fredag
I början av igår bäddades lillasystern ner i sängen tillsammans med Russin. Sen gjorde storasyster vackra presenter i papper åt lillasyster som fick fylla år om och om igen. Gud vad jag kan älska att vara mamma.
Sen kom "tant" Ida och vi gick ut i skogen med barnen och byggde en koja.
Alla skadade vi oss på de vassa ormbunkarna som vi plockade åt kojans väggar. Och inget papper hade vi. Som tur var visste Ida råd.
Ida, barnen och kojan
På kvällen hällde jag och Ida ut oss själva i varsitt soffhörn och där sov hon sedan, i mitt soffhörn. Jag var lycklig hela dagen och hela kvällen, för det är man när man har de närmaste, äldsta och bästa vännerna omkring sig.
Hoppas er helg blir fin <3
läsa
Imorrn går jag in i sista veckan av sjukskrivningen, förutsatt att den inte blir förlängd, vilket den ju kan bli.
Jag har vart sjuk hela jävla helgen. Här går man och längtar efter helg och familjemys och gos och så blir man helt jävla däckad av en simpel förkylning. Har legat i sängen hela dan idag, till 18 då jag gick upp och lagade kvällsmat åt ungarna, la dem och nu ligger jag däckad i soffan igen.
Igår var jag uppe till 15 ungefär. Tvingade mig själv att hänga med familjen när de åkte till "Flygets dag" på flygplatsen. Barnen fick provsitta flygplan och helikoptrar och brandbilar. Vi såg fallskärmshopp och flygning med små flygplan. Så åt vi korv. Mysigt. Sen åkte vi till Snickenmässan där jag och barnen gick runt och samlade på oss gratisgrejer medan maken var i Sjunde Himlen.
Sen åkte vi hem och jag däckade i soffan och maken åkte och badade med barnen och sen kom han hem och lagade taccos och la sedan barnen fast det egentligen var min tur men jag var helt slut.
Nu hoppas jag på morgondagen.
Skrev just följande på facebook:
"nu är det officiellt: vårt barn kan läsa. 5.5 år gammal. Ja ni kan applådera nu" och det kan ju ni bloggläsare också få göra om ni känner att ni gärna vill göra det. Jag tycker det är helt fantastiskt.
Det är ju inte så att hon läser dagstidnignarna flytande. Nej, hon bokstaverar sig mödosamt igenom orden. Men ändå. Hon kan.
Ska maila diverse chefer över förskolor nu.
Puss på er
måndag
Idag har jag Vårdat min själ.
En del av att vårda min själ bestod tydligen i att ställa sig vid spisen och göra jävligt många qournfärsbiffar med fetaost åt mig själv... Sen gjorde jag mitt livs första köttfärslimpa till familjen. E och maken åt som hästar.
Ja jag kan tycka att det minsta jag kan göra för familjen nu när jag går runt och är så overksam är att laga ordentlig mat. Så det gör jag.
En annan del av att vårda min själ bestod av en springtur. Jag har hållt stenhårt på varannan kväll förutom en kväll då jag hade för ont i ryggen. Ja jag får nämligen lite ont i ryggen av att springa. Men jag tänker att det beror på att ryggmusklerna helt enkelt är otränade och att de tränas upp av mitt springande.... Kanske är det helt fel tänk men det skiter jag i. Jag. Måste. Springa.
Det där behovet, begäret. Hur jag, för första gången i mitt liv, frigör tid för motion, håller hårt på mina 40 minuter varann kväll och verkligen ser det som en investering- det är helt fantastiskt.
Det har nog mycket att göra med att jag inte springer varken för diabetesen eller nån jävla smalhets skull. Jag springer för psyket. För välmåendet.
Jag har dock gett upp det där med att försöka springa i tystnad. Det blir för jobbigt. Måste ha nått som distraherar en från helvetet så att säga. Så när jag springer lyssnar jag på Värvet. Världens andra bästa pod. Timslånga intervjuer med olika mediafolk. Älskar det.
(världens bästa pod är givetvis Alex och Sigges. I förra avsnittet började Sigge gråta när Alex berättade om en sak han upplevt i sin terapi. Fantastiskt. Så jävla fantastiskt. There is hope for the manlighet)
Idag har jag tänkt på hur fantastiskt det är när man gör något som förälder och märker att det ger frukt.
Förra veckan ville inte L gå till förskolan. Hon var låg och lite deppig och då lät jag henne vara hemma när hon vill det. Och vi pratade och pratade en hel massor om allt möjligt och vi övade på bokstäver och gjorde sånt hon tycker om.
Och nu är hon så till freds igen. En rad genomtänkta insatser från oss föräldrars sida och hon är glad och harmonisk igen och vill gå till förskolan.
Det känns så jäkla skönt att man, än så länge, han fixa sina ungar. Hjälpa och styra liksom. Både genom sig själv och genom förskolan.
Och jag får sån jäkla ångest när jag tänker på att de ska börja skolan sen. Skolan som är obligatorisk. Skolan som inte har lika många vuxna närvarande och skolan som lämnar föräldrarna ute på så många sätt.
Så fort det är något på förskolan så kan jag ju prata med den fantastiska personalen där. Minsta småsak kan jag reglera och justera. Mitt barn vill stå mer i snickarvrån. Mitt barn vill öva på bokstäverna. Mitt barn tycker inte om höga ljud. Och de fixar det. Det är helt fantastisk egentligen.
Men skolan. huuuu.
Nu ska jag fortsätta mitt Girlsmaraton.
P&k
hunden
Ja då har jag blivit "psykot" i er bloggläsares ögon! Le psyko.
De senaste dagarna har jag inte alls hunnit med att vara nått psyko. Barnen var hemma i måndags, den stora var hemma i tisdags och igår var förskolan stängd så båda var hemma igen.
Då var vi på bvc med stora och hon fick spruta och mättes och vägdes.
Jag blev stolt över henne.
Och lättad på många sätt.
Främst på det sättet att hon rekomenderade att vi skulle ligga på för att få upp henne i förskoleklass redan nu. Hon sa att vårt barn var just "ovanligt mogen" och att hon dessutom kommer att hamna i puberteten tidigt och då är det skönt för henne att få vara med likasinnade (de som är ett år äldre) och slippa vara först. Och så sa hon att vårt barn är verbal och intelligent och behöver utmaningen som förskoleklass skulle ge henne.
Så nu har vi bestämt oss för att börja kämpa för det.
Och jag kan bli arg när jag tänker på att vi ignorerade vår egen intuition i våras och lät förskolepersonalen berätta för oss hur vi skulle göra (låta henne gå kvar på förskolan ett helt år till). Känns som att man absolut inte får lov att uttrycka att ens barn eventuellt skulle ligga lite FÖRE de andra barnen. Absolut inte tro att ens barn ÄR någon. Men det ÄR hon ju och nu har vi äntligen fått bekräftelse för det.
Idag är barnen på förskolan igen och jag är tillåten att vårda mitt psyke. Men idag är jag hundvakt! Åt en vacker golden retriver som i skrivande stund håller på att bekanta sig med våra tre katter. Hon vill bra gärna jaga dem lite. Slicka lite på deras päls. Men jag har sagt åt henne att stanna på sin filt och låter nu katterna sitta och titta på henne så nu ligger hon och är lite sur i ett hörn med tre katter gloende.
Snart ska vi gå en sväng i skogen.
tears stream down on your face when you lose something you can not replace
Åh vad fint vi hade det! Gud vad bra dom va! Arenarock när den är som allra finast!
Och alla i publiken fick varsitt armband runt handlederna som sedan blinkade i takt med musiken i olika färger. Så sjukt vackert.
