en lycklig familj

 
OBS: VARNING FÖR VÄLDIGT LYCKLIG FAMILJ
 
 
 
Ja idag var en fin dag. Vi var på Utflykt i Naturen. Vår bästa utflykt faktiskt. Till Lummelunda. Det är mitt bästa tips till alla som inte bor På Ön. Skit i att åka hit på sommaren. Åk hit på hösten istället. Och åk till Lummelundagrottan, men eftersom den är stängd på hösten så kan man istället Njuta av Omgivningarna kring den. Det gjorde vi idag. 
 
 
 
 
       
 
 
Ja det var en lycklig dag. Sen åt vi på Mc Donalds och sen åkte vi hem och övade på brottning. Jag vann samtliga omgångar. 90 kilo är inte så pjåkigt alla gånger! 
 
 
 
 

För sent för Pevaryl

Ja jag är vid liv. 
Har blivit så in i helvite kvällstrött bara så jag orkar typ lägga mig på soffan och somna på kvällarna. Enbart. Ibland känns vägen från valfritt barnrum (efter läggning) ofattbart lång och svår. Dessutom vet jag ju att Den kortvuxna kan vakna NÄR SOM HELST och det är så SORGLIGT att sitta och vara kreativ och plötsligt bli avbruten. Allting dör. Barnen dödar min kreativitet. 
 
Men de ger ju så mycket annat härligt! Ryggskott tex! Och svampinfektion de lux i fittan! 
Och ärligt. Mycket annat också. Som är härligt. Jag älskar 3 barn. 
 
Vi har vart i Egypten också. Det var inte avslappnande och utvilande. Men det var ett äventyr varje dag och vi behövde det verkligen. Och från mig till er alla: det är INTE jättelätt att resa med bebisar. GÅ ALDRIG PÅ DET när någon käck hurtbulle säger det. DET ÄR EN LÖGN!! Men jag tycker ändå att ni ska resa för det är så härligt att göra det. Man blir skitkär i sin man (för att man ÖVERVINNER tusen kamper varje dag och blir jätetighta), barnen är glada och har man tur får man bada också. Det fick vi. Det var mellan 30 och 35 grader varmt varje dag i Egypten. Jag åt tabletter som sköt upp min mens så att jag skulle få bada eftersom jag inte fick bada i somras eftersom jag hade en 7 månader lång svamåinfektion som inte gick över förän jag födde ut. 
 
 
Så jag badade som fan. Och kom hem och fick mens som aldrig tog slut. I nio dagar höll det på och när det var över hade jag fått en svampinfektion de lux som jag undrar när den ska gå över. Den receptfria tabletten som de tjatar så mycket om i reklamen nu HJÄLPTE INTE! Fattar ni hur jävla ingrodd den här svampen är alltså?!! Snart är jag SvampJenny kort och gott. Om jag blir indian får jag heta Handen i byxan eftersom jag måste klia mig hela tiden. Om någon någon gång skriver en biograf över mitt liv kommer boken att heta "Ett träds ljuva bark" eftersom jag kommer att få spendera mitt liv i skogen, ivriga kliande mot ett träds ljuvligt räffliga bark. Om Håkan Hellström skulle skriva en sång om mig skulle den heta "För sent för Pevaryl". I min dödsannons kommer det att vara en bild på Pevaryl. Troligen har jag dött av en överdos. Pevaryl. 
 
Precis som Nina har jag en liten bloggkris. En liten kris med internet överhuvudtaget faktiskt. Dels för att jag inte har tid med det, men även för att jag känner att jag inte har något att säga. I flera dagar nu har jag gått och klurat på ett inlägg om MENS och VIPS så har självaste KISSIE formulerat ungefär exakt vad jag ville få sagt, fast lite förenklat. 
Oxhen skriver så jävla bra om heterosexuell kärlek att jag står mållös. Och Nina ja. Där Nina dundrat fram behövs sällan något tilläggas. 
 
Jag tänker så jävla lite på feminism också. Hela hösten gick jag och tänkte på feminsm och kapitalism. Sen fick jag barn. Nu tänker jag på bebisar och vilken mat jag ska laga, och på hur jag bäst ska kunna klia mig på fittan utan att det syns. Kvinnor som tar sig på fittan är ju så jääääävla ofrääääscht ni vet (ja jag är ägd av patriarkatet).
 
Varje lördag skriver jag krönikor till Gotlands tidningar. De kan ni läsa medan ni väntar på att jag ska återfå min blogglust! Här hittar ni dem. I lördags skrev jag om när unga tjejer bli horor. Den blev rätt bra tyckte jag själv faktiskt.
Särskilt sista meningen : "Då är jag hellre en hora". 
 
Min bebis också ja. Han är så jävla gullig. Ikväll sket vi i allt och åt middag på Mc donalds. Då satt han i bilbarnstolen bredvid oss på golvet och mös. Varje gång jag tittade ner på honom sken hans tjocka lilla ansikte upp i ett soligt bebisleende. Ikväll hade han värsta skrattattacken också. En kväll var Ingvar Carlsson på Skvalan. Varje gång Ingvar kom i bild tjöt Love av skratt. Varje gång. Så fort Skavlan kom i bild blev han surmulen, men så dök Ingvar upp och han i det närmaste skrek av skratt. Ett kärleksskratt. Sosse från födseln. 
 
 
 
 
(Jag har bestämt mig nu för att jag ska rösta på FI men eftersom jag är born and raised sosse så kommer mitt hjärta alltid att klappa lite extra för partiet.)
 
