brunheten

Sitter och tänker på att jag börjar bli gammal. Går igenom lite gamla texter på datorn och hittar det här. Såhär beskrev jag mig själv för 9.5 år sedan. David som förekommer flitigt i texten är alltså inte min nuvarande man utan en annan David, som nyligen blivit mitt ex när detta skrevs. Amandus var min sköldpadda. Jag och min nuvarande David kände dock till varandra redan på den här tiden eftersom han var tillsammans med några av mina kompisar, nej inte samtidigt men ja, ni fattar. Gotland är så jävla litet. Ibland får man klaustrofobi. 

 

Jag, 19 år:

Ålder: 19 år
Familj: mor Kent Johan Pipen Amandus
Bor: Ronehamnsvägen 56 och Silvåsgatan 11
Ser ut: lång, kurvig, blek av vintern, trött
Äter: quornfärs sås å pasta, nudlar, knäckebröd me purjolök, chips, inte kött
Dricker: öl och apelsin juice
Älskar: David tyvärr. Familjen. Skolan. Amandus Att våren e påväg. Musik. Att sjunga
Hatar : David. Jessica. Projektarbetet. Slask. Att de e ärtor i max vegburgare. Besserwissers. Mansgrisar. Sexism. Bush.
Önskar: Att skolan aldrig tar slut. Att framtiden går bra. Att David ska inse att han vill ha mig. Att jag slutar slarva med kondom.
Äger: massa skivor lite över 300 000 spänn (arv efter min far)
Gör helst en fredagkväll: Om det inte e Shindig (klubb) så sitter ja nog med tjejerna å dricker 3,5or och pratar om sånt som är viktigt
Tycker om: Gänget. Att gå upp å sminka sig varje morgon, åka till skolan och att Rasmus är där. Vårtecken. Öl Att skriva Lunardagbok.
Tycker att: David ska inse att han älskar mig. Bush ska dö. Kungen ska avsättas. Våren ska komma men inte ta skolan ifrån mig.
Tycker inte om: att skolan snart är slut. De som bor i mitt hus
Om jag vann 10 miljoner kronor: skulle jag resa till USA Mexico och Sydamerika och skänka till kvinnoorganisationer samt barnhem. Ta körkort
Sex: just nu saknar jag en stor penis. Är trött på alla småkukar!
Har helst på mig: kjol eftersom ja inte hittar nåra byxor. Jätte kort kjol helst
Bästa stället på jorden: Är Sundersand och Ronehamn samt hela Visby på nätterna och när de e solsken
Kollar helst på tv: Will & Grace.That 70´s show .Spung
Bästa kvinnliga sångerska: Aretha Franklin
Bästa manliga sångare: Michael Jackson och Stevie Wonder
Bästa band: Bad Cash Quartet 
Bästa lugna låt: Varning för ras av Winnerbäck
Bästa party låt: Hey Ya Outcast 
Bästa glad låt: Hey Ya och Keep on running
Förebild: Aretha Franklin med rösten. 
Hur många barn jag ska ha och vad de ska heta: 2. Timo och Timeja
Personer jag inte gillar: Jessica Frida Aurora Bush och kungen
Jordens bästa person: Josse David Mamma
Vad jag ska bli när jag blir stor: om inte alkoholist så barnmorska eller skådespelare
Finaste färgen: blå
Om jag fick byta kön för en dag: så skulle jag skärpa mig!
Bästa ordspråk: Man föds inte till kvinna- man blir det.
Saknar: David sommaren och gamla gänget
Om jag fick ändra en sak i livet: skulle jag se till att skolan aldrig tar slut, göra om sista månaden med David
Om jag fick vara Gud för en dag: skulle jag fördela alla pengar på jorden så att alla fick lika mycket
Tv program jag hatar: sporten och trav å greyhound racing å 24
Pinsammaste minnet: när jag å Josse smög på Nisse Stenqvist och när jag ramlade på båten i Turkiet
Om jag fick vara en annan person för en dag: skulle jag vara Amanda för att få känna hur det känns att ha en, enligt idealet, perfekt kropp
Vackraste blomman: maskros vallmo prästkrage
Mina bästa vänner: Josse Elin Fia Elsa

 

 Ja. Det är ju inte utan att man får lite dödsångest av att läsa sånt här. Fan vad tiden går. Och gud vad det var länge sedan jag var 19. Satan vilken ångest jag hade över att sluta skolan. Länge, länge satt den i. Jag passade verkligen som gymnasist.

