brunheten

Läste det här  blogginlägget för några dagar sedan och det har liksom hängt sig kvar lite. 

Det är ett bra inlägg som förklarar de viktiga grejerna på ett enkelt sätt. 

Dock fastnade jag för rubriken: "det handlar inte om rosa kläder". 

Sedan finner jag meningen: "Det handlar inte om att män och kvinnor ska vara exakt lika. Det är vi inte."

och den ska jag återkomma till senare. 

 

Men nu ska jag förklara för er varför vi klär min son i rosa nästan varje dag och varför våra döttrar alltid haft kläder både från pojk och flickavdelningen i sina garderober. 

 

Vår grundtanke är naturligtvis feministisk, men de senaste åren, när jag blivit äldre och ännu smartare, har jag insett att det inte bara handlar om feminism och genus. Det handlar om Frihet (vilket ju alla insatta vet är det som både feminism och genus STÅR för, men eftersom inte alla fattar det så tänkte jag att jag förklarar det för sig så att även de som INTE kallar sig för feminister eller genustänkande kan förstå att det där med FRIHET ju faktiskt är någon som rör oss ALLA).

 

Många som inte tänker genus, säger ofta att vi som tänker genus "prackar på" våra barn någonting. Men när jag ser pojke efter pojke endast iklädda gröna, blåa, svarta och gråa kläder så undrar jag sannerligen vem det är som prackar på. Min pojke har alla färger i sin garderob därför att JAG INTE vill pracka på honom någonting. 

 

Barn är nämligen inte dumma i huvudet.

Barn förstår nämligen mycket väl att med de två färgerna blå och rosa kommer så otroligt mycket mer än bara två färger. 

 

Kaptialismen tex, när sig livligt på de två färgerna. Har du en dotter först och får en son sen så måste du ju till exempel KÖPA nya grejer till den där sonen, eftersom han ju inte är som hon. Han är OLIK henne. Och därför kräver han  ANDRA/MER grejer. 

Genom att se på filmer och barnprogram och bara genom att lyssna på mamma och pappa faktiskt, så lär sig barnen att figurerna klädda i blått, grått, svart och grönt är på ett visst sätt, tycker om särskilda saker och KAN GÖRA särskilda saker. Och figurerna klädda i mer färgglada kläder är på ett visst sätt, tycker om vissa saker och KAN GÖRA särskilda saker. 

INGEN människa på jorden är fri ifrån det här. Det spelar ingen roll om just DU tycker att DU minsann inte har BESTÄMT vad dina barn ska tycka om (det måste vara något med generna), öppna ögonen och se dig omkring så ser du snart väldigt tydligt alla de grejer som håller både barnen och oss vuxna på plats i de könsroller som är förutbestämda åt oss från den dag omvärlden får reda på vilket kön vi har. 

 

På så sätt hör alltså KLÄDER i allra högsta grad ihop med Frihet. Jag vill inte redan NU bestämma åt mina barn vilka roller de ska iträda. Jag vill att de ska få välja själva. Om jag klär min son i uteslutande blå, grå och gröna kläder så bestämmer jag att den blågröngråa rollen är den som är till för honom sen. Och tänk om den rollen inte alls är något för honom? 

 

På samma sätt jobbar vi med sexualiteten i vår familj. Trots vår egen eviga heterosexualitet har vi jobbat/jobbar vi väldigt hårt för att våra barn ska ha klart för sig att hbtq inte är någon KONSTIGT eller AVVIKANDE. Jag tar inte för givet att mina barn är hetero, därför jag tror att OM jag gör det, så kan det bli väldigt jobbigt för dem den dagen de evetuellt kommer till insikten att de inte är hetero. Om de nu är hetero så har vi iaf gjort dem till frisinnade och öppna människor med mindre fördomar och det kanske allra bästa av allt är att de förhoppningsvis inte ens kommer att känna behovet av att kategorisera sig som varken homo eller hetero utan istället vara fria i sina sexualiteter för alla möjligheter. 

 

Samma sak med religion. Vi döper inte våra barn därför att vi inte riktigt tror att små bebisar är redo att bekänna tro vid 6 månaders ålder. Istället får de själva välja vilken religion de vill tillhöra när de blir äldre, om de nu vill tillhöra någon religion alls. 

