tears stream down on your face when you lose something you can not replace
Åh vad fint vi hade det! Gud vad bra dom va! Arenarock när den är som allra finast!
Och alla i publiken fick varsitt armband runt handlederna som sedan blinkade i takt med musiken i olika färger. Så sjukt vackert.
Jag och min man åkte upp igår morse. Lyckades somna på båten och kunde där med addera några timmar till den lilla nattsömnen vi hade fått innan.
När vi kom upp körde vi direkt till Ikea i Kungens kurva och gick loss. Köpte nya garderober till vårt blivande sovrum. Kostade på oss spegeldörrar och några dyra lådor till inredningen.
Sen sprang vi igenom resten av varuhuset och köpte sänghimlar till barnen, salladsslunga och annat krimskrams.
Sen körde vi hem till makens syster som bor på Hornsgatan. Vilade en liten stund innan vi begav oss till Stadion.
Där drack vi öl och åt wok innan konserten började. Blev lite dragna. Rökte lite.
Och sen började det och var alldeles magiskt.
Efter konserten när 30 000 pers strömmade ut från Stadion bestämde vi oss för att gå ner till Tcentralen och ta tbanan därifrån. Då hade vi alltså vart på Ikea hela dan och sen stått upp på konserten hela kvällen. Min svank och mina fötter bad om nåd. Men vi tog oss ner till centrum och vilade ut en stund på McDonalds innan vi tog oss hem. Fy fan vad skönt det var att krypa ner i gästsängen hos makens syster. Kanske det skönast någonsin.
Det läskiga är att jag och maken har drömt jättelika drömmar inatt! Nu när vi skulle berätta för varann om drömmarna satt vi i princip och fyllde i varandras meningar. Både han och jag drömde spännande katastrofdrömmar i vilka vi var hotade, folk dog (men inte vi) och vi kämpade för vår överlevnad. Frågan är bara VAD det är som gör att vi drömt så liknande drömmar, samma natt.
I förmiddas åkte vi hem. Satt på båten och såg film medan regnet öste ner på havet utanför. Höll handen hela tiden. Kom hem till nybakad sockerkaka och två mjuka barn och en morrmorr. Det har regnat hela dan och jag har mått som en prinsessa, som alltid när det regnar. Hoppas det fortsätter imorrn.
sakna
Idag är jag här:
och handlar här:
och lyssnar på de här
så idag får ni sakna mig lite.
genus och djur
Har funderat på en sak ett tag. Men tanken är inte helt klar än så ni får den bara i korthet.
Det här med djuren...Och genus...
För när man tänker på det, läggs könsroller enormt mycket inte bara på barn och människor i allmänhet, utan även jäkligt mycket på husdjuren.
Med all säkerhet använder vi människor olika tonfall på våra röster inte bara när vi pratar med pojkar respektive flickor utan över med våra honkatter/hundar/sniglarwhatever och våra hankatter/hundar/sniglar/whatever.
Jag märkte det själv nu när vi hade 5 kattungar. 2 hanar och 3 honor. Jag märkte hur jag tidigt gosade mer med de små nätta honungarna. Och hur jag gav dem egenskaper som gosig, mysig, lugn. Det är ju klart att de blev både gosigare och lugnare eftersom jag gosade dem mycket mer!
Hankatterna avfärdade jag ganska snart som bråkiga, hårdhänta och jobbiga.
Nu har vi två honor kvar, men jag har flera gånger de senaste dagarna, högt ifrågasatt ifall Zoey verkligen är en tjej... Hon är ju så HÅRTHÄNT när hon busar! Och så modig och framåt!
Jag tänker på hundarna vi hade när jag var liten. Gamla Bessy som var så lugn, snäll och moderlig. Och så damphunden Bamse som vi fick avliva tillslut eftersom han var så oregerlig. Men det är klart att han var det när alla redan på förhand hade bestämt att han, den stora svarta hanhunden var en riktig buse!
Just nu ligger Zoey och biter mig i vaden. Jag har kollat tre gånger ikväll men hon har inga ballar. Hon är en dam med riv i kan man säga.
förresten
Prince förresten... JA det var han som gjorde orginalet.
om jag skulle ut och dansa
Jag kom på en sorglig sorglig sak igår. Och det är att jag slutade dansa när jag blev gift...
Innan jag blev gift hände det ännu att jag gick ut och dansade. Men framför allt dansade vi mycket hemma innan jag blev gift. Vi dansade mycket med barnen och det hände att vi drog en tryckare då och då för kärleks skull.
Men väldigt sällan numera.
