Bästa människorna. Här hos oss.
Bästa människorna. Här hos oss.
Nu brinner kämparglöden på södertorg!
Nu brinner kämparglöden på södertorg!
Gotland sög så hårt som bara Gotland kan göra i december
Den här skivan alltså...ja...det här är verkligen en 30årskrisskiva kan man säga.
Har för mig att den kom våren precis innan studenten och spelades som satan sommaren efter vi slutat skolan.
Det va nån festival då... Uppe vid halkbanan i Visby, alltså, där man kör halkkörning med bilskolorna nu.. På nån jävla åker...
Jose Gonzales spelade minns jag. Och Moneybrother. Jose Gonzales spelade den här:
minns jag... Då var jag alltså 19 år. Nu är jag snart 30.
Konstigt egentligen. För när jag hör de här låtarna kan jag känna precis allt det som jag kände då. Och man kan undra vad i helsicke det är som egentligen har förändrats...
Ja detta är en 30årskriskväll. Eller 27årskriskväll rättare sagt.
Om tre veckor fyller jag.
Jag har så jävla bra minne. Mycket bättre än de flesta av mina vänner. Jag kan minnas konstiga jävla grejer och särskilt från åren mellan typ 14- 20. Då skrev jag mycket, nämligen. Dagböcker, lunardagböcker, tjelvarpresentationer, allt som gick att skriva.
Vilket gör att vissa av mina minnen är plågsamt tydliga.
Den där kvällen, på den där relativt fjantiga festivalen i Visby. Jag minns knappt vilka kompisar jag var med. Men minns exakt när jag mötte han som jag var jättejättekär i. Och hans kompis, vilken jag tyvärr oxå hade haft en smärre historia med. Ett ganska plågsamt minne..
Jag minns var jag sov, vem jag sov med och vad vi pratade om den natten. Per Gessle. Pratade vi om. Normalt minne.
Jose Gonzales alltså... De här låtarna är VÄLDIGT MYCKET sista terminen i skolan samt sommaren efteråt...
Ja han verkar ju gullig, den där Jose. Men tyvärr kände jag tidigare en tjej som hade fått med sig honom hem efter krogen en gång. På det hon berättade verkade han inte vara en särskilt sympatisk person. Men han hade tydligen iallafall en enorm penis. Och det är ju, som alla vet, det som räknas.
Idag har vi vart på Fornsalen. Det var skit. Flera rum var under renovering, vilket inte märktes på entrepriset. På fenomenalen stod en massa trasiga grejer, närmare bestämt exakt samma grejer som jag och min man fick "uppleva" under de årliga besöken på Fornsalen på mellanstadiet. Kan de skärpa sig eller?
Idag har det stormat ute. Vår minsta får andnöd och blir rädd av så hård blåst. Utflykt var alltså uteslutet. Vi hade planerat länge att idag skulle vi göra något särskilt med och för våra barn. Naturen var inte tillgänglig. Solbergabadet inget alternativ då vi nyss vart förkylda och NEDKYLD just är något man blir där. Dessutom bottnar ju inte barnen i bassängen där heller... Så då fick vi gå på fornsalen. Vilket sög. Sen gick vi på bibblan. Stortjejen spelade på deras dator för barn. Lilltjejen pysslade med klistermärkena på den stora anslagstavlan där. Böcker har vi hemma och det intresserar dem inte nämnvärt de gånger vi är på bibblan.
Sen åkte vi till Linds. Där de lekte med lego.
Summa sumarum- vi kunde likagärna ha vart hemma och haft en vanligt jävla hemmadag precis som alla andra dagar. Det finns helt enkelt inget utöver det vanliga att uppleva i Visby. Det finns inget "litet exta". Gotland sög så hårt som bara Gotland kan suga i stormig decemberdag. Man blir fan i mig sugen på att emigrera.
Ikväll har jag lekt med barbie med mitt barn! Jag rycktes riktigt med i leken och blev som barn på nyss. Barbie var min älsklingsleksak när jag var liten...Liten å liten...jag lekte tills jag fyllde 14 faktiskt...
Nu har vi bara tjejbarbies än så länge vilket öppnar för många spännande konstellationer. Mina barbies var ett par med en dotter samt en hund. Stortjejens barbies var ett gäng systrar som hade 1000 husdjur. Det var en mysig stund.
Nu måste jag skriva nyårskrönika.
AMEN
Morgonkonsert. Två helt olika låtar. Maxvo...
Morgonkonsert. Två helt olika låtar. Maxvolym. Nu blir det fornsalen! Jippie! I love fossils!
FUCK YOU genus- entusiaster här har ni inget att hämta
"Men det är ju trots allt skillnad på kön och könsroll... Ja, jag är kvinna men du kan inte utifrån mitt kön berätta vad jag är för en person -hur jag är, vad jag gillar osv... Är "kvinnoskap" det vackraste vi har? Det betyder ju ingenting.. Jag är jag =) Som sagt, ja jag är kvinna... men vadå då liksom..."
Bra kommentar där, Lotte. Där slog du huvudet på spiken på precis allting som ligger och kokar och bubblar inom mig just nu.
Jag antar att det är lite sähär som www.ladydahmer.se också tänker. Ja. Som alla som gillar det här med GENUS och så vidare.
Jag gillar också genus. Men jag anser ändå att det finns en gräns.
Så här tänker jag.
Jag är född med snippa. Vagina. Fitta. Ja. Det finns egentligen inte riktigt ord för den vuxna kvinnans könsorgan. De som finns låter antingen vulgära, rent fula, elaka, mesiga eller äckliga.
Men jag föddes med en fitta.
Med den här fittan som grund har jag sedan formats till den fantastiska människa jag idag är.
Jag är född 1985. Feminismen fanns, absolut, men trots att min mamma en gång var rödhätta, var feminismen och jämlikhet inte något som stod i fokus där jag växte upp på en bondgård långt ut på södra Gotland.
Jag hade en bror och det var rosa och blått. Bondgårdsgöra för honom och barbie för mig. Osv.
I skolan var det samma sak. Pojkarna spelade fotboll och vi hejade på. Pojkarna hade adhd- vi var duktiga flickor.
I 4:an börja de de taffsa på oss- vi blev glada. Osv osv osv i en enda lång evighet.
Jag är knappast ensam om att ha haft det såhär- ensam om att fostras in i att vara kvinna. I princip alla andra människor på jorden faktiskt- har fostrats till att bli antingen män eller kvinnor.
För vissa blir det fel. De föds med snoppar men känner in i ben och märg att de INTE är män. (Vad är det som får dem att känna så- om vi inte ÄR varken män eller kvinnor utan bara MÄNNISKOR?) De får byta. Ja. Sannerligen så är hela världens befolkning antingen MÄN eller KVINNOR.
Tyvärr, enligt många, drog jag en nitlott när jag föddes i januari för snart 27 år sedan. Ja alltså jag fick ju en snippa. Det var ju inte så bra. Det var inte så bra eftersom de system som vi människor forslas in i redan från det att våra kön blottas för första gången- inte är så jättebra uppbygt för oss kvinnor. Systemen kring män och kvinnor går ju liksom ut på att männen alltid och i alla lägen genom precis hela livet har det lite bättre än oss med snippa.
Av detta har oxå hela jag formats. Hela den fantastiska, underbara, människa jag lyckligtvis har blivit idag, är formad av att ständigt vara den med det sämre könet, det mindre värda könet. Hela min existens är uppbygd kring att jag är det "svagare", "känslosammare", "mesigare" osv i all oändlighet- könet. I hela min underbara person vilar även tusentals år av förtryck av det kön jag tillhör. I generationer har det burits vidare.
Det här med genus är en jävligt stor fluga. Förhoppningsvis en långvarig fluga, men ändock en fluga. Det finns SJUKT många människor som numera anser sig vara uuuuh så iiiinsaaaaattaaa i det här med feminism och jämställdhet och kvinnoförtryck, bara för att de köper spidermantröjor till sina döttrar. Det är bra och förhoppningsvis väcker det faktum att BARNEN plötsligt tycks vara allt som feminismen går ut på, fleras intresse för allt det övriga som vilar inom feminismen vackra ramar.
Jag gillar genus. Framför allt då det gäller pojkar. Pojkar och framtidens män skulle sannerligen må bra mycket bättre om dagens samhälle kunde ta och lära dem ett och annat. Män som grupp har allvarliga problem. Alarmerande problem skulle jag till och med vilja säga. Och det är sannerligen på tiden att de tar tag i det.
MEN. Jag tycker att genus blir fruktansvärt obehagligt när det handlar om flickor och kvinnor. När det handlar om hur små flickor ska kläs i spidermantröjor för att bemötas på ett mer "manligt vis" och lära sig spika och hamra för att...ja..bli mer attraktiva på arbetsmarknaden i framtiden..?. När det handlar om vuxna kvinnor som ska gå kurser i ledarskap där de får lära sig att vara....lite mer som män.
När jag ser mig omkring bland mina kvinnliga vänner och bekanta och framför allt när jag ser på mig själv, ser jag ytterst lite som behöver förändras. Jag tycker att, framför allt jag då, eftersom jag är en medveten person, är ganska fulländad just så som jag är. Jag förstår inte varför jag på något vis skulle behöva bli lite mer som en man? Jag förstår inte vad det är i den manliga könsrollen som jag skulle må bättre av att ha? Jag förstår inte vilka egenskaper, vilka kunnanden eller vilka fördelar jag skulle behöva?
Mitt kön har gått igenom enorma förändringar de senaste hundra åren bara, särskilt här i Sverige. Här i Sverige kan en kvinna gråta, hon kan jobba som byggarbetare, hon kan vara chef, hon kan bära kortkort, burka, hon kan vara modeexpert och hon kan välja att klä sig i fleecetröjor från Rusta. Hon kan vara gapig och hon kan vara lugn. Hon kan anmäla våldtäksmän och sätta dit dem. Hon kan vara och göra precis så som hon vill.
Vad gäller männen däremot...På vilket sätt skiljer sig egentligen dagens män ifrån de som levde för 100 år sedan? Vilka förhållanden har egentligen ändrats för männen? Det enda jag kan komma på är väl det här med barnen. Män har numera rättighet att ta ut ledighet när deras barn föds. Det gör dom ändå inte. Männen är fortfarande som de är. De får inte gråta, de måste ha den där attityden hela tiden och heterosexuella män har svårigheter att klara sig utan en kvinna vid sin sida (sant. Singelkvinnor mår bättre än kvinnor i förhållande. Hos männen är det tvärtom. En ny undersökning visar dessutom att de män som lyckas hitta en ny kvinna efter att deras fruar har gått bort- lever längre än de som inte gör det). Männen de sitter där de sitter. Lika träbockiga och dryga som för hundra år sedan. Lika hårt styrda av varandra och lika...bundna och ofria skulle jag vilja säga.
De förändringar som kvinnor hittills har gjort har alla haft mannen som grund. Män bestämde att kvinnor inte fick rösta- kvinnorna fick männen att ändra sig. Män bestämde att abort var en synd- kvinnorna fick männen att ändra sig. Alla förändringar som kvinnor har gjort kommer utifrån en kamp mot männen. Alla förändringa som kvinnor har gjort har handlat om att bryta dumma mönster- alla bestämda från början av MÄN.
MÄNNEN är roten till att kvinnor varit förtryckta i hundratusentals år.
Kvinnor har fått kämpa för att ändra det.