 

Målet med vår uppfostran är alltså att barnen ska bli så Fria som möjligt. Vi vill inte pracka på dem någonting alls (förutom värderingar om allas lika värde osv) utan ge dem möjlighet att välja själva så mycket de kan. 

När jag pratar om att jag hoppas att min son bli bög kan folk bli upprörda och anklaga mig för att önska min son ett livslångt lidande. Folk ÖNSKAR SIG NORMALA barn, som följer strömmen och aldrig viker av, i rädsla att barnet ska bli retat, mobbat och utanför. Och det kan förstå. Men det är så otroligt korttänkt. 

 

Ola Salo sjunger:

 

Såhär ser jag ut nuförtiden. Tjock och välmående. Med en bebis ständigt hängande över axeln. 

De där kinderna jag har är fan i mig inte att leka med! Tänk att få gosa in sig i dem hörrni!

 

Vår bebis växer och mår bra. Är stor som en 3månadersbebis fast han blir 2 månader på torsdag. Det är helt i sin ordning enligt bvc. 

De senaste nätterna har han sovit mellan 4 och 6 timmar i sträck och så verkar den värsta magknipsfasen vara över. Helt plötsligt har vi liksom en BEBIS BEBIS i familjen. En sån där gullig ni vet som kollar nyfiket på allting och ler och jollrar och liksom är MED i familjen. Skönt. Den här första fasen var ju dock otroligt smidig och smärtfri får jag säga. Går på inga sätt att jämföra med den första tiden som tvåbarnsföräldrar som ju var en dimma från dag ett till och med den 365te dagen. Jag rekommenderar VARMT att skaffa ett tredje barn, till ALLA. 

 

Jag rekommenderar även att inte amma. Inte för att jag utnyttjar min "frihet" särskilt mycket...inte alls faktiskt för jag mår dåligt inombords när jag måste vara ifrån honom som det är nu. Men idag kom iaf morsan hit och vaktade honom 1.5 timme medan jag och mellanungen gick till pulkabacken och åkte skiten ur oss. Han hade sovit hela tiden och jag och mitt lilla mellanbarn fick fintid för oss själva i backen som vi ju älskar.

 

Ja jag älskar att åka pulka. På min 29årsdag i söndags hade jag tre önskningar:

1. kladdkaka bakad av make

2. dammsugning utförd av make

3.pulkabacke

och jag fick allt plus lite paket också. 

Det var en fin dag och jag har inte ångest. Jag hann med 3 barn innan 30. Det var det viktigaste. Eventuellt kör jag några till efter. 

 

David fyller 30 den 1 mars och vi har bokat en resa till Egypten då. En vecka, all inclusive. Ja alla ska då naturligtvis berätta för en hur dåligt det är att åka till Egypten, tex blir man alltid magsjuk där enligt många. Men nu är Egypten vad vi har råd med och vi är skitglada för den här resan, hur krångligt och jobbigt det nu än är att resa med småbarn och hur jävla magsjuka vi än ska bli. Dessutom läste jag att Thailand är landet som turister oftast blir magsjuka i. Vi kommer iaf att va glada ändå. Även om vi blir magsjuka. Om jag så ska SPY INÄLVORNA UR MIG så kommer jag att va så jävla GLAD att jag får göra det i EGYPTEN!

 

Annars då? Ja jag lever i symbios med min bebis. Han är som en förlängning av min kropp och jag älskar varje sekund av det. Jag känner TACKSAMHET och oändlig lycka varje dag och jag dör när han ler mot mig. 

Jag gör inte mycket. Den här veckan har jag inte bokat in någonting och tänker nog inte göra det heller. De tre dagar vi är ensamma ska jag gosa honom samt hänga upp vårgardiner har jag tänkt. 

 

Kollar på serien "parenthood" på Netflix om dagarna. Jävligt bra serie för mina modersnerver. Lite som den gamla klassikern "7'th heaven" fast i modern tappning. Älskar vinjetten också, av Bobban.

Faktum är att BOB länge var ett namn vi övervägde åt L. 

Här är låten:

 

 

Ja bara vinjetten är ju så att man vill grina. 

 

Jaja. Puss på er hoppas ni också är glada

Ja det blev lite liv angående det där om porren och våldtäkten och bdsm. 