David insåg aldrig att han älskade mig och kort efter att jag skrev det här så träffade jag Kalle och tusen andra killar och kom över honom redan innan studenten faktiskt. Vi hörs faktiskt ännu av ibland och han verkar ha det bra. Jessica som jag tyckte så illa om var flickvännen som David hade före mig. Hon var den första och enda personen som någonsin kallat mig slampig/horig och jag tog det väldigt hårt. Jag krävde RESPEKT när det kom till hur många eller hur få jag valde att ligga med. 

Vid 19 var jag, som man kan märka, väldigt sliten mellan att vara den dåliga eller den duktiga flickan. För ett tag sedan hävdade min gamla gymnasierektor att jag skulle ha varit "lillgammal" när vi gick på gymnasiet.. När jag tänker på hur otroligt oansvarsfullt och "dåligt" jag levde så kan jag bara inte känna igen mig i det. Men jag var ju väldigt politiskt korrekt redan då, hade klara vänstervärderingar (det har jag visserligen haft sedan jag föddes, nedärvt från min mor) och ville liksom ha "world peace", Feminist kallade jag mig redan sedan flera år tillbaka. 

Jag slutade inte att slarva med kondom heller och blev mamma bara tre år senare. Med tanke på att jag misstänkte att jag skulle bli alkoholist så var det nog det bästa som kunde hända... :) Inte blev det någon liten Timeja heller och ingen Timo. Det får gå. 

Jag har inte tagit körkort ännu, tio år senare. TIDEN FÅR UTVISA när det är dags. 

 

Nu har jag umgåtts med mitt tonåriga jag hela kvällen och måste återvända till mig själv så att säga. Snart 30. Helvete. 

 Och den här låten spelades fullkomligt sönder och samman det där sista året på gymnasiet:

Ska snart få mens. Det märks. Imorse när bebisen väckte mig 06.15 hade jag en STARK känsla av ENSAMHET i hela kroppen direkt när jag vaknade. JAG HAR INGEN! tänkte jag och blev mörkare och mörkare till mods. INGEN ÄLSKAR MIG! INGEN VILL VARA MIN KOMPIS! OCH MAMMA ÄR I TURKIET OCKSÅ! 

 

Tillslut var jag på djupaste botten där i den arla morgontimmen. 

Men sen när jag hade ätit frukost så smsade jag några vänner där runt 07snåret och bokade in lite woman to woman- love och då kändes det genast bättre. Men ändå. Mörkret är nära. 

 

Jag blir så HATISK till min omgivning också. Jag HATAR ALLA. Barnen, mannen, vännerna, familjen, alla på Facebook, alla kändisar och politiker på hela jorden samt såna man träffar på till vardags typ kassörskorna på mitt lokala Ica ocg förskolepersonalen. ALLA är lika dumma i huvudet. Om några dagar kommer depressionen vara total och i samma stund som blodet börjar rinna kommer det att gå över. Då blir jag istället kåt glad och tacksam, men en aning skör. Gråtmild. Och sju dagar senare sitter jag där med svamp i fittan och idel relationer som fått sig lite stryk, men lätt om hjärtat och Redo För Lycka igen. 

 

Ja men vad säger ni, TJEJOR, visst är det HÄRLIGT ATT VARA KVINNA?!!!!!!!

 

SAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAATAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAANNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNN.

 

Ps. Den här låten spelar jag ivrigt när jag är premenstruell. Så dansar jag runt, ryckigt och destruktivt och tänker att jag vill knarka, knulla och glömma AAAAAAAAALLLLLTTTTTT. Några dagar senare bakar jag bullar i mitt blommiga förkläde och tänker milda tankar om att jag älskar livet. Mmm. Stabilt. 

 

 

 

 

 

OBS: VARNING FÖR VÄLDIGT LYCKLIG FAMILJ

 

 

 

Ja idag var en fin dag. Vi var på Utflykt i Naturen. Vår bästa utflykt faktiskt. Till Lummelunda. Det är mitt bästa tips till alla som inte bor På Ön. Skit i att åka hit på sommaren. Åk hit på hösten istället. Och åk till Lummelundagrottan, men eftersom den är stängd på hösten så kan man istället Njuta av Omgivningarna kring den. Det gjorde vi idag. 

 

 

 

Äntligen en Ljuvlig dag igen efter all jävla sjukdom!