Kvinnor har även hela tiden fått kämpa för rätten att få vara lite mer som män. Eftersom männen satt normen är ju det ganska logiskt. Bara som en sån sak som att kvinnor dricker sprit idag. I omåttliga mängder. Vi har fått kämpa för det. För att överta planhalvor som tidigare varit reserverade för män.
Någon gång på den här vägen hände något mycket dumt, men även det väldigt logiskt. Kvinnor började förakta sig själva. Det är ju ganska logiskt när allt det man är, gör och kan har bespottats och nedvärderats sedan urminnes tider.
Och sedan kom genus. Som alltså går ut på att det finns inget manligt och kvinnligt. Som, enligt min mening, suddar ut precis allt det som är jag.
Att komma till MIG och säga "det finns inget manligt och kvinnligt och kvinna är väl det sista du är" är som att slå mig på käften. För det första är det som att sudda ut, eller kraftigt förminska allt det jag tänkt, sett, hört, gjort och skrivit de senaste 12 åren. För det andra är det som att säga "vad gnäller du om, det finns inget manligt och kvinnligt" eller "manligt och kvinnligt är bara dumma normer och något du kan välja själv, så skyll dig själv".
Så för att svara på din fråga: mitt kvinnoskap IDAG berättar inte särskilt mycket om vad jag gillar. Jag är kvinna och för oss som är kvinnor i Sverige idag är dörrarna öppna till precis allting. DÄREMOT berättar ordet KVINNA väldigt mycket om min mormor, född 39 i Finland. Det berättar att hon troligtvis har många barn. Att hon troligtvis var hemmafru. Att hon troligtvis hade ont om pengar- vilket ledde till att hon sydde och stickade och tillverkade mycket kläder själv osv osv osv i en oändlighet.
I MITT kvinnoskap ligger även min mormors kvinnoskap. Och min mammas kvinnoskap. Och hundratals generationers kvinnoskap. Mitt kvinnoskap idag berättar så jävla många historier och FRAMFÖR ALLT berättar det faktum att jag är KVINNA om tusentals år av förtryck och kamp och styrka.
Och det är DÄR som mitt kvinnoskap blir det till ALLRA JÄVLA VACKRASTE JAG HAR.
Du kan kanske ta könsrollen ur kvinnan men du kan aldrig ta FITTAN ur mig.
Vidare är jag även av den tron att allt det som är "mindre bra" angående den kvinnliga könsrollen, löser sig bara männen kunde ta tag i sina problem någon gång, eftersom alla våra brister är grundade på männen och vilar på det faktum att männen är normen.
Utseendehetsen, vårt förbannade bekräftelsebehov, moderskapet. För inte är det väl helt konstigt att många kvinnor mår dåligt över det tunga lasset vi alla får dra med våra barn? Att vi oftast är de som känner mest ansvar för våra barns välmående? Vilket val har vi egentligen? När männen inte gör det måste någon annan göra det. När papporna inte kommer ihåg att packa matsäckar eller köpa luciakronor eller när pappor inte bryr sig om att vara med på föräldrakurserna och lära sig om barns uppmärksamhetsbehov- ja, då måste ju någon annan göra det. Nämligen mammorna. Osv i en oändlighet.
Att feminister och annat löst folk vill göra samhället och barnen könsneutrala har en orsak. Det beror på att om det inte hade funnits några könsroller FRÅN BÖRJAN så hade alla vart lika. Eller, ingen hade iallafall varit diskriminerad och förtryckt på grund av könstillhörighet. Givetvis döljer man det hela i flummigt snack om att låta barnen vara "fria att vara dem de är", men i grund och botten handlar det om att vara lika. Är alla lika finns ingen möjlighet till diskriminering. Precis som när man ber det mobbade barnet att bete sig normalt och följa gruppen lite mer.
Med genus ska alla vara lika unika. Verkligen fin tanke.
Men den funkar inte för mig.
Man kan inte ta tusentals år av förtryck och bara gömma bort det. Här har vi varit förtrycka sedan tidernas begynnelse på grund utav att vi är "för känslosamma", "för omhändertagande", "för svaga", "för tysta", "för hysteriska" osv och så kommer genusexperterna och säger åt oss att glömma allt som varit och istället börja om på ny kula. Glömma det här med kön. För det var ju bara bluff och båg och påhitt!!
URSÄKTA MIG, MEN ÄR NI DUMMA I HUVET?
ALLTING handlar om kön. Hela min jävla existens grundar sig på att jag har en fitta mellan benen, gillar rosa och tycker om att pyssla och göra fint i mitt hem. Så fuck you genusentusiaster. Här har ni inget att hämta.
AMEN
Det börjar liksom synas att det bor flickf...
Det börjar liksom synas att det bor flickflickor här i huset. Kolla vilka coola,fantasifrämjande,häftiga,motorikutveckande,lärande,tuffa,intelligensutvecklande saker de önskade och fick! Det kommer sannerligen att bli snippa i våra barn!
när min "went wild and crazy"
Idag vaknade jag.
Och la mig på soffan. Maken låg däckad inne i lilltjejens säng dör han hade fått spendera sin natt eftersom 2 små troll vaknade och kom upp och hämtade oss inatt.
Hur som helst så vaknade jag med igentäppt näsa och sänkt skalle. Barnen var pigga och krya och leksugna. Jag var det inte. Inte maken heller. So then i called the morrmorr. Packade barnens väska, väckte maken, slängde i ungarna lite gröt och sen körde vi och mötte mamma. Möttes i Hejde. Satte ungarna i hennes bil, sa puss och kram och "ring om det är nått" och åkte sedan.
Fan vad skönt det är med föräldrar ibland alltså.
Jag och maken blev riktigt muntra av vår nyvunna frihet och körde därför till Tofta möbel. Hittade soffan vi alltid drömt om och har sedan ägnat dagen åt olika funderingar runt hur vi ska kunna finansiera köpet.
Vi släpade oss även runt på en snabb rearunda. Hittade några grejer som jag gått och tittat på hela hösten som nu blivit nedsatt. Hittade även en tröja till mig själv.
Varje gång jag numera köper ett plagg kommer två tankar över mig:
1. Kommer jag att passa i den här nu när jag närmar mig 30?
2. Det faktum att jag ens hittade det här plagget och provar det måste ju peka på att det här är min nuvarande stil. Min 30årsstil.
30. 30. 30. Jag bär siffran med mig vart jag går.
Under tiden som jag sprang på Lindex, Hm, Kappahl. Åhlens, ca en timme, var min man i en affär. Carlings. Det var nämligens dags för hans Årliga shopping. Den brukar ta plats i mellandagsrean. I en timme trängdes han alltså i den minimala affären med skithög musik, fullproppad av andra skäggiga killar.
När vi kom hem var det dags för honom att visa sina fynd. Han var sprallig av glädje. De som känner min man vet att Sprallig inte är ett ord man brukar förknippa honom med. Men Sprallig var han. Upplyft. Nästan lite fnittrig. Jag blev nyfiken av spektaklet. Tänkte att "vad är det nu för tokerier han har hittat på". Döm om min oförvåning när han lyfter upp en grå kofta och med förväntansfull röst säger "och så köpte jag DEN HÄÄÄR"...
- Men en sån har du ju redan?
- ...Nej men den är ju BLÅ...
- Nej men du har ju den där andra...
*han går och hämtar en annan, grå, kofta
- ..menar du den HÄR?
- ja...Exakt lika!
- Men NEJ DÅ! Den här gamla är ju av ULL och den nya av BOMULL...Dessutom...du ser ju här...den här urringningen går ju ända HIT ner, medan den här urringningen bara går HIT...
- Jajajaja NU SER JAG!...
Inte...Jag fick ljuga. Han var ju så upplyft. Vidare hade han köpt: två rutiga skjortor. Rutiga skjortor är vad han bär dagligen. Idag hade han köpt en blå "men det är ju mycket mer vitt i den här än i de andra två jag redan har" och en rödrutig "men rutorna är ju mycket mindre än på de andra tre jag redan har".
Min älskade make. En sann humorist.
Han var, hur som helst, väldigt snygg i sina nyinköpta kläder.
Efter att vi gått vår runda och alltså INNAN samtalet hemma framför spegeln, blev vi hungriga som djur. Vi bestämde oss för att dra till min gamla arbetsplats LEVA KUNGSLADOR. Jag är inte där alltför ofta, eftersom jag oftast får nedsatt pris och inte vill känna mig som en snikig jäkel.
Men idag åkte vi dit. Och de hade slutat servera lunch nästan en hel timme innan vi kom dit och det visste ju vi egentligen men hade glömt det idag såklar. Stina jobbade. Stina hade feber. Men Stina ställde sig ändå och lagade till lite ny mat åt oss. Lite var det inte ens. Vi fick ett helt stort keramikfat fullt av den underbara thaibuffén de serverar i mellandagarna där. Det var den thaibuffen som fick mig att börja äta kött igen efter att jag tvingades servera härligheterna förra året i mellandagarna. Älskar Stina.
Jag och min man fick dessutom fintid där vi han planera inte bara hela nästa års ekonomi utan även hela den kommande sommarens finansiering.
Jag har nämligen lovat mig själv att aldrig mera sommarjobba. Jag är 27 år nu. Jag har två barn, man och villa. Att sommarjobba för 100:- timmen tillsammans med 18åringar går jag helt enkelt inte längre med på. Det låter drygt, jag vet. Men så är det. Jag måste vara lycklig. Det är jag inte på skitjobb för 100:- timmen tillsammans med 18åringar med acne. Så vi jobbar mot en lösning.
I övrigt finns det så sjukt många företag som skulle må jävligt bra av att anställa mig. Företag jag vet att jag skulle vara lycklig att jobba för. Men jag har jäkligt svårt för det där med intervjuer och skit. SMörandet. Krypandet. Som sagt kryper jag inte för nån. Vill någon anställa mig med alla mina fantastiska egenskaper så var vänlig, ring mig.
Efter den fantastiska eftermiddagslunchen på LEVA åkte vi hem och drog över varann. Sen hamnade vi samtal och sen la vi oss på soffan och såg Galenskaparna och Aftershave. Man måste älska mellandagstv...
Såg för övrigt en snutt av en Sällskapsresan förut. Det var faktiskt ganska kul! (..julkoma..)
Jag älskar min man. Jag saknar inte mina barn ännu men det börjar nog nu när jag ska städa i ordning lite här i vårt hus. Det är alltid lika plågsamt att gå och plocka leksaker i ett hus tomt på barn. Men imorrn ska vi hämta dem!
Amen
Fy fan vad jag är förkyld. Länge sedan jag...
Fy fan vad jag är förkyld. Länge sedan jag var med liknande. Tack jesus för det här. Det här är tydligen tacken.
stilla natt
Julafton:
Vi gick upp ganska tidigt, runt halv åtta. Vi hade bestämt kvällen innan att min man skulle fixa frukosten för att jag inte skulle behöva börja dagen med att stressa..
Så jag klädde på mig i lugn och ro. Julklänningen, den röda, som jag använder endast en dag om året- åkte på.
Först fick barnen öppna varsitt paket från Under granen. Vi hade lagt dit de flesta paketen kvällen innan och sagt till barnen att tomten kommer förbi på natten och lämnar in en del så att bördan inte ska bli så stor sen.
Tyvärr hade jag även råkat dränka alla paketen i vatten då jag överbevattnade granen lite, kvällen före, så paketen var lite skrynkliga och vattenskadade på morgonen. Men vad gjorde väl det?
Barnen fick varsin rosa robothund som de blev väldigt glada för.