Jag och min man åkte upp igår morse. Lyckades somna på båten och kunde där med addera några timmar till den lilla nattsömnen vi hade fått innan.
När vi kom upp körde vi direkt till Ikea i Kungens kurva och gick loss. Köpte nya garderober till vårt blivande sovrum. Kostade på oss spegeldörrar och några dyra lådor till inredningen.
Sen sprang vi igenom resten av varuhuset och köpte sänghimlar till barnen, salladsslunga och annat krimskrams.
Sen körde vi hem till makens syster som bor på Hornsgatan. Vilade en liten stund innan vi begav oss till Stadion.
Där drack vi öl och åt wok innan konserten började. Blev lite dragna. Rökte lite.
Och sen började det och var alldeles magiskt.
Efter konserten när 30 000 pers strömmade ut från Stadion bestämde vi oss för att gå ner till Tcentralen och ta tbanan därifrån. Då hade vi alltså vart på Ikea hela dan och sen stått upp på konserten hela kvällen. Min svank och mina fötter bad om nåd. Men vi tog oss ner till centrum och vilade ut en stund på McDonalds innan vi tog oss hem. Fy fan vad skönt det var att krypa ner i gästsängen hos makens syster. Kanske det skönast någonsin.
Det läskiga är att jag och maken har drömt jättelika drömmar inatt! Nu när vi skulle berätta för varann om drömmarna satt vi i princip och fyllde i varandras meningar. Både han och jag drömde spännande katastrofdrömmar i vilka vi var hotade, folk dog (men inte vi) och vi kämpade för vår överlevnad. Frågan är bara VAD det är som gör att vi drömt så liknande drömmar, samma natt.
I förmiddas åkte vi hem. Satt på båten och såg film medan regnet öste ner på havet utanför. Höll handen hela tiden. Kom hem till nybakad sockerkaka och två mjuka barn och en morrmorr. Det har regnat hela dan och jag har mått som en prinsessa, som alltid när det regnar. Hoppas det fortsätter imorrn.
får jag bara in våldtäktsmannen under min lagårdsvägg till röv
Torsdag. Fy fan. Jag hatar torsdagar. Då är det Städdag i den här familjen. Och idag faller städningen ganska mycket på min lott tyvärr.
Det är jävligt svårt att VAKNA GLAD när man vet att man ska ägna hela förmiddan åt att städa...Och tvätta.
Som tur är ska vi träffa S och hennes barn i eftermiddag så det muntrar ju upp.
Sitter och tänker tillbaka på sommaren.
Det här blev verkligen Kattungesommaren och Hyresgästsommaren.
Vi har hyrt ut gäststugan vi har på gården och en drös människor har passerat här varje vecka.
Det utbrända syskonparet, polisfamiljen, den galne afrikanen som blev barnens bästekompis, Södermalmstanterna, kinesen som badade i barnens pool, diverse medelålders par. Det har vart riktigt roligt i år faktiskt, att ha folk här.
Och så kattungarna. Varje morgon något nytt. En morgon spya över hela golvet. En morgon hade de dragit ner alla mina egentorkade frön. En morgon hade de demolerat skumgummimadrassen vi hade som dyna i kökssoffan. Ett antal morgnar har det legat fjädrar över hela golvet då kattmamman burit in fåglar.
Vi har torkat kattpiss, kattskit och kattspyor hela sommaren. Och varje kväll har 5 små ullbollar somnat i mitt knä.
Det har varit alldeles underbart på många sätt.
Igår flyttade de första ungarna hem till mamma. I helgen flyttar en hem till svärfar och svärmor. Nästa helg flyttar den sista hem till S och hennes familj. Och vi får en kvar- Gosan. Ja jag hade självklart föredragit ett coolare namn, typ Hjördis eller Gudrun. Men eftersom stortjejens katt försvann i samband med att ungarna kom så fick hon välja en kattunge till sin och då blev det just Gosan.
I helgen ska jag och 5åringen gå på stan och köpa kläder till henne. Alla hennes kläder är trasiga eller för små. Hon ska få gå med själv och välja själv. Nej vi ska inte ha "tjejdag" eller "skönhetsdag" eller annat fjanteri. Men hon behöver få välja själv. Dessutom är hon mellan två storlekar och det är svårt att hitta rätt kläder. Stl 128 drar hon nu snart i brallor. Hon kommer att precis som jag blir Stor. Lång. Men inte tjock. Det ska jag se till.
Eftersom jag själv var ett tjockt barn är jag ständigt livrädd för att de ska bli tjocka. Att det ska smyga sig på och att man inte riktigt ska upptäcka det förrens det är för sent. Hur får man ett barn att minska i vikt? Hur pratar man med sitt barn om det? Hur gör man utan att barnet känner sig kränkt? Jag vet inte. Och det får inte ske. Nej det är inget jag pratar högt om. Inget vi pratar om någonsin just, utan mer en tyst överrenskommelse mellan mig och min man. Barnen ska röra på sig och äta vettigt och bara godis på lördagarna. Fixar man det får man inte tjocka barn.
Men lång är hon, hur som helst. Och det är inte utan stolthet jag ser henne växa. Nej det är inte skitkul att alltid vara längst och störst när man är tjej. När man VILL vara liten som Baby i Dirty dancing och ömtålig och bli omhuldad av Johnny. Men det är coolt. Och jag ska lära henne att bära sin långhet med stolthet som jag gör.
Faktiskt så kan jag känna mig ganska mäktig när jag kommer klivande med mina 178 cm, de breda höfterna, de breda axlarna och de grova starka benen. Lite amazonkvinna sådär.
När det skedde en överfallsvåldtäkt inte så långt ifrån vårt hem i somras och jag och min man upprördes över saken sa maken att han var glad åt att ha en stor och stark tjej. Han trodde att våldtäktsmännen tänker sig för både en och två gånger innan de hoppar på en tjej i min storlek. Och det kändes ju rätt mäktigt faktiskt. Även om det troligen på inga sätt är så, så är det ju en trygg tanke att veta att jag skulle kunna klara mig bara jag fick våldtäktsmannens kropp in under min lagårdsvägg till röv. Fick jag det skulle han nämligen troligen inte komma så mycket längre.
Nu är det städdags. Oj så skoj. Verkligen. Inte.
djupet
Gud vad glad jag blev av det här ( http://kenzas.se/2012/08/09/forvirrad-tjej-hej/#comments) inlägget. Även om jag naturligtvis känner med Kenza och förstår att hon har det jobbigt, så är det så otroligt BEFRIANDE med sånt här!
Om jag gissar rätt så kommer hennes blogg säkert få ett rejält uppsving efter det här.
Jag tror att fler känner som jag...trötta på yta. Önskar själ. Det finns ju någonting bakom att tex Mia Skäringer blivit så stor. Hon har hjärtat utanpå kroppen.
Var på bröllop i helgen och träffade några gamla vänner från högstadietiden. Vi ses inte jättemycket nu för tiden, men när vi väl ses så är det rakt på. Pang på rakt in i själen. Inget skitnsnack. Inga ytligheter. Rakt in i själen bara.
Samma sak med Sandra, som var här idag med barnen. Det är samma sak varje gång. De kommer. Barnen, som älskar varandra, försvinner iväg i lek. Jag och Sandra sätter oss ner. Och sen är det pang på, rakt in i själen.
Det är vid såna tillfällen jag älskar att vara kvinna mest av allt. Det är en enorm styrka som många kvinnor har, det där, att kunna gå pang på- rakt in i själen. Prata om väsentligheter istället för oväsentligheter. Djup istället för yta.
Sen visst självklart har det sin charm att dela ytligheter som gardiner, motionsångest, recept och tapettips. Men utan djup förgås jag.
