brunheten

2012.

Jag har snöat lite på det här med att sammanfatta... Jag är ju en ständig nostalgisker, ser aldrig framåt, men däremot ständigt bakåt (och jag tror inte att det är nått dåligt med det, utan bara ett tecken på att man är en analyserande person! så det så!!). Och nu måste jag fortsätta tänka på mitt 2012. Ett speciellt år, känns det som.

 

Årets mest magiska stund: den natten när Russin plötsligt hoppade upp på fönsterrutan och återvände till våra liv. Det låter ju jättetöntigt. En katt liksom. Men han är vår guldklimp. Sonen vi aldrig fick. 

Han stack när honkatten födde fem ungar i juni. Och kom aldrig tillbaka. Vi letade, ropade, la lappar i brevlådor, hade kontakt med katthemmet. Men ingenting. 

Och så bara kom han tillbaka! Satt på sin vanliga plats på fönsterbrädan och skrek en natt kring 01snåret. Vi lyfte in honom. Kramade. Gosade. Skrattade. Grät lite. Han var så kelig. Låg i Davids famn och spann så högt så högt. Vi matade honom och han åt som om han aldrig sett mat förut. Vi gav honom korv. Tre kokkorvar åt han, den galningen. Han var inte utmärglad eller ovårdad. Hade lite pinnar och löv i pälsen, som om han gått långt. Vi gissar på att han har bott någonannanstans, ganska långt bort. Och sedan gått hem när han kände att det var dags. Ca en vecka efter att kattungarna hade flyttat! 

En kattunge hade vi kvar. Han tog henne till sig direkt. Hennes mamma var väldigt avig mot henne efter att de andra ungarna hade flyttat. Fräste och slog efter kattungen. Då ryckte Russin in. Tvättade, busade med och vaktade. 

Nu är det harmoni i kattflocken igen. Alla tre är kompisar. Russin har lagt på sig vintervikt och väger 7 kilo för tillfället. Han är vår snällaste katt. Gud, jag blir rörd bara jag tänker på den där natten då han kom tillbaka! 

 

Årets konsert: Har väl inte vart så många direkt... Men vi såg ju Coldplay i höstas, jag och min man. Fick köpa biljetter av en gammal kompis. Stack iväg bara kort från torsdagseftermiddan till fredagförmiddag. 

Jag hade precis blivit sjukskriven för depression och mådde så himla kasst. Ändå var det skönt för oss alla att jag hade blivit det. Jag var så skör då, de där månaderna och min man fick vara stark för oss båda två. Och det var han som vanligt. Han är verkligen bra på det där med äktenskap, min man, för när det var nöd, så bar han oss båda. Och barnen och hela familjegrejen. Tog han hand om. Jag satt mest och klappade på vår kattunge och glodde in i väggen. Och det lät han mig göra, tills jag blev mig själv igen.

Konserten med Coldplay satt så fint just då. Den var så magisk med alla lamporna, min man var så fin och snäll och jag tror att vi båda kände att det skulle ordna sig allting, den kvällen. 

 

Årets misslyckande: jag hoppade av skolan. Det gick bra för mig i skolan, det var inte det. Men jag är som jag är. Just det där, att jag är som jag är och ångesten över det, var även orsaken till depressionen jag drog på mig. 

Årets misslyckande, ledde ändå till något bra. Jag fick ta tag i det där, om min person och jag blev tvungen att inse att jag faktiskt bara ÄR såhär, som jag är. Och det GÖR INGENTING. Jag är bra ändå. Just så som jag är. 

Jonas Gardells dikt "förlåt dig själv" förklarar så bra ungefär det som jag gick igenom då. Jag fick förlåta mig själv. Och nu måste jag börja fundera kring hur jag kan vara just såhär som jag är utan att må dåligt. Hur jag kan forma mitt liv utefter min person. Så det är väl ungefär vad jag håller på och gör nu. 

 

Årets gräl: Mitt gräl med Nina förra våren. Oerhört hjärtslitande. Grälet med gynekologen var också lite jobbigt, särskilt eftersom jag blivit så sugen på fler barn nu på senaste... Gotland är ju ganska litet... Båda grälen var dock nödvändiga och det ena ledde i alla fall till något gott, nämligen:

 

Året mod: podcasten jag startat tillsamman med Nina. Jävlar vad länge jag gick och funderade på det. Vände och vred hit och dit på det. Innan jag kom fram till att det bästa jag kan göra är att ha en podcast med Nina. Och nu har vi det. Gotlandstrosorna. 