Vi åt sen frukost och då fick jag min morgongåva- ett par guldöronhängen! Det hade jag inte kommit ihåg att önska mig i år, men har önskat mig det tidigare och inte fått det- så jag blev så hjärtans glad! Min man? Ja han fick en svampkniv! Komplett med pincett och allt!
Millimeterrättvisa var ordet...
Sen såg vi alla det sista avsnittet av julkalendern på svtplay. Och maken gick i duschen efter det, medan jag klädde på våra julbarn. Hade inte hittat några kloka julkläder utan dagen innan hade stortjejen själv fått välja ut lite kläder nere på stan. Och då valde hon två svarta, superfluffiga tyllkjolar till sig och lilltjejen. Som två coola rockbrudar såg de ut julen igenom!
Sen åkte vi, i god tid. Ut till Tofta och svärisarna och makens två syskon plus deras sambos och två syskonbarn- alltså kusiner till våra ungar.
De bor så stort och har öppen planlösning att det är perfekt för myshäng med familjen. Faster Lina klädde ut sig till tomte och alla fick paket. Barnen fick bilgarage, böcker, vackra kläder och mycket mer. Som de lekte med sen. Timmarna igenom. Vi åt jullunch där och fikade sen och det var så härlig och riktigt julig stämning, så som det är när man är många.
Sen kom mamma och hennes sambo och vi tuffade hem till stan med dem i följeslag.
Såg Kalle Anka och pysslade och myste till det.
Sen kom tomten. En hyrtomte. En helt okej fin tomte, fin mot barnen och det är ju det viktigaste.
Lilltjejen var så glad. Eld och lågor. Absolut inte rädd- precis som tidigare på dagen mot tomten i Tofta. Hon strålade.
De fick varsin rejäl hög, ungarna. Och vi vuxna fick oxå varsin liten hög.
Och sen öppnade vi alla klapparna. Stortjejen fastnade ganska omgående i sin bästa julklapp- ett Nintendo DS. Lilltjejen blev förtjust i slimet hon fick...för 15:- från Lekstugan..
Sen lektes det med julklappar och vi åt en godsmörgås runt köksbordet och fram mot åttatiden åkte mor och hennes Kent och lilltjejen fick ett trötthetsutbrott och maken fick vagga henne till sömns.
Jag själv somnade nån timme senare på soffan. Det är så ljuvt att göra det.
Idag har vi vart ute i Tofta igen. Bara hängt. Myst. Umgåtts. Barnen har lekt i princip hela tiden med sin faster Lina och även mycket med farbror Stefan som är pappa till de två kusinerna. Jag har läst Zlatans bok, som både maken och hans bror fick i julklapp. Först begrundade jag bilderna ingående. Jag är väldigt svag för Zlatans fysiska uppenbarelse... Men boken var spännande oxå. Så fort man började läsa blev man fast. Han är sannerligen en ovanlig person tror jag. Ingen stor tänkare dock, men speciell.
Jag fick guldörhängen, fina pennor, uteljusstake, fågelbord, strumpor, grytlappar (!!) skiva, bok, glaskål och PENGAR i julklapp.
Min man fick svampkniv, presentkort på Clas Ohlon, halvårsprenumeration på datortidning samt Zlatanbok - av mig alltså.
Barnen fick Nintendo (storan) Pippiskeppet (lillan) målarböcker, böcker, kläder, småsaker, HelloKittyhus, barbie, prinsessklänningar, radiostyrd My Little pony, mikrofoner, tågdelar till tågbanan och mycket mycket mer. I år kändes det som att de fick LAGOM med julklappar. Tidigare år har det helt klart vart för mycket.
IMORRN ska vi bara vara hemma och leka med alla saker, spela alla nya spel samt gå ut en stund om det inte regnar. På eftermiddan ska vi gå och se Alvin och gänget 3. Vi älskar de filmerna hela familjen, eller ja..älskar och älskar är väl att ta i för min och makens del, men Alvin och gänget är barnfilmer som är helt okej att se även som vuxen. De är helt enkelt lite annat än den totalt hjärndöda animerade Hello Kitty-filmen som lillan fick i julklapp...
Jag har vunnit oxå! Jag som aldrig vinner nånting har vunnit en matkasse på Ica Wisborg! Lycko mig!!
Amen
Julgranen. God jul!
Julgranen. God jul!
De bästa julklapparna. En prinsessklänning...
De bästa julklapparna. En prinsessklänning och ett nintendo ds. Det bästa av två världar!
En fridefull jul
Asså fy fan.
Jag har nog aldrig jobbat så här hårt...för någonting...någonsin...tror jag.
Jag insåg helt enkelt förut att bara jag verkligen VILL något och verkligen tycker att nått är VIKTIGT- då ger jag mig fan aldrig. Då kan jag jobba hur hårt som helst. Tyvärr är det inte ofta jag känner den känslan.
Men när det gäller barnen gör jag det.
De här senaste dagarna alltså...Helt jävla sjuka. Jag har typ minnesluckor!
Min hjärna har verkligen gått på högvarav och hela tiden har jag tänkt "nu ska jag bara, nu ska jag bara" med ett tydligt mål i sikte. Nämligen julafton. På julafton ska allting ligga på sin plats. Soporna ska va tömda, kattsanden ren, inte ett skäggstrå ska ligga i handfatet och irritera mig. Allt. Ska. Va. Perfekt. För att jag på julafton ska kunna luta mig tillbaka och inte göra ett skit, förutom att vandra till kylskåpet. Julafton, juldagen, annandagen. Heliga dagar.
Jag och min man har grälat ganska konstant de senaste dagarna. Det är lite synd. Men när vi blir paniskt trötta i den här familjen är det inte så att vi säger "men lägg dig du och vila en stund så duschar jag ungarna". Nej. Vi blir missunnsamma. Grälar om vem som har gjort mest, vem som är tröttast och vem det är mest synd om. Under vårt första år som 2barnsföräldrar höll vi på mycket så oxå. Men jag tänker inte ha ångest för det, för jag vet att vi är långt ifrån ensamma. De flesta par fungerar nog så. Och jag tror att en del av det kommer från att vi utgår från millimeterrättvisa. Vi är mycket känsliga för orättvisor i vår familj och det är helt tack vare mig.
Man kan inte sticka under stol med att jag har gjort mer julsaker än min man. Men samtidigt har han hållt resten av hushållet rullande. Dessutom fick han ägna hela förra helgen nästan, åt att fixa ute i gårdsstugan som vi hyr ut..Jaja. Skitsamma. Nu, när jag ÄNTLIGEN har fått lägga mig på soffan, är allt som bortblåst. 50 spänn på att vi får till det ikväll som kronan på verket!
Jag har julkrönika imorrn. Jag är inte så jättenöjd med den. Fick inte direkt till stämningen kände jag, men det beror på att jag själv inte direkt haft nån...
Eller...Den mesta julkänslan hittills fick jag igårkväll när jag å ungarna satt vid köksbordet och åt kvällsmat. Vi lyssnade på Shakiras Waka waka och pratade och jag fick VÄRLDENS lyckorysningar över hela kroppen så håret reste sig på armarna. Mycket märkligt. Här spelar man julmusik dygnet runt och så får kommer julstämningen till Shakira??!!
Barnen har klätt granen ikväll. Eller. Vi har hjälpts åt. Lillungen la legobitar i julgranen men där sa jag faktiskt ifrån. Skyllde på att vi behöver ha legobitarna att leka med i jul.... Stortjejen satte upp alla sina miljontals julgransprydnader som hon gjort själv av färgglada piprensare och glittriga små mjuka bollar... Hon är så stolt över de där sakerna som hon tillverkade helt själv en kväll medan jag stod och lagade mat. Hon kom på iden själv och tillverkade dem själv. Så. Stolt. Var hon ikväll när hon fäste dem i granen.
Sen badade ungarna i vår stora balja i badrummet (har inget badkar) och skrattade så de kiknade och sen fick de på sig rena pyjamasar och lägga sig i renbäddade sängar. Det minns jag själv jättetydligt från barndomen. Hur mysigt det var när man hade duschat (vi hade inte heller badkar') och fick krypa ner i renbäddad säng med ren pyjamas...
Jag hade så lyckliga jular när jag var liten. Antar att det är därför jag själv blir smått hysterisk runt jul. Vill så gärna ge dem samma sorts jul som vi fick när vi var små. Den lyckliga typen.
Och ni ska inte tro att december har vart rakt igenom jobbig nej. Nej nej. Den har vart hemskt fin på många punkter. Min juleshopping med Nina förra helgen tex. I regn och blåst brassade vi runt stan och hetshandlade. Hennes bröst var vår tickande bomb då hon har en bebis hemma som hon ammar. Det var jag, Nina och brösten kan man säga. Och det var ljuvligt att få gå på stan med Kompis!
Några dagar senare var det inte lika muntert. Nina kom hit med skitfina julklappar till mig och jag var så trött så ögonen nästan gick i kors. Hoppas hon gillar mig ändå efter det..
Jag å min man var i Stockholm helgen innan det oxå. Det var ljuvt. Vi hånglade men skrattade faktiskt mest. Det blev helt enkelt en Skratthelg. Sjukt fint att ha med sin man.
Imorrn är det 3 år sedan han friade till mig... Jag var gravid i 6 månaden och hade ägnat de senaste månaderna åt att spy upp allt som var jag. Han friade vid julgranen oxå. Han vet att jag älskar jul.
Vi har hyrtomte i år. Imorrn kommer en okänd, ganska ung, kille som vi aldrig har träffat förut, att komma hit och tomta för våra barn. Det ska bli spännande. Jag hatar dåliga tomtar. Jag har mycket höga krav på en tomte helt enkelt. Men främst måste han vara gullig och conecta med barnen. Vad ska man annars ha en tomte till liksom? Så vi får väl se. Om han är värd pengarna.
Fy fan vad jag ska ta det lugnt imorrn alltså. Jag har tänkt ut en plan som går ut på att min make blir den som fixar frukosten. Sen ska vi till hans familj och där brukar man inte heller behöva lyfta många fingrar, vi är ju så många där och när många hjälps åt går allt snabbt och smidigt.
Sen ska vi hem igen och då kommer ju mamma, passande nog. Säkert kan man få henne att plocka fram maten på kvällen. Det enda jag räknar med att behöver göra är att plocka fram julgodiset samt öppna mina paket. Ett ljuvt jobb skulle jag vilja säga.
Så nu. Önskar jag eder alla en Riktigt God Jul.
Må ni få många paket och många pussar i jul.
Kärlek
Ps. Jag känner att det likagärna kunde ha vart jag som satt i den där stolen:
dsboys will be boys
Jag har en son, som slåss en hel del - har du några tips till mig?// Yenny
Så får verekligen hoppas att nåt av dina barn aldrig slår nån eftersom det tydligen är tecken på dålig uppfostran. Men då är det väl okej eftersom dom är tjejer. Verkar som att du drar alla pojkar över en kam o tycker att alla är elaka. Herregud, dom är barn. Varför så besatt av könet?? Bråkar aldrig dina barn med varandra o slåss? Det gör mina söner, o det är inte okej men dom är ju inte hemska pojkar för det o jag ser det inte som att jag är helt misslyckad som förälder. Försöker ju lära dom vad som är rätt o fel.// Jensa
Yenny- Nej det har jag faktiskt inte. Jag är ju inget proffs. Men jag antar att du själv innerst inne vet vad det beror på
att han gör det. Kanske har ni, från början, alltså bebisstadiet, inte markerat tydligt nog att det inte är okej eller nått? Mina barn slåss inte, så jag vet inte varför andra gör det...
