brunheten

Nobody puts baby in a corner

till genusentusiasterna

Gud alltså. När jag läser era kommentarer låter ni alla som papegojor. "genus handlar om att ge alla barn tusen möjligheter istället för två"

Har ni ens läst mina inlägg?

Vad vill vi uppnå med genus? Vad är det som är fel nu?

Var kommer genusgrejen ifrån, vart bottnar den?

Bottnar den möjligen i feminismen? I önskan om en jämlik värld? I önskan om att få slut på förtrycket av kvinnor?

Är genus verkligen rätt väg att gå då? Varför? Vad vinner vi på det? Vad förlorar vi på de

Ni får ju tänka lite, inte bara köpa allting rakt av!

Och vad gäller LD- jag älskar henne! Men hon uppfann inte genus och bara för att jag kritiserar genus kritiserar jag inte LD i sig.

1.Ja, jag har läst dina inlägg, inklusive felstavningar och versaler. Rubbet.



2. Genus är ordet för det sociala könet, och genom att vara medvetna om det sociala könet blir det lättare att skilja vad som är naturliga/biologiska skillnader från vad som är sociala/historiska och strukturella skillnader.



3. Det som är fel nu är att vi fortfarande lever i en ojämlik värld, och att vi, trots att skillnaderna mellan olika individer är större än skillnaderna mellan män och kvinnor som grupp, fortfarande bedöms och bemöts utefter vad vi har mellan benen. Det kan kan handla om hur mycket plats vi får i ett styrelserum, hur mycket obetalt hemmaarbete vi gör, etc.



4.Genusvetenskapen bottnar i feminismen, och de flesta som läser/är insatta i genus idag är också feminister. Detta eftersom att feminismen handlar om att ge kvinnor samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som män.



5. Genus är ett sätt att se på världen där en försöker att bedöma sig själv och andra utifrån sina faktiska egenskaper, inte nedvärdera eller uppvärdera vissa egenskaper utan ge alla credd som just personer. Dvs en person med vagina som klär sig i rosa är inte sämre än en person med vagina som klär sig i blått. Idag finns det en enorm press på unga (som du säkert har märkt själv, och kommer märka i högre grad i framtiden) om att passa in i en viss könsmsall, speciellt i tonåren. Genom att försöka frigöra sina barn så mycket som möjligt från den mallen hoppas genusmedvetna föräldrar uppfostra barn som får fler valmöjligheter i livet. Jag, och många med mig, anser att det är rätt väg att gå att försöka göra så mycket som möjligt, sedan om det inte lyckas (då samhället är ytterst påverkande) har en åtminstone försökt.



6. Det vi vinner på genus, istället för så kallad "livmoderfeminism" (=uppvärderande av kvinnliga egenskaper) är att vi skapar utrymme för dem som faktiskt inte, trots försök, lyckas passa in i samhällets mallar, utan kläms mellan stolarna. Om vi bara pratar om att uppvärdera det kvinnliga blir ju de kvinnor som inte är "kvinnliga" nedvärderade, och fler sociala hierarkier uppstår.



7. Vad vi förlorar på genus... Tja, jag vet inte. Jag har aldrig träffat en genusmedveten person som har förlorat sin kvinnohistoria eller förnekar att kvinnor har varit strukturellt förtryckta genom åren. Genus handlar trots allt om att vara medveten om vad i vår historia som skapat dem vi är idag, och hur vi kan förhålla oss till de sociala strukturer vår historia har fört med sig. Som genusmedveten vet en ju till exempel att rosa under början av nittonhundratalet var en traditionell pojkfärg, och blått var en treditionell flickfärg. Som genusmedveten kan jag se vilka gränser jag har, vilket strukturellt förtryck jag utsätts för av samhället och hur jag kan förändra det.



8. Tro mig, jag har tänkt. Om en ska omvärdera hela sin livsstil så är det ingen chans att en "köper allting rakt av"



9. Att du älskar LD märks inte särskilt mycket i dina texter, så du kan inte förvänta dig att dina läsare ska märka det.



Hoppas att detta är svar på dina frågor!