brunheten

GOD MORGON LILLA BLOGG!!!

Vet ni att jag är kär i alla er som läser?
Nu börjar min blogg så sakta växa mot de höjderna den befann sig på för 6 år sedan.
Och det är ju PRECIS så som det ska vara! 
Jag inser nu att jag har SAKNAT att vara läst av MÅNGA och att det här verkligen var på TIDEN. 

Lady D har nobelt erbjudit sig att "fixa till" bloggen lite. För 6 år sedan räckte det med en grön standardbakgrund och ORD i bloggen. Nu räcker inte det längre. Och då får man väl lägga sig och inse att tiderna förändras. 
DET VAR INTE BÄTTRE FÖRR, helt enkelt. 

Nu är helgen slut och jag tycker det är rätt skönt. Det var på många sätt en väldigt bra helg och på andra sätt en väldigt dålig helg! 
Igår hade vi stora fixardagen här hemma och förberedde inför de första hyresgästerna som ska komma idag. Tyvärr har jag inte hört ett ljud från dem och befarar lite att jag blivit blåst. Men jag får väl se. Har iallafall pimpat lilla stugan till max och dessutom fjäskat och ställt ut bebisleksaker och annat mys åt det 18åriga par med bebis som har hyrt stugan denna vecka. Om de nu kommer kommer de verkligen att få det mysigt. Om de inte kommer är det inte hela världen då jag hyrde ut 4 dagar åt dem jäkligt billigt.

Jag kanske inte har berättat det för er. Men en jäkligt poppis grej I STOCKHOLM just nu verkar vara något som, på ett internationellt sätt kallas för DOWN SHIFTING. Jag insåg att det är just detta vi ägnar oss åt om somrarna i den här familjen. På sommaren hyr vi nämligen ut vår lilla gårdsstuga veckovis till turister och så tar maken ut maximalt med semester (8 veckor i sommar tror jag det blir allt som allt) och jag tar hand om uthyrningen och inkasserar hyrorna (vi har dock delad ekonomi) och så lever vi ganska fattigt. Men lyckligt. Och alla fyra är hemma och tillsammans.
Vi har inte råd med några större utsvävningar på sommaren, men har budgeterat för en veckas camping och några resturangbesök under den veckan. Och för glass och picnickorgar till stranden. Försöker vi ha pengar. Men det är inget lyxigt sommarliv vi lever utan försöker klara oss på kärlek och vatten och bröd. För att få vars tillsammans. Zusammen. 

I sommar ska vi få kattungar, vilket lär bli det största äventyret, plus att vi är bjudna på en hel massa fester, vilka vi också ska njuta av. 
Istället för att se fram emot en vecka på Mallorca eller tre dygn på Kolmården ser vi fram emot att makens syskon och barnens kusinerna ska komma ner. Vi planerar för ett sommarkalas för barnens bästekompisar som ska äga rum när bigaråerna har mognat och såna grejer. Får man hitta på. Och så tältningen då. Förra året köpte vi ett "lyxtält" med två "sovrum" och ett "vardagsrum" (det är enormt) och i det tältet hoppas vi kunna uppleva många fina sommardagar även denna sommar.

Ja alltså TÄLTNING är ju EGENTLIGEN verkligen inte min grej. Men barnen älskar det.  ÄLSKAR det. Och maken älskar det. Och då gör jag också det. 

Förra sommarens ALLRA BÄSTA minne är lätt den kvava, smällheta morgonen då jag vaknade i tältet av värmeslag kl 07. Barnen vaknade också. Maken orkade inte gå upp så han låg kvar. Och jag och barnen gick som i trance, de 50 metrarna ner till vattnet. Det låg helt stilla och spegelblankt. Ett tjugotal andra människor befann sig redan på den kilometerlånga, underbart vackra stranden Sudersand (rankad som en av världens bästa stränder). Och vi gick bara rakt ut i vattnet jag och barnen. I det spegelblanka, redan varma vattnet. Och barnen skrek av skratt och jag och några andra föräldrar på stranden utväxlade såna där "lyckoblickar" alldeles tyst medan vi lyssnade på barnens förtjusning. GUD det var så jävla underbart och jag har levt på det minnet hela vintern. 

Så man kan säga att jag är Tältens drottning.
Eller iallafall att tält är en väldigt underskattat semesterform! 

p&k