Barnen har blivit större och tar dansen på så stort allvar. Blir typ sura om jag dansar på ett sätt som inte tilltalar dem och sura om de vill härma ett danssteg och inte klarar det. Och jag spontandansar ytterst sällan längre..Det är så sorgligt.
Ibland händer det dock att jag, när jag är ensam hemma, drar på stereon på max och dansar för mig själv. Ofta om jag om känner mig ledsen eller så. Istället för att, som Peaches sjunger, "fuck the pain away" så kan man ju "dance the pain away". Lite mer kristligt dessutom.
Jag tänker att jag snart ska gå ut och dansa. Men så minns jag att jag oftast blir Lidande när jag väl gör det. För att de alltid spelar så kass musik.
Jag skulle kunna tänka mig att gå ut och dansa om jag visste att de skulle spela min musik. Typ så här:
Starta med lite hederlig shake your ass. Och naturligtvis ska det vara i orginal. Jag spelar den här rätt ofta hemma. Barnen tror att han sjunger - I miss Rapunzel, Raunzel, Rapunzel, Rapunzel...oooooh..
Den här låten alltså. Ärligt. Finns det nån på jorden som kan sitta still när de hör den? Jag dansade på väg till dagis igår när jag lyssnade på den.
Och sen måste jag få stuffa runt i min bästa indiedans lite också. Lite sorgligt sådär för den här låten är ju väldans sorglig.
Och så lite styvdans till den här.
Sen kan jag gå hem.
Eller nej förresten det måste ju va en tryckare också.... Hm... Då tar vi den här.. Den går egentligen lite för snabbt för tryckare men skitsamma, den är så jävla fin. Kanske den bästa bästa gången för oss som har hjärtat utanpå kroppen:
Sen sveper vi en öl och går hem.
äventyr och livets stora frågor
Några saker jag återkommande funderat på den senaste tiden:
* När jag är törstig, vilket ju händer att man blir när man har diabetes, så tänker jag alltid på den där jäkla Coca cola- reklamen som gick för några år sedan. När en man sprang genom öknen och var så jävla törstig och sprang runt och hallucinerade om coca cola. Och till slut kom han fram till nån slags by och då var han typ död men DÅ fick han en coca cola och så blev han så jätteglad.
Alltså, när man är törstig är man väl ändå sugen på vatten???
Finns det NÅN som är sugen på LÄSK när man är törstig? Man blir ju törstig av läsk liksom. I alla fall om man har diabetes. Jag vet inte hur det är med er andra som inte har diabetes.... Blir inte ni törstiga är läsk?
Och på tal om det- det SÄMSTA man kan dricka när man är törstig- juice. Särskilt äpple eller apelsinjucie. Då blir man ju supertörstig helt plötsligt.
* Nu har vi bara två kattungar kvar och kattmamman har förvandlats totalt. Hon leker med sina barn! Tar in stora äckligt skalbaggar åt ungarna som de ska öva sig att jaga. Hon skuttar runt och jagar ungarna i huset och oftast har de jätteroligt. Men ibland... Ibland går det liksom överstyr... Hon hamnar i närkamp med nån av ungarna och biter dem lite för hårt... Och då skriker de... HUR TROR NI att ungarna påverkas av det här psykiskt? Känner de ungefär samma sak som när barn får stryk av sina föräldrar? Känner de sig oälskade?
Kattmamman favoriserar en av kattungarna lite också... Den minsta, som är nästan exakt likadan som mamman själv... Tror ni att den andra känner sig oälskad och osedd?
Igår hände en MAGISK sak!
Min gamla vän Sara annonserade på fejjan att hon hade två Coldplaybiljetter som hon ville sälja Fatta! Folk har stått och köat för att få köpa de här biljetterna och på Blocket säljs de för überpriser. Men vi fick dem! För inköpspris!
Så nu har jag och maken spontanbokat båt och boende och åker till Sthlm och Globen bara över torsdagen. Hem igen på fredag morgon. Det känns så himla spännande! Precis vad jag behövde! Ett litet äventyr!
Coldplay har länge stått med på vår lista över Band/artister att se så det känns ju lite magiskt faktiskt.
Jag kommer grina om/när de spelar den här låten:
Det är min barnsång. Jag tänker så jävla mycket på barnen varje gång jag hör den. Och blir alldeles grinsugen.
Så tack Jesus/Sara&Johan. Lite äventyr är just vad den här gamla morsan behöver.
sommarminne
Sommarkort
Från Ölands djurpar med mamma och barnen:
Lilla E på stora clownen
Morrmorr i karusellen!
Hon brås på sin far. Fick hole in one och allt!
Hon brås på sin mor. Som också älskar att bada.
Kvällsmus i stugan
Finaste djuren med finaste färgen
Ja det är ett fint sommarminne att ha.