Igår gick mer i uthärdningens tecken. Uthärda förmiddan med gnällig bebis fram till 10.00 när jag och lillasyster stack på Bamsegympa, vilket var härligt som vanligt. Sedan uthärda två stora gnälliga barn som bara längtade efter att få gå på bio. Stora hade blivit bjuden på bio av sin vän Emil så då fick lilla gå på bio med en kompis hon också, vilket lämnade mig ensam med gnällig bebis i över två timmar. Sedan uthärda de sista två timmarna till den gnälliga bebisen äntligen somnade in. Då målade jag och storbarnen teckningar och det var bara ljuvt. 

 

Idag var det varit ljuvt hela dan! 

Morsan kom i gryningen. Jag har världens bästa mamma. Imorse körde hon sju mil och anlände till oss vid 08.30. Sen åkte vi med alla barnen till vårdcentralen där jag lämnade X antal prover (pga diabetes) och sen åkte vi hem och mamma var här och jag kunde laga kvällens middag i frid och ro och baka en kladdkaka till min vän Sandra. Så fint det kändes, att få stå där vid bänken och laga mat till en av de absoluta bästa personerna jag vet. Min Sandra. Hon är lika fantastisk som dagens första snus. 

Sen gick vi ut en stund allihopa och barnen räfsade ruttna plommon och grälade ostillsamt i vår höstvackra trädgård medan lillebror satt på trappen och åt ruttna päron och mormorn rökte och svor över löven som hon vet att hon kommer att få ta hand om. Hon har nog räfsat vår trädgård varje år sedan vi flyttade till hus. 

Sen kom Robban (som är Sandras man) med deras barn (som är våra barns superbästa kompisar) och vi fikade och jag är så GLAD att jag har en Manlig vän. Sen stack han hem och lämnade barnen här, vilket innebar att jag fick världens bästa barnvakter till mina stora barn. David kom hem från jobbet och så kom tre bygg-gubbar hit som skulle kolla och prata inför inlämnandet av offert. De var jävligt trevliga och gullade dessutom med vår bebis. Sånt ger pluspoäng. Nu måste vi snart bestämma oss. 

 

Sen kom Sandra och Robban hit och vi käkade middag, som blev jäkligt god och kladdkaka och ungarna lekte vildsinta lekar och vi fick se på kort från deras utlandssemester. Jag ÄLSKAR att se på kort från andras resor. Jag älskar även att få vykort. Jag när helt enkelt en stark längtan efter att se världen. 

 

Till våren hoppas jag att vi kan åka till Paris. När jag var liten drömde jag mycket om Paris. Hade affischer på Eiffeltornet och sånt. Sen har det ebbat ut, men så nu kom jag på att det inte är många är kvar som vårt stora barn kommer att älska prinsessor, alltså måste vi ta henne till Disney world så snart som möjligt. Därför tänker jag mig att vi ska göra det som en 30årspresent till mig.

 

NU blir det PREMIÄR i den här bloggen. Jag ska nämligen dela med mig av ett RECEPT. Det har ALDRIG tidigare hänt, så ni får ju fatta att det är gott. Det här är en enkel kycklinggryta som är grym om man är många som ska äta och som dessutom är svingod. Man kan nog GOTT använda sig av qornfileér istället för kyckling. 

 

 

 

 

 

 

Vad har ni för enkla, men jävligt goda recept som ni liksom slår till med ibland mellan falukorv och korvstroganoff? 

 

Lördagkväll. Är eventuellt nästan frisk. Känner åtminstone att det går åt rätt håll. Har bara lite ont i halsen. Hostar sporadiskt. Barnen är friska. 

 

Imorse hade jag sovmorgon och sedan jag steg upp vid 10.30 har jag haft barnen heeeela långa dan. David har nämligen städat hela vårt hus och nu ikväll är han Ute och svirar. Medan han städade gick vi på Kotteland jag och barnen. Lite av en pärs att gå dit själv med tre barn, men det är ju grymma barn så det var fint. Sen gick vi hem och åt taccos medan David sprang runt som en skållad ko och gjorde sig vacker. För mig tar det max en tjugo minuter att göra mig "fin". För honom tar det minst 1.5 timme. Fattar inte vad han håller på med. Han har inte ens något hår. 

 

Så åkte han och jag och ungarna såg den helt undebara filmen Totoro som gick på bompa ikväll. Ljuvlig. Bebisen sög på ett godispapper så länge. När jag försökte ta det ifrån honom kröp han det fortaste han kunde ifrån mig samtidigt som han utstötte panikliknande skrin. Det var nog det godaste han någonsin smakat på. Förhoppningsvis godare än grus och skogsmyror som han annars brukar smaska på. 

