. Ögonkontakt. Ramsor och sånger. Han älskar när jag busar och tokar mig. Då skrattar han högljutt och jag blir alldeles lycklig över att återigen ha ett småbarn som tycker att JAG är ROLIGAST i VÄRLDEN. Man kan säga att han är glad så länge han har min uppmärksamhet. Han KAN i princip inte bli ledsen så länge han blir hållen och får vara med kontaktmässigt.
Allt mellan 13 och 15 lägger jag honom och han sover 2-3 timmar i vagnen utomhus. Majoriteten av veckans dagar äger sovstunden rum medan jag hämtar barnen. Hämtningen tar minst 1.5 timme. Sen brukar jag hinna börja laga mat innan han vaknar och får sin middag innan vi äter vår. Pappan kommer hem och L sitter i babysittern i kökssoffan medan vi äter middag.
Sen är det pappatid. Det är också kväll och på kvällarna är det jobbigt att vara bebis. Då skriker han mest. Pappan sätter honom i sele och då blir han glad,när han får hänga på pappas mage och hänga med. Vi leker med de stora barnen, pysslar i huset eller går ut en stund.
20.00 går någon av oss upp i sängen med bebis. Vi lägger varannan kväll. Där bäddas han ner på pappans fd sida och får sista maten. När den är uppäten lägger vi ett mjukt kaningosedjur mot hans kind och han borrar in huvudet i det och somnar. Om jag lägger borrar han även gärna in ansiktet bland mina bröst. Han har napp när han sover only. På dagarna ratar han den, men så fort han blir trött vill han ha den och somnar alltid med den i munnen.
Sen sover han till ca 00 då han vill ha mat. David matar och byter blöja och han somnar sen om direkt. Sover antingen till 05 eller till 08 då jag matar honom. Vaknar han vid 05 somnar han om igen sen och sover till 08.
Han älskar systrarna mest av allt och har precis även upptäckt katterna som han finner väldigt intressanta. Han har vänt sig från rygg till mage EN GÅNG under mycket stånk och stön. Han älskar att ligga naken och pinka lite överallt. Vi har kasserat badbaljan nu, som egentligen blev för liten redan vid 2 månader. Nu badar han i badkaret med en av oss och han tycker mycket om det.
Han kan även ligga och filosofera vaken i vagnen länge och i sängen och ja..Han är nog en ganska fridfull bebis. Men mycket stark. Eftersom han är så lång (70 cm) så når han ner i gåstolen och kan redan ta sig runt på köksgolvet i den. Det tycker jag känns jävligt tidigt. Jag har en känsla av att han kommer att vara tidig med sånt som kräver styrka.
Jag läser mycket för honom redan. Det måste man göra för pojkar. Och vi lyssnar mycket på musik och jag sjunger mycket. Jag är också otroligt fysisk med honom. Han är den enda bebisen som har fått sova i vår säng på det här sättet tex. Jag pussar och dullar och gonar och gosar och kramar och killar och duttar. Jag jobbar med andra ord väldigt hårt för att min pojke ska bli en mjuk pojke. Systrarna hjälper till. Här är han en fe i deras lek:
Ibland lägger jag in honom på något av barnens rum där de leker och så stänger jag dörren och går. Då leker de med honom. Jag kan även duscha och gå på toa utan problem när de är hemma. Då vaktar de honom. Stortjejen kunde lyfta upp honom förut, men numera är han lite för tung för henne. Men de kan underhålla och trösta. När han skriker blir de mycket obekväma. Kommer springande och vill hjälpa till och trösta. Jag misstänker att de stora barnen anser att DE är bättre på att ta hand om L än vad vi är. Lojaliteten mellan storasyskon och lillebror är iaf dödligt stark redan. Det är sjukt fint.
När han låg i magen såg jag alla säsonger av Desperate housewifes. Nu ser vi Sex and the city, han å jag. Han älskar det. Han vill va Carrie.