Footner förstörde mitt liv
I början av sommaren blev jag rekomenderad superprodukten Footner.
Det går till så att man ska sitta en timme med ett par sockor på sig. Sockorna luktar starkt och är hala.
Sen tar man av sig dem, tvättar sig och väntar.
Efter typ en vecka börjar skinnet på fötterna lossna! Och under det lossnade skinnet är huden sammetslen.
Det var den verkligen också.
Footner hade säkert fungerat jättebra om man inte, som jag, är besatt av att pilla bort död hud under sina fötter.
Var man det innan så är det ja...det är misär nu...
Fatta den glädjen när huden började lossna. Det STÅR att man ska låta det va och falla av i sin egen takt men det är det ju ingen normal människa som kan låta den göra! GLÄDJEN! HÖGARNA av skinn som jag fick loss! Tillslut blev jag tvungen att sitta ute på trappan och pilla om kvällarna för soffan blev så äckligt av alla skinnflagor!
Vid flera tillfällen var jag så koncentrerad i mitt pillande att jag dreglade ner på trappan.
Som en skinnidiot satt jag, salig av glädje.
Det är bara ett väldigt väldigt tunnt skinnlager som lossnar av Footner. Men har man, som jag hade, sedan innan väldigt torra fötter fulla av förhårdnader och död hud så öppnas nya möjligheter med Footner om man säger så. Och djupare skinnbitar får man lättare tag på.
Nu är det augusti och jag har blödande sår under fötterna. Jag drar och sliter loss skinnbitar som lämnar djupa kratrar i min fotsula. Jag har svårt att gå varje morgon när jag vaknar efter ännu en kväll med skinnet. Högarna i soffan är mindre nu, men jag tvingas ännu dammsuga soffan VARJE MORGON och då klonkar det till i dammsugaren när tjocka, långa hudbitar sugs ner där.
Det är så jävla äckligt. Men fast det blöder och gör ont kan jag inte sluta.
Slutsats: Footner förstörde mitt liv!
Ändå...Ändå drömmer jag om att köpa en behandling till... De där skinnhögarna på trappan alltså... Jag saknar dem. Drömmer om dem. Vill göra nya.
i love benny
Maken är ute och svirar och jag ser på Mamma Mia. Jävla fin film. Jag grinar varje gång.
Och det slår mig att det finns en hel jäkla massa kvinnokraft i filmen. Feminism.
hjärtat utanpå
På ett bröllop i sommar träffade jag några riktigt gamla kompisar. Efter att ha suttit och pratat gamla minnen länge kom vi in på våra "högkänsliga personligheter". Hur lika vi är på många plan, hur våra problem liknar varandra osv. En av dem sa att hon trodde att det var så, att människor av de här typen, högkänsliga, dras till varandra.
Och jag kan inte annat än att hålla med.
Idag har jag träffat två av dem. Det är rakt ner på djupet direkt. Det känsla och smärta och djup och renaste kärlek som diskuteras. Inget annat. Alla tampas vi med våra högkänsliga personligheter. Alla mår vi skit med jämna mellanrum. Alla har vi kriser. Och det är ju guld att ha vänner då. Som dessutom är likadana.
Vi har hjärtat utanpå kroppen brukar jag tänka. Mia Skäringer säger så, att hon har det. Jag får ofta höra att jag påminner om henne (iaf om den personen hon visar upp i offentligheten). Och det beror nog på att vi har hjärtat utanpå kroppen båda två.
När jag var yngre var jag hård sum stain. I alla fall låssades jag att jag var det. Nu har jag hjärtat utanpå kroppen. Jag kan inte låssas och jag måste vara ärlig. Det är ganska skönt faktiskt.
Just nu tycker jag att livet suger. Jag har ingen lust att gå i skolan. Jag vill jobba. Men det finns inga jobb för mig att få eftersom jag inte har utbildning. Jag vill ha ett socialt liv och träffa folk. Jag vill ha jobbarkompisar. Jag vill ha en hobby, helst med sång och jag vill göra modiga saker. Göra något som jag egentligen tycker är läskigt. Jag vill ha pengar och slippa gå på knä varje månad. Jag vill kunna åka till mina vänner på fastlandet. Och jag vill ha en hund. En gammal hund som någon annan har uppfostrat.