 

Sedan la jag honom och så såg jag och storungarna hela Så mycket bättre. Jag älskar Ola Salo. Ikväll älskade jag även Carola för hon var bäst tyckte jag. 

Sen kunde inte storasyster sova så vi har legat under filt i soffan en stund och pratat. Om hennes klass mest. 

 

Imorrn ska storungen gå på bio med en kompis så då fick vi fixa en kompis till lillasyster att gå på bio med också. Så imorgon ska antingen jag eller David få njuta av den totalt hjärndöda filmen Flygplan. Det får nog blir bakfylleDavid. Det blir nog fridfullt för honom. 

 

Jag har ju suttit hemma en vecka utan att träffa en endaste käft så jag känner mig ganska ensam för tillfället. Glömmer liksom bort att jag i NORMALA fall HAR ett socialt umgänge men att folk inte brukar vilja umgås med en som är sjuk. 

Nästa vecka är det HÖSTLOV och barnen ska vara lediga hela veckan lång. De stora ska sova hos mormor två nätter. Jag ska gå på jävla klapp och klang. Jag saknar klapp och klang. Jag saknar kompisar. 

 

I torsdags fick vi LÅN. Så jävla skönt. Det bästa var att vi fick hela lånet på vårt eget hus och inte behövde låna något på min gård. Vi fick alltså ett stort jävla lån, fast vi bara har en stor inkomst och två mindre. Endast beroende på vår fina kalkyl som visar hur otroligt jävla supergrymma vi är på att leva ett fint liv på ganska lite pengar. Helt enkelt en kalkyl som visar att de flesta SKULLE KUNNA leva på så otroligt mycket mindre pengar än de gör. 

Så nu väntar vi bara på bygglovet och går allt som vi vill kan bygget komma igång innan snön och fortsätta samt bli färdigt till våren. Vi ska alltså göra en utbyggnad på ca 60 kvm. Nytt vardagsrum och badrum och räcker pengarna gör vi om köket också. 

 

Det allra svåraste kommer absolut att bli att få äktenskapet att hålla ihop. Jag känner mig redan sjäsligt död efter de här veckorna med pappersfixande för att få i ordning kalkyl och bygglovsansökan.... Min man snöar in sig och det ENDA han tänker på är såna där otroligt tråkiga saker som jag liksom dör inombords av att prata om DAG EFTER DAG EFTER DAG. Är så otroligt ointresserad av ALLT som har med BYGG och INREDNING att göra så det inte är klokt. En del går ju typ upp i brygga av glädje och lust när de ska få välja tapeter eller bestämma golv och belysning och jag bara DÖÖÖÖÖÖÖÖR av uttråkning. Det är så YTLIGT och TOMT på nått sätt. Men vi behöver det så vi får ju bygga skiten och slänga in lite jävla möbler. 

Det är skönt att vi kan börja komma igång iaf. 

 

Nu ska jag välja på om jag ska antingen

1. läsa tidningen och äta chips

2. lyssna på Alex och Sigge och äta chips

3. se på Nashville och äta chips

innan jag ska lägga mig tidigt intill min mjuka lilla bebis. Vi får se vad det blir. Är så JÄVLA TRÖTT på Alex och Sigge så det blir det nog iaf inte. 

 

Amen

 

Ps: 

 

 

Fy fan. Vilken misär. Barnen spyr. Bebisen har diarré och fyller blöja efter blöja med bajsvatten. Ikväll har jag avlusat mig själv och stora såhär 9 dagar efter lusattacken förra helgen. Och just det, jag har virus. Har legat däckad i sängen sedan i lördags. 4 dagar, utan feber men med hosta från helvetet, ont i halsen, ont i öronen och oförmåga att vara uppe. Min man har, likt den ensamma riddaren, roddat med oss alla. På kvällarna jobbar han in det han missar. Han kommer med all säkerhet att gå in i väggen snart, men det gör ju inget för om någon vecka går han på föräldraledighet vilket innebär att vi ska vara hemma tillsammans i 10 månader i sann UnderbaraClarastyle. Så då kan han få gå in i väggen så mycket han bara vill för då kan jag bära honom på mina starka axlar. Jag ska bara bli frisk först. 