Tycker ni ska ta och läsa om inlägget faktiskt, men jag ska även förklara om och kanske rätta mig själv lite. 

 

När jag skriver som jag gör och jämför med pedofiler hit och dit, så skriver jag liksom med männen som utgångspunkt. Jag tänkte inte ens på kvinnor. Därför att själva GRUNDEN i inlägget jag skrev är frågan: HAR KVINNOR egentligen någon egen sexualitet? 

 

Så nej jag menar inte att ni kvinnor som gillar bdsm och analsex och halsmandelssex och allt där emellan är ÄCKLIGA och jag menar inte att det är ERT FEL och jag menar inte heller att kvinnor får SKYLLA SIG SJÄLVA.

 

Jag menar, bland annat, att den sexuella revolutionen på 60 och 70talet inte gjorde oss fria ett enda jäva dugg. Vår sexualitet hålls emot oss lika mycket nu som då. För blev kvinnor som tex spelade på sin sexualitet eller ens antydde att de hade en sexualitet, bestraffade för att man tänkte att SÅ GÖR INTE KVINNOR. Sådana kvinnor sågs som avvikande och annorlunda.

Lika mycket då som nu använder man vår sexualitet emot oss när man i domstolar friar våldtäktsmän när man menar att "vissa kvinnor" faktiskt tycker om våldssex och därför kan men inte avfärda det faktum att offret kanske faktiskt egentligen njöt. 

Jag funderar kring om det kanske är dags att sätta upp RAMAR för den heterosexuella sexualiteten igen? Så att ingen domstol någonsin ska kunna säga "vissa kvinnor gillar faktiskt att bli grupp-påsatta med en glasflaska tills det blöder i fittan på dem". 

Jag VET att det är lite motstridigt att skriva så för ja, då BEGRÄNSAR vi ju återigen den kvinnliga (och den manliga) sexualiteten. Men ärligt, gör det egentligen så särskilt stor skillnad? 

 

För HUR begränsade är vi egentligen inte renda nu? HUR hade den kvinnliga sexualiteten kunna se ut om den hade fått chansen att växa och utvecklas utan männens ständiga påverkan. Jag undrar hur vår sexualitet hade sett ut om vi inte alltid hade varit underställda männen, om våra kroppar inte alltid i första hand existerat för att tillfredsställa män. 

 

Och det är inte bara bdsm och halsmandelsknull som jag ifrågasätter. Penetrarion tex, FIXERINGEN vid penetrationen både inom porren och Svenssonsex. Analsex. Förspel. ROMANTIK överhuvudtaget, ifrågasätter jag. Och undrar HUR det heterosexuella sexlivet hade sett ut om män och kvinnor knullade jämlikt. Det gör vi nämligen inte och kommer troligtvis aldrig någonsin att göra, iaf inte så länge det inte ÄR jämlikt könen emellan. 

 

Ibland tänker jag att vi egentligen blir våldtagna hela tiden. Att allting kanske är våldtäkt. För som kvinnor är vi alltid "i särskilt utsatt situation"...

 

Sen har jag absolut inte TÄNKT KLART här ännu, hör ni väl. Jag håller på och tänker. Och jag återkommer när jag har tänkt klart. Tills dess får ni gärna fortsätta tänka i kommentarsfältet!

kram på er

IKVÄLL var nog lite en HISTORISK kväll hemma på Brunheten. 

IKVÄLL gick jag till BOTTEN med FEMINISMEN i ett samtal med min snart 7åriga dotter. 

 

Jag pratar mycket mycket mycket med mina äldsta (snart 5 och snart 7 år) barn om ämnet. Har gjort sedan de föddes. Jag KAN INTE sätta all min tilltro till genus och hoppas på att barnen inte ens MÄRKER att det FINNS två kön, för tyvärr är inte vårt dagis genusutbildat. Inte skolan heller. Inte barnens kompisar och deras föräldrar. Inte våra släktingar. Det är i princip bara jag och några av mina kompisar som har kunskaper i ämnet. 

