brunheten

Här sitter jag på nattkroken och känner mig Glad och Lycklig!

Jag har just tagit några Viktiga Beslut, vilka får mig att känna mig såhär Glad och Lycklig.

Beslut 1: Vi har bestämt vilka godheter vi ska tillverka inför jul.

Pepparkakor

Kola

Chokladbollar

Marsipangodsaker

Chokladmuffins med julig frosting (jag vägrar ordet cupcakes. Helt enkelt för att jag inte identifierar mig som en person som bakar cup cakes. Jag bakar MUFFINS och inga jävla cup cakes)

Det gör mig glad. Det är inte särskilt svåra saker. Vi har sänkt våra krav. Ett år stod jag och gjorde otroligt avancerade pepparkaksmuffins som sedan endast jag själv åt av, tex. Ett annat år gjorde jag min första och sista kärleksmumssats. Bara ordet Kärleksmums får mig att rysa efter det lilla äventyret. Vilket oerhört missvisande namn på en kaka!

I år kör vi på sorter som alla garanterat gillar. Just de, glömde de sockerfria havreflarnen med grädde på. Men de är mest för mig.

Beslut 2: Jag har bestämt mig för att ha barnen hemma hela nästa vecka, hela julveckan samt hela veckan efter nyår.

Eftersom jag går i skolan och vi inte har något jullov, samt stor tenta redan den 11 januari, var detta inte alls tänkt från början. Vi hade tänkt att de skulle få gå på dagis till minst onsdag nästa vecka och så börja igen, i princip direkt efter nyår. Det har inte känts kul, men så hade vi tänkt. Men så idag fick jag veta att barnen som måste gå på dagis mellan 26 dec och 6 jan (våra skulle alltså ha gått från 2 jan, men inte i mellandagarna nej) måste gå på ett helt annat dagis, systerdagiset till vårt dagis. Och då bara neeeeej. Min lilla unge vill inte gå till dagis alls som det är just nu. Hon storgrät imorse när jag lämnade. Vill "vaja hemma" imorrn om hon får bestämma själv. Det blir omöjligt för oss att endast ge henne en dryg veckas ledigt över jul samt att tvinga in henne på ett helt annat och okänt dagis. Hellre kör jag en kurs. Så viktigt är det inte.

Så nu är det bestämt och jag känner mig så jävla lättad och glad över nästa vecka när jag och ungarna ska va hemma och julgosa i frid och ro. Vi ska pyssla och baka och träffa kompisar och slå in paket. Det kommer bli så fint.

Jag får klara av plugget ändå på nått sätt. Barnen kan sitta bredvid och lägga pärlplattor vissa dagar när jag har möte kanske, det har funkat förut. Våra barn är så välartade!

Det känns även lite nu som att även JAG ska få Jullov oxå! Fast vi har en jävulsk uppgift att lösa nästa vecka och trots att jag måste hetsplugga till tentorna i januari. Så känns det lite jullovsaktigt!

Idag kom även den första julestressen över mig. Men jag försöker att tänka bort den. Vi kommer nog inte att storstäda huset i år. Jag tänker att man kan väl släcka lampan? Hur många är det som har sina hus ljusrörsupplysta över julhelgen liksom? Nej nej. I stearinljusens milda sken kan dammråttor vila i frid och ro.

Vi ska köpa thaimat på julafton(om de har öppet) och steka pannkakor på kvällen. Vi gillar inte julmat i vår familj så varför hålla på? Kanske ska jag lägga lite saffran i grädden till pannkakorna för att få till den rätta stämningen dock??

Så imorrn blir sista dagen för barnen på dagis. Så himla skönt. Jag är så trött på dagis. Det behövs en pause nu alltså.

Sitter och jobbar på ett sociologiarbete såhär på nattkroken. Jag tycker det är kul. Det går bra. Jag kan det här. Oerhört befriande. Snart är jag oxå en av de Bildade på riktigt.

Vår kattunge är så himla desperat. Desperat efter gos och kärlek och uppmärksamhet och bekräftelse. Hon lägger sig på mitt ansikte så fort hon får chansen så att jag inte ska kunna se något annat än hennes glänsande päls. Hon står utanför sovrumsdörren och jamar tills hon får komma in och gosa när man lägger barnen. Hon klättrar upp i ens ansikte och på ens axel så att man inte har något annat val än att släppa vad man håller på med för att hålla i henne. Varje natt sover hon på min huvudkudde ovanför mitt huvud. Kräver först en stunds gos innan hon trippar upp till sin del av kudden och lägger sig. Ibland blir jag så galen på den där desperationen efter kärlek och uppmärksamhet. Det får mig att Förstå Män på ett helt nytt plan. Män gillar inte kvinnor som är efterhängsna och visar alltför mycket att de vill ha männen. Ju mer männen visar sitt förakt mot det beteendet, desto värre blir kvinnorna och tillslut går allt åt helvete. Det är kvinnlighetens största problem, eller egentligen manlighetens, men som vanligt går deras problem ut över oss. Men nu i och med katten så förstår jag det lite bättre. Man blir nästan lite äcklad ibland av den där desperata önskan om bekräftelse och uppmärksamhet. Kattjävel, skriker man ibland när man snubblar på henne när hon stryker runt ens fötter. Men det är bara ibland. Oftast älskar jag hennes lilla kattungeväsen.

Nu är det längesedan jag var den där 17åriga lilla bekräftelsesökaren. Man har väl växt upp. Som sagt- Mig blir du snart kär i. Jag krälar inte för nån.

Amen