Ja. Detta är vad jag vill. Tror jag,
sommarminne
Pappan och 5åringen åkte på cirkus en kväll i somras. Jag och Ebba hade vart där kvällen innan, vilket hade resulterat mest i besvikelse för hennes del då hon tappade ballongen som hon hade fått. Så den flög iväg och fast jag köpte en ny ballong åt henne så kunde hon inte bli glad igen. Rädslan över att tappa även sin nya ballong överskuggade resten av cirkusupplevelsen och som betyg fick cirkusen ett glatt:
- jätte jätte jätte jätte jätte jätte jätte jätte jätte jätte jätte jätte jätte jätte jätte tråkigt!
Kvällen efter var vi Ensamma hemma. Då satt vi på bänken vid husväggen i kvällssolen och åt glass och pratade och skrattade. Min lilla stora tjej och jag.
Sommarkort
Sommartkort:
I vår familj har vi till och med en egen sång som går "lupin lupin, du är så fin, lupin lupin du är så fin"
Morgonmys:
Jag och barnens kusin Noël. Jag är en fantastisk förebild för barn. Här suger han på min snusdosa.
Coolaste bruden i Tofta
Dykes on bikes? Hoppas!
får jag bara in våldtäktsmannen under min lagårdsvägg till röv
Torsdag. Fy fan. Jag hatar torsdagar. Då är det Städdag i den här familjen. Och idag faller städningen ganska mycket på min lott tyvärr.
Det är jävligt svårt att VAKNA GLAD när man vet att man ska ägna hela förmiddan åt att städa...Och tvätta.
Som tur är ska vi träffa S och hennes barn i eftermiddag så det muntrar ju upp.
Sitter och tänker tillbaka på sommaren.
Det här blev verkligen Kattungesommaren och Hyresgästsommaren.
Vi har hyrt ut gäststugan vi har på gården och en drös människor har passerat här varje vecka.
Det utbrända syskonparet, polisfamiljen, den galne afrikanen som blev barnens bästekompis, Södermalmstanterna, kinesen som badade i barnens pool, diverse medelålders par. Det har vart riktigt roligt i år faktiskt, att ha folk här.
Och så kattungarna. Varje morgon något nytt. En morgon spya över hela golvet. En morgon hade de dragit ner alla mina egentorkade frön. En morgon hade de demolerat skumgummimadrassen vi hade som dyna i kökssoffan. Ett antal morgnar har det legat fjädrar över hela golvet då kattmamman burit in fåglar.
Vi har torkat kattpiss, kattskit och kattspyor hela sommaren. Och varje kväll har 5 små ullbollar somnat i mitt knä.
Det har varit alldeles underbart på många sätt.
Igår flyttade de första ungarna hem till mamma. I helgen flyttar en hem till svärfar och svärmor. Nästa helg flyttar den sista hem till S och hennes familj. Och vi får en kvar- Gosan. Ja jag hade självklart föredragit ett coolare namn, typ Hjördis eller Gudrun. Men eftersom stortjejens katt försvann i samband med att ungarna kom så fick hon välja en kattunge till sin och då blev det just Gosan.
I helgen ska jag och 5åringen gå på stan och köpa kläder till henne. Alla hennes kläder är trasiga eller för små. Hon ska få gå med själv och välja själv. Nej vi ska inte ha "tjejdag" eller "skönhetsdag" eller annat fjanteri. Men hon behöver få välja själv. Dessutom är hon mellan två storlekar och det är svårt att hitta rätt kläder. Stl 128 drar hon nu snart i brallor. Hon kommer att precis som jag blir Stor. Lång. Men inte tjock. Det ska jag se till.
Eftersom jag själv var ett tjockt barn är jag ständigt livrädd för att de ska bli tjocka. Att det ska smyga sig på och att man inte riktigt ska upptäcka det förrens det är för sent. Hur får man ett barn att minska i vikt? Hur pratar man med sitt barn om det? Hur gör man utan att barnet känner sig kränkt? Jag vet inte. Och det får inte ske. Nej det är inget jag pratar högt om. Inget vi pratar om någonsin just, utan mer en tyst överrenskommelse mellan mig och min man. Barnen ska röra på sig och äta vettigt och bara godis på lördagarna. Fixar man det får man inte tjocka barn.
Men lång är hon, hur som helst. Och det är inte utan stolthet jag ser henne växa. Nej det är inte skitkul att alltid vara längst och störst när man är tjej. När man VILL vara liten som Baby i Dirty dancing och ömtålig och bli omhuldad av Johnny. Men det är coolt. Och jag ska lära henne att bära sin långhet med stolthet som jag gör.
Faktiskt så kan jag känna mig ganska mäktig när jag kommer klivande med mina 178 cm, de breda höfterna, de breda axlarna och de grova starka benen. Lite amazonkvinna sådär.