De stora barnen är hemma mycket nu. Lite sjukdomar och lite hemmamysbehov. Och vi har det så fint. Våren börjar komma på Brunheten också. Och jag umgås med mycket folk nu. Idag gjorde jag och L premiär på Klapp och klang. Jag hatar Klapp och klang, liksom babysim. Men ingen av mina bebisar har visat sådant intresse för musik och sång som L så jag tänkte att jag kanske kan offra mig nu. Jag är ju så gammal nu också. Ju äldre man bli desto bättre blir man ju på att "offra sig". Så vi gick till kyrkan med grannen och hennes bebis och själaste klappandet och klangandet var ganska...tråkigt men fikastunden efteråt var fin och L älskade det ju som jag visste att han skulle göra. Dessutom är jag kär i min granne. 
 
Har jag skrivit om Stilla natt? Att när han blir ledsen, otröstlig, då blir han lugn om man sjunger Stilla natt. Alla tre verserna. Han älskar den. Han älskar dragspel också, vilket ju inte alls är konstigt eftersom jag blev snudd på besatt av dragspelsmusik när han låg i magen och ofta spelade det för honom där inne. Den här ska vi ha på hans namncermoni i sommar. Det är hans favvo (BoEve låg högt på vår namnlista också):
 
 I helgen fyller vår stora 7 år. Fatta vad stor! Jag är 29 år och mitt största barn är redan 7 år! Det är ju inte riktigt klokt! Hon har snart gjort klart sin andra "ugglebok" i förskoleklassen och ligger ganska långt före de flesta. Dock är hon ingen "duktig flicka" vilket jag är glad för.
Just nu håller hon på och övar sig på fotboll eftersom bästekompisen Emil har övertalat henne att vara med i Kvartersligan i höst. Hon har inte spelat så mycket fotboll tidigare och kände sig lite osäker, men då erbjöd sig Emil att lära henne. Så nu övar de "fotbollssteg" på fritids varje dag. Att hon har sån fin och avslappnad och respektfull relation till pojkar i samma ålder gör mig alldeles varm i hjärtat. Det hade INTE jag. 
Det är mycket med henne som jag inte känner igen från mig själv i samma ålder, enbart till det bättre. Sen finns det saker jag känner igen också. Som de ändlösa lekarna. Den fantastiska fantasin. Snällheten och omtänktsamheten. Och sångrösten. Ja lyckligtvis har hon ärvt den av mig! Hon har kunnat göra enklare wailningar sedan hon var i 4årsåldern! Just nu sjunger vi mycket på refrängen på den här. Hon ber mig visa hur man gör och jag visar och hon härmar. Hon är så grym!
 
 
 
Ja hörreni. Livet är rätt fint faktiskt. Och vi har blåsippor i skogen bakom huset nu. Man kan bli gråtmild för mindre. 
 
Nu måste jag intensivligga ner här på soffan en stund innan lilla L vaknar. Han är lite förkyld (enbart täppt i näsan) och tar detta väldigt hårt. Verkligen en man med andra ord. Men en väldigt tjock och mjuk liten man. Som älskar Stilla natt. 
Puss på er
 
på utflykt i Egypten
 
i tider som dessa tycker jag att det är viktigt att man prackar på barnen sina åsikter
 
 
 
idag hade han på sig storlek 80 för första gången.. 9.5 kilo nu ca. Han är mitt barn. 
 
 
 
 
 
 
 
 

2013 del 2

Juli
 
 
 
 
 
 
 
 
David och barnen åkte till Sthlm i fyra dagar och gick på roligheter medan jag ägnade mig åt 4 dagar ensamhet. I efterhand minns jag ingenting av den dyrbara ensamtiden. Troligen såg jag mest på tv och längtade efter dem... Jag och David åkte till Sthlm igen och fick vårt första ultraljud av en specialist på Karolinska. Vi fick se att vårt barn var friskt och lyckan var total. Vi bodde vid Talle med goda vänner och hängde med kusinerna så mycket vi kunde. 
 
augusti
 
 
 
 
 
Vi var på Fårö med tältet och så var vi på Kneippbyn en sista gång också. 
Skola och dagis började och stortjejen "flyttade" därmed från trygga dagis till SKOLAN. En enorm omställning för oss alla. 
 
september
 
 
 
 
Spenderade en dag på stranden på Ronehamn med min familj och barnen. Ungarna tog hem kompisar och så återvände vi till Fårö och bodde i stuga och badade fast det var september. 
 
oktober
 
 
 
 
Barnen började på ridlekis. Barnen räffsade löv (jag var för tjock) och så halloweenade vi oss. 
 
november
 
 
 
 
 
Vi firade Fars dag. Och sen kom han, lillebror. 
 
december
 
 
 
 
 
Vi pyntade lite. Bakade några pepparkakor. Städade huset lite. Och sen blev det jul. Och vi hade tre barn. Och allt var lyckligt. Amen. 
 
GOTT NYTT ÅR!

2013 del 1

 
2013
 
JANUARI
 
 
 
Mycket tid spenderades i backen med kompisar. Jag fyllde 28 och firade detta i mitt läskigt sexiga nattlinne
 
FEBRUARI
 
 
 
Snön utnyttjades till max och när vi blivit kalla gick vi in och lekte med våra bästisar
 
MARS
 
  
 
 
 
Båda barnen lärde sig åka skridskor efter ett ANTAL veckor i ishallen. L fyllde 6 år! Vi firade påsk och gick påskmarsch och så var De Bästa nere på traditionsenlig påsksammankomst! 
 
APRIL
 
    
 
E blev 4! Vi fick veta att vi väntade vår bebis och när snön försvunnit gjorde vi en utflykt till Furillen och Lergrav en solig söndag
 
MAJ
 
   
 
Barnen firade mig på Mors dag genom killning på armar. David gav mig ett grönsaksland och barnen sprang sin första springtävling och lekte sedan i stranden i solnedgången. 
 
JUNI
 
 
   
 
Vi tog fram poolen ovanligt tidigt och min kusin premiärbadade med ungarna. Vi gjorde årets första, mycket efterlängtade, besök på Kneippbyn, jag hade ansiktsböld, vi firade en magisk nationaldag den 6 juni och en ännu mer magisk midsommar vid Talle med De Bästa
 
 

Han är här nu

 
 
 
 
 
 
Så! Nu är han här!
 