 

Årets roligaste: Hobbysarna som jag börjat med detta år. Först springandet, som satt igång när depressionen satt som värst.Jävlar vad jag sprang. Som en jagad. Direkt efter nyår ska jag ta upp det igen, för nu är nästan all snö borta. Jag tyckte ju om det! Och så kören som jag börjat in. Bästa rockkören. Att få förlora sig så, i bara sång, i några timmar! Fan vad jag har saknat det. Och jag undrar om det finns någonting som är så mjukt och bra för själen. Både körsång och löpning faktiskt- bra för själen. Min tredje hobby som eskalerar mer och mer för varje år är blommorna. Att fröså, gräva rabatt, övervintra pelargoner, plantera, vårda, plocka. Gud. Jag älskar blommor. Att odla upp blommor.Också det väldigt själsligt och härligt. Att vara ett med jorden. Få glömma allting för en stund och ner med fingrarna i jorden. Så fort tjälen går ur marken ska jag gräva en ny rabatt!

 

Årets kompisar: Ninas och min relation är utan tvekan den som har känts mest. Grälet, återföreningen och nu återupplivandet av den. Det är spännande och ganska härlig. Min och Sandras relation har också fördjupats otroligt mycket i år och till skillnad mot min och Ninas lite krångligare relation är min och Sandras enkel och trygg. Detta skrivs dock utan att lägga något värde bakom det. Alla relationer är bra och just nu är jag i guldläge med både tryggheten och allt det spännande från Nina. 

Jag har träffat bästekompisgänget ganska mycket i år tycker jag. De där dagarna när vi ses. Som rent balsam för själen. Energikickar och renaste, skäraste glädje.

 

Årets bebisar: Tvillingarna som kom i juni. Barnens nya kusin Siv. Många gravida nu och många bebisar på väg. 

 

Årets resor (betänk: jag bor på en ö långt ut i Östersjön. Allting som tar mig av ön är en resa!): Ölands djurpark med morsan och barnen i somras ska inte förminskas. I en liten stuga på en stor camping i två dagar. Äventyr på parken, kaffitörstig mormor och superglada ungar. Resorna till tvillingarna har också varit fina. Först till Uppsala och sedan till Sundsvall. De där små kämparna till ungar har verkligen lindat mitt hjärta kring sina små fingrar. 

 

Årets modernitet: fick min första "moderna" telefon. En Android. Med internet och allt. 

 

Årets roligaste: Dirty Dancing- musikalen i november med Fanny. Jag höll ärligt talat på att pinka på mig av skratt. 

 

Årets låt: FUN- some nights

 

Årets älsklingar: Alex o Sigge  Lady Dahmer och Taxilandet 

 

 

Nu vill min man att jag ska se TERMINATOR.... Just nu håller han ett litet anförande om att han faktiskt har SETT alla mina favoritfilmer många gånger om (Dirty Dancing, Into the wild, min bäste väns bröllop osv) men att jag ALDRIG har sett HANS favoritfilmer. För att VERKLIGEN visa att jag ÄLSKAR honom vill han nu att jag ska se TERMINATOR med honom. Han erbjuder sig att killa mig på ryggen i minst en halvtimme. Eventuellt killar han benen också. Det är ett erbjudande jag inte kan tacka nej till. 

Så

 

GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!

Vi hörs nästa år!

 

PUSS&KRAM 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här har ni nu det Tredje Avsnittet  av min och Ninas podcast Gotlands[T]rosorna! 

Ha så fint medan ni lyssnar! 

Puss&kram

 

 

Ja såhär såg jag ut imorse när jag vaknade. Jag fick knappt upp ögonen. Har inte gått och lagt mig tidigare än två på över en vecka tror jag. Nätterna har ägnats åt poddklippande, kolafixande, julklappsinslagning och mycket annat. Och så upp i gryningen med glinen. Precis som det ska va! 

Satan vad trött jag är. 

Men nu är det frid. NU får mor frid. Eller.... På...tisdag nästa vecka hoppas jag åtminstone på lite frid!

