IKVÄLL var nog lite en HISTORISK kväll hemma på Brunheten.
IKVÄLL gick jag till BOTTEN med FEMINISMEN i ett samtal med min snart 7åriga dotter.
Jag pratar mycket mycket mycket med mina äldsta (snart 5 och snart 7 år) barn om ämnet. Har gjort sedan de föddes. Jag KAN INTE sätta all min tilltro till genus och hoppas på att barnen inte ens MÄRKER att det FINNS två kön, för tyvärr är inte vårt dagis genusutbildat. Inte skolan heller. Inte barnens kompisar och deras föräldrar. Inte våra släktingar. Det är i princip bara jag och några av mina kompisar som har kunskaper i ämnet.
Därför jobbar jag/vi så att vi PRATAR. Vi ifrågasätter och ju äldre de blir desto mer är de ju mer på tåget. Den stora var riktigt jävla förbannad på Astrid Lindgren för att denna inte FATTAT att TJEJER OCKSÅ KAN VARA RÖVARE och VARFÖR är det bara TRE TJEJER med i filmen mamma?!! OCH BORKA ÄR INTE ENS SNÄLL MOT UNDIS!!
Ikväll var vi och såg Sune på bilsemester. Jag hatar Sune. Hatar allt som författarna till Suneböckerna har gjort (förutom vissa avsnitt av julkalendern Sunes jul) och vill helst inte att barnen ska se på slikt. Men de har kompisar och på jullovet var typ hela storans klass och såg filmen. Då får vi också göra det.
I bilen till bion har vi ett samtal med tjejerna. Vi har läst recensionerna som har förvarnat om vad som komma ska och vi påminner barnen om att det inte bara är killar som blir kära i tjejer. TJEJER kan vara KILLtjusare också, men FRAMFÖR ALLT kan tjejer bli kära i tjejer och killar i killar. Det är inte bara PAPPAN i familjen som bryr sig om pengar och TJEJER kan också vara roliga och tokiga, inte bara killar. Osv osv.
Innan filmen var det reklam. För tre andra barnfilmer som är på gång. Dessa var:
BAMSE
POJKEN MED GULDBYXORNA
LEGO
och detta var allså inget pastellfärgat Lego utan svart, actionlego med tillhörande actionhistoria och bara manliga karaktärer förutom en som självklart hade pussmun och ögonfransar.
Själv såg vi då SUNE och uppmärksamma har förstås redan noterat att vårens utbud är väldigt fokuserat på POJKAR. MÄN GÖR FILMER- för POJKAR, MED POJKAR i rollerna. Och tjejerna exkluderas som vanligt.
Och jag funderar på hur det påverkar barnen och på hur det har påverkat mig. Att så sällan få sin berättelse berättad. Och OM vi någon gång får det, så är filmerna ofta gjorda av män, som då GISSAR sig till hur vi/småtjejerna har det, vilket innebär att vi har långa ögonfransar och röda läppar och pratar med jättepipig röst och är rädda för allting. Typ. Ja fy fan vad trött jag blir.
Hur som helst och det hör egentligen inte ens hit utan skulle fungera som ett exempel på hur vi jobbar med barnen. Ikväll låg vi i sängen och pratade hon och jag. Om skolan.
Hon berättade att det händer att hon och hennes tjejkompisar tittar på när killarna spelar basket eller bandy eller fotboll. Ibland är hon med och då är hon målis, men inte så ofta för det är inte så roligt
Hon berättade om några tokiga killar i klassen som är "ivriga" och glömmer att räcka upp handen och vänta på sin tur utan istället pratar rakt ut i luften.
DÅ vände det sig i magen på mig och jag BLEV TVUNGEN.
DÅ blev jag tvungen att berätta för henne att orsaken till att jag inte vill att hon står och ser på och HEJAR på killarna är följande:
- I den här världen som vi människor bor så är det nästan killarna som har alla pengar (har för mig att det är 90% av världens samlade inkomster eller vad det är) och i princip alla länder så är det killarna som bestämmer. Även fast killar och tjejer gör samma jobb så får killarna mer pengar för det bara för att de har en snopp.
