FUCK YOU genus- entusiaster här har ni inget att hämta

"Men det är ju trots allt skillnad på kön och könsroll... Ja, jag är kvinna men du kan inte utifrån mitt kön berätta vad jag är för en person -hur jag är, vad jag gillar osv... Är "kvinnoskap" det vackraste vi har? Det betyder ju ingenting.. Jag är jag =) Som sagt, ja jag är kvinna... men vadå då liksom..."






Bra kommentar där, Lotte. Där slog du huvudet på spiken på precis allting som ligger och kokar och bubblar inom mig just nu.
Jag antar att det är lite sähär som www.ladydahmer.se också tänker. Ja. Som alla som gillar det här med GENUS och så vidare.
Jag gillar också genus. Men jag anser ändå att det finns en gräns.
Så här tänker jag.
Jag är född med snippa. Vagina. Fitta. Ja. Det finns egentligen inte riktigt ord för den vuxna kvinnans könsorgan. De som finns låter antingen vulgära, rent fula, elaka, mesiga eller äckliga.
Men jag föddes med en fitta.
Med den här fittan som grund har jag sedan formats till den fantastiska människa jag idag är.
Jag är född 1985. Feminismen fanns, absolut, men trots att min mamma en gång var rödhätta, var feminismen och jämlikhet inte något som stod i fokus där jag växte upp på en bondgård långt ut på södra Gotland.
Jag hade en bror och det var rosa och blått. Bondgårdsgöra för honom och barbie för mig. Osv.
I skolan var det samma sak. Pojkarna spelade fotboll och vi hejade på. Pojkarna hade adhd- vi var duktiga flickor.
I 4:an börja de de taffsa på oss- vi blev glada. Osv osv osv i en enda lång evighet.
Jag är knappast ensam om att ha haft det såhär- ensam om att fostras in i att vara kvinna. I princip alla andra människor på jorden faktiskt- har fostrats till att bli antingen män eller kvinnor.
För vissa blir det fel. De föds med snoppar men känner in i ben och märg att de INTE är män. (Vad är det som får dem att känna så- om vi inte ÄR varken män eller kvinnor utan bara MÄNNISKOR?) De får byta. Ja. Sannerligen så är hela världens befolkning antingen MÄN eller KVINNOR.
Tyvärr, enligt många, drog jag en nitlott när jag föddes i januari för snart 27 år sedan. Ja alltså jag fick ju en snippa. Det var ju inte så bra. Det var inte så bra eftersom de system som vi människor forslas in i redan från det att våra kön blottas för första gången- inte är så jättebra uppbygt för oss kvinnor. Systemen kring män och kvinnor går ju liksom ut på att männen alltid och i alla lägen genom precis hela livet har det lite bättre än oss med snippa.
Av detta har oxå hela jag formats. Hela den fantastiska, underbara, människa jag lyckligtvis har blivit idag, är formad av att ständigt vara den med det sämre könet, det mindre värda könet. Hela min existens är uppbygd kring att jag är det "svagare", "känslosammare", "mesigare" osv i all oändlighet- könet. I hela min underbara person vilar även tusentals år av förtryck av det kön jag tillhör. I generationer har det burits vidare.
Det här med genus är en jävligt stor fluga. Förhoppningsvis en långvarig fluga, men ändock en fluga. Det finns SJUKT många människor som numera anser sig vara uuuuh så iiiinsaaaaattaaa i det här med feminism och jämställdhet och kvinnoförtryck, bara för att de köper spidermantröjor till sina döttrar. Det är bra och förhoppningsvis väcker det faktum att BARNEN plötsligt tycks vara allt som feminismen går ut på, fleras intresse för allt det övriga som vilar inom feminismen vackra ramar.
Jag gillar genus. Framför allt då det gäller pojkar. Pojkar och framtidens män skulle sannerligen må bra mycket bättre om dagens samhälle kunde ta och lära dem ett och annat. Män som grupp har allvarliga problem. Alarmerande problem skulle jag till och med vilja säga. Och det är sannerligen på tiden att de tar tag i det.
MEN. Jag tycker att genus blir fruktansvärt obehagligt när det handlar om flickor och kvinnor. När det handlar om hur små flickor ska kläs i spidermantröjor för att bemötas på ett mer "manligt vis" och lära sig spika och hamra för att...ja..bli mer attraktiva på arbetsmarknaden i framtiden..?. När det handlar om vuxna kvinnor som ska gå kurser i ledarskap där de får lära sig att vara....lite mer som män.
När jag ser mig omkring bland mina kvinnliga vänner och bekanta och framför allt när jag ser på mig själv, ser jag ytterst lite som behöver förändras. Jag tycker att, framför allt jag då, eftersom jag är en medveten person, är ganska fulländad just så som jag är. Jag förstår inte varför jag på något vis skulle behöva bli lite mer som en man? Jag förstår inte vad det är i den manliga könsrollen som jag skulle må bättre av att ha? Jag förstår inte vilka egenskaper, vilka kunnanden eller vilka fördelar jag skulle behöva?
Mitt kön har gått igenom enorma förändringar de senaste hundra åren bara, särskilt här i Sverige. Här i Sverige kan en kvinna gråta, hon kan jobba som byggarbetare, hon kan vara chef, hon kan bära kortkort, burka, hon kan vara modeexpert och hon kan välja att klä sig i fleecetröjor från Rusta. Hon kan vara gapig och hon kan vara lugn. Hon kan anmäla våldtäksmän och sätta dit dem. Hon kan vara och göra precis så som hon vill.