När det skedde en överfallsvåldtäkt inte så långt ifrån vårt hem i somras och jag och min man upprördes över saken sa maken att han var glad åt att ha en stor och stark tjej. Han trodde att våldtäktsmännen tänker sig för både en och två gånger innan de hoppar på en tjej i min storlek. Och det kändes ju rätt mäktigt faktiskt. Även om det troligen på inga sätt är så, så är det ju en trygg tanke att veta att jag skulle kunna klara mig bara jag fick våldtäktsmannens kropp in under min lagårdsvägg till röv. Fick jag det skulle han nämligen troligen inte komma så mycket längre.
Nu är det städdags. Oj så skoj. Verkligen. Inte.
nakna barn
Duschade med ungarna häromdan. Frågorna, de nyfikna blickarna.
- När får jag tuttar?
- Varför har du skägg på snippan mamma?
I vår familj är nakenhet naturligt. Det är inte som att vi springer nakna i tid och otid. Men vi skyler oss inte inför varandra och har inga problem med att vistas nakna tillsammans i duschen osv. När vi tältade duschade vi alla 4 tillsammans i campingens familjebadrum. 4 nakenfisPersson.
Vi är dock noga med integriteten. Man måste få gå på toa själv om man vill. När jag har mens låser jag tex dörren till toan för då vill jag vara ifred. Stortjejen vill ha dörren stängd när hon bajsar. Man får inte känna på mammas snippa eller pappas snopp (även om de ser spännande ut) och vi frågar alltid om det känns okej att vi tvättar/smörjer/torkar deras privata delar. Stortjejen har börjat vilja tvätta sig själv i rumpan/snippan och får göra det såklart.
En grej som våra barn i princip alltid gör är att de badar nakna. Inte på badhus eller i offentliga pooler såklart, men på stranden och i poolen hemma. Vi frågar hur de vill bada och de vill alltid bada nakna. Och vi låter dem göra det. Även när Tofta strand är överfull och det är trångt trångt trång på stranden så är de nakna. Även 5åringen.
Det blir en extrem kontrast när 3åriga småflickor springer runt med BIKINI bredvid vår spritt nakna 5åring. Men det skiter jag i. VILL DE bada nakna, så vad fan ska jag säga?
- Nej mitt barn. Din 5åriga kropp kan nämligen ses på ett sexuellt vis. Inte bara pedofiler sexualiserar och objektifierar nämligen barn, utan det gör nästan alla människor. Pedofil förresten, det är sjuka människor som får stånd, alltstå, jättestor och jättehård snopp, av alla se små barn nakna och som i vissa fall kanske inte kan hålla sig utan måste röva bort barnen och göra hemska saker med dem eller i bästa fall bara knäppa några bilder på nakna barn och lägga ut på olika forum på nätet för andra pedofilkompisar.
??????Hur förklarar jag för mitt barn att hon inte får vara naken?
Svar: det gör jag bara inte.
MIG blir du snart kär i mother fucker
Tog cykeln till affärn i stormen ikväll. Stormen rev i mina kläder och regnet piskade mot ansiktet. Himlen var alldeles fantastisk.
Jag har gått och väntat och väntat på regn de senaste dagarna. Och det var så jävla skönt när det äntligen brakade loss idag.
På cykeln hade jag telefonen med mig. Nya telefonen. Med Spotify (vilka moderniteter!!). Lyssnade på låten här över och dansade på min cykel. Sjöng även högt.
Ja för sån är jag.
Jag älskar regn. Och jag älskar musik. Det är verkligen JAG.
Egentligen hatar jag att cykla. Men nu har vi fått tag på en så bra cykel så nu är det ganska kul ändå för det går så fort och är inte så jobbigt.
Att jag egentligen hatar att cykla är verkligen också JAG.
Och sånt har jag tänkt på mycket på senaste. Vad som är JAG. Hur folk definierar mig och hur jag själv definierar mig.
Ta The Ark. Jag älskar The Ark. Har sett dem massor av gånger och gråtit blod till calleth you commeth I. Men Tha Ark är inte MITT. Det är nämligen Fannys. Min vän Fanny älskar The Ark MEST. Och därför är The Ark hennes. Jag kan älska dem, men jag vet att de inte är MINA.
Där emot är det JAG som älskar och KAN Håkan Hellström mest i min umgängeskrets. Och därför är han min.
Andra saker som är Dirty Dancing (delas dock med Fanny!), avsky för sport och motion, oväder (avsky för sol och sommar) och feminismen och massa andra saker, mina.