Därför jobbar jag/vi så att vi PRATAR. Vi ifrågasätter och ju äldre de blir desto mer är de ju mer på tåget. Den stora var riktigt jävla förbannad på Astrid Lindgren för att denna inte FATTAT att TJEJER OCKSÅ KAN VARA RÖVARE och VARFÖR är det bara TRE TJEJER med i filmen mamma?!! OCH BORKA ÄR INTE ENS SNÄLL MOT UNDIS!!

 

Ikväll var vi och såg Sune på bilsemester. Jag hatar Sune. Hatar allt som författarna till Suneböckerna har gjort (förutom vissa avsnitt av julkalendern Sunes jul) och vill helst inte att barnen ska se på slikt. Men de har kompisar och på jullovet var typ hela storans klass och såg filmen. Då får vi också göra det. 

 

I bilen till bion har vi ett samtal med tjejerna. Vi har läst recensionerna som har förvarnat om vad som komma ska och vi påminner barnen om att det inte bara är killar som blir kära i tjejer. TJEJER kan vara KILLtjusare också, men FRAMFÖR ALLT kan tjejer bli kära i tjejer och killar i killar. Det är inte bara PAPPAN i familjen som bryr sig om pengar och TJEJER kan också vara roliga och tokiga, inte bara killar. Osv osv. 

 

Innan filmen var det reklam. För tre andra barnfilmer som är på gång. Dessa var:

BAMSE

POJKEN MED GULDBYXORNA

LEGO

och detta var allså inget pastellfärgat Lego utan svart, actionlego med tillhörande actionhistoria och bara manliga karaktärer förutom en som självklart hade pussmun och ögonfransar. 

 

Själv såg vi då SUNE och uppmärksamma har förstås redan noterat att vårens utbud är väldigt fokuserat på POJKAR. MÄN GÖR FILMER- för POJKAR, MED POJKAR i rollerna. Och tjejerna exkluderas som vanligt.

Och jag funderar på hur det påverkar barnen och på hur det har påverkat mig. Att så sällan få sin berättelse berättad. Och OM vi någon gång får det, så är filmerna ofta gjorda av män, som då GISSAR sig till hur vi/småtjejerna har det, vilket innebär att vi har långa ögonfransar och röda läppar och pratar med jättepipig röst och är rädda för allting. Typ. Ja fy fan vad trött jag blir. 

 

Hur som helst och det hör egentligen inte ens hit utan skulle fungera som ett exempel på hur vi jobbar med barnen. Ikväll låg vi i sängen och pratade hon och jag. Om skolan. 

 

Hon berättade att det händer att hon och hennes tjejkompisar tittar på när killarna spelar basket eller bandy eller fotboll. Ibland är hon med och då är hon målis, men inte så ofta för det är inte så roligt 

Hon berättade om några tokiga killar i klassen som är "ivriga" och glömmer att räcka upp handen och vänta på sin tur utan istället pratar rakt ut i luften. 

DÅ vände det sig i magen på mig och jag BLEV TVUNGEN. 

 

DÅ blev jag tvungen att berätta för henne att orsaken till att jag inte vill att hon står och ser på och HEJAR på killarna är följande:

 - I den här världen som vi människor bor så är det nästan killarna som har alla pengar (har för mig att det är 90% av världens samlade inkomster eller vad det är) och i princip alla länder så är det killarna som bestämmer. Även fast killar och tjejer gör samma jobb så får killarna mer pengar för det bara för att de har en snopp.

När ni står bredvid planen och hejar på killarna istället för att vara med eller istället för att göra något eget så tror killarna att det ni gör inte är lika viktigt som att heja på det DOM gör. De tror att det är så det ska VARA och de lär sig att DE inte behöver titta på och heja på er. Tillslut tror de att det är de som bestämmer och att det som de gör är mycket viktigare än det som ni gör och då kan det tillslut bli så att de får mer pengar sen när ni ska börja jobba. 

 

Jag förklarade att när killarna pratar rakt ut och glömmer att räcka upp handen så dels avbryter de andra och TAR TID att prata från andra, oftast tjejer, vilket leder till att det mest blir killarna som hörs vilket leder till att de i slutändan kommer att BESTÄMMA. Och så den där tiden som läraren måste lägga på att säga till killarna är också tid som killarna TAR från tjejerna och det är orättvist. 