Jensa- Ja Jensa, jag drar alla pojkar över en kam. Nej, mina barn slåss inte. Visst kan det hända att de knuffar varandra eller nyps eller dylikt. Det har självklart hänt att de slått oss då de blivit arga, ett lätt slag på överarmen tex. Men då har de blivit tillsagda och vi har fört diskussioner med dem och de gör inte om det. Mina barn skulle aldrig, varken med ett tillhygge eller handen, slå ett annat barn rakt i ansiktet så att huden sprack och det kom blod. Ja jag anser att man har misslyckats som förälder då ens barn slåss på det viset. Att slåss i försvar är en sak, men att använda sig av slag istället för uttryck, eller använda sig av slag för att få sin vilja igenom, eller använda sig av fysiskt våld då man blir arg och upprörd, nej. Då är det någonting som inte står rätt till anser jag.
Att vet att flickor också slåss. Men det jag framför allt vet är att män, som grupp, står för 98% av alla våldsbrott i Sverige. Och det är INTE en tillfällighet att SMÅ POJKAR slåss mer än SMÅ FLICKOR. Man är pantad i skallen om man inte ser ett VISST sammanhang där.
Vidare vet jag att många av de små skitungarna till bråkpojkar är riktigt fina ungar, när man pratar med dem, avleder dem och uppmuntrar dem till ett mildare beteende. Tyvärr gör samhället inte ofta det- uppmuntrar till ett mildare beteende alltså. Slå på vilket barnprogram du vill (förutom det med pastellfärger där alla har långa ögonfransar som riktar sig till tjejer) och de talar klart och tydligt om för pojkarna hur de förväntas vara. " här i djungelboken är det tuffa tag" osv osv osv. (I Djungelboken som går på bompa nu förekommer för övrigt inga kvinnliga figurer) Gå in i vilken leksaksaffär du vill och du ser att på kartongerna till leksakspistolerna, leksaksboxningspåsen, leksakspilbågen, våldstv-spelen finns pojkar på bild. Gå in i vilken klädbutik du vill och finn de mörka, tuffa kläderna på pojkavdelningen, samt några matchande affischer på väggarna på avdelningen, föreställande tuffa små pojkar som står och ser coola ut. Fråga vilken jävla människa som helst född före 75 (tex gamla dagisfröknar) och de skulle säga "boys will be boys". Pojkar är så- bråkiga och stökiga. Det är bara naturligt och bara så de är.
Inte så konstigt då kanske, att jag drar alla små pojkar över en kam. Jag KAN helt enkelt göra det. Boys will be boys vet du ju.
Vidare vet jag oxå att barn inte kräver något, de tillåts. Och varje slag som ett barn utdelar ansvarar barnets föräldrar för. (förutom vid hjärnskador så som adhd osv förstås. Då ansvarar såklart ingen för det)
Nu ska jag gå i säng. Jag är trött. Jag är så trött. Imorrn är det dan före dan och ikväll somnade barnen med 38 graders feber... Troligen bryter mitt ut på julaftonsmorgon när jag tillåter mig själv att slappna av.
I love christmas.
Amen
den första käftsmällen
Åååh vad jag tycker om den här låten. Det är hjärrrta och smärrrta och det är så vackert och sitter så fint i min mörka själ!
Ute är mörkt och kallt. Inne i husen. Lyser de överallt. De tända ljusen. Ja idag köpte vi faktiskt ljus. Vi har gått igenom ganska många mörka decemberdagar utan stearinljus hemma... Också typiskt oss.
Jag har spenderat många, mörka decembernätter såhär nu. Vid köksbordet, med tända ljus (eller lampa..som tur är har vi dimmer över köksbordet !), datorn på och melankolisk musik på.
Låtar som gått:
* River- Joni Mitchell
* I hope that I dont fall in love with you- Tom Waits
* Did I say- Teenage fanclub
och nu:
* Islands and shores- the deportees
På dagarna spelar jag dedication to my ex. Mina barn tror att de sjunger "amiss repunsel, repunsel, repunsel, repunsel ooooow" så jag spelar glatt vidare. Funderar dock lite på hur jag ska säga den dagen frågan "mamma, vad betyder pussi som gubben sjunger?" kommer...
"Ja mitt barn. Pussy betyder snippa och endel killar använder det ordet istället för att säga, tex, tjej, människa eller kvinna." Härligt!
Idag blev mitt barn för första gången slagen av ett annat barn så att det blev ett sår. Låt oss nu alla ta en kort pause och fundera över vilket kön det barnet som slog mitt barn hade.................................................................................................................................................
.........................................................................................................................................................
........................................................................................................................................................
........................................................................................................................................................
.........................................................................................................................................................
..........................................................................................................................................................
Jag skulle kunna skriva ändlösa romaner om detta. Men EN sak är iallafall säker. Jag är TUSEN GÅNGER HELLRE den föräldern som säger "oj då, men så får man ju inte göra" och torkar tårar, än att vara den, troligen ovetande föräldern till det barn som idag slog mitt barn ca 0.5 cm från ögat så att det kom blod.
Orsaken? Mitt barn ville känna på en sak som det andra barnet hade gjort. Det fick hon uppenbarligen inte.
Förbannade jävla satungar till pojkar.
OCH KOM INTE MED NÅTT JÄVLA TJAT OM ATT FLICKOR MINSANN OXÅ SLÅSS! Det är klart de gör! Mitt barn ska oxå börja med det nu. DE MÅSTE JU FÖR I HELVETE SLÅ TILLBAKA!
Jag är iallafall tusen gånger hellre den förbannade föräldern än den ovetande som uppenbarligen gjort ett mindre bra jobb i mitt uppfostrande.
Och vad gäller det där med att slå tillbaka. Jag har gjort det en gång. En gång tog jag tag i en kille, tryckte honom mot väggen och i princip hotade honom till livet om han någonsin igen sa något elakt om mig/retade/mobbade mig. Och ja. Efter det kom aldrig ett ljud över den ungens (pojke såklart..) läppar. Jag tror på att slå tillbaka. Tyvärr. Men man måste ha RESPEKT för sitt eget väsen! Man kan inte bara ta en jävla massa skit utan att någonsin försvara sig. Okej, man kanske inte behöver vara våldsam, men det finns många sätt att försvara sig på. Verbalt är ett, men fysiskt är nog ändå det bästa, iallafall om den som är på en oxå är fysisk. Att knuffa bort, trycka upp någon mot en vägg eller liknande, ja, det är av godo.
Så jag antar att det blir till att sätta ungarna i självförsvarskurser snart. Men HELLRE DET än att vara förälder till den som de måste försvara sig emot.
(för att tala klartext: jag älskar att ha döttrar. jag vill inte ha någon son. någonsin)
Nu vill min man se Jägarna 2 med mig.
Amen
Årets roligaste julkort. Från åsa och joha...
Årets roligaste julkort. Från åsa och johan och deras råtta kenta!
mitt i julhetsen
Suck pust och stön.
Bloggen blir lidande men så får det va när det Snart Är Jul.
Jag hatar mig själv och min make för att vi varje år skjuter upp allting till sista sekunden. Förutom julklapparna. De är klara. Stortjejen får 11 paket och lilltjejen 13 tror jag. Stortjejens stora klapp var dyrare och jag tror inte att hon räknar.
Makens julklapp är klar. Mammas julklappar är klara. Mammas sambos julklapp är klar. Kusinernas julklappar är klara. Axel ska få en julklapp oxå. Men sen var det inget mer. Köper endast till familjen, mamma&sambo, två kusiner samt min bästa kompis bebis. Oerhört skönt.
Igår hade vi Det Stora Julegrälet i den här familjen! Det är lite av en tradition, men brukar dock komma senare, runt den 22. Men i år var vi ute i god tid och klarade ut det redan den 20de! Som ett resultat av grälet handlades thaimat och vi såg hela Bolibompa. Och jag låg vaken och tittade på honom en stund efter att han hade somnat oxå. Vi blev alltså vänner direkt igen. SKönt.
Vad det handlade om? Det vanliga. Arbetsuppdelningen i juletider. Men även lite mer existensiella frågor som tex hur man vill leva sitt liv. Och som vanligt klarade vi ut det.
Barnen är på "jullunch" på dagis idag. I finaste klänningarna. Glittriga leggings. Ska hämta dem nu och låta dem leka i snön en stund. Undrar om det går att åka pulka på snön som ligger? Kanske ska ta å dra med en så vi kan åka lite i backen som ligger längs vägen...? Jag hatar pulka för övrigt. Men man får ju ställa upp.
Igår hade jag min fina vän Sandra här och hennes barn. Jag och Sandra demonstrerade mot julhetsen kan man säga och satte oss och fikade julgodis meda barnen stökade runt och hade hejdlöst roligt.
Lilltjejen somnade när de hade gått, vid 17.30 och var sedan vaken till 23.00. Så idag lär hon va trött.
Ska hämta dem nu och låta henne sova. Sen ska jag damma klart huset och sen ska vi ner på stan och handla. Nötter, toapapper, nya julblommor och sista julklappen.
Har ångest över julklappen min man ska få. Vi har bestämt att hålla priset nere på julklapparna till varann i år eftersom vi var i Sthlm för två veckor sen. Och det är INTE LÄTT att handla billiga julklappar till en karl. Karlar önskar sig alltid bara dyra saker. Satan.
Amen
4mensdagen halelulja
Ja men IDAG vände det!
Som sig bör på 4 mensdagen!
De första 3 mensdagarna vill jag i regel dö. Då fantiserar jag om rakblad och sjukt mycket kajal under ögonen och sådär. Så ni som läst mina statusuppdateringar på facebook om hur min man alltid pysslar om mig rätt mycket några dagar i månaden kanske inser att han inte är så "kärringstyrd" som ni tror. För det är väl ganska logiskt att man pysslar om en som man älskar som känner att hon vill dö??
Men imorse vände det! Eller egentligen redan inatt när jag, kl 04, kröp i säng efter att ha skickat in ett sociologiarbete. Allt var så fridfullt då. Jag var inte ens stressad över att klockan var så mycket. Jag låg och funderade lite på min julaftonskrönika som ska in på lördag och sen somnade jag. Vaknade vid 9, glad och pigg.
Jag och ungarna började dagen med att göra marsipanfigurer. Stortjejen gjorde Jungfru Maria och Jesusbarnet... Känner att den senaste tidens läsning i alla Barnbiblar vi lånade på bibblan kanske har blivit lite väl. Snart blir hon frälsningssoldat liksom. Sjunger om pärleportar och skit.
Hur som helst gick godistillverkandet över förväntan. Alla var glada och det blev jättefint.
Sen började det snöa stora, blöta, flingor och lilltjejen som inte minns förra året och därmed beter sig som att hon inte sett snö förut, gick och hämtade sina stövlar, ställde dem mitt på golvet och markerade därmed tydligt vad hon ville göra.
Så vi gick ut. Barnen gjorde några små, fjuttiga slaskbollar och kastade på förrådsväggen. Katterna lekte med de stora flingorna. Vi sjöng Hej Mitt Vinterland. Sen blev vi blöta och gick in och 5 minuter senare hade snön försvunnit. Kul.