Det skulle vara väldigt konstigt om mina bästa vänner helt plötsligt började supersnöa på feminism. De är intresserade allihopa, men de vet att det är min grej...liksom... Precis som jag aldrig någonsin kan göra BAKNING till min grej, då min bästa vän Korren är bagare och alltid älskat bakning. Kläder och mode är Idas grej. Psykologin är Sandras. Matlagningen Stinas. Hårdrocken Frejas. Jag kan aldrig börja klä mig i rockiga kläder, helt enkelt därför att det har Freja redan gjort. Det är hennes grej. Liksom.
Jag har alltid varit väldigt bra på och noga med att profilera mig. Hitta ämnen. Ämnen som intresserar mig som jag sedan marknadsför som mina. Det behöver inte ens vara ämnen, utan kan vara ord och fraser.
Som Gode Gudrun. Det började jag skriva någongång på högstadiet i mina Tjelvaruppdateringar. Gode Gudrun. Provocerande. Folk hajar till. Ett enkelt sätt att visa vem man är.
Sen kan det ju hända att man tar citat och gör till sina.
ALLA JAG KÄNNER vet att Jonas Gardells "låt ingen jävel sätta sig på dig. Låt dem gärna sätta på dig. Men låt ingen jävel sätta sig på dig" är mitt. Det är JENNY liksom.
Och citatet "efter regnet kommer solsken...det tycker jag är så jättefint...att det finns en morgondag och så vidare", det är vårt gängs citat. Som vi hade på lakan på Hultsfredsfestivalen. Och på baksidan skrev vi "har någon sett Roland??". Alla som sett filmen Torsk på Tallin vet vad jag menar.
Alla som läst underbara Nanna Johansson har sett seriestipen där "mig blir du snart kär i" finns. Nanna Johansson är min och Frejas. Vi hittade henne för tusen år sedan och har älskat henne och hennes serier sedan dess. Skickat dem till varandra.
Här är några favoriter:
Yrrol är min också. Och Marit Bergman, Stevie Wonder, Simon&Garfunkel och massa andra.
Under årens lopp har jag märkt att det går att dela upp befolkningen i två kategorier. Nämligen de som ÄR såna här saker. Som är NOGA med att marknadsföra sig och snabba med att VISA och FÖRA FRAM vilka de är. Och så de som inte gör det.
Det finns människor som har ordet INSPIRATION som bästa ord. Som INSPIRERAS av allt och alla.
Och så vi som inte inspireras av nånting. Och OM vi gör det, så talar vi inte högt om det. Eftersom vi är väldigt noga med att vara just de vi ÄR. UNIKA. Jag skulle, som sagt, aldrig kunna skriva ett blogginlägg eller en krönika eller ens PRATA OM hur mycket The Ark har betytt för mig, hur mycket jag lyssnat på deras musik och om hur magiskt det är att se Ola Salo live. För The Ark är inte mina. De ingår inte i det jag profilerat som mig själv. Eftersom Fanny hann före mig och eftersom hon faktiskt älskar dem mer än vad jag gör.
Skulle jag göra det vore jag inget annat än en blek kopia. Min kärlek kan aldrig jämföras med henne och det vore rent av patetiskt om jag skulle hålla på och försöka överbevisa den kärleken.
Fanny i sin tur tycker mycket om Håkan Hellström. Men hon älskar honom inte. I alla fall inte i jämförelse med mig.
Ja. Det låter oändligt töntigt på många sätt. Men på många sätt inte.
För tack vare att jag är så här så inspireras folk av mig. Jag inspireras inte av andra. Men folk inspireras av mig. Allt jag är och alla de här profilerna jag kämpat hårt för att visa fram. Alla mina signum, har jag själv upptäckt och tagit till mig. Det är såklart möjligt att någon någongång sa till mig "du, Dirty Dancing är en jäkla bra film, se den". Och det är självklart att alla mina år med Linda Skugge som största förebild (i största hemlighet förstås för folk som mig går inte runt och snackar högt om eventuell beundran för andra människor) har satt sina spår.
Och när jag skriver "tagit till mig" så menar jag inte att jag känt "ja men det här var ju bra". När jag skriver "tagit till mig" så menar jag en annan sak som är väldigt vanlig för oss i den här halvan av befolkningen, nämligen nördandet. Du som läser det här, tror kanske att du ÄLSKAR Håkan Hellström. Men det gör du inte. Om man jämför med mig. När såna som mig upptäcker något vi tycker är bra, så är det inte vanligt intresse som råder. Utan nörderi på högsta nivå. Alla känslorna! Känslorna som strömmar genom mig när jag hör introt till Sound of silence! Alla texterna som jag kan utantill. Alla åren av tyst nörderi kring feminismen. Allt jag läst. Allt jag lärt mig.
