Viktigt meddelande till allmänheten

Viktigt meddelande till allmänheten:
 
Utgå inte ifrån att mina barn är heterosexuella. 
Ni ska inte göra det av en hel rad anledningar som ni skulle förstå om ni någonsin läste en bok i ämnet, men det främsta är kanske ändå följande:
 
Unga hbtqpersoner mår ofta dåligt. Självmordsstatistisken inom just den gruppen är jättesorglig. 
En av anledningarna till det tror jag KAN ha att göra med att hbtq ses som något ANNORLUNDA, något AVVIKANDE och ONORMALT. När man är ung vill man oftast inte vara varken avvikande, annorlunda eller onormal. 
 
Genom att utgå ifrån att alla är hetero så gör man just det: utmålar icke heterosexualitet som något ANNORLUNDA, AVVIKANDE OCH ONORMALT och då gör man det svårare för såna som inte är hetero. Och om något av mina barn nu skulle visa sig vara hbtq så vill jag inte att de ska ha det svårt. 
Om de nu ändå är heterosexuella så har vi alla gjort dem en stor tjänst genom att lära dem att hbtq varken är annorlunda, avvikande eller onormala. Och jag tror att det gör dem till bättre människor om de har den vetskapen. 
 
En annan sak också: hur kan man tycka att den heterosexuella kärleken är eftersträvansvärd? Hur kan man "hoppas på" och i många fall PRACKA PÅ barn den eviga heteronormen. Hur jävla kul och bra är det egentligen att vara heterosexuell? Hur jävla bra funkar de heterosexuella relationerna när vartannat äktenskap leder till skilsmässa och sjukt många kvinnor dessutom blir spöade av sina äkta män? Hur jävla eftersatta är inte heterosexuella par när det kommer till jämlikhet? Hur LYCKLIGA är egentligen heterosexuella? 
 
Jag tror jag känner två heterosexuella par som jag känner är genuint lyckliga i sina relationer. Tre med mig själv (som det ser ut nu). Grattis heterosexualiteten. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0