 

Jag har så mycket att tacka sommaren för. För nu när jag sitter här och hostar upp snorklumpar stora som handflator (lite överdrift men inte mycket), har doften av bebisdiarré fastklistrad i mina näsborrar och ungarna spyr som fontänder runt omkring mig medan lusmedlet svider i min skalp, så kan jag bara skänka Sommaren en stilla tanke och inse att det här är INGENTING i jämförelse med det. INGENTING i jämförelse med hur jag mådde när dagarna med 33 grader i skuggan aldrig tycktes ta slut. Luften som stod stilla. Inte. En. Vindpust. Paniken. Svetten som fullkomligt flöt konstant. Känslan av att vakna och inse att man skulle tvingas uthärda ytterligare en dag. I helvetet. Ja fy fan. 

 

Fredagkväll. Denna ljuva kväll. DENNA LJUVA DAG!

 

Vi har SLÖAT och SLAPPAT och sen gick jag på Fenomenalen med E medan David och bebisen hade "mantime" (nej, ni förstår väl att jag skojade till det där? Vi har lovat att ALDRIG, ALDRIG dela upp oss medvetet utefter kön och sätta "kill" eller "tjej" framför aktiviteten) hemma. Ikväll har vi ätit på MC DONALDS med bebisens fadder och hans barn. Sen har vi SLÖAT och SLAPPAT hela kvällen. Sett Amigo grande. Nu jävlar ska vi se om det blir något fredagsligg om en stund här!

 

Den här veckan har vi ätit på Mc Donalds TVÅ GÅNGER. Onsdag och fredag. Jag ÄLSKAR det. ÄLSKAR att åka ner en vanlig vardagskväll och sitta där i lysrören med alla andra barnfamiljer som liksom vi har gett upp. Inte orkat. Inte hunnit. Inte haft lust. Så sitter vi där tillsammans på Donken och känner oss fria och härliga och rebelliska när vi skiter i allt och låter barnen FROSSA i fett, kolhydrater och salt. 

 

Jag spontanhandlade ett par byxor ikväll också. Jag har inte ägt ett par byxor sedan urminnes tider men så ikväll hittade jag ett par som liksom SKREK till mig att : KOM HÄR! DIN KROPP KOMMER ATT PASSA HÄR! VAR INTE RÄDD! Och kroppen passade. Det var som om den rann ner faktiskt. Och det gjorde inte ont när jag liksom vek ihop mjukskinnet och knäppte. Till och med röven gillade dem. 

Men sen när vi kom hem och jag skulle ha på mig dem igen så kände jag mig direkt som en karl. Det är därför jag aldrig har byxor på mig. Jag känner mig storväxt och maskulin i byxor helt enkelt. Och obekväm. Det har troligtvis med att göra med att min kroppsstorlek är gigantisk för att vara kvinna, samt att min figur är väldigt fyrkantig, FAST att kroppen liksom är mjuk. Därför har jag alltid, alltid leggings och oftast klänning eller kjol och tshirt. Men nu har jag ju köpt de där byxorna så nu får jag gå runt och känna mig som en karl tills de går sönder då.

 

Lyssnar på den här godbiten ikväll. Så jävla fin och vemodig. Texten skickade jag till en kille som jag var superduperkär i när jag var typ arton. Så jävla pinsam. Men gullig och romantiskt lagt. Det är jag tyvärr inte längre. Kanske är det DEN JÄVLA KILLENS fel att min romantiska ådra STENDOG när jag var typ arton. Det får min man lida för idag. Någon borde SPÖA den jävla killen. Helvete. 

 

 

 

Nu ska jag hångla upp min man och hoppas på det bästa! 

Alla våra barn har varsin egen sång. Det är inga låtar vi medvetet plockat fram, utan det har bara blivit så. Det märks att de tycker det är mysigt och ofta ber de att vi ska spela deras låtar och även berätta exakt vad sångaren sjunger. 

Här är storasysters sång:

 

 

Lillasysters sång:

 

 

 

Lillebrors sång:

  

Den tröttaste dagen. 

Stannade uppe till 02 inatt. Hade fullt sjå med att luskamma mig där runt 01 och så var jag tvungen att duscha för att inte stå ut i mängden bland hurtfriska mammor på klapp och klang. 

 

Det är så typiskt mig det där. Jag känner mig som en alien i alla rum. Eller, jag alienerar mig i alla rum. Jag ÄR typ Håkan Hellström, Ulf Lundell, valfri manlig kulturutövare som byggt sin karriär runt att vara den ständigt avvikande. Det är så jävla töntigt. 