Allt är svart eller vitt. Jag älskar eller älskar inte. Jag har ingen vän som jag tycker är sådär. Det måste vara KÄRLEK. Det måste vara FULLT UT. Musiken måste GRABBA TAG i mig. Orden måste GRABBA TAG i mig. Och jag är fast. Totalt. Och jag måste lära mig allt, veta allt. Älska mest. Det finns inget lagom.
Jag hatar solsken.
Jag älskar storm och regn.
Jag älskar en film och ser den till jag kan alla replikerna.
Jag älskar en bok och läser den om och om igen tills jag kan den i princip utantill.
Jag blir intresserad av ett ämne och jag tar reda på allt.
Jag vill någonting och jag kan inte göra någonting annat utan att själen känns död.
Jag profilerar mig utefter sådant jag älskar. Jag bygger medvetet upp en bild av mig som jag vill att du ska ha.
Och det jag egentligen bara vill få sagt är att det är MIG du blir kär i. Inte Lady Dahmer. Henne blir man inte kär i alls, förrens efter ett ganska långt tag. "Mig blir du kär i efter ett tag" borde hon skriva. Man lär sig älska henne. Mig däremot blir du SNART kär i. Nästan direkt. För det har jag bestämt att du ska bli. Och därför blir du det.
Det var bara det jag ville säga.
bästa pratet
Sommarens bästa sommarprat. Av Amanda Svensson.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=5129921
mig vill du snart slå på käften
Ja. Jag har ju lånat "mig blir du snart kär i" från fulheten.com. Nu har Lady Dahmer oxå lånat det så jag fick ändra. Blir ju pinsamt annars. Tyckte min nya öppningsfras är passande den också, med tanke på hur min blogg från första början fick uppmärksamhet.
Börjar känna att bloggandet som format blivit omöjligt för mig. Måste komma på ett annat sätt att nå ut... Tills dess blir det vardagsbloggande. Dagbok. Skittråkigt. Men det här funkar ju inte längre.
// brunheten
djupet
Gud vad glad jag blev av det här ( http://kenzas.se/2012/08/09/forvirrad-tjej-hej/#comments) inlägget. Även om jag naturligtvis känner med Kenza och förstår att hon har det jobbigt, så är det så otroligt BEFRIANDE med sånt här!
Om jag gissar rätt så kommer hennes blogg säkert få ett rejält uppsving efter det här.
Jag tror att fler känner som jag...trötta på yta. Önskar själ. Det finns ju någonting bakom att tex Mia Skäringer blivit så stor. Hon har hjärtat utanpå kroppen.
Var på bröllop i helgen och träffade några gamla vänner från högstadietiden. Vi ses inte jättemycket nu för tiden, men när vi väl ses så är det rakt på. Pang på rakt in i själen. Inget skitnsnack. Inga ytligheter. Rakt in i själen bara.
Samma sak med Sandra, som var här idag med barnen. Det är samma sak varje gång. De kommer. Barnen, som älskar varandra, försvinner iväg i lek. Jag och Sandra sätter oss ner. Och sen är det pang på, rakt in i själen.
Det är vid såna tillfällen jag älskar att vara kvinna mest av allt. Det är en enorm styrka som många kvinnor har, det där, att kunna gå pang på- rakt in i själen. Prata om väsentligheter istället för oväsentligheter. Djup istället för yta.
Sen visst självklart har det sin charm att dela ytligheter som gardiner, motionsångest, recept och tapettips. Men utan djup förgås jag.
När jag satt på bröllopet och pratade med bruden och den andra tjejen, vilka utgör min absoluta närmsta vänner under skoltiden, så insåg jag att vi är väldigt lika alla tre. Lika känsliga. Känslostyrda. En av de andra sa att hon läst att vänner med "högkänslig personlighet" ofta dras till varandra. Och det är ju logiskt. Att vi som inte klarar yta dras till likasinnade som föredrar djup.
Men djup menar jag inte mörker. Med djup menar jag ämnen som barnuppfostran, politiska ideologier, barndomsminnen osv. Men med djup menar jag även att man inte är rädd för att rota i de mörka delarna. Dela dem med varandra.
Och det älskar jag. Närheten man får när man delar de mörka delarna. Min man är mig absolut närmast av alla. Men vissa kvinnor i min närhet kommer tätt därefter.
Det är dock väldigt skönt att det är så. Att min man är mig allra närmast.
Ikväll fick han ta barnen. Har vart ensam med dem hela dagen och typ grälat oavbrutet med dem. Så ikväll sa han "gå upp och vila du, kom ner när du vill". Och det gjorde jag. Jag ligger i min säng och andas ut. Ska ligga här tills de små dvärgarna har somnat.
