SATAN FÖR DIG DU!!
Snart är det jul och idag har vi städat hela dagen. Från förmiddag tills 21. Avslutade nu med att slå in julklappar och kolla the butterfly effect (jag hade inte sett den!!).
Jag kom på idag att jag gillar det här. Endel klagar på eller tycker synd om oss som stressar och jobbar lite för att få till julen. De tycker att man ska tagga ner och ta det lugnt. Men då fattar jag inte vad det är man ska njuta av sen? MENINGEN med julen är väl för fan att man ska stressa och baka och städa och göra ALLTING PERFEKT för att sedan bara kunna sätta sig ner och njuta?
Idag skrubbade min man badrummet med en tandborste. Vi gjorde rent ugn och kylskåp, sorterade ur leksaker från barnens rum, gick igenom lådor och skåp och nu är det Perfekt. NÅGON GÅNG måste man ju göra det, så då är det väl hur perfekt som helst att göra allting precis innan jul så man kan slappna av sen? Inte behöva tänka på mat (man har ju storhandlat), lort (man har ju storstädat), skottning och ved (man har skottat och burit som satan) och DESSUTOM så får man ju GE BORT saker till de man älskar, för en jävla gångs skull! Det är två gånger om året som vi ger våra ungar grejer. Roliga grejer och inte bara nya tandborstar eller nya stövlar.
Våra ungar får verkligen inte särskilt mycket resten av året. Av oss. Däremot har de far och morföräldrar som mer än gärna skämmer bort dem. Men av oss får de inte grejer särskilt ofta. Däremot är vi bra på andra roliga saker. Små överraskningar i form av en bullpåse som äts som picnic efter dagishämtningen. En koja som byggs. Och sånt. Men grejer är de fan inte bortskämda med faktiskt. (de HAR ju det mesta, men det mesta kommer från jul och födelsedagar då vi brukar dra på).
Nu när man är föräldrer har verkligen julen en Helt Ny Mening. Man vill göra det magiskt för dem. I vårt fall handlar det om att återskapa egna magiska julminnen, medan det för andra föräldrar handlar om att ge sina barn möjligheten till de magiska jular man själv aldrig fick.
Jag är mycket lik min mamma kring jul. Hon gjorde verkligen våra jular magiska och jag gör mitt bästa för att härmas. Använder samma såpa när jag tvättar golven (jag minns den lukten så himla klart!). Hittar på samma julpyssel och spelar till viss del samma musik. Tänder ljus och skapar mys kring det mesta. Skapar traditioner.
Varje söndagskväll samlas vi runt köksbordet, äter varsin bulle och varsin pepparkaka och så säger jag "nu är första/andra/tredje/fjärde ljuset tänt- jag önskar dig en glad advent" och tänder ljusen. Vi läser särskilda julböcker på kvällarna, går på julskyltning och skapar särskilda decemberrutiner kring julkalendrar och allt.
Idag var det stora Tråkdagen. Den minns jag mycket väl från min egen barndom. Fast den var aldrig särskilt tråkigt och jag tror inte mina ungar hade det så farligt idag heller. Jag och maken har städat. Barnen har varit omkring oss. Donat med sitt. Vi hittade på aktiviteter åt dem när det behövdes, hjälpte dem igång, pausade oss för att hjälpa till att slå in något av alla de tiotalet paket som slagits in idag.
Barnen satte nejlikor i apelsiner, gjorde marsipanfigurer, städade sitt rum och pyntade sina dockskåp. 3.5åringen klippte sig i fingret.
Lite decemberpyssel. Chokladbollskvällen. Lillan hade längtat.
Luciamorgonen på förskolan. Jäklar vad fina de var!
Nejlikorna och apelsinerna idag.
Dockskåpspimpning de lux.
Jag har ansträngt mig för att få tag på så många tomtar som möjligt som är tjejer. Ja, de flesta killtomtar har ju skägg och just i det här fallet gläds jag över långa hår och påmålade ögonfransar (alltså: så som man ofta markerar kön när det gäller allifrån tecknade djur till porslinsfigurer). Tills det finns könsneutrala genustomtar ska tomtesamlingen åtminstone ha jämn könsfördelning!!
Idag slog jag hål på Den Stora Föräldralögnen. Jag berättade för mina barn att det finns vissa vuxna som ljuger och säger till barn att tomten endast kommer om man är snäll. Jag sa att vuxna gör så bara för att de vill bestämma och att det inte stämmer. Tomten vet att alla barn är snälla, att alla människor gör knäppa grejer ibland, men att tomten skiter i det för hen vet att alla barn är snälla innerst inne.
Jag gjorde det eftersom jag, på senaste tid, märkt att jag varit farligt nära att använda "VILL DU HA NÅGRA JULKLAPPAR I ÅR UNGA DAM"- metoden på familjens argbigga fast jag absolut inte vill det.
Jag vill inte att tomten och julklapparnas vara eller icke vara ska vara något de ska behöva oroa sig för, eller göra sig till för. Jag vill att de ska veta att tomten, LIKSOM BARNENS FÖRÄLDRAR (OCH ÄVEN JESUS KRISTUS), älskar alla oavsett. Gud jag är så härlig så här i juletid!
Nu ska jag sova. Imorrn ska jag gengälda Sandras tjänst häromdan och ha hennes barn i några timmar. Sen ska vi göra rent golven (ja för det hann vi inte idag! Fattar ni hur rent vi har det i övrigt nu eller??!!) och slå in de sista paketen och på SÖNDAG inträffar äntligen det som lillungen väntat på sedan 1 december- VI SKA HUGGA GRAN! Ut i skog och mark! Första året som vi hugger då vi köpt alla andra år. Men i år ska vi hugga och SEN ska granen KLÄS! Jag misstänker att lilla ungen längtar mer efter det än att få träffa tomten.
- TJAT TJAT TJAT!! SATAN FÖR DIG DU, skrek hon under ett av sina utbrott ikväll.
Julefrid.
Kommentarer
Trackback