 

Jag förklarade att många vuxna TROR att pojkar är BÄTTRE än flickor på sporter som fotboll, bandy och basket. Så när en pojke föds får han bollar i present. Och när han lär sig gå börjar hans pappa spela fotboll med honom ute på gården. Och när han börjar på dagis sen så säger fröknarna "ska du inte gå och spela fotboll med de andra killarna". Till tjejerna säger man andra saker, för man tror att killar och tjejer är bra på olika saker. Och när sen alla barnen börjar skolan så har killarna fått öva sig jättemycket på fotboll och basket och bandy och har blivit väldigt bra på det, medan tjejerna har blivit bra på andra saker. Typ göra pärlhalsband. Därför är det kanske inte så jävla kul att spela fotboll med killarna, särskilt inte om de inte är snälla (det är dock killarna i hennes skola säger hon). Och jag pratade om vad dumt det är att de vuxna bestämmer över vad barnen ska tycka om och bli bra på. För det gör ju att många tillslut faktiskt TROR PÅ att tjejer INTE KAN spela fotboll och att killar INTE KAN göra pärlhalsband. Och då missar man ju skitmycket, när det är så uppdelat. Plus att det blir sådär tokigt som att många vuxna till exempel TROR att det bara är KILLAR som kan bestämma och vips så bestämmer killarna ALLTING på hela JORDEN.

 

I ett svagt ögonblick tipsar jag henne om att strunta i att räcka upp handen hon också och istället bara prata rakt ut, men då blir hon upprörd. 

Hon har med andra ord fattat något som väldigt många vuxna människor inte har fattat. 

Varför ska kvinnor sänka sig till männens nivå?

Varför ska vi bete oss som karlar när deras beteenden ofta är så jävla dåliga och diskriminerande och elaka? 

 

Det är ju pojkarna som lära sig av flickorna. Det är vi vuxna som ska lära små pojkar att bli mer som små flickor. Som jag ju skrivit så mången gång förut. 

 

Ja. Hon somnade iaf med skallen full. Vi hann med att prata om jämlikhet mellan par också och hon konstaterade nöjt att hennes föräldrar iaf delar lika på disk och tvätt och barnuppfostran och matlagning och allt. Hennes pappa mös i skägget när jag berättade det för honom sen, att det bara var ett konstaterande från hennes sida. Och jag tänker att vi ger våra barn en fet gåva när vi anstränger oss att vara jämlika i familjelivet nu. Det kommer att leda till att våra döttrar (om de är heterosexuella) kommer att ta det för självklart av sina partners sen och det kommer att leda till att vår son ser det som en självklarthet att dela hushåll och familjeliv jämlikt med sin eventuella fru sen (förhoppningsvis är de dock homo hela bunten). Var så god barn. 

 

Nu känner jag mig lite överväldigad av allting jag ännu har kvar att berätta om. Lära dem. Och jag funderar mycket på hur jag ska ta det här med min son. Han som står på andra sidan så att säga. Den priviligerade sidan. Som inte varken jag eller hans systrar står på. 

Ett alternativ är ju att lära honom att hålla käften och lyssna och det ska jag ju förstås (OBS: han ska få prata också). Men det gäller nog att fortsätta på samma bana vad gäller honom. Prata och prata och uppmärksamma även honom på orättvisor och konstiga skillnader påhittade av vuxna. Sen måste jag ju även jobba så otroligt mycket hårdare på att mota bort könsrollen som samhället kommer att vilja trycka in honom i eftersom den är så oändligt mycket mer destruktiv än den kvinnliga så ja..det blir slitsamma 18 år det här. 

Men det kommer det att vara värt. 

 

 

 

Den här senaste jävla skit våldtäktsdomen tycker jag är ett tecken på att vi behöver prata om vad som är normalt och vad som inte är normalt. Jag tror det är ett jävligt stort problem att vi inte gör det. Längre.

 

Jag tror det var på 90talet som man helt plötsligt inte längre skulle prata i termerna normalt och onormalt vad gällde sex. Säkert var det en hel massa anledningar som ledde dit. Aidsepidemin var kanske en, kvinnors sexuella frigörelse kanske en annan. Helt plötsligt fylldes iaf sexspalterna med bekännelser från folk och sexologernas svar var alltid desamma "du är helt normalt och det är bra att experimentera". Ingenting skulle vara tabu. Allt var helt normalt.