Imorrn åker vi till Näs. Jag och min bror ska gå igenom och dela upp allting som finns i boningshuset. Vårt arv. Jag och barnen ska bo hos mamma några dagar och jag och brorsan ska va på Näs så mycket vi behöver. Jag hoppas jag får den gamla orgeln, samt några tavlor och gamla fotografier. Undrar hur mycket det kostar att stämma/renovera en gammal orgel? Fatta vad coolt att ha en orgel i vardagsrummet!
Här om dagen när vi kom hem möttes vi av kattspyor i hela huset. Katterna hade fått mask i magen tydligen för det var maskar i spyorna. Igår när vi kom hem var det fjädrar i hela huset. Kattmamman har släpat in en levande fågel genom kattluckan till ungarna som de sedan avlivat och ätit upp, samt kräkts lite på det. Imorse hade de pissat och skitit i sin sovkorg, vilken är den vackra korgen jag fick av maken i födelsedagspresent. Jag hatar djur. Den 1 september flyttar alla katter utom kattmamman och en kattunge. Tack Jesus för det.
Amen
Barnen klädde ut sig idag:
Jag inför bröllopet. Klänningen kostade 80 kr på Kupan!
Blommor till brudparet från min egen trädgård:
Det vackra brudparet:
När man försöker vara kreativ numera:
Jag inför bröllopet. Klänningen kostade 80 kr på Kupan!
Blommor till brudparet från min egen trädgård:
Det vackra brudparet:
När man försöker vara kreativ numera:
i miss dagis
Ligger i sängen. Hoppas på fortsatt frid nere från tvsoffan där barnen ser på sommarlov. Maken åkte just till jobbet. I början av sommaren vaknade man verkligen med ett leende och överlycklig inför att äntligen få vara ledig med barnen och slippa stressiga ångestmorgnar så HOPPADE man ur sängen och sprang ner till de små liven, ivrig att få älska dem ytterligare en dag. Nu är det verklig augusti. I miss dagis. Barnen saknar dagis. De grälar och slåss. 3åringen verkar rent av må lite dåligt av att ständigt hänga med en storasyster som kan allting. Att alltid vara liten och förlora varje tävling (livet är tydligen en tävling enligt mina barn..) tär på henne. Så idag ringer jag dagis och förbereder för ankomst. De har vart uppskrivNa sedan förra veckan egentligen. I slutet av veckan får de börja. Frid vare med oss. Nu är sommarn slut.
weddingsinger
Jag har medvetet struntat i den här bloggen. Jag orkar inte ha många läsare. Vill inte. Orkar inte med pressen när man skrivit något klokt och blivit länkad på stor blogg och får tusentals besökare som man bara känner att man MÅSTE hålla kvar. De här dagliga inläggen som man måste göra för att hålla kvar folk. De känns inte äkta. Få bloggare klarar av det. Och jag hör inte till dem.
Var på bröllop igår.
Träffade en vän som höll på att söka jobb. Det jobbet hon ville ha var på en internetsida och hon sa "du kommer inte att gilla det". Det visade sig att jag redan läst om sidan. En man ville göra dataspel som intresserade hans döttrar. Han ville ha datakunniga och dataintresserade döttrar och skapade därför en spelsajt för tjejer. På sajten får man ha sin egen "docka" och det handlar mycket om mode och skönhet osv.
Men jag tycker det är bra!
Min man spelade mycket datorspel som liten. Han älskade det. Och genom spelandet föddes ett intresse för datorer, vilket gjort att han idag är systemutvecklare och jobbar med precis just det som han älskar. Han är teknisk, smart och problemlösande. Och datorer är framtiden. Något som ALLA måste kunna i framtiden.
Hade den där killen istället gjort ytterligare ett krigsspel, eller super mario så hade det resulterat i att ännu fler killar bänkade sig. Men han ville locka tjejer och gjorde ett spel baserat på något som många kvinnor är intresserade av.
Och jag och min man diskuterade det här och jag fann mig själv, försvarande de här "tjejgrejerna", som vanligt. För HUR kan man säga att den här sajten (som givetvis blivit en succe) är förtryckande och sexistisk när den baserar sig på något som så många kvinnor och tjejer finner nöje i? Och hur kan man säga att de här grejerna (mode och skönhet) är något dåligt och förtryckande och sexistisk när så många kvinnor tjänar sina pengar på det och når framgång via det? Snacka om att liksom skjuta sig själv i fötterna.
Till min vän sa jag - Nej. Dessa grejer INTRESSERAR inte mig personligen, men jag har ingenting att säga om det så länge det intresserar, gläder och försörjer så många kvinnor som det gör.
Ja detta har jag tänkt på. Återkommer när jag har tänkt på nått nytt.