Vad gäller männen däremot...På vilket sätt skiljer sig egentligen dagens män ifrån de som levde för 100 år sedan? Vilka förhållanden har egentligen ändrats för männen? Det enda jag kan komma på är väl det här med barnen. Män har numera rättighet att ta ut ledighet när deras barn föds. Det gör dom ändå inte. Männen är fortfarande som de är. De får inte gråta, de måste ha den där attityden hela tiden och heterosexuella män har svårigheter att klara sig utan en kvinna vid sin sida (sant. Singelkvinnor mår bättre än kvinnor i förhållande. Hos männen är det tvärtom. En ny undersökning visar dessutom att de män som lyckas hitta en ny kvinna efter att deras fruar har gått bort- lever längre än de som inte gör det). Männen de sitter där de sitter. Lika träbockiga och dryga som för hundra år sedan. Lika hårt styrda av varandra och lika...bundna och ofria skulle jag vilja säga.
De förändringar som kvinnor hittills har gjort har alla haft mannen som grund. Män bestämde att kvinnor inte fick rösta- kvinnorna fick männen att ändra sig. Män bestämde att abort var en synd- kvinnorna fick männen att ändra sig. Alla förändringar som kvinnor har gjort kommer utifrån en kamp mot männen. Alla förändringa som kvinnor har gjort har handlat om att bryta dumma mönster- alla bestämda från början av MÄN.
MÄNNEN är roten till att kvinnor varit förtryckta i hundratusentals år.
Kvinnor har fått kämpa för att ändra det.
Kvinnor har även hela tiden fått kämpa för rätten att få vara lite mer som män. Eftersom männen satt normen är ju det ganska logiskt. Bara som en sån sak som att kvinnor dricker sprit idag. I omåttliga mängder. Vi har fått kämpa för det. För att överta planhalvor som tidigare varit reserverade för män.
Någon gång på den här vägen hände något mycket dumt, men även det väldigt logiskt. Kvinnor började förakta sig själva. Det är ju ganska logiskt när allt det man är, gör och kan har bespottats och nedvärderats sedan urminnes tider.
Och sedan kom genus. Som alltså går ut på att det finns inget manligt och kvinnligt. Som, enligt min mening, suddar ut precis allt det som är jag.
Att komma till MIG och säga "det finns inget manligt och kvinnligt och kvinna är väl det sista du är" är som att slå mig på käften. För det första är det som att sudda ut, eller kraftigt förminska allt det jag tänkt, sett, hört, gjort och skrivit de senaste 12 åren. För det andra är det som att säga "vad gnäller du om, det finns inget manligt och kvinnligt" eller "manligt och kvinnligt är bara dumma normer och något du kan välja själv, så skyll dig själv".
Så för att svara på din fråga: mitt kvinnoskap IDAG berättar inte särskilt mycket om vad jag gillar. Jag är kvinna och för oss som är kvinnor i Sverige idag är dörrarna öppna till precis allting. DÄREMOT berättar ordet KVINNA väldigt mycket om min mormor, född 39 i Finland. Det berättar att hon troligtvis har många barn. Att hon troligtvis var hemmafru. Att hon troligtvis hade ont om pengar- vilket ledde till att hon sydde och stickade och tillverkade mycket kläder själv osv osv osv i en oändlighet.
I MITT kvinnoskap ligger även min mormors kvinnoskap. Och min mammas kvinnoskap. Och hundratals generationers kvinnoskap. Mitt kvinnoskap idag berättar så jävla många historier och FRAMFÖR ALLT berättar det faktum att jag är KVINNA om tusentals år av förtryck och kamp och styrka.
Och det är DÄR som mitt kvinnoskap blir det till ALLRA JÄVLA VACKRASTE JAG HAR.
Du kan kanske ta könsrollen ur kvinnan men du kan aldrig ta FITTAN ur mig.
Vidare är jag även av den tron att allt det som är "mindre bra" angående den kvinnliga könsrollen, löser sig bara männen kunde ta tag i sina problem någon gång, eftersom alla våra brister är grundade på männen och vilar på det faktum att männen är normen.
Utseendehetsen, vårt förbannade bekräftelsebehov, moderskapet. För inte är det väl helt konstigt att många kvinnor mår dåligt över det tunga lasset vi alla får dra med våra barn? Att vi oftast är de som känner mest ansvar för våra barns välmående? Vilket val har vi egentligen? När männen inte gör det måste någon annan göra det. När papporna inte kommer ihåg att packa matsäckar eller köpa luciakronor eller när pappor inte bryr sig om att vara med på föräldrakurserna och lära sig om barns uppmärksamhetsbehov- ja, då måste ju någon annan göra det. Nämligen mammorna. Osv i en oändlighet.
Att feminister och annat löst folk vill göra samhället och barnen könsneutrala har en orsak. Det beror på att om det inte hade funnits några könsroller FRÅN BÖRJAN så hade alla vart lika. Eller, ingen hade iallafall varit diskriminerad och förtryckt på grund av könstillhörighet. Givetvis döljer man det hela i flummigt snack om att låta barnen vara "fria att vara dem de är", men i grund och botten handlar det om att vara lika. Är alla lika finns ingen möjlighet till diskriminering. Precis som när man ber det mobbade barnet att bete sig normalt och följa gruppen lite mer.
Med genus ska alla vara lika unika. Verkligen fin tanke.
Men den funkar inte för mig.
Man kan inte ta tusentals år av förtryck och bara gömma bort det. Här har vi varit förtrycka sedan tidernas begynnelse på grund utav att vi är "för känslosamma", "för omhändertagande", "för svaga", "för tysta", "för hysteriska" osv och så kommer genusexperterna och säger åt oss att glömma allt som varit och istället börja om på ny kula. Glömma det här med kön. För det var ju bara bluff och båg och påhitt!!
URSÄKTA MIG, MEN ÄR NI DUMMA I HUVET?
ALLTING handlar om kön. Hela min jävla existens grundar sig på att jag har en fitta mellan benen, gillar rosa och tycker om att pyssla och göra fint i mitt hem. Så fuck you genusentusiaster. Här har ni inget att hämta.
AMEN

