brunheten

Var på mvc i tisdags. Gjorde ultraljud och allting såg bra ut med den lilla där inne, hen var normalstor. Jag skriver hen för hen ville inte visa upp sitt könsorgan och plötsligt känns det lite osäkert att luta sig mot ett resultat från v 18, även om det var en av Sveriges absolut duktigast ultraljudsmänniskor som gjorde ultraljudet då. 

Hur som helst. Jävligt skönt att hen är lagom stor, än så länge. Risken är ju att bebisarna växer för fort när mamman har diabetes. Men Benny hade det så bra och fint inne i min mage och var lagom stor. Lite extra lång tror jag, men det blir ju våra barn. Eftersom de har en amazonkvinna till mamma. 

 

Jag passade på att väga mig också, på mvc. 97.5 kilo blev resultatet. Jag räknar med att krossa 100strecket någon gång i oktober och räknar med att sluta på en vikt på ca 101-102 kilo. Men säkert blir det 105, så jävla hungrig som jag är. 

 

Det händer att jag tänker att jag kanske borde hålla tillbaka lite för att sakta ner den relativt snabba viktuppgången. Detta sker alltid vid 22tiden på kvällen när de sura uppstötningarna ligger i höjd med halsmandlarna ungefär och jag precis har tryckt i mig ett enormt kvällsfika för att inte riskera att förlora ett gram eller två under nattfastan. Då tänker jag att IMORGON ska jag nog hålla igen lite. 

Detta har jag dock glömt bort när jag vaknar vid 7tiden. Klockan 8 börjar jag i regel fantisera en mat, gärna kött och gärna i hutlösa mängder. Det är alltså mat som är min grej. Jag äter vad ni vill. 

 

Förra gången jag var gravid kunde jag inte äta alls. Gick ner 10 kilo för jag hade så ont i magen, vilket visade sig vara magkatarr. Jag kräktes även in i det sista. 

Eftersom jag har diabetes när jag är gravid har jag alltid varit på topp av min hälsosamhet medan jag varit gravid tidigare. Those days are gone nu kan man säga. 

Jag skjuter insulin, jag försöker promenera bäst jag kan trots foglossning och smärta MEN jag tillåter mig att äta. Lite för mycket. För jag. är. så. hungrig. 

Och det får gå. Så länge Benny har det bra där inne och växer på ett harmoniskt sätt så får det gå. Sen när han är ute får jag försöka göra vad jag kan åt de eventuella extra extrakilona jag kommer att dra på mig. Såhär vid sista barnet får det vara okej att gå upp lite mer än de naturliga 12 kilona.

Vid mina båda andra förlossningar har mina 12 kilon varit borta efter 2 veckor och jag har vart tillbaka på utgångsvikten. Det får gå att det inte kommer att bli likadant den här gången. Jag är så hungrig.

 

Det finns både för och nackdelar med att ligga runt 100strecket och skvalpa!

 

Fördelar:

* Du är stor som ett hus. Marken gungar när du kommer gående. Folk bereder plats för din kroppshydda. Du är lätt majestätisk. 

* Det finns mer av dig att älska för övriga familjemedlemmar. Katterna hittar den nya självklara favoritplatsen ovanpå din gigantiska mage. Din man får mer att ta på osv. 

* Du är väldigt kurvig. Och det är ju snyggt. 

 

Nackdelar:

* Det kan vara lite tungt för kroppen att hålla upp den 100 kilona. Du får ont när du går.

* Ingen ställning är bekväm för dig. Du kan inte sitta, inte ligga, inte gå. 

* För att genomföra ett samlag krävs i princip lyftkran och/eller domkraft

 

 

Ja. Livet är bra skojsigt när man är gravid, för alla inblandade!