Och jag flyger på små moln. Små små rosa moln.
Han är det ljuvligaste barnet. Har de ljuvligast blågröna ögonen och det mjukaste rödlätta håret jag någonsin sett. 
Jag kan ärligt talat inte beskriva det i ord, trots att jag i normala fall inte brukar ha några problem på den punkten. 
 
Hans födsel är den hittills mest kompletta barnafödsel jag varit med om och i dagarna ska ni få en detaljerad beskrivning av den (jag förstår att ni dödslängtar.. :D ). 
 
Jag har ännu ordentligt ont och är fysiskt väldigt stukad, men SKIT I DET VÄL för helt plötsligt har jag blivit någon slags Optimist. Det är väldigt olikt mig. Jag är dessutom gärna en något stukad kvinna med en barn i famnen istället för en fysiskt stukad kvinna med hela ungen kvar där inne. 
 
Han vägde 4400 gram och DET BÄSTA AV ALLT är att läkaren skrivit i födselrapporten att hans storlek med största sannolikhet beror på genetik framför diabetes. Tydligen ser "diabetesbarn" annorlunda ut, medan vår unge är både tung och lång. 55 cm. Han är helt enkelt sin mors son. Han behövde inte ligga på barnavdelningen heller men tillmatades i sådan pass grad att bröstet var helt ointressant från början. Han får flaskan och vi är nöjda med det beslutet allihopa. 
 
De här känslorna... De är så stora. Så ENORMA. Jag är så jävla lycklig. Till och med min babyblues på tredje dagen var fjuttig. Jag känner ingen babyblues. Jag är kär. Kär i mitt barn och min man och de älskade ungarna som blivit storasystrar. Kär i att det snart är jul och att David är ledig hela december och barnen är hemma och att vi bara myser runt och mjukar oss och kittar ihop oss och katterna som luktar nyfiket på vår bebis och de små grymtningarna har gör emellan oss i sängen på nätterna och storungarnas nyfikenhet och ja.. Fy fan vilken glädje. 
 
Vi hörs senare
( Tack för all uppmuntran i väntan på underverket. Ni har varit guld värda! )

higher and higher

Lyssna!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

de 6 stegen

 
 
Det här är min lillebrors stegräknare från i onsdags. Jag älskar den här bilden. Älskar "promenadkompis" i kombination med den stora 6:an och "mål 10 000 steg". Det faktum att han gjort en distans på 3 meter och gjort av med 0 kalorier. Ja fy fan vad jag skrattade.
Han har semester nu. Kände att onsdagen var lite väl. "De där 3 metrarna tog hårt" pustade han. Jag älskar honom innerligt. Vi är verkligen släkt. 
 

Skynda dig älskade skynda att älska

Nu är sommaren slut. Ungarnas pool är full med löv. De badar visserligen ännu flera gånger varje dag i den och räddar små förtappade humlor som trillat i, men ändå. Sommaren är slut. Så är det bara. 
Eftersom vår sommar började redan den 1 maj och eftersom min dräktiga kropp inte har trivts skitbra i värmen i år (Visby vann för övrigt solligan som vanligt) så känns det helt okej. 
 
Några fina minnen från sommaren. 
 
Nationaldagen. När det var så varmt och så fint och istället för att fira Sveriges Dag firade vi träbåtens dag på en av öns vackraste platser- Kovik. Och allting var så jäkla idylliskt som det kan va. 
 
 
 
 
Midsommar slog alla rekord av idyll, härlighet och lycka och Småland kort efter det, men Davids familj, var också en fin helg. 
 
 
De två helgerna vid den kanske vackraste platsen jag vet, Talle, var som ljuv musik för själen. 
 
 
Min tåoperation var förståss lite av ett jävelskap och försenade mitt badande kraftigt i år. 
Svampinfektionen jag drabbades kort efter att tåsatan hade läkt gjorde att mitt badande blev väldigt kort och intensivt i år. Jag får ta igen det nästa år. 
 
Den lyckligaste sommarstunden i år var definitivt hånglet i Karolinskas entre, precis efter att vi gjort vårt superduperultraljud och fått reda på att vår unge där inne är helt frisk och att det är en son vi väntar på. Den lättnaden och glädjen alltså. 
 
Benny. 
 
Extra glad är jag åt att vi har fått spendera tid med min kusin och bästa vän Fanny och hennes familj, som vanligtvis bor i Sundsvall men som vart nere hela sommaren. De tre ljuvliga barnen alltså! 
(här på bilden ser man även tydligt hur pappan i familjen delar våra känslor..eller kanske..inte?? :D )
 
Jag lyckas sällan fånga henne på kort, hennes barn desto oftare, men Sandra och ungarna skulle jag väl inte ha klarat mig förutan. 
 
 
När man bor på en ö är det ändå jäkligt svårt att komma ifrån det där med Havet. Och det man minns efter de allra flesta sommrar är alltid mest det. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Men nu är det slut på sommaridyllen! Dags för höstdepp och bittra och beska tankar! Yes! Jag älskar det!
 
Har ni haft det fint i sommar? 

de små barnen

 
I
 
Nu kommer snart de små barnen hem. Klockan 00.00 kommer de hem och då har de vart borta i tre hela dygn. Det var länge sedan de var borta så länge ifrån oss och det har verkligen känts i mitt modershjärta så att säga.
Varsin liten ros och lite sommarslöja ska stå bredvid deras sängar när de vaknar imorrnbitti.  
 
Idag sov vi länge och idag har vi pysslat inför Barnens Hemkomst. David har pysslat om deras pool. Gjort rent den och trixat med poolens många olika system (som han har byggt...). Jag har städat deras rum. I regel brukar de få städa själva, alltså, hålla ordning på grejerna medan vi dammar och dammsuger där. Men bådas rum såg ut som två bombnedslag så nu plockade jag ordning på grejer och gjorde rent. Lyssnade på både Liv Strömqvists och Jonas Gardells sommarprat och Värvet med Britta Persson hann jag också med. 
 