 

Så. För att jag är precis som alla andra så duschade jag och kammade håret och satte TILL OCH MED på mig mascara idag när jag skulle på klapp och klang. Sen satt vi i ett rum med 30 andra morsor (bara en pappa där idag, men i tisdags var de minst sju) och klappade och klangade. Min bebis kryper ifrån mig direkt. Sätter sig MITT I ringen och stirrar hänfört på tjejen med gitarren. Det märks att han är min son. Center of attention. Så jag får sitta där själv och klappa och klanga lite. Känns ganska fjantigt. Men det är ju inte själva sångstunden som räknas, utan fikastunden som kommer efteråt. Då äter man macka och vi mammor har skittrevligt och alla barnen är jättesura för det är långt efter deras sovtid. Det är roligt att sitta och prata med helt nya människor. Det kan en hemmafru som jag behöva. 

 

Sen åkte vi hem och min bebis sov i 2.5 timme. Det är hans nya grej. Långsovning på förmiddan och sen en kortis någon gång mellan 16-17. Sen går han och lägger sig vid 19 och sover till 07. Ja det låter ju drömlikt. Men så jävla jobbig som han är under de vakna timmarna så får man säga att det är rättvist mot oss föräldrar. Jag är ärligt talat HELT JÄVLA DÖD varje kväll. Orkar ingenting förutom att sitta och dumglo på datorn eller ligga och somna i soffan vid 22tiden. Varje kväll tänker jag att jag ska göra massa underbara grejer. Men det blir aldrig av. Jag orkar aldrig. Det är lite deppigt faktiskt. Men jaja, det vänder ju. Någon gång blir han väl stor. 

 

Sen på em hämtade jag E och så gick vi hem till en kompis och hennes son i några timmar. Min bebis är i sämsta gåbort-perioden nu. Han tog sönder en ballong, spydde på golvet och stökade till i alla lådor. Han åt även tusen kilo sand samt ett antal fallfrukter. Han älskar fallfrukt. Det är verkligen Guds gåva till just honom. MAT. Som bara LIGGER DÄR!! 

 

Har insett att jag numera är en oerhört tillåtande mamma. Det beror helt och fullt på att jag inte orkar. Samt att jag har lärt mig en hel del under mina 7 år som mor. Min bebis är lortig jämt och han har alltid nått i munnen. Han klättrar på allt och ja, det är no limits som gäller. Lyckligtvis är han en ganska lugn bebis ändå, liksom sävlig, han till och med ramlar omkull långsamt. Dock får han inte ta sönder saker. Det gör han ändå eftersom han är 10 månader och inte har en särskilt välutvecklad hjärna. Idag krossade han några pelargonknoppar som snart skulle stå i ljuvlig blom. Då fick jag skrika lite inombords. 

 

Vid 16 hämtade vi storasyster på fritids och sen släpade jag alla tre barnen, samt alla hundratalsmiljoner ytterplagg som inte behövdes eftersom det var typ 18 grader ute, till affären där vi snabbhandlade lite bröd, mjölk och treo och sen släpade vi oss hem. Väl hemma lagade jag ugnspannkaka som vi åt och sedan däckade samtliga i soffan. Vi ser inte Bollis så ofta, men ikväll såg vi hela, ända till 20. Jag slumrade en stund till och med. 

 

Nu ska jag skriva krönika innan jag ska poppa popcorn och bädda ner mig på soffan och somna innan David hinner säga till mig att det är min tur att sova uppe hos bebisen. Jag har sovit på soffan i tre nätter nu. David vet inte det, men det är ett tyst straff för att jag fick gå upp kl 05.30 i måndags på DAVIDS FÖRSTA DAG SOM FÖRÄLDRALEDIG. Vi får se när jag tycker att han tjänat av sitt straff. 

 

Over and out

 

Fallfrukten och glädjen: 

Idag fick jag lite PIRR I MAGEN när ingen mindre än hejsonja  kommenterade här. Hennes blogg är en av mycket få jag följer och jag delar den här videon med jämna mellanrum på mitt FB. Det är den BÄSTA VIDEON när man har läst UC´s blogg och känner att man vill dö:

 

 

 

 

I sin blogg skrev Sonja igår om idoler från förr, vilket fick mig att tänka på en lista jag gjorde här på bloggen för ett tag sedan, som sedan råkade försvinna. Det var Listan Över Pinsamma Låtar På Spotify och här kommer den nu:

 

* Red red wine- UB40

Jag har en härlig relation med UB40. Blir så mysig och varm i magen av dem på något sätt. Det låter 90tal. Kanske minner de om min barndom. Konstigt egentligen, att min superlantisbarndom långt ute i den gotländska ödemarken skulle komma att akompanjeras av UB40.. En härlig, men hemlig, relation har jag med UB40.

