De påminner mig, varenda dag, att det absolut VIKTIGASTE jag har, som kvinna, är mitt utseende.
Ja, du. Jag förstår vad du menar. Och det är bra att vi diskuterar det här med ideal och att ideligen hållas medveten om sitt utseende. Det är befriande att få slippa. Men det är samtidigt så himla svårt det här, vi är allihop så insyltade i ideal och vad som driver oss, så för mig är det svårt att kritisera någon för att den skriver om sin träning. Var går gränsen mellan inspiration och ångestskapande ideal? Olika för alla såklart. Vi har alla vår kamp.
Ja men precis! Det är verkligen så jag känner också. Och det är verkligen fascinerande hur smalhetshetsen plötsligt har blivit helt rumsren eftersom alla nu gör det för hääälsans skull. Jag äter LCHF för hääälsans skull och jag späker mig på gymmet för att jag inte kan låta bli för hälsans skull. Visst är det bra med både träning och bra kost men att tro att en inte också blir påverkad av utseendeidealet är ju bara att lura sig själv. Tycker du är så grym!!!
Många tjejer som styrketränar får ofta höra att de är allt annat än idealkvinnor. De kallas manhaftiga, fula, muskelberg. Vi som gillar att spela fotboll kallas lesbiska, som killar i kroppen, osexiga. Var får vi plats i din analys?
Många tjejer som styrketränar får ofta höra att de är allt annat än idealkvinnor. De kallas manhaftiga, fula, muskelberg. Vi som gillar att spela fotboll kallas lesbiska, som killar i kroppen, osexiga. Var får vi plats i din analys?
Har väl egentligen bara ett hett tips till dej, verkar vara svårt men...
1. SLUTA LÄS underbarclara.
2. Sluta skuldbelägga andra kvinnor för din egen ångest.
Klart! Sen kommer du kanske inte må bättre, men dock kommer du förhoppningsvis inte föra vidare din ångest till ytterligare unga kvinnor som t.ex. idrottar för att må bra (idrottande förlöser ju massa endorfiner etc etc.... finns andra skäl att motionera än att bli smal, även om alla inte vet det). För att överföra ångest - eller t.o.m. orsaka ångest - är väl det sista du vill? Att behöva leva upp till andras högt ställda krav är något som t.ex. underbaraclara får ångest av, något hon skrev om efter du lyft fram din kritik mot hennes hemska val att instagramma en jeansrumpa.
ÄR ångesten du gav henne mindre dålig än den ångest hon ger andra tjejer genom att visa en jeansrumpa?!
Well, även om jag eller du rent hypotetiskt är emot det så tycker jag det är underordnat - för var det inte någon viktigare aspekt som handlade om kvinnans rätt till sin egen kropp, eller kanske någon aspekt om kvinnans rätt att definiera sej själv, eller kanske var det kvinnans rätt till att uttrycka sej själv på de sätt hon behagar - allt detta utan att dömas av andra (?).
Det, tycker jag är viktigare än huruvida du, jag eller någon annan bloggläsare "godkänner" hennes träningsinlägg, bilder, jeansrumpa eller what so ever - hennes rätt till att uttrycka sej själv är viktigare än våran rätt att vara den som bestämmer avsikten med det hela, eller våran rätt att avgöra om det är okej eller ej.
Det jag menar är att ditt resonemang haltar en hel del, eftersom: vem ska avgöra vad som är "stylade bilder på resultatet av sin träning"? Om nu detta är kriteriet för när bilder/blogginlägg blir fel, som du skrev. Du tycker kanske att det är glasklart när bilder blir "stylade", men tänk efter en gång till hur olika referenser vi har till vad som är stylat, ostylat, snyggt, tränat, otränat, fint, ofult, fult - och för övrigt, varför skulle en "stylad" rumpa vara mindre okej än en "ostylad"? Antar att du kanske menar otränad? Är otränad = fritt att visa bilder, Medan tränad=förbjudet. Eller stylad=inte ok, ostylad=ok. Detta rimmar illa i mina öron. Låter som en klassisk kvinnoinskränkande retorik.