När jag satt på bröllopet och pratade med bruden och den andra tjejen, vilka utgör min absoluta närmsta vänner under skoltiden, så insåg jag att vi är väldigt lika alla tre. Lika känsliga. Känslostyrda. En av de andra sa att hon läst att vänner med "högkänslig personlighet" ofta dras till varandra. Och det är ju logiskt. Att vi som inte klarar yta dras till likasinnade som föredrar djup.
Men djup menar jag inte mörker. Med djup menar jag ämnen som barnuppfostran, politiska ideologier, barndomsminnen osv. Men med djup menar jag även att man inte är rädd för att rota i de mörka delarna. Dela dem med varandra.
Och det älskar jag. Närheten man får när man delar de mörka delarna. Min man är mig absolut närmast av alla. Men vissa kvinnor i min närhet kommer tätt därefter.
Det är dock väldigt skönt att det är så. Att min man är mig allra närmast.
Ikväll fick han ta barnen. Har vart ensam med dem hela dagen och typ grälat oavbrutet med dem. Så ikväll sa han "gå upp och vila du, kom ner när du vill". Och det gjorde jag. Jag ligger i min säng och andas ut. Ska ligga här tills de små dvärgarna har somnat.
Imorrn åker vi till Näs. Jag och min bror ska gå igenom och dela upp allting som finns i boningshuset. Vårt arv. Jag och barnen ska bo hos mamma några dagar och jag och brorsan ska va på Näs så mycket vi behöver. Jag hoppas jag får den gamla orgeln, samt några tavlor och gamla fotografier. Undrar hur mycket det kostar att stämma/renovera en gammal orgel? Fatta vad coolt att ha en orgel i vardagsrummet!
Här om dagen när vi kom hem möttes vi av kattspyor i hela huset. Katterna hade fått mask i magen tydligen för det var maskar i spyorna. Igår när vi kom hem var det fjädrar i hela huset. Kattmamman har släpat in en levande fågel genom kattluckan till ungarna som de sedan avlivat och ätit upp, samt kräkts lite på det. Imorse hade de pissat och skitit i sin sovkorg, vilken är den vackra korgen jag fick av maken i födelsedagspresent. Jag hatar djur. Den 1 september flyttar alla katter utom kattmamman och en kattunge. Tack Jesus för det.
Amen
Barnen klädde ut sig idag:
Jag inför bröllopet. Klänningen kostade 80 kr på Kupan!
Blommor till brudparet från min egen trädgård:
Det vackra brudparet:
När man försöker vara kreativ numera:
Jag inför bröllopet. Klänningen kostade 80 kr på Kupan!
Blommor till brudparet från min egen trädgård:
Det vackra brudparet:
När man försöker vara kreativ numera:
cirkushelvete
Ja dagarna de går.
Igår hade jag och barnen bästa dagen. Eller...en timme innan vi skulle iväg till Sandra och hennes barn upptäckte jag att frysen stått öppen en längre tid. Det blev till att förbereda avfrostning, vilken maken fick ta över när han kom hem och sedan lagade jag snabblunch och vi åt snabbt och stack iväg.
Vi hade egentligen tänkt gå till ett utomhusbad, men vädret sög. När vi anlände till Sandra och barnen sken dock solen från molnfri himmel och gjorde så resten av dagen... Sandra och hennes man fyllde poolen i trädgården istället. Och barnen badade och vi fikade och jag å Sandra pratade och pratade. Sen gick vi till barnens numera stängda dagis och lekte på gården där.
Och sen hem och äta mat och sen åkte jag och 3åringen på cirkus. Det är ju ett jävla helvete alltså, cirkus. Och jag hatade det. Men 3åringen tyckte det var kul. Tills i pausen då hon fick en ballong. Som hon sedan tappade... Det blev stor uppståndelse. En gubbe försökte hoppa och fånga den, tanterna grät nästan med 3åringen som grät högljuda, stora krokidiltårar. Alla led med henne. Jag fick köpa en ny ballong, men hennes cirkusglädje infann sig inte riktigt efter det.. Hon satt med ballongsnöret i ett stenhårt grepp och vågade inte röra sig, vilket innebar att jag inte fick lyfta upp henne i knäet vilket innebar att hon inte såg så mycket.
När cirkusen var slut hade dock clownerna gjort henne på lite bättre humör. Men betyget blev ändå.
Jag - Hur tyckte du att det var på cirkusen nu då?
3åringen, mycket glatt - Det var jättejättejättejättejättejätte...jätte jätte jätte jätte jätte jätte jätte jätte jätte tråkigt!
Kul.
Idag gjorde vi kattleksaker åt kattungarna på förmiddan och Stina och hennes äldsta kom förbi. Sen åkte vi en sväng på stan. Käkade och gick på Apoteket. Pysslade lite i trädgården sen och sen åkte maken och 5åringen iväg på cirkus. Jag och 3åringen har gjort en cykeltur, ätit glass, sett film och lekt med kattungarna. Och nu sover de. Jag ska se klart Avatar som jag somnade ifrån igår.
Jag snöar så jävla hårt på science fiction nu alltså. Har aldrig förut i hela mitt liv knappt sett en science fiction- film. Nu är det det enda jag ser typ.
Börjar få ont i halsen, munnen och öronen. Sätter 50 spänn på att jag vaknar supersjuk imorrn. Har vart onormalt trött de senaste dagarna..,. Helvete. Men jaja. Sommarvädret suger ju pung ändå.
Ja roligare än så här blev inte bloggen ikväll. Blir roligare sen när jag lärt mig föra över bilder från nya telefonen till datorn :)
p&k
på senaste
Känner att jag måste summera den här tiden som har gått lite. Den här bloggen ska ju, lik de tidigare bloggarna jag haft, sparas ner sen och fungera som dagbok åt vår familj.
Så jag får börja förr förra helgen.
Eftersom det blev bestämt att jag skulle åka till Uppsala på måndagen fick jag som vanligt grav separationsångest och vi bestämde oss för att åka till Kneippbyn på lördagen.
Vi gick upp tidigt och åt tidig lunch hemma innan vi brakade iväg. Hade sagt till barnen på morgonen att de skulle få en överraskning och körde kringelkrokar till Kneippbyn eftersom de sedan länge har lärt sig vägen dit.
Det är dyrt att åka till Kneippbyn. I alla fall för oss. Det händer några gånger per sommar och därför gäller det att suga ut så mycket som bara möjligt av dagen. Så det gjorde vi. Vi åkte och gjorde allting. Åt glass och sockervadd. Hade en helt ljuvlig dag där, ja för allting blir ju ljuvligt när ens barn är i sjunde himlen.
Vi avslutade på vattenland. Med pooler och vattenruschkanor. Jag tog sommarens första dopp i sjörövarpoolen.
På kvällen åkte vi förbi Sibylla och åt kvällsmat. Jag åt vegburgare med fullkornsbröd och bara lite lite ketchup och blodsockervärdet klarade sig fint. :)
På söndagen var vi hemma och mös. Gosade med våra kattungar.
Och på måndagsmorgonen åkte jag.
Bara grejen att ha 3 timmar ensam på havet. Det är ljuvligt. Det finns absolut ingenting att göra på båten. Man kan läsa eller se på film eller lyssna på musik. Tre saker som jag älskar. Så jag gjorde allt. Sedan in till Sthlm och sedan vidare till Uppsala.
De nyblivna föräldrarna Fanny och Henning hämtade mig vid stationen, vi åt och åkte sedan till sjukhuset där deras bebisar ligger på neontalintensiven.