Först ska det ju bara firas jul, åkas pulka, gås på julkalas, lagas julmat, shoppa i mellandagsrean, träffa gamla kompisar som hemvänt, fika med kompisfamiljer och dessutom förbereda och fixa en nyårsmiddag. 

Men allt det här är ju roliga saker så jag överlever nog! 

 

Idag har vi huggit gran. Svärfar, maken, makens bror och hans fru samt en av deras söner och så vi och våra barn, åkte till svärisarnas egen skog och högg ner två stora granar som vi sedan sågade av topparna på. Mysigt hade vi det i skogen och snön. Resten av dagen har vi hängt med makens syskon och föräldrar ute i Tofta. 5 kusiner är de nu, barnen och så åtta vuxna med oss föräldrar då. 

Det var skönt att komma hemifrån lite. De senaste dagarna har vi bara städat och fixat och mest bara sprungit förbi både varann och barnen. När man kommer bort hinner man gosa med sina ungar, läsa, leka samt kramas lite med sin man. Och så får man ju känna den där gemenskapen med övriga familjen. Perssonssläkten. 

Det ÄR ju verkligen som så, att när man gifter sig så får man en familj till, på köpet med maken så att säga. Jag är en del av deras familj och jag förser den med tillökning. De gillar mig för att jag älskar deras son/bror samt förser dem med härliga barnbarn/syskonbarn och jag gillar dem för att de älskar min man och mina barn så innerligt. Och för att de är härliga personer såklart. Man får vara glad att det funkar och klaffar så fint. Inte alla har fördelen att ha en sjuhelsickes svärmor och svärfar. Och snälla, smarta och kärleksfulla svägerskor och svågrar. 

 

Imorrn firar vi halva dagen ute i Tofta med makens familj. Min mamma och hennes sambo kommer dit en stund också. Sen åker vi hem och möter tomten och delar ut julklappar och äter middag här hemma bara vi plus morsan och hennes sambo samt min bror. Det är det bästa av två världar. Halva dagen i storsällskap med massa barn, mat och gemenskap. Halva dagen i familjens trygga famn. Lite lugnare och tystare

På juldagen blir det Tofta hela dan och förmodligen lite pulkaåkning och på annandagen blir det julkalas med min stora släkt ute i Rone. Fullt ös. Medvetslös. 

 

Här är förresten granen vi högg. Den är lite småful, men barnen älskar den och ville aldrig sluta hänga på den grejer. Jag börjar misstänka att jag är allergisk mot gran då hela mitt ansikte började klia och näsan rinna såfort den kom in i huset. Men det skiter jag i och tar en allergitablett. 

 

NU måste jag gå och sova. 

 

GOD JUL till er. Hoppas julen blir magisk och jättefridefull. 

PUSS&KRAM

 

 

 

 

Snart är det jul och idag har vi städat hela dagen. Från förmiddag tills 21. Avslutade nu med att slå in julklappar och kolla the butterfly effect (jag hade inte sett den!!). 

Jag kom på idag att jag gillar det här. Endel klagar på eller tycker synd om oss som stressar och jobbar lite för att få till julen. De tycker att man ska tagga ner och ta det lugnt. Men då fattar jag inte vad det är man ska njuta av sen? MENINGEN med julen är väl för fan att man ska stressa och baka och städa och göra ALLTING PERFEKT för att sedan bara kunna sätta sig ner och njuta?

Idag skrubbade min man badrummet med en tandborste. Vi gjorde rent ugn och kylskåp, sorterade ur leksaker från barnens rum, gick igenom lådor och skåp och nu är det Perfekt. NÅGON GÅNG måste man ju göra det, så då är det väl hur perfekt som helst att göra allting precis innan jul så man kan slappna av sen? Inte behöva tänka på mat (man har ju storhandlat), lort (man har ju storstädat), skottning och ved (man har skottat och burit som satan) och DESSUTOM så får man ju GE BORT saker till de man älskar, för en jävla gångs skull! Det är två gånger om året som vi ger våra ungar grejer. Roliga grejer och inte bara nya tandborstar eller nya stövlar. 

