om att skaffa barn som ung
Sitter med folkhälsan nu. Vill skriva om gamla och unga föräldrar. Om fördelarna med att skaffa barn som ung. Om nackdelarna med att skaffa barn som äldre.
Varför pratas det som sällan om de sistnämnda?
Varför pratas det sällan om alla pengar som läggs på (i vissa fall) gratis ivf- behandlingar? Om alla skadade foster? Om alla trötta 45åringar med småbarn hemma? Om hur kvinnor halkar efter löne, karriärs och pensionsmässigt då de väljer att inte skaffa barn förens ekonomin är tryggad, dvs, när de fått fast jobb och precis ska börja sin karriär? Varför pratas det sällan om de långa dagarna på förskolan för barn vars föräldrar valt att skaffa barn efter att de utbildat sig och är precis ska till och bygga upp karriären?
Däremot ältas unga föräldrars situation dag in och dag ut. Föraktet är utan gränser. Ok ok att skaffa barn innan 18 är väl kanske ingen hit.
Men de största problem jag stött på som relativt ung mamma (22) är de problem som samhället skapat för mig. Lägst nivån, tex. Eller det faktum att föräldrapengen sätts utefter hur mycket man tjänat tidigare. Vilket ju gör att många inte skaffar barn förrens efter 30 när det andra är klappat och klart. Vilket leder till att många får svårt att bli gravida och till att många inte hinner skaffa så många barn de egentligen kanske velat ha.
Hur det satans samhället bestämmer åt oss, när vi ska skaffa barn. Det är obehagligt.
Jag ska skriva en krönika om det tills på lördag iaf. Jag gillar ju bråk.
har precis fyllt 22 och ska precis till att föda
Amen!
Jag har alltid drömt om att bli ung mamma. Fuck alla nackdelar. Har alltid tyckt att nackdelarna med att vänta å bli äldre är större. Tyvärr blev det ju inte så. (Fyller ju 30 i år.) Men jag håller helt med ändå. Hade jag fått pojkarna när jag var 22 hade jag kanske haft många barn i dag. Bitterljuv tanke.
Det viktigaste är väl att skaffa när det känns rätt och sedan blunda med öronen för omgivningens alla dömande ord och blickar. Jag tycker också att unga mödrar kan vara positivare, men jag kan ändå förstå de som inte "vågar" innan, och kanske att äldre föräldrar känner en grundtrygghet som också är värd mycket, lika mycket som den sprudlande energin hos unga föräldrar?