 

Det har lett till att varje gång en sån här sjuk våldtäktsdom dyker upp och alla blir upprörda över friande domar så kommer alltid några liberala feminister och säger " det FINNS faktiskt kvinnor som GILLAR att bli penetrerade i alla hål av 9 olika män inklusive en glasflaska". Och då ska det alltså rättfärdiga den friande domen.

 

Och så var det den där 3barnsmamman, minns ni henne? Som TIDIGARE faktiskt FRIVILLIGT hade haft gruppsex och därför var det tvivelaktigt när hon plötsligt anmälde två (eller var det tre) män (hockeyspelarna ni minns) för att ha gruppvåldtagit henne. Och så nu den här senaste domen då förövaren åtminstone tydligen hade erfarenheter av bdsm och tolkade tjejens nej som "en del av spelet". Hon hade tappat rösten av allt skrikande. Och det tolkade han som en del i det helt normala bdsmspelet.

 

Fan det är så man får lust att bli religiös. Gå tillbaka till de gamla goda dagarna då man inte skulle knulla innan äktenskapet och allt det där ni vet. Problemet med det var ju dock egentligen precis samma sak som nu: allting handlar alltid om kvinnan. Under de gamla religiösa dagarna fick kvinnor skit om de var för lössläppta och nu efter frigörelsens dagar straffknullas vi (bokstavligen) för att vi är för lössläppta. Ingenting har ju hänt.

 

Jag tror ändå att vi behöver börja prata om vad som är NORMALT och INTE NORMALT vad gäller sex. Vad gäller pedofili är vi ju alla överens. Det är sjukt och fel. Det är vuxna som tänder på försvarslösa barn. Det har knappt med sex och göra utan är mer om skada i hjärnan. Överfallsvåldtäktsmännen likaså. De är också sjuka i huvudet och det har mer med makt och hjärnskada att göra än med sex.

 

Men om du är en människa som tex gillar att binda upp din partner och förnedra denne. Om du är en person som gillar att bli uppbunden och förnedrad. Hur jävla frisk är du egentligen? Och handlar det verkligen om SEX? Handlar det inte lite mer om makt och något fel i skallen? Hur friskt är det att behöva använda sig av våld (och då menar jag alltså VÅLD som i slag/piskor osv osv i en oändlighet av redskap) medan man knullar för att bli kåt?

Och de här avsugningsscenerna som är så poppis inom porren nu. Där killen liksom tar tag i tjejens huvud och liksom knullar med hennes halsmandlar/svalg/hals/strupe så att hon nästan kräks och inte kan andas. Om man som man gillar det, hur frisk är man i skallen då? För det finns ingen chans på jorden att någon kvinna tycker att det är skönt att få halsmandlarna knullade. Halsmandlar är inte till för att knullas liksom. Och hur frisk i huvudet är den man som i sexsammanhang gör saker med sin partner som han vet att hon inte blir kåt av?

 

Jag tror egentligen att de flesta män VET när såna situationer inträffar. När man som bäst håller på och knullar sin flickväns halsmandlar och hon plötsligt kräks en smula över penisen, ja, då VET man nog INNERST INNE att hon troligtvis inte är superkåt just då. MEN då kan man ju bara rädda sig från skuldkänslorna genom att tänka på att det kanske hon VISST ÄR. För det FINNS ju kvinnor (tex i alla porrfilmer!!) som ÄLSKAR att få halsmandlarna knullade och som nästan faktiskt går igång lite på att kräkas över penis...

 

Därför måste det liksom finnas en gräns. Vi kan inte säga att " DET FINNS faktiskt kvinnor som gillar att bli påsatta av 9 killar inklusive glasflaska så att det börjar blöda lite" för nej, ärligt talat, det FINNS DET INTE. Och OM det finns kvinnor som SÄGER att de njuter av dylikt, så är det något som är FEL med de kvinnorna. Kanske vill de bli omtyckta. Av killarna. Kanske blev de våldtagna som barn. Int i fan vet jag. Men det FINNS gränser.