Ikväll stack vi ner och käkade på resturang och sen åkte vi runt med bilen en stund. Det älskar jag. Min favoritromantiska grej att göra med min man är att åka bil. Han kör. Jag sitter bredvid. Så pratar vi oavbrutet. Ibland måste jag vrida upp radion på max när det kommer någon jätterolig sång att sjunga med i (typ Toto) och då ler han milt. 
Ikväll stannade vi och plockade blommor på olika åkrar och vid dikesrenar. 
Jag har alltid älskat Brudbröd (som vi kallar den här på Gotland iaf) men morsan har alltid sagt att "den vissnar så fort man tar in den". Ikväll kom jag på att jag är vuxen och bestämmer själv. Så jag plockade en stor bukett och ställde på trappan. Man är ju ändå sin mors dotter..
Så hittade vi ett helt fält fullt med vallmo och plockade lite där med. 
 
 
Och nu sitter vi här och väntar. Har verkligen gjort det bästa av våra tre barnfria dagar. Men längtat hela tiden. Efter de små solskenen. Snart kommer de och inatt ska vi sova med deras små kroppar emellan oss. 
 
 

tvillingar, tält, alex och sigge

 
Efter att vi hade packat ihop oss och lämnat Talle åkte vi förbi svärföräldrarna i Tofta. Plockade smultron och fick lunch. Hade sovit dåligt allihopa och var så trötta så vi kunde dö. Men mysigt var det. 
 
 
 
 
Sedan fick barnen garnera tårtan. Svärmor hade gjort en med mindre socker åt mig. Hon är den enda som fixar såna extrasaker åt mig och min diabetes och det är hon värd guld för. 
 
Sen åkte vi hem och sov. Och packade ihop barnens väskor. I söndags åkte de med båten och mormor och mormors syster och hennes två barnbarn till Astrid Lindgrens värld. Jag och David åkte till Rone och gick på namncermoni för tvillingarna. 
Vilja
 
Elvira
 
Det var en fin stund. Tvillingarna föddes för ett år sedan i v 26. Alla har vi oroat oss en hel del och därför var det extra fint och högtidligt den här dagen när vi hade samlats för att fira både 1årsdag och namnen. 
 
Efteråt skulle vi 4 skiljas åt igen. Jag är den enda som bor på ön. Korren längst till vänster bor i Gbg, Fanny bredvid bor i Sundsvall och Ida i Sthlm. Vi satte oss helt avslappnat i ett träd. Våra män var fotografer.
 
Sen ville våra män att vi, helt avslappnat, skulle klättra runt lite i trädet. Mmmm.. 
 
Efter cermonin när jag motvilligt SLITIT mig själv från mina bästa vänners trygga famnar, åkte jag och David till Ardre och slog upp tältet. Där sov vi inatt. 
 
Alex och Sigge spelade in det första liveavsnittet av sin podcast i Ingmar Bergmans gamla bio på Fårö idag, i samband med Bergmanveckan. 
Det fanns 15 biljetter dit och jag och David knep två så igår var vi där. 
Vi åkte så fort det var klart. Alla andra (typ bara 20åriga killar) gick fram och skulle kramas och ta kort och så men vi bara brassade iväg. Jag fattar inte vad jag skulle ha sagt till dem?  - eeeh...bra podcast...
 
Det var hur som helst kul att få ha vart med. Se hur det går till osv. Jag har lyssnat på precis alla avsnitt under året som gått. Nu finns eventuellt någon av mina diskreta hostningar med i ett avsnitt! 
De var roliga och vi skrattade mycket, de 20åriga pojkarna och vi. 
 
 
Bästa midsommarhelgen. Men nu vill jag ha hem mina barn!!

En midsommarnattsdröm

Det är faktiskt inte riktigt klokt vilken perfekt midsommar vi fick i år. När ni kollar på bilderna och läser nedanstående vill jag att ni ska ha i åtanke att jag aldrig tidigare i mitt liv firat en så perfekt midsommar. Det var lite som på film.
 
Det var vi och mina tre bästa vänner med familjer som firade. 
Vi samlades på förmiddan nere på samma gård som jag och min man gjorde vårt första barn för 7 år sedan, alltså, där Allting Började, vilken även är gården där mamma och alla hennes 5 syskon växte upp. Släktgården kort sagt. 
 
Vi skulle bege oss till Talle, vilket är två små stugor nere vid havet, långt ner i skogen. Man brukar behöva åka traktor och vagn dit (vilket släkten gör varje juldag) men idag räckte det med bilar med en vagn där vi placerade packningen, barnen samt mig, Ida och Josse.
 
Äventyret kunde börja!
 
Mitt på skogsvägen, mitt nere i skogen, fick jag plötsligt en skitstor regndroppe rakt i ögat. Den var så stor att den nästan gjorde ont och vi började skratta. DÅ small det till, en åskknall och himlen öppnade sig. Inom några sekunder var vi alla genomblöta, barnen skrek, rädda för åskan, regnet öste ner och packningen blev blötare och blötare. De som satt i bilarna kastade sig ut och hjälpte till att rädda oss. När vi tio minuter senare kom ner till Talle, dygnsura allihopa, sken solen och det var varmt och skönt.
 
David och Axel kollade läget. Det är så sjukt vackert där. 
 
Ida och ungarna plockade blommor
 
Vi började dona inför lunchen
 
Hungriga var vi (kallar bilden för Barnet&Spriten)
 
 
Vi dukade långbord och satte oss på udden och åt. Snart började det stänka lite och skadade av det plötsliga väderomslaget tidigare flyttade vi istället in på gården mellan stugorna och satte upp regnskydd. En minut senare sken det ute på udden igen och vi satt i skuggan och frös..
 