Och där löpte sedan dagarna. Jag fick mata bebisarna, genom att sakta trycka på en spruta som sprutade ner bröstmjölk åt dem genom en sond i näsan. Jag fick hålla min hand över deras små kroppar, se in i deras ögon och sjunga små vaggvisor för dem. Sitta bredvid deras föräldrar under de timmar som föräldrarna, som en del i behandlingen av de för tidigt födda barnen, ligger i sängen med barnen hud mot hud. Forskning visar att för tidigt födda barn mår otroligt bra av det- att ligga hud mot hud med sina föräldrar. Och Fanny och Henning ligger där, dag in och dag ut, timtals varje dag, med sina små barn.
Det var en mycket känslosam resa för mig. Kanske kommer jag aldrig mer i livet att få se så små människobarn. Att få mata, vara med vid bad och få ta del av den dagliga omvårdnanden av så små, vackra barn som kämpar varje dag för att växa och bli stora var jäkligt häftigt.
På kvällarna hade jag fått låna ett studentrum och låg vaken sent och Funderade varje kväll. Helt ensam. Så jäkla skönt.
barnen andas numera själva och är stabila. Den stora slangen i näsan puffar in en låg dos syrgas vilken "påminner" barnen att andas. Genom den andra slangen förs mammans mjölk ner i magen. Kort efter mitt besök fick barnen äntligen flytta till sin hemstad och flögs hem till Sundsvall. De ligger numera tillsammans i en öppen kuvös. Jäklar vad vi ska leka när de har vuxit på sig lite till!
På torsdagen åkte jag hem. Kom hem vid 18 på kvällen och hann spendera några timmar och en natt hemma innan vi på fredagsmorgonen stack till Fårö med hela bilen fullpackad. Det var Dags För Tält.
Det var ganska blåsigt när vi kom upp först och barnen tog ett blåsigt dopp i havet. På kvällen blev det helt stilla och barnen badade och vi lagade bulgur i serviceköket.
Ëfter att barnen hade somnat satt jag och min man i tältet. Långt ute över havet såg vi hur det blixtrade i ett stort blått moln. Det var vackert. Sen gick vi och la oss. Och sen brakade helvetet löst kan man säga. Från 01 till 04 befann vi oss rakt i ett sjudundrande åskoväder. Det var som att vara på nattklubb, det blixtrade oavbrutet. Knallarna skar i öronen och för andra gången i mitt liv var jag rädd för åskan. Vi hade nämligen slagit upp vårt tält precis under en tall...
Vid 03 vaknade barnen och kröp ner hos oss på våra trånga luftmadrasser. Någonstans runt 04 lyckades jag somna, men vaknade vid 05 igen. Då hade stortjejen inte lyckats somna om utan gått upp och satt ute i "vardagsrummet" och målade och frös. Vi gick på toa och sedan tvingade jag henne att somna om. Vid halv åtta vaknade barnen, men jag kunde bara inte gå upp. Maken, som sovit sig igenom större delen av åskovädret, gick upp med barnen och lät mig sova vidare.
kvällsutsikt från tältet
Jag vaknade vid 10 då familjen kom tillbaka från en tur till stranden. Det var strålade solsken. Straxt därpå kom svärföräldrarna samt makens bror och hans barns och vi åt frukost (nr 2 för dem) och gick ner till stranden igen. Barnen lekte nakna, svärfar och hans söner vakade över barnen medan jag slappade i en brassestol. Tog mina första dopp i havet. Tänkte att det finns ingenting som får mig att känna mig så LEVANDE som att vandra ut i Östersjön och doppa mig. Ö- generna skriker av lycka varje gång. Endorfinet flödar. Jag älskar att bada i havet.
På eftermiddan åkte vårt besök och vi i familjen återvände till stranden efter korvgrillning uppe vid servicehuset. Det var stilla och varmt nere på stranden. Barnen hoppade i plurret och jag och maken satt och såg på dem. Höll varandra i handen och pratade om hur lyckliga vi är.
Dagen efter var det blåsigt igen och lite kallt. Vi slappade kring tältet barnen lekte med några kompisar de fått och sedan åkte vi en sväng med bilen. Vi hittade för första gången Bergmans hus! Det är såklart ännu jätteövervakat med stora stängsel runt och dessutom är vi inte så värst intresserade. Men det var ändå häftigt att få se miljön i vilken han levde.
Vi parkerade vid havet en bit ifrån huset och det var en jättehäftig miljö med stora klippblock, stenstrand och massa häftiga grejer. Vi vandrade längs kusten, mötte ett norskt par som kom över staketet från Bergmans "tomt". Pratade en stund och hoppade sedan över vi också. Vandrade en sväng på Bergmans egen strand (liksom många andra, ska tilläggas) och vände sedan och åkte hem till tältet. Jag fick mens också, mitt i alltihop. På eftermiddan var vi en kort stund på stranden. Det blåste jättemycket. 5åringen badade oavbrutet i de roliga vågorna med en nyfunnen vän, medan vi andra satt och kurade på stranden. 3åringen somnade i min famn. På kvällen åt vi pasta och tomatsås och bestämde oss för att åka hem dagen därpå.
Och det gjorde vi. Hem med all packning. Tvätta tusen tvättar. Eftersom maken hade packat allting packade jag upp. Barnen lekte i poolen. Makens bror och hans 3åring kom förbi. Hyresgästerna kom hem (2 poliser med sina 2 barn!) och visade sig vara jättetrevliga! Det var kattungar och barn överallt i en salig röra.
Jag packade upp och packade om barnens väskor.
Och dagen efter kom deras farmor och farfar och hämtade dem och tog med barnen till Sthlm. Där skulle de gå på Skansen samt hälsa på sin älskade faster och hennes man.
Jag och maken blev ensamma och har varit det nu sedan i tisdags.
Jag har inte gjort nånting alls. Lyssnat på sommarprat och pysslat om mina växter. Maken har målat uthyrningsstugan. Vi har sett bra filmer och undvikit att lämna hemmet. Jag har inte velat göra det. Det var så jävla skönt att komma hem igen efter alla äventyr.
Igår kväll åkte vi dock ut på Hällarna en sväng och gick en promenad.
På tisdag har vi 2årig bröllopsdag och man får säga att det kommer lägligt på, så kära som vi är just nu efter 2 ensamma dagar. Han är mitt norr och mitt söder, mitt öst och mitt väst, helt enkelt.
I eftermiddag kommer barnen hem. I helgen har makens brorsa 30årsfest och på söndag kommer några vänner hit. På måndag börjar sommarens arbetsvecka för maken och jag vet i fan vad jag och barnen ska pyssla med då.
Vädret denna sommar är lite av en besvikelse faktiskt. Det är blåsigt och mulet och soligt om vartannat. Som om någon har svårt att bestämma sig. Man blir trött av det.
Idag ska jag städa huset innan barnen kommer hem. Och gosa med kattungarna.
Vi hörs!
min favoritunge- Tuss
...
Har varit i Uppsala i några dagar. Och nu ska vi visst tälta. Jag återkommer om jag överlever naturchocken. Tältchocken.
denna dagen
Den här bloggen har vart lite död på senaste. Det beror dels på att jag skrivit krönika idag men mest på Semester.
Natten till idag sov barnen hos farmorn och farfarn och jag och maken skulle göra Vad Vi Ville.
Så igår åkte vi runt till olika loppisar och lantliga butiker. På kvällen gick vi på bio och sen somnade jag i soffan under straffarna mellan Spanien och Portugal.