 

 

 

* Valfri låt av Grymlings

Här kan vi snacka om barndom på allvar! Grymlings ÄR min barndom och dessutom spelade de in den där kändaste plattan här på ön. På omslaget på LP´n stod de i rad och jag och min bästa kompis Annika pussade på allas ansikten med rött läppstift, även den fulaste så att det inte skulle bli synd om honom. Jag tyckte Micke Rickfors var det snyggaste mannen jag någonsin sett. Så jag lyssnar ännu på dem, skamfyllt. Mitt intresse för gubbrock har även spritt sig vidare till Ulf Lundell, Lars Winnerbäck och Eldkvarn, men Grymlings består som gubbrockshjältar. 

 

Jag börjar alltid grina när jag hör introt till den här låten, för EXAKT SÅ, låter min barndom. 

 

 

 

* Låtar av Lalla Hansson

Vem är det, undrar ni? Ja, det hade jag nog också gjort om det inte vore min mammas absoluta favoritartist i livet. Det är även tack vare mamma som även GÖSTA LINDERHOLM finns på någon Spotifylista..

Här är en blogg jag skrev om när mamma och jag en gång TRÄFFADE Lalla Hansson. 

 

 

 

* I wish it would rain down- Phil Collins

Jag är svag för Phil Collins. Överhuvudtaget svag för pampig 80talsmusik. En gång fick jag en djupt beundrande blick från en lärare som frågade något om Genesis. Jag visste typ vad det betydde, eftersom jag nördat ganska hårt runt Phil Collins i mina dagar. Jag visste väl att det skulle löna sig. 

 

 

 

Nu kanske ni undrar om jag någonsin lyssnar på musik skapad av kvinnor. Svar nej. Det gör jag typ inte. Bara Marit, Säkert, Robyn, Aretha och några till. Den enda kvinnan jag kan komma på som jag lyssnar på och eventuellt SKÄMS lite över är Åsa Jinder. Nyckelharpa alltså. Mmmm, det skär i min själ och öron på ett behagligt sätt. 

 

 

 

Listan kan göras oändligt mycket längre. Men nu måste jag gå och luskamma mig och sen har David lovat att han ska killa mig på ryggen ikväll och man får ju ta för sig av vad som erbjuds!

Nu är lyckan bortblåst. Jag känner att JAG ÄR TILLBAKA! Ärligt talat kände jag inte riktigt igen mig själv när jag gick runt med lyckorus och fylldes av välbehag titt som tätt. Som tur är gick det över. Jag fick nämligen mens. Har inte haft det sedan i juli och skulle JUST ringa gyn när den dök upp i lördagsmorse. 

 

Lördags alltså. Kan ha varit min VÄRSTA DAG NÅGONSIN. 

På fredagskvällen uppäckte vi nämligen vårt livs första LÖSS i håret på ungarna. Klockan var 22 på kvällen så vi kunde ju inte avlusa dem utan de fick gå och lägga sig med de nya små kompisarna. När kaoset lagt sig skulle jag kolla mig själv för säkerhets skull. Jag har ALDRIG haft löss och tänkte att de biter väl mest på barn. Men efter TVÅ TAG med kammen, ramlade den första ut. Det var så jävla äckligt så jag pallade inte att göra det själv. Så jag satt och grät medan David kammade ut 6 löss ur mitt långa, fina hår. FÖREVIGT BESUDLAT nu. 

 

Så ställde vi in alla aktiviteter, förutom det att barnen skulle åka till mamma ALLA TRE. Jag och David skulle alltså VARA HELT BARNFRIA en hel natt för BEBISEN skulle OCKSÅ sova hos mamma! Vi hade även danslektion och Kvartersliganavslutning som vi snabbt ställde in på fredagskvällen och planerade att åka till Apoteket direkt på morgonen. 

 

Så vaknar jag kl 06 på lördagsmorgonen och BLODET BÖRJAR RINNA. Jag blir glad faktiskt. Jag har vart orolig att den varit borta så länge. Jag lämnar över bebisen till David och går och lägger mig några timmar till för det var min tur. 