Vi käkade och sen la vi oss och vilade. Lilltjejen somnade ganska fort och då gick jag och stortjejen och bakade Brysselkex! Vi brände en plåt. Det är som det ska vara. Det finns inte en maträtt och inte en kakjävel som jag inte bränt. Popcorn bränner jag. Allt bränns. Men de var rätt goda ändå faktiskt så jag väljer att inte deppa.
Vi väckte lillan och sen började jag städa. Barnen gjorde julkort till sina dagisfröknar. Jag gjorde rent skåp och lådor. Pappan kom hem. Han fick laga mat. Vi åt och sen delade vi upp oss och jag och stortjejen gick upp och lekte och spelade spel medan maken och lilltjejen var kvar nere och lekte och spelade spel. Det var en fin stund.
Barnen har vart så glada idag. Jag oxå. De har lekt och lekt och lekt med varandra och ta mig fan inte grälat en enda gång. Kurragömma, modiga prinsessor, katter, ja allt möjligt har de vart idag.
Jag har bara vart Världens bästa mamma mest.
Imorrn kommer lilltjejens bästekompis och hans syster och mamma hit. Jag och de barnens mamma blir bara närmare och närmare vänner ju mer tiden lider. Det är härligt. Det är så jävla härligt att ha kompisar! De är inte många, men de jag har nu är fantastiskt GODA vänner.
På kvällen ska jag slå in julklappar samt städa ännu mer.
Mitt hus ska bli så fint och rent! Jag gör dammandet och maken gör golven. Han är så bra på det. Dammsuga och tvätta dem.
Och jag känner ingen stress. Bara lugn. Skönt.
Sitter i möte med min studiegrupp nu. Det är struligt. Jobbigt just nu. Och snart är det jul.
Våra gemensamma jular i historien
År 2007- den 1 julen: Vi har ägnat dagarna innan jul åt att flytta från lägenheten på Signalgatan till radhuset. Dagen innan julafton åker vi till D´s familje i Halla. På julafton vaknar vi hos makens (men då var han det inte utan endast en Godvänsområkadevarapappatillvårtgemensammabarn) familj. Hetsumgås,hetsäter,hetsöppnarjulklappar och hetsåker sedan 5 mil till Rone och min familj. Glömmer blöjorna i Halla. Hetsträffar tomten. Hetsumgås. Sover där.
År 2008- den 2:a julen: vi bor i stort radhus och deklarerar att vi Inte tänker åka Någonstans På Julafton. Jag är gravid med lilltjejen och mår skit. På julafton fylls radhuset av familjerna. Det är härligt och stökigt och jag lägger mig på en madrass och vilar mitt i hela stöket. På kvällen friar min blivande man. Jag är i 7 himlen.
År 2009- den 3 julen. Vi bor kvar i radhuset. Har en bebis och en nästan3åring. När vi vaknar på julafton har jag feber. Får en systemkamera av min man i morgongåva. Familjerna kommer och det är trångt och mysigt på kvällen.
År 2010- vi har flyttat till hus. Det är litet och ännu mindre då det största rummet används till garderober och flyttkartonger. Makens familj stannar hemma och bara min familj kommer in. Vi har magsjuka hela veckan före jul. Jag är hyfsat frisk på julafton medan maken och lilltjejen är mitt i sina sjukor.
År 2011- vi ångrar oss om Hemmaheten i sista sekund och bestämmer oss för att tillbringa julaftons förmiddag hos makens familj i Tofta. På eftermiddan ska min familj komma in till oss. Vi har ännu ingen tomte och jag har lite panik.
Men det blir en fin jul iaf. Så mycket vet jag.
Amen
satanssöndag
Precis som igår blev halva den här dagen bra (början) men andra halvan gick åt helvete. Det gick så dåligt att jag gick å la mig kl 15 och sov till 18.30.
Nu ska jag plugga hela natten.
Må måndagen bli bättre.
Nämnade jag att jag har mens?
Amen
vemodig
Idag är det 7 dagar kvar till julafton.
Jag sitter i soffan och känner mig lite vemodig. Vet inte riktigt varför.
Hela dagen har dock inte vart vemodig. Den började hurtigt på stan och en 3timmarsrunda hetsshopping med min vän Nina. Jävlar vilket race vi gjorde. Släpade runt på ENOOOORMA kassar tillslut.
Jag köpte mikrofoner åt tjejerna att stå och sjunga i, med högtalare. Verktygslåda. Små söta saker. Kläder. Pyssel. Slime. Nina körde på hårt hon också. Så jäkla glad att jag äntligen har en KOMPIS att julhandla med. En riktigt bra kompis. Satan vad jag har saknat och behövt det de senaste åren alltså.
Sen kom jag hem till två trötta och sura barn. Jag blev oxå trött och sur. Men vi tog oss igenom det.
Känner att vi inte har hamoni i familjen just nu. Barnen har själsliga behov som behöver tillgodoses. Stortjejen uttryckte idag att hon vill ha ensamtid med mig. Sa att allt hon gjorde bara blev fel. Det skar i mammahjärtat. Det är vårt fel att hon känner så. Ja. Jag är inte en sån förälder som desperat försöker skylla ifrån mig, istället är jag tvärtom. Tar allting på mig. Dräper nästan mig själv i skuld.
Lovade ensamtid på måndagkväll. Då ska bara hon och jag göra nånting. Helst av allt vill hon bara leka med mig. Hon minns ännu alla lekar vi brukade leka förr, när hon var mindre. Och hon saknar dem. Berättade hon idag. Så på måndag ska vi leka. Först ska vi bara...
MIn man håller på med gårdsstugan som vi hyr ut. Det ska in ny fläktar, ny kyl och bänkskiva och ett nytt element. Så det är vad han pysslar med i helgen. Därför: ingen kvalitetstid förrens måndag.
Lillungen fick ett utbrott ikväll och började, till min fasa, slita sig själv i håret..Lyckades avleda henne och tillslut lugnade hon ner sig. Men ja... De känns helt enkelt inte helt glada, barnen...Himla avundsjuka på varandra hela tiden. Och jag känner att jag inte räcker till. Det är sällan båda två hamnar i "krisiga" perioder samtidigt. De brukar liksom turas om. Men nu krisar båda. Och jag räcker inte.
Detta gör att jag inte orkar leta reda på sista växeln som behövs för skolan.. MÅSTE skriva klart sociologi tills imorrn kväll. Orkar inte göra det.
Måste komma på en aktivitet för mig och barnen tills imorrn. Maken ska jobba ute i stugan. Funderar på att gå till LEVA. Men känner att vi borde leka med nån så de kan släppa fokus från mig ett tag..Mina små ungar. Mina små älsklingar.
Så därav vemodet skulle jag tro.
Vi har ingen tomte ännu heller. Det känns sjukt jobbigt. Nån som har ett tips?
AMEN
decemberbilder
Här är lite andra bilder. Såna här bilder målar jag i tid och otid. Allt för att NORMALISERA för mina barn. Det är inte konstigt med killar som är lucia. Det är inte konstigt med två tjejer som är kära och har barn. Åh gud, jag är så PK!!
Såna här små utbrott kan man hitta om man tittar tillbaka i mina anteckningsblock! Litterara utbrott kan man säga.
Jaja, inte världen fräschaste fot kanske. Men kolla blåmärket. Jag råkade trampa på en leksak en kväll. (jag började grina och det var då min unge sa - "Hu vad tråkigt mamma...För dig alltså, men inte för oss för vi har ju inte slagit oss... Du måste börja se dig för lite bättre..."
Lite julpynt. Och där ser man staken som JAG gjorde i år oxå. Inte för att förringa barnens, men jag ville oxå pyssla. Deras står på köksbordet och min bakom en gardin i vardagsrummet.
Barnens stake på sin plats. 
Barnens julpynt. Man får säga att man ser fram emot deras klädsel av julgranen i år.. 
Vi har många tjejtomtar. 
Paketkalendern. En vacker bonad som min mormor har sytt för länge sedan. Tyvärr syns den inte för alla paketen som de små kapitalisterna prompt ska ha varje år: 
Idag har det hänt grejer här i huset!
Vi har gjort smällkarameller, hämtat granris, köpt några julklappar, KÖPT JULGRAN, bakat pepparkakor och gjort kola.
Har vart vid doktorn med stortjejens eksem på ögat och fått bot. Känner att julen snart kan få komma nu.
AMEN
The stake of the year
Man skulle kunna ha en sån här stake. En stake av sin tid skulle jag vilja påstå. Nedtonad, naturliga material, diskret och vacker.
Man skulle kunna ha en sån här. Enkel, matta toner och lite pyssel.
Eller en sån här. Lite vågad, men ändå enkel.
Man kan vara traditionell. Rött, vitt och lite mossa. Urstaken.
ELLER. Så gör man såhär! I GIVE YOU- THE PERSSONSKA STAKE OF THE YEAR!
More is more kallar vi den här skapelsen. SJälvaste staken är köpt på Myrorna i Göteborg för 5 spänn. Mossan är full av barr och från skogen bakom huset. Grejerna köpta på Willys och ljusen fick vi låna av mamma eftersom vi självklart hade glömt att köpa ljus till 1 advent. (trots att vi uppenbarligen hade varit på Willys...).
Billigt men framför allt FANTASTISKT SNYGGT!
Amen
En far av sin tid
En far av sin tid
Jag hade glömt bort hur man gör smällkaram...
Jag hade glömt bort hur man gör smällkarameller så vi fick hitta på själva!
plugga hela natten
Igår hade jag rådslag med vår bvc"tant" angående ett eksem som stortjejen fått. Vi kom även att prata lite om lilltjejens utbrott med aggressiva inslag och Eva sa att det kan vara en god idé att försöka dela upp sig lite i familjen en stund varje dag. Ge barnen lite ensamtid med någon av oss, varje dag.
Det har vi redan börjat med så smått, men har nu bestämt att verkligen försöka få till lite ensamtid med ett barn var varje dag. Det kan va smågrejer oxå, typ att jag och lillan går ett varv runt kvarteret eller att min man och storan hjälps åt att laga mat, osv.
Men idag stor vi till stort iaf!
Direkt efter dagis tog jag och barnen bussen ner på stan. Bara det är ett äventyr i sig. De älskar att åka buss. Vi satt längst bak och åt pepparkakor under färden och kollade in folk.
Nere på stan kom han som jag är gift med och så körde (skulle egentligen såklart ha gått, men det ösregnade)han ner mig och lilltjejen till bibblan och åkte själv till "Solbadet" (som storan säger) med stortjejen.
Jag och lillan har haft så mysigt! Busat, läst, busat, gosat, ätit, myst. Maken och storan har oxå haft det skitmysigt. Och sen möttes vi alla och åkte hem och målade lite i målarbok innan barnen gick och la sig.
Lånade massa barnböcker med jultema på bibblan idag. Och i samma sekund som jag sa till dagispersonalen idag att barnen får JULLOV från och med NU så fick jag JULKÄNSLOR! Vad härligt det ska bli! Att ha dem hemma! Ha lång slappmorgnar i soffan! Baka och pyssla och dona!
Det var extra skönt att "lämna dagis" för 3 veckors ledigt idag då det fanns en viss obehagskänsla där idag... Dagis har tydligen anmält ett av barnens föräldrar för soc och föräldrarna har gått ut med detta på fb... Känns olustigt och dagispersonalen var...upprörda när jag kom. Känns olusigt faktiskt att ta del av sånt så offentligt som på facebook. Och orättvist, eftersom dagis knappast kan eller någonsin i hela världen skulle gå ut och skriva sin sida av saken på någon hemsida i världen. Det blir ett uthängande av dagis och en missvisande bild när bara en av parterna gör sig hörda. Helt enkelt en riktigt obehaglig grej...