Idag har jag inte gjort många ryck. Maken kände tydligen att han verkligen Ville fixa en uteplats åt oss och har spenderat dagen med att skruva ihop trallplattor (män alltså!) medan jag har legat på rygg och läst en bok. Ja jag läste faktiskt ut hela. En av Martina Haags alla småtextböcker. Som jag dessutom redan läst förut. Sen skrev jag en krönika och sen kom barnen hem.
Ikväll har vi grillat och ätit jordgubbar och glass (grädde för mig såklart) och sen "tog vi fram" kattungarna. De har legat i skrubben under trappan sedan de föddes för två veckor sedan. Nu har de fått ögon och blivit ganska stora så nu har vi ställt fram dem i matrummet.
Vår stora hankatt som vi har haft i två år är borta... Han har vart borta sen i helgen. Idag kom en granne in och sa att han hört en räv och ett katt slåss för livet i skogen häromdan så troligen var det då vår katt. Det är så sorgligt att jag inte ens orkar tänka på det. Russin liksom! Det finaste gaykatten i världen!
Imorrn ska vi Hitta På någonting. Kanske ut med tältet. Kanske Kneippbyn. Bio om det regnar. Vädret får bestämma.
Jag längtar efter tältning. Grejen att det inte finns NÅNTING annat att göra. Bara fixa mat typ. Sen bara sitta. Ligga. Leka. Bada.
Jag längtar efter nått mer också, som är lite mer svårdefinierbart. Kanske är det sommarkänslor jag saknar?
Nästa vecka drar Almedalsveckan igång. Redan nu är det fullt med turister nere i stan. Massor med folk på Öster centrum igår kväll- en ONSDAGkväll. Om man betänker läget på Östercentrum en mörk, grå novemberkväll så är det lite av chock.
Det är lite speciellt att bo på ett sådant turisttätt ställe som Gotland faktiskt. Jag tror det formar en mer än man själv till medge. Många blir bittra och turistskämten haglar verkligen i luften så här års. Det är otroligt fjantigt egentligen. För vi semestrar ju också och är turister då och då. Det finns en främlingsfientlighet i det hela som luktar ganska mycket skit faktiskt.
Jag ska inte gå på någonting på Almedalsveckan i år. Förra året var vi nere nästan varje eftermiddag och lyssnade på de flesta partiledartalen. I år ska jag åka bort i början av veckan. Ensam. Hälsa på min bästevän som fått tvillingar nyligen. Just nu ligger de i Uppsala (tvillingarna är ganska mycket för tidigt födda) men kan likagärna befinna sig i Sundsvall när jag ska åka. Det blir ett äventyr!
Så hoppas vi på sol också. Och värme. Så att havet värms upp. Jag längtar efter att bada.
Jag är en kräsen baderska och badar endast på mycket få, utvalda stränder. De Utvalda är:
*Sudersand
* Tofta (den fräscha delen)
* Herta
* Ardre
* Åminne
Det måste vara klart, rent vatten, ingen släke (möjligtvis en liten rand inne vid stranden som man kan hoppa över) och bli djupt hyffsat fort. Inte heller får där finnas för mycket stenar.
Stränder jag absolut inte badar vid:
* Ronehamn
* Nisseviken
* Sandviken (maneter!! men maneterna på Gotland bränns INTE! Kom ihåg det!)
* Tofta (den ofräscha delen)
*Snäck
* Norderstrand
*Tingstäde träsk (träsk liksom!!)
Jag badar heller helst inte i kalkbrott men undantag kan göras om det är väldigt varmt.
Det är lite som med maten faktiskt. Tro det eller ej så är jag otroligt kräsen med mat. Godsaker däremot kan jag äta om det så nästan är mögligt. Det är ju för lustigt...
IDAG låg förresten mitt fastevärde under gårdagens rekord. 7.2 mätte jag imorse. Då åt jag ändå en tallrik jordgubbar och grädde vid 21tiden igårkväll. Idag köpte vi tre liter jordgubbar till mig. Man måste unna sig så länge det finns bär.
Nu ska tvillingmamman ringa mig. Sov gott!
Leilu på Sudersand förra sommaren
borta bäst
Hemma igen!!
Firade midsommar hos morsan med moster och lite annat löst folk!
Jag och maken lyckades med det klassiska småbarnsstycket att somna vid läggning av barnen på midsommarafton (vilken för övrigt spenderades i ösregn) och vaknade igen kl 23, lagom pigga och partysugna. Not. Vi gick och la oss.
Tog igen det hela igår istället och fick mig till och med en sup efter att barnen somnat!
Det har vart en ljuv midsommar hemma där jag kommer ifrån. Ville egentligen inte åka hem idag, men kände oss tvugna att åka hem och titta till kattungar, odlingar och hyresgäster.
Hur har ni haft det?
Glad midsommar!
GLAD MIDSOMMAR på er. Säger jag nu. Med en bild från sommaren 2008. Vi var nyblivna 2barnsföräldrar och hade ingen att fira midsommar med. Ingen barnvakt heller så festen vi hade tänkt gå på gick åt helsicke. Vi var JÄVLIGT BITTRA. Men svalde det och byggde en stång av LEGO som vi dansade runt i köket på min gård ute på Näsudden, där vi bodde den sommaren.
I år dansar vi runt riktigt stång i Rone och firar lugnt med familjen och några av mina släktingar. När barnen somnat ska jag och maken gå en sväng på naturrreservatet nere vid havet och plocka sju olika sorters blommor och drömma om varandra. Ja. Ljuvligt.
Hoppas er midsommarsafton blir ljuvlig och må solen skina över oss alla!
Jag är tillbaka på söndag senast.
P&k
kattungar
Nu blir det överdos i Kassa mobilbilder på jättegulliga kattungar!!
Big mama
Amning på hög nivå
Ja gud vad gosigt det är att vi får en sommar med kattungar. Barnen är så lyckliga. 5åringen placerar sig vid kartongen så fort hon får möjlighet och sitter sedan där till läggdags. Det är så fint!
jag ska nå dit
Gårdagen alltså...
Men innan jag berättar om den ska jag bara skriva en sak som jag avskyr:
* Jag avskyr folk som pratar om sina barns jobbigare perioder i termerna TROTS.
Min BVC-tant sa en gång att man kunde kalla det UTVECKLINGSPERIOD. Eller SJÄLVSTÄNDIGHETSPERIOD.
Det handlar ju om att barnet tar ett steg bort från föräldrarna. Och om att det utvecklas. Jag hatar ordet trots för att det får utveckling och självständighet att låta som något negativt. Så. Det var bara det jag ville få sagt.
Natten till igår kunde jag inte sova. Istället gosade jag den nyblivna kattmamman och pysslade om henne lite.
Sov ungefär 4 timmar. Sen upp och iväg. Till distriksköterskan. Jag har länge undvikit det faktum att jag har diabetes typ 2 nämligen. Men nu har dödsångesten hunnit ikapp mig och jag har Tagit Tag i det.
Det var en mycket bra sköterska. Mild och förstående. Sa precis de rätta sakerna. Det kräver sin person, att bemöta en diabetespatient. Många orkar inte ta tag i det. För många är det mycket känsligt att diabetes typ 2 är en sjukdom som man själv rår för och över. Viktsnacket är känsligt.
Jag var nog en skön patient att ha. Jag kan ju det här. Hade graviditetsdiabetes med båda barnen så jag vet ju hur det funkar. Viktsnacket är heller inget jag backar för och jag kan numera fullt ut acceptera att diabetesen är något jag själv rår för och över. I blame myself med rätta. Men nu ska jag också försöka ställa det till rätta så gott jag kan.
Efter besöket där gick jag till Apoteket och hämtade ut nålar och teststickor. Here we go again. Damen i kassan på Apoteket kände igen mig från tidningen, tyckte om det jag skrev. Jag blev glad.
