brunheten

Jag tillhör då den lilla skaran som känner att jag vill FIRA varje gång det är Kvinnodag. 

Här är lite av det jag känner att jag vill fira denna dag:

 

* Systerskapet. Jag har aldrig träffat på en enda manlig man to man- relation som varit ens i närheten av några av de relationer jag har till andra kvinnor. Systerskap för mig är den där otroligt djupa, till döden lojala, ärliga, trygga och varma relationen som man endast tycks kunna få med andra kvinnor. 

 

Systerskapet för mig är även den känslan av samhörighet jag känner med andra feminister, världen över. Vi som ser samma saker och vill göra något för att förändra det. Förenade i kampen for ever.

 

Systerskapet för mig är överhuvudtaget en förståelse för alla kvinnor, feminister eller inte, utefter att vi alla bär liknande bagage eftersom vi fostrats efter samma förtryckande norm. Förenade i/av förtrycket.

 

* Framgångarna. Alla framgångar som kvinnorörelsen rönt under århundraden av jävligt hårt arbete. Självklart pågår kampen drygnet runt, året om. Men en dag om året anser jag att man kan ägna sig åt att glädjas åt de framgångar man når. 

 

* Kunskapen. Hur min feminism ständigt utbildar mig. Hur jag ständigt utvecklas av och med den. 

 

* Sista punkten är lite...personlig! Kan man säga! :) Jag är nämligen sjukt glad att jag inte identifierar mig som man. Ju äldre jag blir, desto mer inser jag hur instängda männen är i sin roll. Hur jävla fucked up de är av sin manliga könsroll som förnekar dem så otroligt, otroligt mycket. Visst, de har pengarna och i många fall makten. Men när man ser till hur mycket de förlorar på grund av sin könsroll (barnen, känslor, utbildning, hälsa, ett okriminellt liv osv) så är jag tacksam. Tacksam över att identifiera mig som kvinna. Jag vill inte vara någonting annat, inte tillhöra någon annan skara än den här förtryckta delen av mänskligheten. Och idag vill jag fira det. Det och systerskapet och kampen som vi för, tillsammans. 

 

Nu har jag inte firat alls i år faktiskt. Men annars brukar jag på något sätt uppmärksamma dagen, tex gå barnvagnsmarschen eller liknande. Och jag är GLAD den här dagen. Och jag känner TACKSAMHET. Något år har jag gett ungarna någon liten present. För jag vill att de också ska vara glada. Att det att vara tjej inte hela tiden ska handla om allt vi utsätts för, alla orätter som gör mot oss, all kamp vi ännu har framför oss. Jag vill lära dem om det där osynliga systerskapet. Visst kan du bli arg på och gräla med och tycka att andra kvinnor har åt helvete fel. Men man håller ryggen på andra kvinnor. Det gör man (obs: samma sak kommer även sonen få lära sig, naturligtvis, men han är lite liten ännu). 

 

Så grattis alla kvinnor som kämpar. Vi gör det bra och vi når nya framgångar hela tiden. En vacker dag är vi alla fria. Nu fortsätter kampen. 

 

 

 

 

 

 

 

*obs: jag ber om ursäkt för mitt icke inkluderande språk.