Så nu blir det skönt med ledigt därifrån!
Sitter i möte med brudarna i studiegruppen. Ska plugga hela natten!!!
Klipper alltid lugg när jag befinner mig i...
Klipper alltid lugg när jag befinner mig i kris.. Nu har julkrisen börjat.
all i want for christmas is en stock snus och en grislampa
Kära Tomtemor.
Här är lite av vad jag önskar mig.
Bokstäver i trä. Så att jag kan skriva HELVETE. Eller kanske BRUN. Eller kanske rent av HELVETES JÄVLA SKIT. Det vore fint.
En jättestor soffa som vi får plats i. Det är så tråkigt att vår familj aldrig kan gosa i soffan tillsammans. En får alltid sitta i fåtöljen eller på golvet. Och jag och han som jag är gift med kan aldrig gosa heller, utan att han blir sur och tvä på soffan som är så trång. Kanske att han skulle ha haft sig en mindre fru egentligen... Personligen föredrar jag dock en ny soffa..
Ja jag har ju hakat på den där Stockholmstrenden och börjat sukta efter att ha en grislampa över köksbordet. Jag skäms lite över att jag vill ha det. Men jag kan inte hålla tillbaka längre. En grön helst. Eller brun. 
Mia Skäringers dvd. Vi skrattade så vi grät när vi såg den så jag tänker att det kan vara bra att ha hemma när man behöver Skratt. 
Pennor som bara är till mig! Gärna lite målarböcker oxå.. 
Vacker snöglob. Helst en som spelar och snurrar.. Helst jävligt Amerikansk och prålig. Jag älskar USA. En resa dit hade heller inte suttit helt fel. Men tills dess kan jag nöja mig med en snöglob.. 
Ett vitt överkast till sovrummet som kommer att bli färdigställt någon gång runt 2014.. 
En stock snus. 
Vacker snöglob. Helst en som spelar och snurrar.. Helst jävligt Amerikansk och prålig. Jag älskar USA. En resa dit hade heller inte suttit helt fel. Men tills dess kan jag nöja mig med en snöglob.. Ett vitt överkast till sovrummet som kommer att bli färdigställt någon gång runt 2014.. En stock snus. Så! Jag tycker inte att det är så mycket jag begär egentligen. Och jag behöver ju inte ha ALLT. Jag blir tacksam för det lilla, så att säga. En stock snus och några rör Treo gör min jul! Och eventuellt en grislampa.
Amen
jag krälar inte för nån
Här sitter jag på nattkroken och känner mig Glad och Lycklig!
Jag har just tagit några Viktiga Beslut, vilka får mig att känna mig såhär Glad och Lycklig.
Beslut 1: Vi har bestämt vilka godheter vi ska tillverka inför jul.
Pepparkakor
Kola
Chokladbollar
Marsipangodsaker
Chokladmuffins med julig frosting (jag vägrar ordet cupcakes. Helt enkelt för att jag inte identifierar mig som en person som bakar cup cakes. Jag bakar MUFFINS och inga jävla cup cakes)
Det gör mig glad. Det är inte särskilt svåra saker. Vi har sänkt våra krav. Ett år stod jag och gjorde otroligt avancerade pepparkaksmuffins som sedan endast jag själv åt av, tex. Ett annat år gjorde jag min första och sista kärleksmumssats. Bara ordet Kärleksmums får mig att rysa efter det lilla äventyret. Vilket oerhört missvisande namn på en kaka!
I år kör vi på sorter som alla garanterat gillar. Just de, glömde de sockerfria havreflarnen med grädde på. Men de är mest för mig.
Beslut 2: Jag har bestämt mig för att ha barnen hemma hela nästa vecka, hela julveckan samt hela veckan efter nyår.
Eftersom jag går i skolan och vi inte har något jullov, samt stor tenta redan den 11 januari, var detta inte alls tänkt från början. Vi hade tänkt att de skulle få gå på dagis till minst onsdag nästa vecka och så börja igen, i princip direkt efter nyår. Det har inte känts kul, men så hade vi tänkt. Men så idag fick jag veta att barnen som måste gå på dagis mellan 26 dec och 6 jan (våra skulle alltså ha gått från 2 jan, men inte i mellandagarna nej) måste gå på ett helt annat dagis, systerdagiset till vårt dagis. Och då bara neeeeej. Min lilla unge vill inte gå till dagis alls som det är just nu. Hon storgrät imorse när jag lämnade. Vill "vaja hemma" imorrn om hon får bestämma själv. Det blir omöjligt för oss att endast ge henne en dryg veckas ledigt över jul samt att tvinga in henne på ett helt annat och okänt dagis. Hellre kör jag en kurs. Så viktigt är det inte.
Så nu är det bestämt och jag känner mig så jävla lättad och glad över nästa vecka när jag och ungarna ska va hemma och julgosa i frid och ro. Vi ska pyssla och baka och träffa kompisar och slå in paket. Det kommer bli så fint.
Jag får klara av plugget ändå på nått sätt. Barnen kan sitta bredvid och lägga pärlplattor vissa dagar när jag har möte kanske, det har funkat förut. Våra barn är så välartade!
Det känns även lite nu som att även JAG ska få Jullov oxå! Fast vi har en jävulsk uppgift att lösa nästa vecka och trots att jag måste hetsplugga till tentorna i januari. Så känns det lite jullovsaktigt!
Idag kom även den första julestressen över mig. Men jag försöker att tänka bort den. Vi kommer nog inte att storstäda huset i år. Jag tänker att man kan väl släcka lampan? Hur många är det som har sina hus ljusrörsupplysta över julhelgen liksom? Nej nej. I stearinljusens milda sken kan dammråttor vila i frid och ro.
Vi ska köpa thaimat på julafton(om de har öppet) och steka pannkakor på kvällen. Vi gillar inte julmat i vår familj så varför hålla på? Kanske ska jag lägga lite saffran i grädden till pannkakorna för att få till den rätta stämningen dock??
Så imorrn blir sista dagen för barnen på dagis. Så himla skönt. Jag är så trött på dagis. Det behövs en pause nu alltså.
Sitter och jobbar på ett sociologiarbete såhär på nattkroken. Jag tycker det är kul. Det går bra. Jag kan det här. Oerhört befriande. Snart är jag oxå en av de Bildade på riktigt.
Vår kattunge är så himla desperat. Desperat efter gos och kärlek och uppmärksamhet och bekräftelse. Hon lägger sig på mitt ansikte så fort hon får chansen så att jag inte ska kunna se något annat än hennes glänsande päls. Hon står utanför sovrumsdörren och jamar tills hon får komma in och gosa när man lägger barnen. Hon klättrar upp i ens ansikte och på ens axel så att man inte har något annat val än att släppa vad man håller på med för att hålla i henne. Varje natt sover hon på min huvudkudde ovanför mitt huvud. Kräver först en stunds gos innan hon trippar upp till sin del av kudden och lägger sig. Ibland blir jag så galen på den där desperationen efter kärlek och uppmärksamhet. Det får mig att Förstå Män på ett helt nytt plan. Män gillar inte kvinnor som är efterhängsna och visar alltför mycket att de vill ha männen. Ju mer männen visar sitt förakt mot det beteendet, desto värre blir kvinnorna och tillslut går allt åt helvete. Det är kvinnlighetens största problem, eller egentligen manlighetens, men som vanligt går deras problem ut över oss. Men nu i och med katten så förstår jag det lite bättre. Man blir nästan lite äcklad ibland av den där desperata önskan om bekräftelse och uppmärksamhet. Kattjävel, skriker man ibland när man snubblar på henne när hon stryker runt ens fötter. Men det är bara ibland. Oftast älskar jag hennes lilla kattungeväsen.
Nu är det längesedan jag var den där 17åriga lilla bekräftelsesökaren. Man har väl växt upp. Som sagt- Mig blir du snart kär i. Jag krälar inte för nån.
Amen
obildat föräldraskap
Gud vad jag tycker Musikhjälpen är dålig i år. Jag avskyr samtliga programledare. Men MEST avskyr jag KODJO. Han är, vad jag skulle vilja säga, en Obildad person. Han avbryter, gapar och är dessutom otroligt TRÅKIG och inte alls rolig, fast han tror att han är det.
Tvi.
Min lilla unge var ledsen imorse när jag lämnade. Det gör att man hela dagen går runt och är stressad och bara vill springa tillbaka till dagis och ta hem henne och aldrig mer lämna ifrån sig henne. Ringde dock förut och kollade och hon hade blivit glad igen. Men det gör så ONT det där. Att de gråter. Att de liksom VISAR med HELA SIN SJÄL vad de VILL eller snarare INTE VILL. Och så lämnar man dem ändå. Det är ett jävligt stort tecken på extremt DÅLIGT FÖRÄLDRASKAP. Obildat, skulle jag vilja säga.
Har dock fått mycket gjort i stressen idag. SÅ NU springer jag!
Ska rädda min lilla unge från det stora stygga dagiset!
Amen
små barns vänskap
Vi vaknade klockan 07 imorse. Och klockan 07.15 skulle vi vara på dagis och lämna in de luciaklädda barnen.
Jag höll på att få en hjärtinfarkt alltså.
När vi så slutligen kom till dagis (långt ifrån sist!!) bröt lilltjejen ihop och vägrade vara med. Hon var nyvaken, förfärad och stressad. Så hon fick sitta i mitt knä medan vi såg stortjejen tåga in. Stortjejen fick gå först. Med alla kompisarna bakom sig. Vår stora unge! Sen sjöng barnen, eller, det var mest en som hördes, en liten pojke som sjöng skithögt. Det var ju gulligt förståss. Men istället för att uppmuntra de andra barnen att ta i, arrangerande man istället spontant lite solosång till den högröstade lilla pojken. Lets smöra for all the små pojkar väl!
Lilltjejen var ledsen och nedstämd hela tåget igenom. Antar att hon kände sig misslyckad... Ledsamt att se. MEN när hennes bästa kompis på hela jorden- Liam- kom så släppte allt. De SPRANG emot varandra och ställde sig och kramades JÄTTELÄNGE! Liam hade oxå struntat i att vara med i luciatåget (de var de enda två som valde att inte medverka) och det kändes som att de, men den där lååååånga långa kramen ville säga varandra att de var duktiga ändå. Och sen försvann de iväg- lekandes.
Vänskapen dem emellan är så ENORM att beskåda. Jag har nog aldrig sett en sån innerlig vänskap mellan två så små barn. Dagispersonalen är oxå facinerade och de uppmuntras till sin vänskap. Jag och Liams mamma har pratat om det där med att inte lägga in KÄRLEK i bilden oxå (alltså, komma med anspelningar om att de är kära i varandra bara för att de råkar vara pojke och flicka) , för det kan så småningom komma att splittra dem. Ska prata med personalen om det oxå.
Jag hämtade barnen tidigt idag och så gick vi hem till Liam och hans storasyster och mamma. I den familjen hade pappan flexat ut tidigt för att handla julklappar idag. Det är MANLIGHET när den är som bäst.
Vi fikade och barnen lekte och lekte. Vet inga som mina barn leker så bra med som Liam och hans syrra. Och när vi gick hem fick stortjejen låna andra storesyrrans prinsessklänning liksom varje gång vi är där och luciakronan hade hon på skallen hela vägen hem genom mörka skogen oxå.
