brunheten

Sedan jag har fått familj och blivit fru och allt det här, så har min feminism verkligen förändrats mot den jag hade när jag var yngre.

Den största frågan dock, den som jag kan ligga och gräma mig över dag och natt, är den angående kvinnor och ledarskap.

Jag vet nämligen YTTERST FÅ familjer som "leds" av pappan. Om man skulle se en familj som ett litet företag, vilket jag tycker är en helt rimlig liknelse då många faktorer är väldigt lika inom familj&företag, så är det inte männen som i största del är varken vd:ar, styrelseordförande eller chefer på företaget Familj. Det är kvinnorna. Oftast (men inte jämt) är det kvinnorna som har huvudansvaret i familjen. De som planerar, strukturerar, håller koll och Bestämmer.

Jag gör det och i princip alla kvinnor jag känner gör det. Bestämmer. I familjen. Eller, snarare, leder den framåt och håller den samman.

Nu är jag uppenbarligen väldigt bra på rekrytering och har därför en perfekt VD för mitt företag. En VD som på ett perfekt sätt klarar av att sköta allt när jag inte är där.

Ibland är det lite synd om VD:n eftersom det är jag som styrelseordförande som har satt normerna för hur allt ska vara, vilket ger dåligt med utrymme dels för egna ideér och dels för att nå perfektion. Det är mest jag, som styrelseordförande som kan nå perfektion,eftersom det är jag som har bestämt vad perfektion innebär.

I företaget finns olika prioriteringar. Precis som i alla företag händer det att VD och styrelseordförande prioriterar lite olika. Det är här som VD:n kan få chansen till det där med "eget inflytande". En renovering, ett inköp av ny dörr och/eller nya verktyg prioriteras inte särskilt högt av ledningen kan man säga, vilket innebär att ansvaret för detta lämnas över nästan helt på VD:n. Inom vårt, privata, företag, är det även bestämt att om det bara är en av de två personerna med chefspositioner som ska utföra något arbete, har även den personen rätt att ta egna beslut över det arbetet. När en husfasad ska målas, tex och detta arbete endast kommer att göras av, tex, VD:n, får alltså VD:n besluta kring allt runt det, även färgvalet.

VD:n tar alltså, oftast, väldigt stort ansvar i företaget. Iallafall i vårt företag. Vanliga problem i dylika företag handlar ofta om det här med prioriteringar. VD:ar över lag, har ett problem som grupp angående det här med prioriteringar. Många VD:ar anser tex att renovering, övertid på jobbet, öl eller hockey med grabbarna är viktigare än styrelseordförandens främsta prioriteringar. Då gäller det att kvinn som stryelseordförande med fast hand, leder sin VD in på den rätta stigen. Fungerar inte det får man varsla helt enkelt. Byta ut. Varje VD är utbytbar, kan man säga.

Ett hett tips för nyrekrytering är att anställa någon liten yngre än den varslade. Yngre människor av VDkaraktär har ofta inte bara bättre kroppsuppsättning utan har även kommit längre i sin förmåga att prioritera.

Och så går livet i företaget. Ett nära samarbete styrelseordförande och VD emellan är ett måste för att få det att gå runt. Respekt är a och o. Men en tydlig ledare måste finnas.

Jag kan tänka mig att det är lite annorlunda om man bor i en hyresrätt eller till och med en bostadsrätt i Sthlms innerstad. Då krymper arbetsområdena och man är troligen inte i samma behov av en tydlig ledare. Men bor man på landet, i ett hus med kraftigt renoveringsbehov. Har man barn och husdjur som ska skötas. Arbeten som ska skötas. Hushåll som ska drivas. Då används företagsmodellen med fördel.

Och i alla företagsmodeller jag har sett är kvinnorna styrelseordföranden och männen VD´s. Av naturen har det blivit så eftersom kvinnor helt enkelt är bättre lämpade för ledarskap, sammanhållning av grupp, ordning och struktur, planering samt känslomässigt välmående.

Det är ute i resten av världen som det har blivit väldigt konstigt dock. Och det ser man ju även konsekvenserna av på alla håll och kanter. Grekland. USA. Libyen. Ja. Jag skulle kunna hålla på i evigheters evighet med att bara räkna upp alla de bevis som finns runt om i världen på att Män och Ledarskap helt enkelt inte går hand i hand.

(Ordet "bögarna" i Groteskos låt "bögarnas fel" skulle med fördel kunna bytas ut mot "killarnas".)

Och det är det där som jag kan ligga vaken och fundera kring om nätterna. Hur det har kunnat bli så fel. Bottnar det ett hävdelsebehov från männens sida? Har Freud möjligen lite rätt i någon av sina eviga teorier om mammor? Eller i någon av sina eviga teorier om sex? Ja. Sånt funderar jag över. Medan VD:n renoverar sovrummet och snön faller utanför.

(obs: och ta nu inte ovanstående på alltför stort allvar. bara lite. allvar. )