 

Och om vi hela tiden kommer med det jävla argumentet DET FINNS FAKTISKT KVINNOR så kör vi ju liksom fast. Det är därför våldtäktsman på våldtäktsman blir frisläppt. Därför att vi "vet" att det FINNS kvinnor som GILLAR allt det där som de sjuka svinen utsätter sina offer för. Och vad fan baserar vi vår vetskap på? Så länge vi har ett patriarkat och en könsmaktsordning så har vi ingen ANING om vad kvinnor frivilligt gillar och inte gillar. Många av oss är så jävla ägda av vad MÄNNEN gillar och inte gillar, ägda av vad patriarkatet lär oss att gilla och inte gilla.

 

Pedofiler säger ofta att dess offer också njuter. De menar att de små barnen som de utnyttjar faktiskt njuter av det. Barnen gör inte motstånd. Och pedofilen får sin sjuka låssasbekräftelse på att barnet gillar vad hen gör. Att barn som utnyttjas sexuellt inte alla gånger gör motstånd beror ju på att pedofilen i vissa fall hjärntvättat barnet. Fått det att tro att det som sker är helt normalt. Fått det att tro att alla andra barn har samma upplevelser. Pedofilen KAN hjärntvätta barnet så eftersom pedofilen är vuxen och alltså i MAKTPOSITION över barnet.

 

Precis som män är i MAKTPOSITION över kvinnor. Via porr och media och sjuka sexböcker och fan och hans moster får vi ta del av vad "alla andra" gör i sängen. Vi får veta att "alla" har halsmandelssex. "Alla" har analsex. "Alla" binder upp och att ge sin kvinna en lätt örfil medan man sätter på henne är ju mer normalt än missionären nu för tiden. Men vem fan gör porrfilmerna? För vilka görs de? Vem fan skapar reklamkampanjerna? Vem fan ÄGER sexualiteten? Är det kvinnorna som ägnar sina liv åt att banta och sminka sig och raka sig och göra sig liggbara för männen så som de lärts från barnsben, eller är det männen? 

Jag undrar hur heterosex skulle se ut om det istället var kvinnor som var överordnade män, eller om det inte fanns någon könsmaktsordning alls. 

 

 

Precis på samma sätt som pedofilerna jobbar. Vad gäller pedofili finns dock en ganska tydlig lagstiftning. Vad gäller våldtäkt så urholkas den redan från början jävligt ostadiga lagen mer och mer.

 

Nu tänker jag på burka också. Detta omdebatterade plagg. Kvinnor som bär burka är så himla förtryckta säger de, de svenska männen. Sen går de hem och tittar på porrfilm där kvinnor knullas i alla hål medan tårar rinner nedför deras kinder.

Ja tacka vet jag de sexuellt frisläppta och frigjorda svenska kvinnorna!

 

Och jag tänker att det finns liksom inget mellanting. Vad vi än gör så är våra kroppar aldrig våra egna. Vad vi än gör så är vi alltid kroppar framför människor. Hål framför hjärnor. Hål åt dem att göra vad de vill med. Fan. Jag orkar snart inte mer.

 

När jag gick i typ ettan eller tvåan på gymnasiet skulle vi läsa historia. Jag älskar historia, har alltid gjort. Men denna gång var första gången som jag slog upp historieboken som Feminist och då var det plötsligt inte lika älskvärt längre. 

Allt som allt i hela boken hittade vi åtta rader, som benämnde KVINNOR. Alltså, som dels synliggjorde att det ÄR skillnad på MÄNS och KVINNORS historia (vår historia är inte deras) OCH som berättade VÅR historia. Åtta rader. Allt som allt.

Ursinniga gick jag och min kompis till rektorn. Krävde att få läsa VÅR EGEN historia. Rektorn höll med, lyssnade och tog oss på allvar och gav oss i uppgift att istället skriva våra arbeten om KVINNOhistoria. Vi fick gå utanför historieboken och övrig litteratur som vi hade blivit tilldelade och istället googla och besöka bibblan och leta reda på vår egen litteratur. Skriva vår egen historia helt enkelt. Det FINNS många bra böcker om KVINNORS historia. Visst är kvinnors historia inte varken lika uppmärksammad eller dokumenterad som männens under årens lopp, men det FINNS litteratur i ämnet. Som läroplanen på den tiden inte höll som obligatorisk uppenbarligen.