brunheten

Nu börjar Alex S skriva krönikor i samma tidning som mig igen. Det är tredje sommaren nu. 

Den ångesten alltså! 

 

Det finns oerhört få personer som jag Beundrar. Lady Dahmer är en. Alex S är den andre. Förr var det Linda Skugge (såklart). Men mer än så är det just inte. 

När man beundrar någon tycker man i regel att den personen är Väldigt Duktig. Duktigare än en själv. Man möter sin överperson, liksom. Någon som det inte går att tävla med. Nu finns det ju väldigt många som skriver väldigt mycket bättre än jag. Men av alla dessa är det LD och Alex som fastnat mig i smaken så att säga. De som är högst upp. Josef och Maria. Mina Jesus Kristus. 

 

När jag förstod att LD läste den här bloggen fick jag skärpa mig som fan. Ja det är sant. Jag HAR skärpt mig som fan tack vare vetskapen om hennes ögon här.

Och varje sommar känner jag likadant med krönikorna. NU MÅSTE JAG SKÄRPA MIG, tänker jag. För om han skriver i den här tidningen bör han rimligtvis läsa den. Eller. Det vet jag ju att han gör. En sommar skrev jag en krönika om Schulmanångesten (smart drag..) och då mailade han! Jag dog en smula. 

 

Jag kan ta kritik. Jag är Jävligt Bra på att ta kritik. Jag suger upp det relavanta och låter skiten rinna lätt över mig och försvinna. MEN. Om Lady D eller Alex S skulle såga mig. Dissa mig. Ja det skulle helt enkelt inte vara så lätt att låta rinna av. Därför blir det en RÄDSLA. En VILJA att vara jävligt bra för att slippa dissen från helvetet. Man skriver lite för sitt liv. 

 

De dagar Lady D länkar svävar jag som på små moln. TÄNK ATT HON LÄNKAR MIG LIKSOM, säger jag till min man och ler på ett väldigt fjantigt vis. 

Alla som känner mig vet att det inte är min stil. Att BEUNDRA folk. Jag föredrar helt enkelt att bli beundrad själv.  Bara väldigt enstaka går igenom mina filter och hamnar efter det på en smått orimlig topp. En pidestal. 

 

Vissa människor låter vem som helst gå igenom deras filter. Vissa människor gör inte annat än att beundra andra. Det är de som sedan tjatar om att Kisse måste förstå att hon är en FÖREBILD. Jag själv har också blivit satt på pidestal många gånger och det är ju för att jag, precis som Lady Dahmer, till viss del kräver det. Se mig, beundra mig,liksom. Det är lika härligt med samtidigt läskigt varje gång det händer. Man har så mycket att leva upp till uppe på den där pidestalen. Och en relation med någon som någon gång haft en på pidestal blir sällan långvarig. 

 

Jag är glad att Lady D kommenterat här i bloggen några gånger. Länkat mig och på så sätt visat sig mänsklig för mig. Jag kan slappna av lite nu, utan att för den saken skull släppa på beundran.

 

Alex S däremot.. Han blir nog kvar där uppe på pidestalen tills dess det han gör upphör att tilltala mig. När nu det ska hända.

 

Ja sommaren är med andra ord en mycket jobbig tid för mig. Prestationens tid. Och det är bra! Det utvecklar en sjukt mycket. Dessutom ska väl livet inte vara nån jäkla spabehandling. 

 

Istället plågar jag mig lite extra genom att frossa i Alex S. Läser om "skynda att älska" just nu och lyssnar troget på poden varje tisdag. Snöar in mig och hoppas det går över en vacker dag.