Den lilla ön utanför udden dit killarna gick med barnen i en båt. Storungen gjorde skelettfynd och var överlycklig. Hon samlar på skelett. 
 
Utsikten från utedasset
 
Vi hade både luftgevär och badtunna med. 
 
Vår unge och Henning, som fixat ned både badtunna och vatten långt ner i skogen. 
 
Alla ska bada. 
 
Framåt kvällen lekte barnen på stranden
 
 
 Big mama och big papa matade tvillingar och var glada
 
Axel gjorde personer av strandfynden
 
På kvällen avnjöt vi ännu en reklamfilmslik måltid på udden. 
 
Barnen på udden
 
och min vän Ida var vackrare än någonsin där i solnedgången
 
På natten när barnen hade somnat badade vi vuxna tunna en gång till, i månljuset denna gång. Sju vuxna i en liten balja satt vi och pratade om rasism och SD och allt annat som är viktigt. Vad jag älskar de här människorna. 
 
Ja. Det var en perfekt midsommarafton. Och det var vi alla värda. Nu har vi en ny tradition som kommer att hålla slaviskt de närmaste 50 åren. Jag älskar tradition. 

ökärlek

GOTLAND
Tofta
17 maj
15.30
 
 
 
Barnen badade hela eftermiddagen igår. Byggde sandslott. Fångade fiskar. 
Själv satt jag i en brassestol och käkade vindruvor, läste tidning och drog på mig en soleld utan dess like. 
 
Ni fattar väl att det är hit ni vill åka i sommar? Jag fattar inte varför man skulle vilja åka någon annan stans. 
 
Vi har några veckor kvar i augusti att hyra ut. Vi har en liten gårdsstuga på 24 kvm där två vuxna och två små barn får plats (det har dock bott betydligt fler där, så vill man kan man ju hoppas på fint väder och klämma in sig några fler). Medeltidsveckan (v 32) är lite dyrare, men eftersom det bli lågsäsong sen är det inte alls särskilt dyrt. 
Maila om ni blir sugna. 
 
Jag älskar den här ön. 

Furillen forever

Igår (lördags) gjorde vi Vårens Första Utflykt! När man är en familj som gillar utflykter så får man säga att Gotland är ett väldigt bra ställe att bo på. 
Den här dagen gick färden till Furillen.
 
Furillen är en liten ö som ligger utanför Rute socken. Rute börjar bli ganska välkänt eftersom det är där familjen Widell, vilken Alex Schulman numera tillhör, har sitt sommarställe. 
Vi har vart på Furillen två gånger tidigare, men aldrig "ordentligt". Därför åkte vi dit Ordentligt denna gång. Körde förbi Fabriken och begav oss ut i ödemarken.
(Fabriken är en gammal jävla stenindustri som en entreprenör köpte upp för några år sedan. Startade restaurang och hotell där och vips så sitter Furillen på världskarten big time)
 
 
Klättrade lite. 
 
 
Och hittade sedan en öde strand där vi hade picnic. 
 
Familjen P och Naturen
 
Faktum är att vi knappt såg en enda människa på hela dan. Och under timmarna ute på Furillen kände vi oss faktiskt som De Enda Levande Människorna På Jorden. 
 
Här klättrade vi, jag och ungarna. Jag fick hela tiden blunda och titta bort medan barnen balanserade sig fram mellan stenbumlingarna. Här är Ett Dött Träd. 
 
Vi plockade sjukt mycket sten. Fanns hur mycket fossiler som helst. Hela vår familj är väldigt svaga för fossiler. 
Soligt var det också.
 
På hemvägen stannade vi vid fiskeläget Lergrav som ligger längs vägen i Rute också. Där finns det raukar. 
 
 
De lekte Lejonkungen
 
Han också
 
Familjen P och det stora havet
 
Det var en mycket fin dag. 
Om det är nån som läser detta som någon gång funderar på att åka till Gotland och vill se lite annat än Tofta, Visby innerstad och  Fårö så ska ni höra av er. Vi har gjort så jäkla mycket utflykter runt om hela ön nu att jag har en hel del feta tips som jag gärna delar med mig av. Förutsatt att man kan nöja sig med naturupplevelser samt har ungar som har vett att uppskatta Häftiga Grejer i Naturen. Tack och lov har vi det. De har väl blivit tvugna antar jag. 
Puss från Ett med Moder Jord

nästan obehagligt

Idag har vart en bra dag. 
Nina har vart här. Och så hämtade jag barnen tidigt och vi har myst hela eftermiddan. 
Jag lagade skitgod mat och efter maten åkte vi till rolig lekplats en stund. Barnen var överlyckliga. Äntligen är kvällarna så pass ljusa och våriga igen så att man kan göra något av dem. Men kallt var det. 
 
Jag blir glad av kompisar, vårsol, barn, god mat och familjemys. Ja jävlar vad glad jag känner mig. Känns nästan obehagligt. Ovanligt liksom. 
 
 

hänt extra i brunheten 2

 
Min kära Trosa i Almedalen på Kvinnodagen! Se hur hon strålar!!
 
 
När det hörs skratt från hela kvarterets alla studsmattor om kvällarna, då går det mot vår!
 
 
Droppar plockade på Kvinnodagen!
 
En väldigt lycklig dag. I Sthlm. Ja. Hon älskar Spidermaaaan. 
 
Mys efter Sthlmshelgen. 
 
Magsjuka 1. 
Magsjuka 2. 
Present till mig själv som belöning för att jag varit världens bästa mamma genom både magsjuka 1 och magsjuka 2. Gullig katt i bakgrunden. Pussel heter hon. 
 
