robotarna

 
Jag tänker mycket på de där "snälla killarna" ni vet. Troligtvis för att de flesta killar i samhället ju faktiskt är "snälla killar". 
Snälla killar har fått lära sig att man ska vara snäll mot tjejer. Det är ungefär det de har fått lära sig. Och det lever de sedan fullgoda liv på sen. 
 
Snälla killar tar inte jättemycket plats och om de gör det så är de roliga, schysta, trevliga och omtyckta av både män och kvinnor. Snälla killar får inga raseriutbrott och de skulle aldrig någonsin slå. Snälla killar tar ut lite barnledighet, låter frugan lära dem att tvätta och laga mat till en viss gräns och sedan lever de hela livet på att kunna laga typ köttfärssås samt att kunna grilla. De tvättar sina egna kläder minsann men städning ger de upp eftersom frugan har en "orimlig gräns" för när det behövs städas och inte och då är det bäst att hon gör det själv. 
 
Snälla killar slutar supa när barnen kommer. Inte direkt såklart, men när frugan har förklarat varför det kan vara bra att göra det så slutar de.  
 
Snälla killar sliter hårt. De jobbar mycket, men sätter ändå familjen först. De vabbar i alla fall 40% av alla gånger.
Snälla killar är liksom hederliga. Tycker att det är SJÄLVKLART att vara föräldralediga, vabba och storhandla. De mår så jävla bra i den där hederligheten. Känner sig så jävla BRA liksom. De går runt och myser. Står bredvid fotbollsplanerna på kvällarna när glinen spelar kvartersligamatch. Myser över hur duktiga och faderliga de är som tagit sig dit.
De är alltid bättre än sina egna fäder liksom. Och så långt har de tänkt att de ändå har kunnat analysera att de själva hade velat ha en mer närvarande pappa som små, så nu får deras barn det åtminstone. I alla fall sönerna. Döttrarnas danskurser och ridlektioner förstår de sig liksom inte på.  
 
De snälla killarna skrattar ofta lite överseende åt sina fruar. De snälla killarna har valt vackra fruar, duktiga fruar som är lika snälla som männen själva. Det är nog så långt de har tänkt, de snälla killarna. Att de vill ha en vacker, duktig och snäll fru. Det är liksom det som räknas. Vad frun röstar på, har för syn på sin omvärld, hur hon vill uppfostra barnen eller hur hon vill leva sitt och deras liv tillsammans har inte de snälla killarna tänkt på.
 
Kanske har inte fruarna heller tänkt på det, men skillnaden mellan snälla killar och duktiga fruar är att fruarna utvecklas, medan männen står still. Det kommer alltid att komma en dag då den duktiga frun vill prata om vilket parti hon ska rösta på, vad hon känner inför flyktingmassorna som strömmar från Syrien eller hur hennes barndom påverkat henne eller hur hon kanske blivit sugen på att prova någon annan ställning än missionären i tre minuter varannan lördag. Och det är då som de snälla killarna blir handfallna. De snälla killarna kan inte prata om känslor. Delvis för att de inte intresserar sig för andras känslor, men även rent praktiskt för att de inte kan. 
 
De snälla killarna kan inte krishantering. De verkar ha trott att livet liksom bara ska fortlöpa, att problem inte kan uppstå så länge man är en snäll och hederlig kille. Och när de så ställs inför ett problem så kan de inte hantera det. De kan heller inte finnas där för sina fruar. De kan helt enkelt inte, rent praktiskt, för de vet inte hur man gör. Senare kommer de heller inte att kunna finnas där för sina barn, det märker man förresten tidigt. Redan när barn är spädbarn är det ofta tydligt vilken förälder barnen föredrar till tröst. Det beror på att män inte kan trösta andra, eftersom de växt upp till ett liv som handlar om DOM, inte om andra. 
 
En annan grej med de snälla killarna är Fasaden. Folk i allmänhet tror ofta att det är vi kvinnor som är fasadhållare, men så är det ju inte. Jag känner inte en enda kvinna som inte kan dela med sig av sina bekymmer, problem och svagheter. Vi är snarare experter på det området. Det är män som inte kan släppa på fasaden. Mycket av deras heder sitter i den. En lyckad man bor fint och kan upprätthålla en vacker bostad med sin händighet. En lyckad man har en vacker, duktig och snäll hustru vid sin sida och helst ska hustrun också hålla eventuella fulheter inombords. Barnen är lyckade också. En snäll kille skryter gärna om sina barn. 
Den grejen gör det svårt för barn att få djupare förtroende för sin pappa. Om man hela tiden har pappas behov av snygg fasad hängade över sig så kanske man inte berättar för pappa att man fått IG i matte och kanske inte får börja gymnasiet. Om man har en man som är upptagen med att leka lyckliga familjen kanske man inte berättar för honom om hålet som börjat växa i ens själ.
Det är dock inte inför kvinnorna som männen måste hålla fasaden och upprätthålla hedern, det är inför andra män. Det måste se bra ut.
 
Det är ibland som att de vandrar i en helt egen liten värld, de snälla männen. En värld där de går runt och tror att det räcker. Det räcker att man är en snäll kille som kör barnen på träning och köper tulpaner till frugan då och då. Det räcker att man lagar sin köttfärssås och engagerar sig lite i att hitta bra fotbollsskor till barnet. Vad mer behövs, än lite hederlig snällhet?
 
Och vi kvinnor, som lever med de här robotarna, ja vi får ju svarta hål i våra själar tillslut. Börjar med gruppsex och amfetamin för att få känna att vi lever lite. Inte.
Nej vi blir utbrända istället. Får värk i kropparna. Blir gnälliga och ledsna. Skaffar oss älskare, men vad hjälper egentligen det för män är ju män. Det går sällan att hitta en bättre än den man redan har.
Hipp hipp hurra för heterosexualiteten!
 
(den här texten handlar inte om min man. Eftersom han är gift med mig så kan han aldrig bli en robot. Olyckligtvis är inte alla heterosexuella män gifta med mig) 

Kommentarer
Postat av: Annelie

Exakt så! Har lyckligtvist hittat en man som är lik din man i detta avseende. Tack och lov.

2016-03-31 @ 14:28:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0