Kommentarer
Postat av: ee

Bra skrivet!

2011-12-28 @ 22:53:17
URL: http://emmahallbom.blogg.se/
Postat av: Yenny

PRECIS så, precis jävla exakt precis SÅ. Tycker jag med.



Jag tar det som en käftsmäll, typ "jajajaja, det har varit lite olika syn på manligheten och kvinnligheten tidigare men vi låter udda vara jämnt med att radera det som en gång ansetts som kvinnligt! Så blir det lika!"



Vad härligt. Så det raderade blir något som inte finns eller bör finnas i alla fall. Saker som inte finns pratar man ju inte om. Det är bara den där grumliga abstrakta massan som flyter mellan de viktiga fasta, konkreta sakerna här i livet. Som spökar och drar energi i sin obelysthet under medvetandet, men det räknas ju inte. Mår man dåligt så måste det vara något annat det beror på, inte det där som inte finns.



Äh va fan, kommentarer är egentligen överflödiga.



Gott Nytt År på dig!!

2011-12-29 @ 15:37:50
URL: http://colouringmyself.blogspot.com
Postat av: victoria

Du fattar ju inte grejen med genus när de gäller tjejer och kvinnor! Gå in på ladydahmer blogg eller sök på google. Då kommer du få en bättre uppfattning om vad det handlar om. Det handlar inte om att gör tjejer till pojkar genom att klä på dem spiderman kläder.