Mötte svärmor på Öster. Stod och pratade en stund och sedan körde hon till Katthemmets loppis och jag gick dit (motion är ju a och o i mitt liv numera....). Vid loppisen var svärfar och vi shoppade lite alla tre. Sen kom min man och vi gick till Thai och åt lunch alla 4.
Sen fick jag skjuss hem.
Hann vila i 5 minuter innan morsan och brorsan kom och ville se på kattungar.
Sen städade jag lite snabbt och sedan gick jag till förskolan. Sen hem igen.
SEN hände en fantastisk sak: jag lagade mat från grunden!
Jag hittade några kycklingfileér i frysen och googlade lite. Sen tillagade jag dem på ett trevligt vid. SKITGOTT blev det. Gjorde dock en liten miss och råkade ha i mango chutney bara för att det stod i receptet. Det är ju skitmycke socker i det och det visste ju inte jag eftersom jag aldrig förut använt det i någon form av matlagning eftersom jag inte lagar mat.
Men det gick bra.
Sen åkte maken och handlade medan jag duschade ungarna. Sen la han dem och jag gick ut på Promenad i Rask takt. Det var ett tag sedan, kan man säga.
Jag provade även att jogga så smått i skogen. Tyvärr flög en mygga in i mitt öga efter ca 2 steg och försvårade joggandet med ungefär 100% men jag kämpade på! Staplade mig hem. Svetten dröp av mig och jag landade på soffan med maken och Zlatan i rutan. Sov jävligt gott på natten.
Idag har jag rivstartat med en liten rask promenad i skogen. Jag tycker inte om det nej. Traskar runt och svettas med en stark vision av ett lågt sockervärde på mätaren när jag kommer hem.
Igår var mitt fastblodsockervärde (testet man tar på morgonen innan frukost) på 10.0
Idag var det på 8.4
7.8 är vad det max får ligga på. Och jag ska nå dit.
förlossningsberättelse!
Nu är vi 4 människor, två sniglar och sju katter i den här familjen.
Uuuuh jag börjar nästan grina bara av att skriva det. Men igår kväll födde vår katt 5 små kattungar!
SOM vi har väntat!
Så här kommer nu,
Pussels förlossningsberättelse, ur min synvinkel :)
Jag märkte redan på dagen att något var på gång. Bland annat gick hon in i kartongen vi gjort i ordning åt henne och la sig en stund. Hon var väldigt gosig och vi hade ett långt och mysigt gos en stund medan vi var ensamma. Hon hade dock svårt att ligga still märkte jag.
På eftermiddan var jag barnvakt åt våra vänners två barn, samtidigt som jag förberedde kvällens middag för barnens pappa och storebror, så jag glömde bort kattu lite.
Vi hade alltså 4 småbarn, en 13åring plus pappan från den kompisfamiljen här och när jag var på väg ut till trädgårdsmöbeln med efterrätten när katten plötsligt börjar skrika och liksom släpar rumpan efter sig i kramper.
Hon sprang runt på en massa ställen, skrikande och med hela magen som drogs ihop i kraftiga kramper. Kartongen dissades, skrubben dissades, dotterns säng dissades innan hon slutligen helt enkelt började föda i jakt på ett bra ställe. Så det blev på barnens lekmatta (den har en sån där bilbana som motiv) som nedkomsten ägde rum, i alla fall för tre av ungarna.
Jag och maken turades om att vaka, då hon tydligt visade att hon ville ha någon där. Vår kompisfamiljs 13årige son ville också vara med och medan jag vinkade av gästerna vakade maken och 13åringen över katten.
Tillslut skulle barnen gå och sova och då lade vi upp ungarna i kartongen och lämnade dem ensamma och snart flyttade sig Pussel över till kartongen.
Då bar vi ut den i köket. Hela kvällen har vi strulat med barn som inte kunnat sova och under tiden klämde hon ut två till. Vår 13åriga favoritkille stannade till 21 och fick vara med om sitt livs första kattungefödsel ikväll. Han pratade tillslut vant om moderkakor och navelsträngar <3
Alla 5 ungar är svarta med lite olika vita mönster. Av den där "slödderkatten" som Pussel hängde med i mars syns med andra ord inte ett spår. Han var BRUNSPRÄCKLIG med en massa ärr och var ärligt talat en av de fulaste katterna jag sett.
Det är så varmt och mjukt här hemma nu. Vi pratar med milda röster och serverar Pussel kattmat på silverfat i födeselbädden. Hon behöver inte ens resa sig upp. Hon satt nyss och tittade förvånat på sina 5 ungar som krälade runt i korgen bredvid henne. Vad konstigt det måste vara! Nu är hela hennes värld förändrad för nu har hon blivit mamma! Det är så man blir grinsugen!
Uuuuh jag börjar nästan grina bara av att skriva det. Men igår kväll födde vår katt 5 små kattungar!
SOM vi har väntat!
Så här kommer nu,
Pussels förlossningsberättelse, ur min synvinkel :)
Jag märkte redan på dagen att något var på gång. Bland annat gick hon in i kartongen vi gjort i ordning åt henne och la sig en stund. Hon var väldigt gosig och vi hade ett långt och mysigt gos en stund medan vi var ensamma. Hon hade dock svårt att ligga still märkte jag.
På eftermiddan var jag barnvakt åt våra vänners två barn, samtidigt som jag förberedde kvällens middag för barnens pappa och storebror, så jag glömde bort kattu lite.
Vi hade alltså 4 småbarn, en 13åring plus pappan från den kompisfamiljen här och när jag var på väg ut till trädgårdsmöbeln med efterrätten när katten plötsligt börjar skrika och liksom släpar rumpan efter sig i kramper.
Hon sprang runt på en massa ställen, skrikande och med hela magen som drogs ihop i kraftiga kramper. Kartongen dissades, skrubben dissades, dotterns säng dissades innan hon slutligen helt enkelt började föda i jakt på ett bra ställe. Så det blev på barnens lekmatta (den har en sån där bilbana som motiv) som nedkomsten ägde rum, i alla fall för tre av ungarna.
Jag och maken turades om att vaka, då hon tydligt visade att hon ville ha någon där. Vår kompisfamiljs 13årige son ville också vara med och medan jag vinkade av gästerna vakade maken och 13åringen över katten.
Tillslut skulle barnen gå och sova och då lade vi upp ungarna i kartongen och lämnade dem ensamma och snart flyttade sig Pussel över till kartongen.
Då bar vi ut den i köket. Hela kvällen har vi strulat med barn som inte kunnat sova och under tiden klämde hon ut två till. Vår 13åriga favoritkille stannade till 21 och fick vara med om sitt livs första kattungefödsel ikväll. Han pratade tillslut vant om moderkakor och navelsträngar <3
Alla 5 ungar är svarta med lite olika vita mönster. Av den där "slödderkatten" som Pussel hängde med i mars syns med andra ord inte ett spår. Han var BRUNSPRÄCKLIG med en massa ärr och var ärligt talat en av de fulaste katterna jag sett.
Det är så varmt och mjukt här hemma nu. Vi pratar med milda röster och serverar Pussel kattmat på silverfat i födeselbädden. Hon behöver inte ens resa sig upp. Hon satt nyss och tittade förvånat på sina 5 ungar som krälade runt i korgen bredvid henne. Vad konstigt det måste vara! Nu är hela hennes värld förändrad för nu har hon blivit mamma! Det är så man blir grinsugen!
Söndagspyssel
Söndagspyssel på Brunheten:
Jag köpte lite miniprästkragar igår. Min man tror verkligen att det här var "De sista plantorna" och jag låter honom tro det. För husfridens skull.