När ni står bredvid planen och hejar på killarna istället för att vara med eller istället för att göra något eget så tror killarna att det ni gör inte är lika viktigt som att heja på det DOM gör. De tror att det är så det ska VARA och de lär sig att DE inte behöver titta på och heja på er. Tillslut tror de att det är de som bestämmer och att det som de gör är mycket viktigare än det som ni gör och då kan det tillslut bli så att de får mer pengar sen när ni ska börja jobba.
Jag förklarade att när killarna pratar rakt ut och glömmer att räcka upp handen så dels avbryter de andra och TAR TID att prata från andra, oftast tjejer, vilket leder till att det mest blir killarna som hörs vilket leder till att de i slutändan kommer att BESTÄMMA. Och så den där tiden som läraren måste lägga på att säga till killarna är också tid som killarna TAR från tjejerna och det är orättvist.
Jag förklarade att många vuxna TROR att pojkar är BÄTTRE än flickor på sporter som fotboll, bandy och basket. Så när en pojke föds får han bollar i present. Och när han lär sig gå börjar hans pappa spela fotboll med honom ute på gården. Och när han börjar på dagis sen så säger fröknarna "ska du inte gå och spela fotboll med de andra killarna". Till tjejerna säger man andra saker, för man tror att killar och tjejer är bra på olika saker. Och när sen alla barnen börjar skolan så har killarna fått öva sig jättemycket på fotboll och basket och bandy och har blivit väldigt bra på det, medan tjejerna har blivit bra på andra saker. Typ göra pärlhalsband. Därför är det kanske inte så jävla kul att spela fotboll med killarna, särskilt inte om de inte är snälla (det är dock killarna i hennes skola säger hon). Och jag pratade om vad dumt det är att de vuxna bestämmer över vad barnen ska tycka om och bli bra på. För det gör ju att många tillslut faktiskt TROR PÅ att tjejer INTE KAN spela fotboll och att killar INTE KAN göra pärlhalsband. Och då missar man ju skitmycket, när det är så uppdelat. Plus att det blir sådär tokigt som att många vuxna till exempel TROR att det bara är KILLAR som kan bestämma och vips så bestämmer killarna ALLTING på hela JORDEN.
Hon blir väldigt upprörd.
I ett svagt ögonblick tipsar jag henne om att strunta i att räcka upp handen hon också och istället bara prata rakt ut, men då blir hon upprörd.
Hon har med andra ord fattat något som väldigt många vuxna människor inte har fattat.
Varför ska kvinnor sänka sig till männens nivå?
Varför ska vi bete oss som karlar när deras beteenden ofta är så jävla dåliga och diskriminerande och elaka?
Det är ju pojkarna som lära sig av flickorna. Det är vi vuxna som ska lära små pojkar att bli mer som små flickor. Som jag ju skrivit så mången gång förut.
Ja. Hon somnade iaf med skallen full. Vi hann med att prata om jämlikhet mellan par också och hon konstaterade nöjt att hennes föräldrar iaf delar lika på disk och tvätt och barnuppfostran och matlagning och allt. Hennes pappa mös i skägget när jag berättade det för honom sen, att det bara var ett konstaterande från hennes sida. Och jag tänker att vi ger våra barn en fet gåva när vi anstränger oss att vara jämlika i familjelivet nu. Det kommer att leda till att våra döttrar (om de är heterosexuella) kommer att ta det för självklart av sina partners sen och det kommer att leda till att vår son ser det som en självklarthet att dela hushåll och familjeliv jämlikt med sin eventuella fru sen (förhoppningsvis är de dock homo hela bunten). Var så god barn.
Nu känner jag mig lite överväldigad av allting jag ännu har kvar att berätta om. Lära dem. Och jag funderar mycket på hur jag ska ta det här med min son. Han som står på andra sidan så att säga. Den priviligerade sidan. Som inte varken jag eller hans systrar står på.
Ett alternativ är ju att lära honom att hålla käften och lyssna och det ska jag ju förstås (OBS: han ska få prata också). Men det gäller nog att fortsätta på samma bana vad gäller honom. Prata och prata och uppmärksamma även honom på orättvisor och konstiga skillnader påhittade av vuxna. Sen måste jag ju även jobba så otroligt mycket hårdare på att mota bort könsrollen som samhället kommer att vilja trycka in honom i eftersom den är så oändligt mycket mer destruktiv än den kvinnliga så ja..det blir slitsamma 18 år det här.
Men det kommer det att vara värt.