Over and out

det våras i brunheten

 
 
 
Seriöst morgongos kompisar emellan
 
 
E och L målade ansiktsfärger och hade ljuvligt roligt
 
 
 
 Det spelas mycket bandy i brunheten just nu  Kortet de valde till pappan på hans 29 årsdag..   En dag när vi föräldrar städade och tråkade oss fick de med sig fika ut i kojan bakom huset. Jag stod på trappan och vinkade adjö.
 
Hon ville vara i diamantregnet
 
Skogsutflykt med polarna
 
Bandy i flamencoklänning funkar alldeles utmärkt
 
Hennes senaste hobby
 
Race hos farmor och farfar
 
Mys med kusin
 
Ytterligare skogsutflykt med gänget. Vi är ett med naturen!
 
Den här vintern har de lärt sig det som jag själv aldrig har lärt mig
 
Fin stund i solen med gammelmormor
 
Det här är alltså bilder på det fina. Det fula brukar jag inte ta kort av. Men det finns såklart också där. Supermegagräl, förstoppningar, skrubbsår och dödsångest finns i den här familjen liksom i alla andra. Kom ihåg det. 

heaven can wait we´re only watching the skies

Här sitter jag nu bredvid en man som doftar som en hel sommaräng! 
Vi har varit på Spa. Eller han, rättare sagt. 
Jag gjorde det lite ovanliga och gav honom 1.ansiktsbehandling 2. massage i julklapp.
Det är folkhälsans fel. Folkhälsan som jag läste påuniversitetet förra året och som lärde mig att män har kortare livslängd än kvinnor, män tar sämre hand om sig osv osv i en oändlighet är män sämre än oss och därför dör de också tidigare.
Och eftersom jag har döden med mig vart jag går tittade jag på min man, såg hans stressade blick och tänkte "hjärtinfarkt" direkt. Så då bokade jag in honom. Sedan fick jag pengar till övernattningpå hotellet i anslutning till spa´t i julklapp av morsan och så passade vi på att utnyttja det nu på min birthday.
 
Fi satan vad härligt vi har haft det. Mest kanske våra jätteintressanta samtal. 
Vi läste tex i tidningen här om dagen att "medelsvensson- familjen" tydligen har en inkomst på ca 50 000 i månaden och utgifter på ca 35 000. Fi fan vad vi har gottat oss åt det hela helgen! 
Det är ju helt jävla sjukt! Bara den grejen att få in 50 000 i månaden! Ha ha ha, den summan känns helt jävla sinnessjuk för oss!!! Men det VÄRSTA- utgifter på 35 JÄVLA TUSEN I MÅNADEN! HERRRRRRRREGUUUUUUD som Björn R skulle säga! 
Trots att vi inte är i närheten av varken den inkomsten eller den utgiften så har vi det Bra. Det är det vi har gottat oss åt. Vi lever inte i lyx och flärd men vi har mat på bordet och är lyckliga. Trots att medelsvenssons utgifter är sjukt mycket mer än vad vi får in per månad! 
 
Så har vi suttit och gottat oss på vår LYXHELG. Då vi lagt (för oss) en massa pengar på ren lyx och flärd. Utan att skämmas för det. 
 
I fredags firade jag födelsedagen (28...FI FAN FI FAN FI FAN DÖDSÅNGEST!!!) med familjen och delar av släkten. Jag hade Vägrat bakning detta år för jag orkade inte. Den 1 mars fyller maken, stora den 22 mars och lilla den 6 april. Jag bakar liksom nonstop de veckorna. Så därför unnade jag mig en bakningsfri födelsedag till mig själv! 
Så igår blev jag väckt av barnens skönsång. Fick paket. Presentkort på en bok, en egenvävd minimatta av min stora(den bästa presenten!), en pusselmatta (??!!vi köpte ett 1000bitars pussel av det kungliga slottet till oss själva i julklapp nämligen och tänkte att det skulle bli vår nya hobby!) och så sa han att en Robyntshirt var påväg på posten. Okej. Mhm. Kul. Tack för pusselmattan älskling. Liksom.
Men sen när vi kom ner i köket och skulle äta frukost (cola light och bullar) stod där ett superstort paket som visade sig innehålla en annan sak jag hade önskat mig, men inte trott att jag skulle få. Nämligen ett promenad/löpband!
Nej, detta var ingen PIK från min man, jag lovar. Jag har faktiskt uttalat att jag önskar mig det. Inför årets planer tror jag det är en bra grej för mig att ha. Och så fick jag det!
Skitfult och skitstort är det naturligtvis och vi har egentligen inte alls plats för det. Men jaja. Nu har vi det. Barnen tyckte det var skitkul också.
Alla provade det och sen åkte vi och lämnade ungarna hos deras farmor och farfar innan vi brassade vidare till Fröjel Resort.
Där badade vi och bastade och käkade middag och gjorde lite gymnastiska övningar på rummet (..) och drack öl och jag rökte en cigg och maken var på behandlingar och jag lyssnade på podcasts under tiden och målade målarbok (för det älskar jag) och så pratade vi hela tiden. 
Fi satan i helvetes jävla skit vad jag är kär i honom. HAN ÄR MITT HJÄRTAS FRÖJD OCH GLÄDJE!!!!
 
Idag åkte vi hem. Har spelat spel med ungarna ikväll och sedan fick den yngsta ett raseriutbrott som varade ungefär resten av kvällen. 
Vi satt och såg på bilder från när hon var liten bebis och jag insåg då att hon har varit samma, argsinta, härliga person sedan den dagen hon föddes. Vi såg bilder på när hon skulle lära sig gå. Hon var sen med det. Och hon HATADE det. På bilderna TVINGAR hon sig fram med en gåvagn och skriker och gråter samtidigt. Jag minns det som igår. Det var ju inte som att vi tvingade henne. Men hon hade bestämt sig för att hon skulle gå, trots att hon HATADE DET och så gjorde hon det, skrikande och arggråtande. 
Ikväll blev hon sur över att återse bilderna från sin småbarnstid. Hon ville inte se bilder från när hon var liten.
 - JAG ÄR JU STOR NU!!!
Hon svär också, som en borstbindare. Satan och jävlar och så "jag blir förbannad på dig!". Senaste uttrycket är:
 - Men du är ju dyngsur på mig! Jag tycker inte om det! 
Min stora, älskade argbigga. 
I think she´s got it from me.
 