Ikväll har vi ätit fläskfile och sett luciatåg på tv. Sen fick vi tågfeeling och bygde ihop tågbanan som vi lekte med alla 4 plus kattungen, till läggdags.
Det var en fin luciadag.
Nu. Sova.
Amen
Den här bilden säger mycket om min personl...
Den här bilden säger mycket om min personlighet!
sankta lucia
Jag kom på idag att jag älskar lucia! Kanske mest av alla högtider tror jag!
Lucia är väl, förutom Kvinnodagen, den enda dagen vi firar för att ära en KVINNA oxå om jag inte minns fel? Visserligen en fjant som gjorde allt för att få vara kysk och ren och oskuld inför Gud, men jaja. Men får va glad för vad man får! Vi har knappast råd att vara kräsna!
Självklart ska dock manligheten göra sitt allra bästa för att ta ifrån oss denna vackra dag, genom att, på många håll i landet och världen, förminska luciatraditionen till en skönhetstävling. Det är ju för typiskt. För att fira minnet av den ädla och modiga Lucia ställer vi kvinno...nej, förlåt, FLICKORNA, på rad, sätter nummerskyltar på deras bröst och röstar på den vackraste som sedan får äran att bära kronan och på så sätt få allas uppmärksamhet och bekräftelse. Det suger ju ganska mycket balle får man säga.
Men om man BORTSER, ja, för ganska ofta måste man göra det och om man då bortser från den tråkiga lilla skönhetstävlingsdetaljen, så är ju lucia en jävligt fin och mysig tradition. Man får julfeeling så att säga. Man kickar igång julen.
Jag har så många fina luciaminnen jag! Fula också men mest fina!
När jag var liten brukade pappa väcka oss extra tidigt på luciadagen. Han skulle ut i lagårn men ville väl juleboosta sig lite han oxå. Så då fick man sitta i soffan med pappa och det var SKITTIDIGT, tyckte man och därmed även liten extra högtidligt. Ibland sjöng pappa med i den skira luciasången. Han sjöng fint, min pappa.
Sen klädde man på sig luciakläder och åkte till skolan. Det var aldrig stressigt på morgnarna hemma hos oss. Såhär i efterhand fattar jag ju att vi måste ha gått upp sjukt tidigt i vår familj när vi var små...Annat är det nu. När föräldrarna i den här familjen panikvaknar vid halvåtta har barnen redan suttit en halvtimme framför morgonbompa och mornat sig när man kommer ner..
När vi var små brukade vi även lussa med kusinerna. Vi var 4 tjejer (vi är fler i släkten, men de andra är antingen mycket äldre, eller mycket yngre.) och så brukade min lillebror vara med oxå och ibland någon annan killkusin. Vi tjejer turades om att vara lucia varje år. Mycket demokratiskt. Vi lussade hos gamla släktingar runt om i socknen. Varje år gjorde vi ett stopp hos mammas farbror Mårten och hans fru Ylva. De hade något så ovanligt som en köks-ö. Stod man i köket var ytan en vanligt bänk, men på andra sidan, mot vardagsrummet, stod höga barstolar och ytan fungerade lite mer som en bar.
Varje år som vi var där lekte vi samma lek, nämligen LEVERLEKEN. Det gick till så att vi tjejer stod i köksdelen och lekte att vi var servistriser på en resturang (det lekte vi väldigt ofta som små- resturang). På andra sidan satt min bror och var Gäst. Varje år utspelade sig samma dialog, nämligen följande:
- Hej och välkommen, vad får det lov att vara?
- Eeeh...jag tror jag tar oxfilé..
- Nej tyvärr den är slut. Du får LEVER istället.
Och varje år skrattade vi lika mycket. Det är ljuva barndomsminnen det!
När vi gick på gymnasiet var vi trötta på lucia efter 9 års skönhetstävlingar. (fast när jag "vann" i 9:an var det knappast någon skönhetstävling utan ren och skär Talang. Vilket en av skolans snyggaste (slampigaste och mest korkade oxå by the way) även senare gjorde klart för mig. Hon hade inte varit närvarande när valet skedde och sa efteråt - Om jag hade vart där så hade ju jag vunnit, men det förstår du väl själv? SCHYYYYST!! Ja se sån var skoltiden! Full av ljuvlig intelligens och vänlighet. Genomgoda människor som stärkte en med sin kärlek. )
Så i gymnasiet gjorde vi vårt alldeles eget luciatåg. Vi behöll de vackra sångerna och de skira stämmorna, för de älskade vi. Men vi klädde oss precis som vi ville. Vår lucias linne slutade straxt under knäna och avslöjade ett par svart/vitrandiga strumpbyxor. Hennes ögon var svartsminkade och håret som ett råttbo. Jag själv var stjärngosse med nitskärp runt midjan. Ja. Det var sannerligen befriande. Kanske det roligaste luciatåg jag någonsin vart med om. Det var vi som bestämde där. Ingen röstning skedde. Ingen behövde se ut som något särskilt. Alla var dock tvugna att sjunga så fint de kunde. Och det gjorde vi. Ljuvliga Donnergymnasium alltså.
Ja. Lucia är sannerligen en trevlig och fin tradition. Jag bara önskar att mina barn ska slippa det där röstandet och fjantandet. Eller, rättare sagt, om mina döttrar någonsin ställs i en position där deras utseende ska bedömas av andra människor kommer jag att säga NEJ. Det blir inget jävla luciatåg för mina ungar om röstlapparna kommer på tal. Basta.
Glad lucia!
Julklappar till feministungar (stor guide)
Såhär i juletider kan det bli riktigt knepigt för den som har en Feminist i sin närhet. Vad köper man till en feminist och hennes barn? Men kanske framför allt, vad köper man INTE till en feminist och hennes barn?
Det är många som tycker att det är trevligt och kul att jag har två döttrar och som gärna ständigt vill påminna både mig och döttrarna om detta fenomen. Att vi är kvinnor alltså. Inte mig emot. MEN. Det finns GRÄNSER. Låt mig nu ägna följande inlägg åt att upplysa eder om dessa gränser.
Inom ramen FLICKA får ni ALDRIG GE MINA BARN FÖLJANDE VAROR:
SMINKDOCKA.
Jag förstår inte vitsen med att lära 4åriga barn hur de på bästa sätt gör om sitt utseende för att behaga omgivningen på ett fint sätt.
SMINKBORD.
Jag har helt enkelt lite större visioner för mina barn.
BARNSMINK
"Javisst är du fin och gullig mitt barn men DU VET VÄL att man ALLTID kan bli ÄNNU FINARE och ÄNNU GULLIGARE bara man ANSTRÄNGER SIG LITEGRANN!!!"
BARBIE MED PORRIGT UTSEENDE
Jag vill inte att mina barns förebilder ska vara prostitudeswannabes.
TIGHTA JEANS
Ja här står hon i en krampaktig position. Hon kan nämligen inte röra sig mycket mer än så.
TIGHTA MINIKJOLAR
4 åringar gillar att klättra, hoppa och spela bus. Detta kräver att man kan röra sig obehindrat. Det kan man inte i tighta minikjolar. Försök själv.
Följande varor är sådana som man gärna får köpa till mina barn. Eftersom tjejgrejer är något av det coolaste man kan pyssla med. Jag rekomenderar dock starkt att man petar in någon radiostyrd bil eller valfri dödsleksak från pojkavdelningen oxå för att få den där förnäma mixen som vi feminister vurmar för.
PÅKLÄDD BARBIE
Ja hon är mager. Ja hon har ovanligt långa ben. Men hon har iaf kläder på sig.
ALLT FRÅN DEN HÄR SIDAN
Prinsesssvärd med ludd på (dem har vi dock redan) You got to love it!
PRINSESSKLÄNNING
Många barn tycker om att klä ut sig och leka med olika roller. Så även transrollen.
RIDDARKLÄDER
Riddarrollen ska oxå utforskas.
SKÖNA KJOLAR
Kjol är sannerligen ett muntert, skönt och härligt plagg. Sköna sådana som tillåter rörelse är av godo.
SKÖNA BYXOR
Som man, tex, kan röra sig i!
Så! Det var väl inte så svårt! Pallra er iväg nu innan affärerna stänger!
Amen
Jag mötte Jan Guillou
Provade att göra ett mmsinlägg och det gick ju bra! Förutom att bilden blev sned men det ska nog bli bättre nästa gång!
Å så modern och hipp jag känner mig nu! Som skickar mms till min blogg och har mig. Man kan ju inte tro att jag snart fyller 27 år (19 januari....domedagen). Man kan tro att jag är 17 år!
Mitt dagliga intag av vitaminer talar dock inte om ungdom direkt.
Mitt dagliga intag av vitaminer:
20 ml blutsaft
2 b12- tabletter
1 folsyretablett
Man kan tro att jag är gravid faktiskt! Men det är jag inte! Jag har brist på folsyra ändå, lustigt nog. Undrar vad jag INTE har brist på? Förutom intelligens.
När jag var 20 gick jag på Kvinnofolkhögskolan i Göteborg. En 1årig kurs som hette "feministiska studier". Det var precis vad det låter som. En kurs i feminism.
Vi deltog vi många olika evenemang med vår klass, bokmässan var en av dem. Några tjejer i klassen hade bildat ett så kallat "radical cheerleading"team. Det går ut på att driva med/ifrågasätta det klassiska i att tjejer står vid sidan av planen i små, sexiga kläder och hejar på männen som utför stordåd på planen.
Tjejerna i klassen hade spökat ut sig rejält, med löshår under armarna, ditmålade mustascher osv och så sprang de runt, i chockrosa kläder, på bokmässan och gjorde sina radical cheerleads. Och det var inte direkt HEJA HEJA de vrålade utan starkt feministiska budskap.
Vid ett tillfälle sprang de fram till självaste Jan Guillou och cheerade loss inför honom.
Av någon anledning tyckte vi inte om honom då. Jag kommer inte riktigt ihåg varför, men hur som helst så gillar jag honom nu.
Janne G såg mycket besvärad ut. När tjejerna var färdiga mumlade han stelt:
- Ni är obildade.
Och sen gick han.
Man kan säga att radicalcheerleaderserna blev lite nedslagna. Med bara den lilla meningen dräpte han faktiskt stämningen för en stund, men bara en liten. Snart var de igång igen.
Vi hatade Jan Guillou om möjligt ännu mer efter detta.
Men på senare år har jag börjat förstå honom faktiskt. Tjejerna framstod nog som ganska obildade i det ögonblicket, eller, iallafall UNGA och UNGA människor är sällan särskilt bildade.
När jag tänker tillbaka på många av åsikterna jag hade på den tiden och på många av åsikterna vi stötte och blötte i vårt klassrum får jag nog säga att jag är mer bildad idag. Men hade jag inte haft den där tiden på Kvinnofolk hade jag ju förstås inte varit lika bildad idag som då men äh.,.ni fattar.
Hur som helst så går jag numera i Janne G´s fotspår. På senaste har jag märkt att jag ofta roar mig att dela in människor i grupperna "bildade" och "obildade". Det är sjukt drygt och elitistiskt. MEN. Man kan ju inte sticka under stol med att bildning är av godo. Det är aldrig dåligt att bli eller vara bildad.
Det finns verkligen så sjukt många obildade människor och det skrämmer mig ibland.
Kolla här:
Det finns sjukt mycket jag skulle kunna säga om de här bilderna. Om fotografen och om modellerna och om hela upplägget kring bilderna. Det är INTE BILDADE människor som har tagit dessa bilder, helt enkelt. Och det är heller inte bildade människor som figurerar på dem. Och detta sitter Sveriges alla tonårsflickor och slickar i sig till frukost. Tvi vale.