Här har jag då ÅTERVUNNIT den burken i vilken makens förra skruvdragare kom (han låter mig tro att det var den sista skruvdragaren, för husfridens skull..) och planterat lite fint i den. Det här är ju verkligen inte någon "vackert rostig burk med shabby chic touch" utan en skruvdragarburk från 2011 som verkligen ser ut som en skruvdragarburk från 2011. Men jag tyckte det blev coolt ändå!
Faffa kom med bästa presenten åt sina barnbarn igår, nämligen "hus åt småsakerna".
Äntligen fick de tak över sina huvuden! Frid och fröjd!
3åringen spenderade större delar av sin söndag framför Bolibompawebben. Hon är grym på det för sin ålder och det är bra det. Det ska börjas i tid. Det är faktiskt år 2012 nu!
tältens drottning
GOD MORGON LILLA BLOGG!!!
Vet ni att jag är kär i alla er som läser?
Nu börjar min blogg så sakta växa mot de höjderna den befann sig på för 6 år sedan.
Och det är ju PRECIS så som det ska vara!
Jag inser nu att jag har SAKNAT att vara läst av MÅNGA och att det här verkligen var på TIDEN.
Lady D har nobelt erbjudit sig att "fixa till" bloggen lite. För 6 år sedan räckte det med en grön standardbakgrund och ORD i bloggen. Nu räcker inte det längre. Och då får man väl lägga sig och inse att tiderna förändras.
DET VAR INTE BÄTTRE FÖRR, helt enkelt.
Nu är helgen slut och jag tycker det är rätt skönt. Det var på många sätt en väldigt bra helg och på andra sätt en väldigt dålig helg!
Igår hade vi stora fixardagen här hemma och förberedde inför de första hyresgästerna som ska komma idag. Tyvärr har jag inte hört ett ljud från dem och befarar lite att jag blivit blåst. Men jag får väl se. Har iallafall pimpat lilla stugan till max och dessutom fjäskat och ställt ut bebisleksaker och annat mys åt det 18åriga par med bebis som har hyrt stugan denna vecka. Om de nu kommer kommer de verkligen att få det mysigt. Om de inte kommer är det inte hela världen då jag hyrde ut 4 dagar åt dem jäkligt billigt.
Jag kanske inte har berättat det för er. Men en jäkligt poppis grej I STOCKHOLM just nu verkar vara något som, på ett internationellt sätt kallas för DOWN SHIFTING. Jag insåg att det är just detta vi ägnar oss åt om somrarna i den här familjen. På sommaren hyr vi nämligen ut vår lilla gårdsstuga veckovis till turister och så tar maken ut maximalt med semester (8 veckor i sommar tror jag det blir allt som allt) och jag tar hand om uthyrningen och inkasserar hyrorna (vi har dock delad ekonomi) och så lever vi ganska fattigt. Men lyckligt. Och alla fyra är hemma och tillsammans.
Vi har inte råd med några större utsvävningar på sommaren, men har budgeterat för en veckas camping och några resturangbesök under den veckan. Och för glass och picnickorgar till stranden. Försöker vi ha pengar. Men det är inget lyxigt sommarliv vi lever utan försöker klara oss på kärlek och vatten och bröd. För att få vars tillsammans. Zusammen.
I sommar ska vi få kattungar, vilket lär bli det största äventyret, plus att vi är bjudna på en hel massa fester, vilka vi också ska njuta av.
Istället för att se fram emot en vecka på Mallorca eller tre dygn på Kolmården ser vi fram emot att makens syskon och barnens kusinerna ska komma ner. Vi planerar för ett sommarkalas för barnens bästekompisar som ska äga rum när bigaråerna har mognat och såna grejer. Får man hitta på. Och så tältningen då. Förra året köpte vi ett "lyxtält" med två "sovrum" och ett "vardagsrum" (det är enormt) och i det tältet hoppas vi kunna uppleva många fina sommardagar även denna sommar.
Ja alltså TÄLTNING är ju EGENTLIGEN verkligen inte min grej. Men barnen älskar det. ÄLSKAR det. Och maken älskar det. Och då gör jag också det.
Förra sommarens ALLRA BÄSTA minne är lätt den kvava, smällheta morgonen då jag vaknade i tältet av värmeslag kl 07. Barnen vaknade också. Maken orkade inte gå upp så han låg kvar. Och jag och barnen gick som i trance, de 50 metrarna ner till vattnet. Det låg helt stilla och spegelblankt. Ett tjugotal andra människor befann sig redan på den kilometerlånga, underbart vackra stranden Sudersand (rankad som en av världens bästa stränder). Och vi gick bara rakt ut i vattnet jag och barnen. I det spegelblanka, redan varma vattnet. Och barnen skrek av skratt och jag och några andra föräldrar på stranden utväxlade såna där "lyckoblickar" alldeles tyst medan vi lyssnade på barnens förtjusning. GUD det var så jävla underbart och jag har levt på det minnet hela vintern.
Så man kan säga att jag är Tältens drottning.
Eller iallafall att tält är en väldigt underskattat semesterform!
p&k
Vet ni att jag är kär i alla er som läser?
Nu börjar min blogg så sakta växa mot de höjderna den befann sig på för 6 år sedan.
Och det är ju PRECIS så som det ska vara!
Jag inser nu att jag har SAKNAT att vara läst av MÅNGA och att det här verkligen var på TIDEN.
Lady D har nobelt erbjudit sig att "fixa till" bloggen lite. För 6 år sedan räckte det med en grön standardbakgrund och ORD i bloggen. Nu räcker inte det längre. Och då får man väl lägga sig och inse att tiderna förändras.
DET VAR INTE BÄTTRE FÖRR, helt enkelt.
Nu är helgen slut och jag tycker det är rätt skönt. Det var på många sätt en väldigt bra helg och på andra sätt en väldigt dålig helg!
Igår hade vi stora fixardagen här hemma och förberedde inför de första hyresgästerna som ska komma idag. Tyvärr har jag inte hört ett ljud från dem och befarar lite att jag blivit blåst. Men jag får väl se. Har iallafall pimpat lilla stugan till max och dessutom fjäskat och ställt ut bebisleksaker och annat mys åt det 18åriga par med bebis som har hyrt stugan denna vecka. Om de nu kommer kommer de verkligen att få det mysigt. Om de inte kommer är det inte hela världen då jag hyrde ut 4 dagar åt dem jäkligt billigt.
Jag kanske inte har berättat det för er. Men en jäkligt poppis grej I STOCKHOLM just nu verkar vara något som, på ett internationellt sätt kallas för DOWN SHIFTING. Jag insåg att det är just detta vi ägnar oss åt om somrarna i den här familjen. På sommaren hyr vi nämligen ut vår lilla gårdsstuga veckovis till turister och så tar maken ut maximalt med semester (8 veckor i sommar tror jag det blir allt som allt) och jag tar hand om uthyrningen och inkasserar hyrorna (vi har dock delad ekonomi) och så lever vi ganska fattigt. Men lyckligt. Och alla fyra är hemma och tillsammans.
Vi har inte råd med några större utsvävningar på sommaren, men har budgeterat för en veckas camping och några resturangbesök under den veckan. Och för glass och picnickorgar till stranden. Försöker vi ha pengar. Men det är inget lyxigt sommarliv vi lever utan försöker klara oss på kärlek och vatten och bröd. För att få vars tillsammans. Zusammen.
I sommar ska vi få kattungar, vilket lär bli det största äventyret, plus att vi är bjudna på en hel massa fester, vilka vi också ska njuta av.
