brunheten

Idag har jag städat hela jävla dan. 

Morsan skickade sms imorse och frågade om hon skulle komma in och vakta bebisen så jag fick städa och jag svarade lättad ja. Lättad för att det faktiskt tar på krafterna att leva i en soptipp. 

 

Så jag och lillen hade vår morgonrutin som numera består av GRÖT till honom. När han äter sin gröt så ser det ut som om han funnit MENINGEN med sitt liv. Det är liksom DET han ska syssla med- ÄTA grejer. Och ja han är aldrig MIN SON så mycket som då. 

 

Sen kom morsan och vid 11 började jag. Fy fan vad mycket damm. Jag var dammets drottning. 18.30 ikväll blev jag klar, med några få pauser. Morsan har putsat fönster medan lillen sov. Han sover ju rätt mycket ännu den lille tjockisen. 

David var på fotbollsträning med de stora barnen. Stortjejen ska spela Kvartersligan nu i maj och lilltjejen hängde på och lekte med de andra småsyskonen. 

När de kom hem stack jag och David på Ica och handlade bara vi två. Som en liten dejt skulle man kunna säga. Oj så romantiskt vi har haft det i diverse mataffärer de senaste åren. De där små små stunderna ni vet. När man får gå och småprata ensamma på Ica. Hångla lite ute på parkeringen. Ja. Sånt behöver man.

 

Tyvärr har vi i princip aldrig såna stunder längre och det börjar tära så att säga. Ikväll började vi tjafsa redan vid grönsaksdisken. På hemvägen satt vi tysta. Mysigt. Nej. 

Jag blir alltid så jävla orolig när vi hamnar i såna här perioder. Livrädd för att bli en såndär som går och drar sig för att skiljas och plötsligt befinner sig i total kärlekslöshet och olycka så VILL MAN JU VETA NÄR man BÖR skilja sig. När skilde sig alla andra? Vid vilken punkt liksom? Och ÄR VI VID DEN PUNKTEN NU???? tänker jag alltid. Men sen dagen efter så kanske solen skiner och man blir alldeles pirrig i magen och drar över varann medan barnen ser på Bollis... Så våra dåliga perioder brukar ju inte vara särskilt långa.. Men jag är alltid RÄDD för att "jaha, nu ska det vara så här för aaaaaaalltiiiiiid". 

 

Idag möblerade jag om uppe på sovrummet och inatt flyttar bebisen till egen säng. Han å jag har legat tillsammans i dubbelsängen sedan i januari. David har sovit på soffan. Sedan i januari. Men NU sover han uppe i sängen. Jag ska gå upp nu och klänga mig fast vid hans kropp. 

 

Imorrn är det HELG också. Fan vad skönt. Vi ska käka middag hos våra fina grannar. På lördag och söndag har vi INGENTING planerat, förutom ett kalas som lilltjejen ska gå på. Jag ska ligga med lupp och se om mina frön har tatt sig. Rota fram bebisleksaker från kartongerna i förrådet och försöka arrangera fram lite ordning på stortjejens rum. Förhoppningsvis ska jag även ha Samlag. 

 

Gud. DET LIGGER EN KARL I MIN SÄNG! Jag blir rakt till mig! Nu måste jag genast springa upp och klistra fast mig!

Sov gott!