Men kolla här oxå: http://skitungarna2011.blogspot.com/ Den här bloggen och det här barnhemmet drivs av Bildade människor. Och ikväll ska jag fråga min man om vår julgåva kan gå hit. Vi brukar skänka lite pengar runt jul för att stilla det kollektivt dåliga julsamvetet och för att vi vill det. Och det här projektet alltså. Vilken grej!
Amen
Istället för hyacint
Istället för hyacint
som en liten kanin
Ja såhär kan man känna sig såhär på måndagsmorgonen.
Som om man vore en liten kanin som ville dö.
Jag hatar de här mörka, svarta morgnarna när det känns som att man skickar iväg barnen till ett ryskt fångläger istället för ett varmt och ljust dagis. När de säger "jag vill bli hämtad efter maten idag mamma" och man vet att man har gaaaanska mycket att fixa med och att efter lunch är ganska orealistiskt. Då känner man sig som ett spann skit. Eller en lite kanin som vill dö.
De här kaninerna skrattade vi mycket åt när vi var 20 och bodde i kollektiv i Hökarängen. Vi hade en kompis som brukade berätta bisarra historier om sin lilla kanin och så hittade vi passande nog denna lilla suicida kanin och allting blev hysteriskt roligt.
Sällan saker är hysteriskt roliga nu för tiden.
Gud, vad muntert det blev idag då. Får ta en dubbel Treo så blir det nog bättre sen!
Amen
barry white
Om Lady Dahmer
Jag tycker i de flesta fall mycket bra om bloggerskan Lady Dahmer. Hon kommer nog bli en mycket mäktiga bloggerska vad det lider.
Men när det gäller ovanstående ämne, angående det där om hur pass mycket man definierar sig som KVINNA, där är vi inte lika.
LD definierar sig inte efter kön. Vad fint då. Ska vi kanske göra så att vi skiter i det allihopa? Om vi bara struntar i att definiera oss själva utefter våra kön så har vi ju ingen könskamp att diskutera. Finns där inga kön finns ju heller inga orättvisor pga kön.
Detta är mina största svårigheter angående hela genusköret. Viljan att "mörklägga" könet. Som om någon (kvinna) kommit på att "jag vet! vi låssas att det inte finns några kön, eller iallafall försöker tona ner det här med kön rejält, så blir det nog bättre på kvinnoförtryckssidan oxå!". Det oroar mig.
Jag är nästan Kvinna först av allt. Okej då, MÄNNISKA först, men sen KVINNA och sen mamma, fru, dotter, syster, vän osv. Det är skitviktigt för mig att vara Kvinna. FAST jag är vad man skulle kunna säga en ganska beläst feminist. Hela feministgrejen för mig är att VARA kvinna, att uppvärdera det faktumet och göra det till något fantastiskt som ingen får trampa på. Visa på bredderna i kvinnoskapet. Den kvinnliga könsrollen är ganska grym, bara man kommer runt de problematiska delarna med den (utseendehetsen, bekräftelsetörsten osv). Den kvinnliga könsrollen, för mig, är inte alls som LD brukar beskriva den och det är nog många som upplever det runt just LD. Hon gör feminismen väldigt snäv och otillåtande i vissa fall.
Citat: "Är man en dålig morsa för att man bara klär sin dotter i rosa? Nej, man är inte en dålig mamma för att man gör saker som är mindre bra ibland eller för att man saknar kunskap om exempelvis genus"
HAHAHAHAHA VAD ROLIGT! För i såna fall måste ju jag vara den Sämsta morsan av Alla. Jag saknar nämligen INTE kunskap om, exempelvis, genus. MEN jag klär min dotter i rosa titt som tätt. Ungefär jämt. Det är nämligen inte bara JAG som klär min dotter, hon har lite att säga till om själv. Och när hon har det så blir det rosa.
I vår famiilj är rosa den coolaste och finaste färgen. Alla prinsessor har rosa, prinsessorna som räddar prinsar och har svärd med rosa fluff på. Vår värld är, trots bloggens rubrik, otroligt ROSA och FLUFFIG just nu och det är HÄRLIGT! FAST att jag, alltså, därmed är en Dålig Moder.
Det är hur som helst lite synd att LD gör såhär. Hon krymper feminismen och gör den kall och ovälkomnande. Och ur mitt sätt att se saken så spottar hon på det kanske finaste man kan ha- nämligen sitt kvinnoskap.
Om den Romantiska Resan
Jag och min man har vart i Sthlm i helgen!
Vi åkte upp i fredags morse. Redan på båten blev det romantiskt och sedan bara steg graderna va romantik tills vi nådde Sthlm.
När vi stod i lobbyn på vårt hotell hände ta mig fan något av det konstigaste jag vart med om.
Jag och min man har ett antal vänner i Sthlm. För tillfället var dock de närmaste bortresta och den enda vi kunde tänka på som vi eventuellt tänkte höra av oss till, var vår vän Jens. Jens är en Stockholmare. EN Stockholmare alltså och min man har inte träffat honom på ett par år. Jag själv träffade honom bara lite tidigare i höstas, men hur som helst så bestämde vi att eventuellt höra av oss till honom lite spontant under helgen.
När vi så står där i lobbyn, på ett av Sthlms många hotell, så öppnas en dörr bakom den stora disken och Jens kommer ut ur den!
Så jävla sjukt!
Han jobbade på hotellet visade det sig och bara det liksom...Att han kom ut genom en dörr på det stora, stora hotellet JUST när vi anlänt!
Vi kramades chockade och bokade raskt date för kvällen.
Jag och min man vilade lite i vår mjuka hotellsäng innan vi drog ut på stan. Vi bodde på Kungsholmen så det var nära att gå. Dock ösregnade det, men vi lät oss icke nedslås. Vi åt på Pizza Hut. Oromantiskt i era öron kanske, men inte i våra. Vi älskar Pizza Hut och har faktiskt en Romantisk Historia kring just Pizza Hut.
Sen gick vi på stan. Min man skulle ha skor och provade i princip vartenda par som fanns i hela city. Ändå var det JAG som kom därifrån med ett par nya kängor. De gamla hade hål i sig.
Vid halv 4 mötte vi upp Jens och lite senare även vår vän Micke. Vi var på två barer och hade hutlöst trevligt och halv nio var jag och min man Nästan fulla. På 4 öl. Var.
Vi kramade pojkarna hejdå och gick hem till hotellet. Köpte med oss falaffel på vägen och åt i vår hotellsäng.
Sen vet i fan alltså...Vi satte på Barry White och Marvin Gay och flamsade och tramsade, dansade och jag sjöng och min man mimade till min ljuva stämma. Vi hade hysteriskt roligt tills vi somnade vid ja..halva elva kanske.. :D
Under den lilla sång&dansstunden bestämdes iallafall ett nytt soundtrack till vårt äktenskap:
På lördagen var jag sur när jag vaknade. Det är jag i princip alltid. Vi åt surfrukost och såg på surmorgontv. Vi hade sovit till halv elva och fick lite bråttom. Sprang lite snabbt i gallerian mitt emot NK men det var så tjockt med folk. Min man provade skor och jag hetshandlade några julklappar till barnen.
Sen åkte vi till Söder och makens syster och hennes sambo. Fick mat samt tal del av deras Söderliv. Senare den kvällen skulle de på överraskningsfest för Olof Dreijer. Hans syster, Karin Drejier skulle troligen oxå komma dit. Jag dog en smula. Ja. Jag imponeras alltför lätt av kändisar. Det är en svaghet jag har. Ganska pinsam faktiskt..
Sen åkte vi till makens mormor i Årsta. Hade med oss lussebullar och must. Satt och pratade med tanten. Hon är en gullis.
Sen åkte vi in till Åhlens och Gud skedde äntligen pris, när maken köpte de skor han envetet pratat om hela jävla hösten. Som han redan från början visste att han ville ha, men ändå var tvungen att prova precis alla andra skor i stan för något par kunde ju EVENTUELLT vara bättre och/eller billigare, innan han slog till. Jag köpte Pippimössa, Pippimålarbok, Hellokitty walkietalkies, badkritor och lite annat till barnen. Nej. Jag är inget kvinno-offer som måste handla alla julklappar medan min man shoppar skor. Jag vill köpa julklappar för jag älskar det. Han köper egna julklappar till barnen sen. Ofta från pojkavdelningen. Jag kan inte handla presenter till barnen från pojkavdelningarna. Jag förstår mig inte på pojkavdelningarna. Allt förefaller lika hjärndött för mig. Men jag vet ju att maken är grym på att hitta de roligaste sakerna från de avdelningarna som barnen sedan oftast har mest kul med.
I år ska stortjejen få ett Nintendo DS och lilltjejen ett Pippiskepp. Båda ska få varsin knallrosa robothund, samt varsin mikrofon med högtalare att sjunga i. De ska få tågdelar till sin tågbana som de leker enormt mycket med just nu. De ska få utklädningskläder och radiostyrda My little ponys av morsan. Och barbies. Mitt äldsta barn tror att hon vill ha det. Grejen är att hon redan har en barbie som hon aldrig någonsin leker med. Men hon är ju inte dum. Hon har ju förstått vad som förväntas av henne.
Efter Åhlensbesöket drog vi "hem" till Kungsholmen. Hittade en mysig indisk resturang nära hotellet där vi satt länge och åt och skrattade. Vi har haft en riktig skratthelg faktiskt. Vi är så hemskt roliga nämligen. Sanna humorister.
Sen gick vi hem och däckade i säng. Gudfadern gick igång på tv:n och jag sa "åh DEN HÄR ska jag se" och somnade sedan, kanske 60 sekunder in i filmen..
Vaknade vid 2 igen och började läsa Kristofer Ahströms "bara någon att straffa" där på nattkröken. SOmnade dock ifrån den och sen tror jag att jag råkade glömma den på hotellet tyvärr.
Idag har vi Åkt Hem. Fick följa med brorsan ner i maskin på båten. Alla hans maskingubbekompisar brukar visst reta sig på mig och mina krönikor en hel del så det var lite motvilligt jag följde med ner :D Men de gick inte till attack. Det satt porrbilder överallt i DG´s maskinrum. Det jobbar typ 2 tjejer där som satt upp lite nakna killar på väggarna oxå. Men mest tjejer. DG kanske inte vet att man kan anmäla sånt??
Så kom vi hem till våra barn. De ljuvliga. Satt och pysslade länge med min stora ikväll. Hon målade en prins och en prinsessa.
Jag frågade henne vem som pratar mest på dagis.
- Det är jag! svarade hon glatt och min själ värmdes innerligt.
Ja. Du ska prata mycket mitt barn och inte sitta knäpptyst i klassrummet som jag gjorde under elva år av min tid i skolväsendet.
Man kan säga att jag tar igen den tiden nu. Med besked.
Nu ska jag sova. Imorrn är det måndag och bara 12 dagar kvar till JUL!!!
Amen
Brunheten
Det här är min nya blogg. Den kommer att handla om allt viktigt jag inte får plats att skriva om i tidningen. Till exempel om när min man blev playbackdrottning i en hotellsäng i Sthlm. Om mina känslor runt dagis luciatåg. Om tomtelandstillverkning och 17årsminnen.
Den heter Brunheten, bloggen. Det är för att min värld är ganska brun. Brun är en jävligt underskattad färg.
Det blir mer sen. Nu börjar julkalendern!
Amen
