28 november

Nu har vi fått tid för snitt! 28 november blir det. Så jäkla konstigt att veta exakt dag och nästan till och med tid (brukar vara runt 09) för när man ska få barn! Men också väldigt skönt. Då kan man tex planera. Njuta extra mycket av de tre sista helgerna som tvåbarnsfamilj tex. 
 
Fast mest är det ju att göra. Vi måste fixa säng, städa förrådet, få upp nya garderoberna i hallen, plocka fram barnkläder OCH julsaker och inventera, köpa vagn, köpa babysitter och babygym, baka allting inför julen, gärna hinna julpynta också. Ja. Jag vill liksom ha lite FRID när jag kommer hem från BB. 
 
OOOOOOOH  GUUUUUUD DET ÄR SÅ SJUKT! Att vi ska få en bebis till!!! Att det ska ligga en liten skrikig bebis här hemma igen och vara gullig! Vaken-nätter, blöjbyten, barnvagnspromenader och så bara tanken på att våra barn ska få ett småsyskon! Den är helt vidunderlig! 
Jag längtar så himla mycket tills han kommer ut. Och tills såret har läkt och min kropp börjar bli sig själv igen. 
 
Faktum är att alla plågor avtagit lite den senaste veckan. Kan bero på att jag utsätter mig för minimal ansträngning också, eller för att min kropp vill ge mig lite nåd såhär de sista veckorna. 
Jag gråter inte av foglossningen längre, tex. Kan ha att göra med nyponpulvret som jag fick av Emilia, men min BM sa även att det kan lugna sig i vissa veckor. Halsbrännan är under kontroll. Allting är liksom lite halvjobbigt och det senaste är att det börjar bli svårt att sova sammanhängande. Men just nu är läget ändå uthärdligt. 
Har så mycket hjälp av morsan och annat löst folk också och jag varken hämtar eller lämnar på förskola och skola längre. 
 
Barnen är mammigare än någonsin. Lilla vill sitta i mitt knä hela tiden och det första hon frågade när hon vaknade imorse var "ska du lägga mig ikväll mamma"? (vi lägger vartannat barn varannan kväll och igår la hennes pappa henne). Hon är orolig lillungen, samtidigt som hon är väldigt förväntansfull inför att få den lille till SIN. 
Storan är lugnare, men visst är hon spänd och nyfiken hon också. 
 
Igår var vi på vårt första utvecklingssamtal i skolan med den stora. Stora var med själv på mötet för första gången och det var verkligen en ny upplevelse. Svårt att liksom prata OM henne och hennes resultat när hon var med själv. Men läraren var ju van och vi var väldigt försiktiga så det blev ett bra samtal. En sak som jag reagerade på var bedömningen som läraren hade gjort på vårt barns typ utveckling. Det bedömdes utefter termerna "normal", "tveksam" och "avvikande". Vårt barn var då fullt NORMAL på allt förutom på den oerhört viktiga punkten: penngrepp. Precis som jag. Jag håller pennan åt helvete fel men har skrivit som en galning ändå under alla år. 
Hur som helst. Vad jag tyckte det kändes obehagligt att människor, från 6 års ålder, numera utvärderas och bedömd utefter kriterierna normal, tveksam och avvikande. Jag kan inte minnas att det var så när jag själv gick på lekis. Jag minns utvecklingssamtal från tidig ålder, men inte att man bedömdes så. 
NORMAL liksom? Vad ÄR NORMAL? Är det något eftersträvansvärt? 
 
Nu ska jag ev baka saffransbullar. Jävlar vad jobbigt. Förra året blev de dessutom så perfekta att jag VET att jag kommer att bli besviken av resultatet i år. Hela vår JUL förra året var så ÄCKLIGT PERFEKT att jag VET att den här julen inte kommer att kunna konkurrera med den. Det SA vi till och med förra julen: "vilken tur att vi fick en så perfekt jul i år ifall att det blir så att vi har en helt ny liten bebis nästa jul". Och tänk DET KOMMER VI JU ATT HA OCKSÅ! 
 
Jaja. Puss på e

Kommentarer
Postat av: Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan

Det ska bli så spännande att få träffa Benny.
<3

2013-11-06 @ 20:27:21
URL: http://ninaruthstrom.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0