Nej ärligt. Så mycket ser vi in på tv. Men när det regnar kan det hända att vi hamnar i soffan. Han leker, jag ser på serier med ett halvt öga. Jag har laddat ner en app till honom också! Med olika ljud som bebisar gillar, typ dammsugarljud, hårtork, klocka, regn osv. Han gillar den.
Vi har det så fint tillsammans jag och L. Jag vill va med honom jämt. Om ni undrar varför jag är lite snål med både bilder och ord på/om de större barnen så beror det inte på att jag har slutat älska dem till förmån för bebisen utan för att de helt enkelt är lite för stora för att fläkas ut längre. Lilla L han får ta det, något år till.
Vid 4 månader vägde L 9.6 kilo och var 70 cm lång. Han äter 150 eller 180 ml bröstmjölksersättning 5,6 gånger om dygnet. Han är glad och kontaktsökande. Reagerar starkt på mjuka saker och fysisk närhet. Är inte blyg för att sitta hos andra.
Han är mitt hjärtas fröjd och glädje. Som en extra kroppsdel vissa dagar. Som en rolig liten kompis andra.
Ni ser ju hur gullig han är.
Attackerar diskbänken i full dans
Det har vart en jävla dag. Jag har sovit dåligt. Bebisen har mer eller mindre bott på min kropp hela dagen och han har inte varit direkt fredligt sinnad. Jag har inte hunnit ta hand om tvätten, inte vattna blommorna i förrådet, inte duscha och knappt hunnit äta . När storbarnen kommer hem från skola och dagis vill jag va med dem. Spela Fia med knuff och sånt.
Sen somnar de stora, men den lilla håller sig vaken. Nu är han bra gullig. Ligger där i soffan och säger gäää och hää och ler stora tandlösa leenden mot mig och pappan. Jävlar i helvete vilken fröjd! Vilken lycka! Att ha en sån där liten tjock!
Så får han på sig sin rosa pyjamas och han och pappan går upp till sängen. Du vill inget hellre än att avlida i soffan. Men diskbänken i knökfull, det ligger leksaker överallt och i tvättmaskinen ligger en tvätt och möglar.
Ni vet såna kvällar?
Så jag sätter på Spotify på mobilen och pluggar i lurarna. Barnen sover ju så det går inte att vräka på högsta på stereon från nittiotalet. Jag ställer mig i pose mitt på köksgolvet, helt stel och inväntar den första tonen.
Hon är igång i lurarna. Min trötta, stela 90kiloskropp vars armbågar just fått en omgång Voltaren gel och vars fogar ännu knakar efter 9 månader bärande på en heffaklump, förvandlas. Jag blir Lätt som en fjäder. Dansar som en galen över köksgolvet. Attackerar diskbänken i full dans. Plockar i diskmaskinen i takt med musiken. Slänger elegant igen den samtidigt som det blir refräng.
Dansande, mimande med en osynlig mikrofon i handen dansar jag över golven och plockar leksaker, ännu i takt. Stannar upp när musiken trappas upp och äger världen med min dans. Fortsätter in på badrummet. UT med all blöt tvätt. Slänger den euforiskt omkring mig på golvet då alla tvättkorgar är fulla. Riggar tvättställningen samtidigt som nästa låt går igång.
Hänger tvätten i dans. I takt. Nu måste jag sjunga lite också, försiktigt så att inte barnen vaknar. David flinar vid sitt skrivbord. Jag funderar på om han älskar mig mer eller mindre när jag har såna här danskvällar.
Tänker att om jag hade en stor, frodig, oduschad fru med stripigt hår och lösa pattar iklädd tights och en ivrigt nedspydd tröja som hetsdansade runt i mitt hus om kvällarna med den stora rumpan gungande i takt till musik som bara hon kunde höra så skulle jag ta mig fan tacka gud.
Jag vevar med armarna, svänger på röven, hoppar hit och dit, slänger håret hit och dit. Det bor en dansare i oss alla. Tydligen.
Sen är allt klart och svetten rinner nedför min rygg och det blir ännu fler fläckar på den redan ivrigt nedspydda tröjan. Jag sjunker ner i soffan och tänker att jag ännu har det.