Imorrn blir det ovanligt tidig podcast inspelning med Nina och så ska jag ha hund också. Gå promenader. Och så ska vi leka med bästekompisarna efter förskolan. 
 
Och ja. Det känns helt okej att vara 28 år faktiskt. Eller nej. Där ljög jag. Fy fan vad det känns förjävligt att ytterligare ett år har gått och att jag snart är 30 och blir mer och mer 30åringslik och att döden hela tiden naffsar mig i hasar känns det som och att min hypokondri snart inte vet några gränser.
Men jag kan ju stå ut. Tack vare mitt hjärtas fröjd och de där små arga barnen som är mina. Och bästekompisar, podcastande och hundpromenader och dagar som blir ljusare och ljusare nu. Jag håller mig vid liv helt enkelt. 
 
Alla tuplaner jag fick på 28årsdagen
 
Pulkabarnen
 
Min tonåriga kusin  Jonna bor i vår gårdsstuga. Här är hon inne hos oss en kväll och läser berättelsen som vår stora skrivit om henne och idolen Justin Bieber. "Jona och Jastin" är titeln på mästerverket. 
 
Den argsinta. Här väldigt glad dock, eftersom hon precis klarat det sista steget och blivit helt blöjfri!
 
 
 
 
 
 
 
 

nu är glada julen slut slut slut

NU är glada julen SLUT SLUT SLUT!!! Tjohooo! Ja men nu får det vara nog tycker jag! Nej jag veeet, det är inte superlänge som barnen har varit hemma. Nästan tre veckor. Men så här mot slutet blev det ändå lite....påfrestande. I början av ledigheten lekte det väldigt fint, ja nästan hela tiden faktiskt. Men nu de senaste dagarna har man ganska tydligt märkt av behovet av att vara ifrån varandra. Dock har ju vår yngsta börjat på samma avdelning som den stora nu, så helt ifrån varandra kommer de ju inte... Dock är personalen på förskolan medvetna om det behovet hos dem och ser till att de hamnar i olika grupper och leker på olika stationer osv på förskolan. Det har varit en fin jul, förutom pmsproblematiken över julhelgen. Hade min gråa, tunga, blöta filt över mig hela julhelgen. Men det fick gå. Jag bet ihop. Helgen före jul städade vi. Inte lika noga som andra år. Dan före dopparedan åkte vi ut till Tofta och högg julgran och umgicks med makens syskon som var nere med sina familjer.
Sen åkte vi hem och klädde på julgranen: Och julafton var då PRECIS som förra året. Same procedur as last year så att säga. Med morgongåvor och julaftonsfrukost:
Mys i Tofta med makens familj:
Storlunch: Paketutdelning:
Sen åkte vi hem och då kom tomten:
Sen var det lek med klappar resten av kvällen. På juldagen var jag Ensam Hemma med min pms medan övriga familjen var och badade. Jag låg i soffan och såg på Broke back mountain. En otroligt bra film att se i pms-tider. Jag älskar Heath Ledger. Alla killar jag älskar är döda. Heat Ledger och Johnny (Dirty Dancing). Satan. På annandagen var det släktkalas ute i Rone. Alla bilder därifrån blev suddiga. Det var iaf ett fint kalas. Vi åt lasagne, spelade pingis och lekte lekar. Barnen lekte oavbrutet på den stora ytan. Vi är så många i släkten nu att vi måste vara i bygdegården när det är kalas.
Sen löpte ett pärlband av slappa mellandagar. En dag var vi på stan. En dag var Nina har och spelade in podcast. Men mest slappade vi bara. På nyår kom familjen som vi traditionellt firar med hit och vi gjorde oss till lite. Jag lagade fläskfile och maken bakade kladdkaka och gjorde hasselbackspotatis. Sen tog jag och min kompis M Året Bild. Hon är tolv år äldre än mig. Jag är en amazonkvinna...
Sen tvingades min man ställa upp för fotografering endast i syftet att jag skulle slippa känna mig som en jätte:
Veckan som gått sedan nyår har nog slagit rekord i slapphet. Jag och ungarna åkte ut till morsan och sov där en natt. Då tog moster och hennes döttrar med oss till stallet och ungarna fick rida. Kanske lovets bästa dag för barnen. Den lilla travade och tjatade om att få hoppa... HERREGUD vart ska det sluta? Hon är inte rädd för någonting och har inga gränser! Den stora var mer försiktig men därför även mycket modigare än sin lillasyster, eftersom hon hela tiden övervann sina rädslor, först genom att ens sitta upp, sedan genom att låta sig ledas runt i skritt och slutligen genom att jag släppte greppet om hennes midja och lät henne sitta själv. Modiga, modiga unge!
Dagen efter låssades delar av släkten att våren var kommen. Vi grillade hamburgare och korv i mosters trädgård och ingen fick knysta ett ljud om att fingrarna frusit till is eller att det kändes som att döden kröp längs ryggraden i form av iskyla..Istället gjorde vi utrop som "ÅH VAD HÄRLIGT DET ÄR NU NÄR VÅREN ÄR HÄR" och "ÅH SÅ HÄRLIGT SOLEN VÄRMER MIG OM RYGGEN".
Sen gick vi in och drack kaffi. I helgen har vi besökt vänner och kollat in deras nya hus, samt vart och badat. Ja. Jag var med. Jag badar ju inte. Jag hatar att bada på offentliga badhus. Hatar att dela min nakenhet med främlingar. Hatar pappornas blickar mot ens bikiniöverdel och hur man tvingas klä på sig i raketfart (man vill ju därifrån) innan man hunnit torka. Men jag gjorde det och det var faktiskt väldigt mysigt, trots att bassängen var smockfull av folk. Vid ett tillfälle satt vi alla tre tjejer i pappans famn i vattnet och han snurrade oss och vi bara såg varandra i ögonen alla fyra och älskade varann. Och idag började vardagen igen. Imorse fick vi ha ett samtal med barnen om att det faktiskt inte alls är vår ännu, trots vår lill vårlek ute i Rone. De längtar ju till våren nu. Efter sina födelsedagar i mars och april. Kan barn aldrig bara glädjas över NUET?!! Måste ta ett snack om det här med mindfullness känner jag. De vill bara vidare. Ha födelsedag. Vår. Sommar. Tält. Bad. Och sedan jul igen. - Det ska ännu vara vinter LÄÄÄÄÄNGE och nu tycker jag att vi ska glädjas åt det ett tag, sa jag bestämt till dem imorse. Men det är ju inte en särskilt rolig vinter med barmark och en temp runt nollstrecket. Ge oss snö för i helvite! Lilla fick en egen snowracer i julklapp som hon hann använda en gång eftersom snön töade bort på juldagen. Tråkvinter! Jag fyller år om två veckor. I helgen är det Nina som ska firas och så ska vi på julgransskakning hos vänner. Själva tänker vi kasta ut granen imorrn. Den barrar så in i helvite. NU. Ska jag njuta av min ensamhet en stund till. Vika tvätt och städa bort julen. Lyssna på Värvet. Kanske lyssna på Alex o Sigge en gång till. Förra avsnittet var så hysteriskt roligt. Puss på er