Våra ungar får verkligen inte särskilt mycket resten av året. Av oss. Däremot har de far och morföräldrar som mer än gärna skämmer bort dem. Men av oss får de inte grejer särskilt ofta. Däremot är vi bra på andra roliga saker. Små överraskningar i form av en bullpåse som äts som picnic efter dagishämtningen. En koja som byggs. Och sånt. Men grejer är de fan inte bortskämda med faktiskt. (de HAR ju det mesta, men det mesta kommer från jul och födelsedagar då vi brukar dra på). 

 

Nu när man är föräldrer har verkligen julen en Helt Ny Mening. Man vill göra det magiskt för dem. I vårt fall handlar det om att återskapa egna magiska julminnen, medan det för andra föräldrar handlar om att ge sina barn möjligheten till de magiska jular man själv aldrig fick.

 

Jag är mycket lik min mamma kring jul. Hon gjorde verkligen våra jular magiska och jag gör mitt bästa för att härmas. Använder samma såpa när jag tvättar golven (jag minns den lukten så himla klart!). Hittar på samma julpyssel och spelar till viss del samma musik. Tänder ljus och skapar mys kring det mesta. Skapar traditioner. 

Varje söndagskväll samlas vi runt köksbordet, äter varsin bulle och varsin pepparkaka och så säger jag "nu är första/andra/tredje/fjärde ljuset tänt- jag önskar dig en glad advent" och tänder ljusen. Vi läser särskilda julböcker på kvällarna, går på julskyltning och skapar särskilda decemberrutiner kring julkalendrar och allt. 

 

Idag var det stora Tråkdagen. Den minns jag mycket väl från min egen barndom. Fast den var aldrig särskilt tråkigt och jag tror inte mina ungar hade det så farligt idag heller. Jag och maken har städat. Barnen har varit omkring oss. Donat med sitt. Vi hittade på aktiviteter åt dem när det behövdes, hjälpte dem igång, pausade oss för att hjälpa till att slå in något av alla de tiotalet paket som slagits in idag.

Barnen satte nejlikor i apelsiner, gjorde marsipanfigurer, städade sitt rum och pyntade sina dockskåp. 3.5åringen klippte sig i fingret. 

 

 

Lite decemberpyssel. Chokladbollskvällen. Lillan hade längtat.

 

Luciamorgonen på förskolan. Jäklar vad fina de var!

HÄR har ni nu andra avsnittet av min och Ninas podcast Gotlands[T]rosorna!!

 

Det börjar bli som en besatthet det här! Så sjukt roligt!

I dagens avsnitt stöter och blöter vi kring julen. Underlivsproblematik, UnderbaraClara/Sofie Fahrman, utseendeångest/inrednings(ekonomisk)ångest, samt vikten av insmörjda blygdläppar är bara lite av det som avhandlas! LYSSNA snarast!

 

Imorse fick vi även äran att prata lite om podden på Radio Gotland. Som vi brukar säga i Gotlands[T]rosan: FIIIIINT SKA DE VA! Här kan ni höra det, i början av klippet mellan 07.30- 08.00!

 

Kommentera gärna med feedback, men försök vara snälla och konstruktiva! 

PUSS&KRAM på er

Har ni saknat mig lite?

Jag har saknat er också.

HÄR har ni anledningen till att jag inte skrivit på ett tag. Idag kommer min och Ninas första podcast ut! 

Gotlands[T]rosorna heter vi och är det inte för fyndigt så säg?

 

Vi var rejält nervösa under denna första inspelning, vilket ledde till ett hejdlöst tempo och framförallt en hel del skratt! Lyssna på oss!! 

 

Nu är klockan sjukt mycket och jag får inte försova mig till morgondagens luciatåg. Det gjorde vi förra året...

 

GLAD LUCIA på er och glöm nu inte att lyssna!!

Här har vi en alldeles lysande krönika av en medelålders man vid namn Håkan.Ericsson En medelålders man som uppenbarligen fattat grejen. Läs den. 

Vår julehistoria

 

 

Julen 2006. Jag väntar mitt första barn och ni ser ju...det är ganska jobbigt. Här är jag alltså 21 år. Så ung och (o)förstörd. Hela den här julen tvingade jag folk att referera till mig som "jungfru Jenny"....

 

Här är poddarna jag följer. 

Tre Små Guldkorn kan man kalla dem. 