Så väcks jag kl 09 när vi ska åka till Apoteket. Men jag kan inte röra mig. Har 38.6, vilket är EXTREMT för mig som har normaltemp runt 36.2 och kan inte komma ur sängen. Jag domnar in och ut ur feberdimmorna och David får själv åka till Apoteket, avlusa ungarna samtidigt som världens jobbigaste bebis krälar runt och skriker. Sen lämnar han ungarna till världens bästa mamma som inte räds löss och kommer hem igen. 

 

Till mig, som ligger på soffan med hög feber, blod som forsar ur fittan och löss i hela jävla håret. Jag är för svag och medtagen för att orka avlusa mig, så tillslut släpar David in mig i badrummet, lutar mig över badkarskanten och avlusar mig ömt. Alltså han har då de vackraste sätt att visa sin kärlek, det får man säga. 

 

Sen ligger vi på soffan hela dan och hela söndan också och ser dåliga och bra filmer och jag har feber och jätteont i magen och han klappar mina fötter och serverar mig vatten och Ipren medan lössen dör i min hårbotten. 

 

Ja fy fan. Det var en vidrig helg.

 

Läget är ännu ganska vidrigt faktiskt, trots att löss och feber är borta. Jag har ännu mens och ont i magen och dessutom är jag sur och orkeslös, förutom de stunder då jag får hysteriska utbrott. Det blir ju så uppenbart nu, att det var mensens frånvaro som gjorde mig så där dumlycklig. Och ärligt talat, vem fan vill gå runt och vara lycklig jämt. Men blir vek, mesig, har inga åsikter just för man är så jävla till freds. Är det så männen har det jämt? Inte undra på att de flesta är så in i helvite tråkiga och bara pratar om ytliga, tråkiga och egoistiska saker. 

 

Förra helgen var definitivt bättre. Då var Davids gamla kompis här som i sin tur hade med sig en kompis och hennes dotter. Så vi hyrde badbalja och badade på gårdsplanen mitt i hösten. Vi åt godmiddag och var på leklandet. En lycklig helg. 

I onsdags var vi på Hemse stortorgdag hela familjen. Också en fin dag. 

 

David har börjat vara ledig på måndagar och fredagar med första dag i måndags. Det kunde ha varit fridfullt om nu inte "gamla Jenny" hade varit tillbaka och jag var sur på honom hela dan, ända fram till igår faktiskt. Då gick det över. Han är ju gullig och den där avlusningen över badkarskanten går ju inte att glömma. 

 

Jag är så himla glad att jag har min granne också, Sara. Vi går på Klapp och klang och öppna förskolan ihop eller så fikar vi bara i hennes kök. Hon är också barnledig med en bebis som är min bebis bästis (vi misstänker att det är mer än vänskap bakom det, då de är väldigt ömsinta mot varandra. PRIDE 2033 HERE I COME!) och så har hon en 2åring. Hon har även skitmånga kompisar som jag får lära känna på alla våra bebisaktiviteter och det är så härlig och bra för mitt sura lynne att få komma iväg och sitta med hurfriska andra mammor i kyrkan och ha trevligt. Jag känner sannerligen Jesus närvaro under de stunderna så att säga. Sara ÄR faktiskt lite som Jesus hela hon när jag väl tänker på det. Har sällan träffat en snällare människa. 

 

Jag älskar verkligen snäll. Så här vid 30 har jag insett att de viktigaste egenskaperna hos andra människor är 1. SNÄLLHET 2. INTELLEKT 3. HUMOR. Lyckligtvis kommer oftast de tre hand i hand. I resten av mitt liv ska jag omge mig med såna människor. 

 

Idag är min bebis världens jobbigaste och otrevligaste bebis. Han skriker hela tiden. Måste ha mig nära dygnet runt. Jag kan inte göra nånting. Får sitta på golvet och rulla en boll till honom. Kanske är han lite traumatiserad över översovningen i lördags, plus att han ju är den här åldern när de börjar inse det här med att folk kan försvinna och så. Han gallskriker varje gång jag kommer ur sikte. Så jag bygger mitt liv runt hans tjocka lilla kropp. Skönt att David kommer hem mer nu, för han har blivit mammig också. Han behöver helt klart mer pappa i sitt liv. 

 

Fy fan vad det kliar i håret ännu. Jag måste kamma mig lite för säkerhets skull. Vi kammar varje kväll nu. Har tvättat och fryst in allt. Barnen är helt fria, men jag undrar jag, om det inte gömmer sig en liten jävel där inne i mitt hår som blivit så tjock och fint och glansigt nu igen efter min dräktighet. Måste kamma!

 

Hälsningar LusJenny