2012- andra delen

2012- andra delen
 
JULI
 
 
 
  
  
 
    
 
 
De 5 kattungarna, som föddes veckan innan midsommar, började växa till sig och började sakta men säkert ta över huset. Vi var på Kneippbyn, hade jätteroligt på en fest för att fira svärmors 30åriga syjunta, jag var i Uppsala och hälsade på de nya tvillingarna, vi var på cirkus och vi tältade. En dag hade vi sommarkalas för nåra kompisar och lillan återförendades med sin bästekompis. Tillslut fyllde mommo och hennes sambo 60 år vilket firades med hejdundrande fest. Barnen lekte på scenen medan vi förberedde festen. 
 
AUGUSTI
 
 
      
 
Vi hade en heldag på Ardre med mina bästa vänner, vi var på Ölands djurpark med mommo, jag och maken var på bröllop och jag var snygg i loppisklänning. Mot slutet av månaden åkte jag och maken ensamma upp och såg Coldplay i Sthlm. Det var en magisk afton och jag fick både röka och dricka öl. 
 
SEPTEMBER
 
 
 
  
Solrosorna var fullvuxna, kattungen som hade fått stanna accepterades av samtliga familjemedlemmar och så byggde vi koja i skogen med Ida en dag!
 
OKTOBER
 
 
 
    
 
 
Vi njöt av hösten. Jag var i Sundsvall och hälsade på tvillingarna. Barnen fick en ny liten kusin och vi åkte upp till Sthlm hela familjen och träffade henne, bodde på hotell och gjorde roliga saker. 
 
NOVEMBER
 
 
 
  
 
Vi firade Halloween, lekte i hösten, firade fars dag och så var jag i Sthlm igen och såg Dirty Dancing med Fanny! Inga bildbevis finns dock på det senare, men HÄRLIGT var det ändå!
 
DECEMBER
 
 
  
 
Snön kom den 1 advent / 1 december och då kom den med råge. Vi julpysslade och allting handlade i princip om tomtar och jul. Ytterligare julbilder kommer senare. 
 
GOTT NYTT ÅR!!!
 
 
 

2012- det bästa av det

När jag ska se tillbaka på året som har gått väljer jag såklart att fokusera på de fina delarna av det. Dessutom har man inte så ofta man väljer att fotografera de fulare delarna, även om jag brukar försöka göra det också. Men här följer nu de finaste bitarna av 2012. 
 
JANUARI
 
 
 
 
Jag frossade i tulpaner, njöt av vintern och så var vi i pulkabacken varje jävla dag. Jag fyllde även 27 och firade denna ångestfyllda dag med tjejmiddag och ensamhelg <3
 
FEBRUARI
 
 
 
 
    
 
Vi njöt av vintern, gjorde våra första, trevande vårutflykter, en prinsessa föddes (Estelle), ringmuren rasade och vi firade slutligen in våren med grillad korv på trappan
 
MARS
 
 
 
 
Vår stora unge fyllde hela 5 år och vi firade i dagarna tre. Vi plockade blåsippor i mängder och var överhuvudtaget ute mycket och njöt av den kalla kalla våren
 
 
APRIL
 
 
    
 
Vår yngsta fyllde 3 år, vilket också firades i dagarna tre. Sen firade vi påsk och jag fick njuta av alla bästekompisarna under en heldag i solsken. 
 
MAJ
 
 
  
 
 
      
I maj frodades trädgården och jag blev besatt som vanligt. Vi åkte till Rone och klappade lammungar, plockade blommor i massor och mot slutet av månaden kunde vi redan plocka fram poolen då det blivit så pass varmt. Farfar fyllde 60 och belönades med en el-gitarr. 
 
JUNI
 
 
  
 
   
 
 
Pappan for till Oslo och jag och barnen åt fryspizza i solskenet om kvällarna och saknade honom. Jag och M gick till ängen med alla barnen och lät dem härja fritt. Vi flög drake, gjorde utflykter och så firade vi midsommar såklart, grillmästaren Nicke, som vanligt, med ciggen vid grillen under sitt hulahulaparasoll i midsommarregnet! 
 
Fortsättning följer...

Tidigare inlägg
RSS 2.0