 

Här är Crazy town, med Kringlan Svensson & Josefin Johansson. Dessa härliga personer kan du även se i barnprogrammet GABBA GABBA som går på Svt just nu. Kringlan har vi ju även sett som sommarvärd på sommarlovsbåten de senaste sommrarna. Ibland får dessa tu till det så hysteriskt bra och är det inte roligt så är det bara sjukt. Kommer oftast ut på tisdagar. 

 

Här är Värvet. Det har ni väl hört om nu antar jag. Kristoffer Triumf intervjuar spännande mediapersoner. Det finns guldkorn här också, men håller en jäkligt jämn nivå så man kan lyssna på vilken jäkla intervju man vill och få ut något fint av det. Kommer ut på måndagar. 

 

Här är Alex å Sigge. Den var bättre i början, faktiskt. Men håller än. Mycket om föräldraskap som jag tycker om. Kommer ut på fredagar.

Ja nu lackar det mot jul. 

Jag älskar det, men märker dock en klar skillnad på mig själv i år mot andra år.

Vår familjs julhistoria börjar ta ut sin rätt.

 

Julen 08 var jag gravid. Jag var så jävla slut, hade gått ner 10 kilo pga illamående, hade diabetes, blodvärde runt 90 osv. Det var en Väldigt Jobbig jul, men som plåster på såren friade min man på julafton det året. 

 

Julen 09 hade vi bebis i huset och den julaftonen vaknade jag med feber. (det var förresten det året som vi inte hade fått tag på någon julgran heller...)Det var Inte Så Kul. 

 

Julen 10 fick vi magsjuka tre dagar innan jul. Det var kaos. Mamma kom in. Hon städade och jag och maken turades om att resa oss upp och utföra diverse sysslor. Han vilade- jag handlade. Jag vilade- han klädde granen osv. Barnen spydde. På julafton var maken och ett av barnen ännu helt utslagna medan jag och det andra barnet hade piggnat på oss lite. Vi var hemma hela julhelgen. 

 

Så förra året. Då JÄVLAR! Då SKULLE VI BARA HA EN ORDENTLIG JUL! Jag pluggade, men tog hem ungarna från dagis typ två veckor före jul. De fick ledigt helt enkelt. Och jag pusslade en del med barnvakter, men mest pluggade jag på nätterna (klarade allt by the way). På dagarna julpysslade vi. Och hade den Mest Perfekta Julen någonsin- förra året. Den var verkligen PERFEKT. 

 

Så i år märker jag att jag har sänkt mina krav lite igen. Det GÖR ingenting om vi blir magsjuka- vi vet ju att vi klarar av det med. Det GÖR ingenting om jag får feber eller mår illa hela julafton- det blir ju bra ändå!

DESSUTOM hade vi en PERFEKT JUL förra året, så om den här inte skulle bli det kan vi i alla fall leva på minnet! 

 

Så jag tar det rätt lugnt. Har inte köpt fler julklappar än de som redan ligger inslagna i garderoben. Har inte pyntat upp allting ännu utan tänker ta det lite piano i år. IM COOL så att säga.

Men jag LÄNGTAR!

 

Våra barn har en alldeles egen liten Jultradition som de envisas med år efter år. Varje år i december får de plötsligt sömnproblem. De kan inte sova, vaknar på nätterna eller/och vill sova hos oss, vilket de såklart får. 

Min mamma brukar alltid säga att det beror på julen. Den långa väntan, förväntningarna, tankarna kring det hela osv och nu är jag faktiskt beredd att hålla med henne, eftersom det kommer som ett brev/julkort på posten varje år. Så mycket av våra kvällar går nu åt till barn med sömnproblem. 

DESSUTOM skrämmer ju årets julkalender halft ihjäl de små liven. Vi kan inte se den i år. Barnen blir rädda!!

Tacka vet jag förra året kalender. Den älskade vi alla 4. Så vacker och viktig.

 

Här får ni i alla fall lite bilder från året 1 advent. Snön kom ju så perfekt den 1 december över hela ön. Gotland är aldrig så vackert som precis efter första snön. Kom ihåg det. Att här finns så otroligt mycket mer än bara sommar, sol och Tofta beach. 

 

 

 

Igår. Igår var den bästa bästa dagen på länge. 

 

Barnen var hos sin farmor och farfar så när vi vaknade var vi alldeles ensamma hemma. Vi låg i sängen länge och tittade på snön på trädtopparna utanför fönstret och pratade och pratade och gosade. Min man! Mina fina fina man!