Istället för att se fram emot en vecka på Mallorca eller tre dygn på Kolmården ser vi fram emot att makens syskon och barnens kusinerna ska komma ner. Vi planerar för ett sommarkalas för barnens bästekompisar som ska äga rum när bigaråerna har mognat och såna grejer. Får man hitta på. Och så tältningen då. Förra året köpte vi ett "lyxtält" med två "sovrum" och ett "vardagsrum" (det är enormt) och i det tältet hoppas vi kunna uppleva många fina sommardagar även denna sommar.
Ja alltså TÄLTNING är ju EGENTLIGEN verkligen inte min grej. Men barnen älskar det. ÄLSKAR det. Och maken älskar det. Och då gör jag också det.
Förra sommarens ALLRA BÄSTA minne är lätt den kvava, smällheta morgonen då jag vaknade i tältet av värmeslag kl 07. Barnen vaknade också. Maken orkade inte gå upp så han låg kvar. Och jag och barnen gick som i trance, de 50 metrarna ner till vattnet. Det låg helt stilla och spegelblankt. Ett tjugotal andra människor befann sig redan på den kilometerlånga, underbart vackra stranden Sudersand (rankad som en av världens bästa stränder). Och vi gick bara rakt ut i vattnet jag och barnen. I det spegelblanka, redan varma vattnet. Och barnen skrek av skratt och jag och några andra föräldrar på stranden utväxlade såna där "lyckoblickar" alldeles tyst medan vi lyssnade på barnens förtjusning. GUD det var så jävla underbart och jag har levt på det minnet hela vintern.
Så man kan säga att jag är Tältens drottning.
Eller iallafall att tält är en väldigt underskattat semesterform!
p&k
gräset är alltid grönare på gaysidan
I affären idag köpte jag
*snus
* treo
*ben&jerry cookie dough
Jag vet inte om jag behöver så mycket mer i livet för att vara lycklig faktiskt.
Har grälat med min man i ganska exakt 24 timmar nu och nu får det vara nog. Packar vagn och ungar och går bort till bästa Sandra och stannar där tills det bli kväll.
Vad vi grälat om har ni inte att göra med och inte heller behöver ni tro att det är skilsmässa och grejer på gång. Men man MÅSTE ju kunna skriva i sin blogg att det ibland är JÄVLIGT JOBBIGT och tröttsamt att vara gift.
Jag undrar om det är lättare att vara gift med en tjej. Hur som helst så vill jag, dagar som dessa, väldigt gärna tro det. Jag har vill ha min gröna gayäng att drömma om. På den gröna gayängen är gräset alltid lite grönare än på vår gråa heteroäng. Lite lyckligare. Lite mer färgglatt. Må mina döttrar walk on the gayside i livet. Själv får jag väl tappert harva vidare på min gråa heteroäng, plantera så mycket jag kan och hoppas på grönare dagar.
Amen
*snus
* treo
*ben&jerry cookie dough
Jag vet inte om jag behöver så mycket mer i livet för att vara lycklig faktiskt.
Har grälat med min man i ganska exakt 24 timmar nu och nu får det vara nog. Packar vagn och ungar och går bort till bästa Sandra och stannar där tills det bli kväll.
Vad vi grälat om har ni inte att göra med och inte heller behöver ni tro att det är skilsmässa och grejer på gång. Men man MÅSTE ju kunna skriva i sin blogg att det ibland är JÄVLIGT JOBBIGT och tröttsamt att vara gift.
Jag undrar om det är lättare att vara gift med en tjej. Hur som helst så vill jag, dagar som dessa, väldigt gärna tro det. Jag har vill ha min gröna gayäng att drömma om. På den gröna gayängen är gräset alltid lite grönare än på vår gråa heteroäng. Lite lyckligare. Lite mer färgglatt. Må mina döttrar walk on the gayside i livet. Själv får jag väl tappert harva vidare på min gråa heteroäng, plantera så mycket jag kan och hoppas på grönare dagar.
Amen
den vackraste dagen
Idag alltså. Vilken dag.
Klockan 09 imorse kom beskedet att min bästa och äldsta vän (och kusin) äntligen nedkommit med sitt tvillingpar som legat i magen och gonat de senaste 27 veckorna. VILKEN KÄNSLA!
Det har varit lite turbulent och de är tidigt födda med sina 27 veckor. Men de mår bra och är friska! Och ute!
De bor på fastlandet så nåra fysiska kramar kan man inte dela med sig av.
Men idag slutade även två av släktens kusiner 9:an, vilket innebar att stora delar av släkten samlades uppe på Hemse idag för att vara med på deras avslutning och se deras vagnar. Ja, på Hemse åker även 9:orna traktor och vagn då de slutar skolan.
Hur som helst så var det nära på eufori där uppe, oss släktingar emellan. Dels gladdes vi med de lyckliga niorna och dels svävade vi på moln tacka vare tvillingarna. Mostrarna grinade och den nyblivna mormodern visade stolt upp bilder på de små små barnbarnen. Och runt omkring oss körde vagnarna runt med glädjemusiken strömmande över hela samhället.
När jag berättade för barnen att Fannys bebisar hade kommit ut ropade 3åringen överlyckligt: - JAAAA DET ÄR SOM TVÅ SMÅ SMÅ KATTUNGAR!!!
Ännu lustigare är att vår katthona här hemma idag har visat de första tecknen på ett vilja köra igång att föda.
Ja fy fan. Vad glad jag är idag. Och vad jag önskar att jag var närmare den nyblivna mamman och de små barnen.
Ta den här låten och ni har känslan(texten kan ni bortse från) på den här dagen. Lite eufori. Mycket lättnad. Massa glädje. Och lite vemod över att vara så långt ifrån när man så himla gärna vill vara nära.
Och så en sång till tvillingarna såklart. Den här spelar jag så ofta jag bara kan för mina egna döttrar.
Den är så vacker så man kan gråta.
Klockan 09 imorse kom beskedet att min bästa och äldsta vän (och kusin) äntligen nedkommit med sitt tvillingpar som legat i magen och gonat de senaste 27 veckorna. VILKEN KÄNSLA!
Det har varit lite turbulent och de är tidigt födda med sina 27 veckor. Men de mår bra och är friska! Och ute!
De bor på fastlandet så nåra fysiska kramar kan man inte dela med sig av.
Men idag slutade även två av släktens kusiner 9:an, vilket innebar att stora delar av släkten samlades uppe på Hemse idag för att vara med på deras avslutning och se deras vagnar. Ja, på Hemse åker även 9:orna traktor och vagn då de slutar skolan.
Hur som helst så var det nära på eufori där uppe, oss släktingar emellan. Dels gladdes vi med de lyckliga niorna och dels svävade vi på moln tacka vare tvillingarna. Mostrarna grinade och den nyblivna mormodern visade stolt upp bilder på de små små barnbarnen. Och runt omkring oss körde vagnarna runt med glädjemusiken strömmande över hela samhället.
När jag berättade för barnen att Fannys bebisar hade kommit ut ropade 3åringen överlyckligt: - JAAAA DET ÄR SOM TVÅ SMÅ SMÅ KATTUNGAR!!!
Ännu lustigare är att vår katthona här hemma idag har visat de första tecknen på ett vilja köra igång att föda.
Ja fy fan. Vad glad jag är idag. Och vad jag önskar att jag var närmare den nyblivna mamman och de små barnen.
Ta den här låten och ni har känslan(texten kan ni bortse från) på den här dagen. Lite eufori. Mycket lättnad. Massa glädje. Och lite vemod över att vara så långt ifrån när man så himla gärna vill vara nära.
Och så en sång till tvillingarna såklart. Den här spelar jag så ofta jag bara kan för mina egna döttrar.
Den är så vacker så man kan gråta.