Det jag menar är att genom att skuldbelägga ett visst beteende så begränsar du istället kvinnors rätt till sitt eget uttryck - kvinnor som i alla tider varit begränsade och fått veta vad som är tillåtet att göra. Kvinnor som alltid fått ta ansvar för andras ångest, och ska leva sitt liv genom andra människors ångestnivå. Är det rimligt undrar jag?
Var kommer kvinnans egen rätt till sin kropp in i detta? Var kommer min egen rätt till att uttrycka mej in? Och vem ska vara polis och döma vilket som är vad... I mina öron låter det bara som klassisk kvinnoförtryck. Att tala om för någon vad som är okej eller ej, vilka avsikter som är okej eller ej - och slutligen: att tala om för någon vad jag anser att den har för avsikt (i detta fall clara) med sitt handlande. (dvs stylat eller ej)
Somsagt - jag ser inget fel att lägga ut en "stylad bild" i det avseende du beskriver det. Men även om jag tyckte att det var fel, som du säger att du inte gillar, så är det väl ändå så att kvinnans rätt till sin kropp och sitt uttryckssätt går före dina åsikter om hennes kropp och uttryckssätt? Är mest nyfiken på att höra vad du säger om det hela, vad ditt perspektiv är kring det. Jag antar att du inte håller med mej?
Men stäng in dig i en grotta utan tillgång till varken dator eller tv så har du enkelt löst ditt lilla problem då. Bloggar likt de du nämnde finns till stor del för att underhålla och tillfredsställa sina läsare som TYCKER OM att ta del och inspireras av andras liv när det kommer till mat, kläder och träning. Tycker du inte om det så är det väl betydligt enklare att skippa att klicka dig in på sådana sidor istället för att skapa världens debatt alternativt smutskastning.
Det är JÄTTEbra att du väckt den här debatten, för jag är precis som du i samma skede av att aktivt av-utseendefiera mig. Det är skitsvårt och jätteviktigt
Jag försöker igen: var får såna som jag plats i din analys? Vi som tränar utan att "närma oss det som patriarkatet bestämt åt oss". Patriarkatet har inte mkt till övers för lesbiska fotbollspelare nämligen. Får jag lägga upp foton när jag tränar eller är det också fel?
Jag frågade inte vad du tycker om homosexuella, jag frågade hur tjejer som jag passar in i din analys. Ska jag dölja min träning för att du mår dåligt? Lovar du att aldrig visa upp dina biologiska barn då?
Dina två senaste inlägg fick mig att förstå din kritik från början. Jag må va trög men plötsligt händer det.
Hetsiga UnderbaraClara-fans kommer galopperande.(skoja)
Vissa verkar inte se det du ser, hur ingrott de kvinnliga skönhetsidealen är i varenda tum av media(typ).
En retuscherad bikinibild är lätt att placera. Det kan ändå de flesta någonstans se idealet och prestationshetsen bakom.
Men så får gemene man sin plats i medievärlden och "de riktiga" människorna (bloggare) kan göra sin röst hörd, och plötsligt blir vi blinda inför något annars uppenbart.
Jag anser liksom du att tidigare nämnda bloggare faktiskt har en form av ansvar, men vart gränsen går är otroligt diffus. Dels för att det oftast handlar om en ensam person som själv är någon form av offer för idealet (därav ökad förståelse och mindre anklagelse) men också för att ämnet i sig är så subtilt, så invävt i väldigt många personers beteendemönster.
Jag känner inte att en kan kräva av exempelvis Clara att hon ska framföra sig själv på ett visst sätt för att hindra att omöjliga normer sprids.
Men visst borde fler tänka efter...
Det blir inte en debatt för att UnderbaraClara är helig, det blir debatt för att många tycker du har fel. Sluta förminska andras åsikter.