2012-01-01 @ 18:24:27
Postat av: Lady Dahmer

Fantastiskt bra skrivet och jag håller med om nästan varenda ord. (jenny?)



För det är ju så, vi är våra erfarenheter och som kvinna har man andra erfarenherer än män. Vi forstras olika, bemöts olika, har olika förväntningar och olika krav på oss osv osv.



Men det är ju DET genus handlar om. Inte fan går "vi genus-entusiaster" omkring och inbillar oss att alla är lika och att manligt och kvinnligt inte existerar, för det gör de ju. Fast som strukturer och konstruktioner. (mestadels iallafall) Inte heller vill vi bara förändra flickorna, tvärtom - med pojkar krävs ännu mer jobb eftersom att det är män som är och har mest problem.

osv.



Och när jag talar om att radera manligt och kvinnligt så är det inte egenskaperna i sig jag syftar på utan på etiketterna.



Jag vill ju att mina barn ska slippa mina erfarenheter, slippa blir bemött som kvinnor och män, pojkar och flickor, och bara få vara.



ja. Du har nog koll på hur jag resonerar. Men jag tror du övertolkar genusmedvetenheten lite. Eller snarare omtolkar.

2012-01-01 @ 18:35:05
Postat av: Åsa

Oj. oj, oj, oj vad du har missförstått det här med genus. Läs LD;s blogg igen. Ordentligt.

2012-01-01 @ 19:45:09
Postat av: Hannah - Id est

Men från början var vi ju lika. När människor levde som jägare och samlare deltog hela gruppen i aktiviteterna.



Det var först när vi blev bofasta som uppdelningen mellan kvinnor och män började. Delvis beroende på att vissa nya verktyg, t.ex. plogar, var för tunga för kvinnor att använda.

2012-01-01 @ 20:15:27
URL: http://idest.blogg.se/
Postat av: Katten

"För vissa blir det fel. De föds med snoppar men känner in i ben och märg att de INTE är män. (Vad är det som får dem att känna så- om vi inte ÄR varken män eller kvinnor utan bara MÄNNISKOR?) De får byta. Ja. Sannerligen så är hela världens befolkning antingen MÄN eller KVINNOR."



Det som gör att transexuella har ett behov av att genomgå en könskorrigering har inte med genus, utan med det faktiska fysiska könet att göra. D.v.s att en transexuell person är en person som fötts i fel kropp och vill korrigera det.

Det är ungefär som att födas med sin högerarm utväxande från magen, och vilja korrigera det genom att flytta den till axeln.



Att hela världens befolkning är antingen män eller kvinnor motsägs just av det exempel du tar upp då det finns många transexuella som rent fysiskt känner sig som ett mellanting mellan man och kvinna, som brukar kallas ett tredje kön.



Läs på om transexualitet innan du börjar använda det som argument.



I övrigt håller jag med LD

2012-01-02 @ 00:07:07
Postat av: Hanna - Mode, smyckestillverkande och min vardag

Mycket bra skrivet.

2012-01-02 @ 11:29:43
URL: http://hannafialotta.blogg.se/
Postat av: Charlene

Vet inte vem som skriver den här bloggen men den är nog lite djupare och självständigare tänkt än vad jag först trodde. Den pekar med självupplevd emfas på ett dilemma: könet är viktigt för individens identitet (i olika grad) trots att det inte "ska" (?) vara det. Dessutom kan man tillägga, för att komplicera saken ytterligare, kan inte alla skillnader tillskrivas kön eller genus eftersom vi också är individer. Får man nämna ordet särartsfeminism?

2012-01-04 @ 18:39:09
Postat av: Hilda

Tack för denna kloka tanke såhär på lördags(morgonen/lunchen?)!
Varför elda på mansdyrkandet genom att "tuffa till" flickorna?
Nej, jag håller med dig, varför göra världen gentjänsten att fostra fler arga och tuffa individer, när jag tror att världen hade mått bättre av lite mera ödmjukhet och tolerans (som jag nu inte tillskriver som typiskt kvinnliga attribut eller egenskaper, utan mera som m.ä.n.s.k.l.i.g.a!)?

2012-11-03 @ 11:56:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0