 

Sen steg vi upp och han började laga mat och jag städade av lite. När barnen är borta låter vi alltid huset förfalla fullständigt. Vi rör varken tvätt eller diskmaskin och plockar absolut inte bort efter oss. Det gör vi timmen innan barnen kommer hem igen. 

Så kom barnen hem. De hade vart på Friskis och Svettis med sin farmor på förmiddan och kom hem i knallrosa gympakläder med tyll. Fint så.

Vi käkade och sedan klädde vi på oss. Vantar och overaller. Och så åkte vi till pulkabacken.

 

 

EN ANNAN familj var där så vi hade nästan den stora stora backen helt för oss själva. Snön föll så där sakta som i sagoböckerna. Och vi åkte och åkte. Ganska fort blev dock lillasyster pinknödig så hon och den ljuva fadern fick åka hem och gå på toa. Jag och 5åringen stannade kvar och hade pulkarce. Sen kom en förskolekompis till henne och jag och mamman i den familjen blev stående i backen, pratades ett tag. 

 

    

 

 

 

Sen kom far och lillasyster och vi åkte ner på stan. Det var ju stora JULSKYLTNINGSDAGEN!

Den nertrampade snön hade förvandlat Visbys gator till rena isgatorna och snön föll sakta över alla kringhalkande människor, tomtar och ljus. 

I ett hörn av stora torget satt självaste Tomten. När vi närmade oss henom träffade jag på en kär vän och hann tyvärr inte hindra mitt minsta barn, som med Tomten i blick, banade sig förbi hela kön av förväntansfulla barn och hoppade upp i knäet på tomten. Som tur var fanns det så mycket kärlek i luften den dagen att de väntande föräldrarna förstod att det inte var läge att slita ner henne därifrån. Hon fick ett snack med tomten och en kram och sedan gick vi och fikade den årliga fikande på St Hans cafe. 

 

Två gamla hångel till mig befann sig i lokalen. Ingen av dem hälsade. Det sket jag i, för jag är ju gift nu med en kille tusen gånger snyggare än någon av dem. 

 

     

 

Efter någon timme i kölden och allt det vackra som Visby hade att bjuda på, åkte vi hem. Jag lagade lillungens favoritmat- broccolisoppa- medans far i huset julpyntade. Han satte med andra ord upp ljusslingorna utomhus. 

Hans kamp ute i snön, men den tilltagande vinden, påminde mig om en liten anekdot som utspelade sig för en sådär fyra år sedan. 

 

Vi bodde i radhus då och precis som i år så kom snön tidigt och överraskade hela stan. Det bara vräkte ner och blåste därtill. Vi var många som inte ännu hade hunnit byta till vinterdäck och det blev vi varse om den kvällen då kvarterets pappor samlades nere på parkeringen i snöstormen. Där stod de sedan i rad, papporna och panikbytte däck i stormen, medan vi mammor stod inne med alla barn och antingen skrattade (jag) eller kände medlidande (kanske någon annan). 

 

Det blev väldigt fint i alla fall, i vår trädgård. 

 

 

Sen såg vi Bolli och sedan kvällsfikade vi på saffransbullarna jag bakade för ett tag sedan. Eftersom vi är som vi är i den här familjen, har jag delat upp bullarna i särskilt märkta påsar för 1, 2, 3, 4 advent. 4 i varje påse. Så finns en luciapåse med några fler, en julaftonspåse med ytterligare några fler samt två eller tre fikapåsar med valfritt antal. Så får man göra när man är så här som vi är. Glupska.

 

 

När barnen hade somnat somnade även jag framför Nip/Tuck.

Det var den finaste och bästa dagen på länge.

 

Idag är det inte riktigt lika fint. 

Jag mailbråkar med kvinnorna bakom en artikel om p-piller i GT förra veckan, vilket jag skrev en krönika om i lördagens tidning. 

Jag tycker att jag har rätt, trots diverse vassa kommentarer. 

Det som är lite sorgligt är att en av de här kvinnorna är kvinnan som jag särskilt bad, skulle förlosa mig när jag födde min andra unge via kejsarsnitt. Den enda gynekologen jag känner förtroende för. Hur fan ska det gå om det blir fler barn osv? Men jaja. Jag var tvungen.