brunheten

Jag har jättelånga, stenhårda, vackra naglar nu! Perfekt till myggsäsongen! Äntligen kan jag klia mig själv!

Tyvärr har en annan dålig vana istället eskalerat... Inatt låg jag och pillade/drog bort förhårdnad hud under mina fötter mellan 12 och 03 samtidigt som jag läste och inte kunde sova. Idag gör det JÄVLIGT ONT att gå ska jag säga er. Jag drog helt enkelt för hårt. Det blev för djupt. Satan.

Så från och med idag ska jag sluta pilla med mina fötter också.

Vägen mot PERFEKTION har börjat!!

(nej. men vägen mot att sluta med alla dåliga saker har börjat. Lista på saker som ska tas tag i sen:

* börja med sport och/eller motion

*sluta med nässpray

* sluta med treo

* sluta snusa

(de sista punkterna blir nog om en 20,30 år skulle jag tro..) )

Är även faktiskt även väldigt förtjust i Amanda Schulman och Hanna Widells pod.

Skrattar hela tiden framför Alex och Sigges podcast. Får ahakänslor framför Amanda och Hannas.

Yes. Jag älskar Schulmanfamiljen. (förutom Antiha..)

Inte nog med att jag är dödsförkyld och har mens. Nu upptäckte jag en fästing också!

De fästingar jag haft hittills i år har alla valt att placera sig på lite annorlunda ställen. Den här ska min man, även kallas The fästingslayer, få plocka bort från mitt högra bröst så fort han kommer hem. Jag tror han kommer att uppskatta den bortplockningen lite mer än den förra då han fick plocka bort en fästing som valt att sätta sig på min rumpa. På ett otrevligt rumpställe.

 

I slutet av förra veckan hade jag ju några Dödsdagar. Totalt mörker. Broder Daniel osv. Några veckor innan det (troligen vid ägglossningen) var jag mer existensiellt deprimerad, hade många djupa och jobbiga tankar i några dagar. Igår när mensen kom hade jag ont så in i helvite. Vid vissa av mina mensperioder har jag ont i 5-6 dagar. Svinont alltså. Så att jag nästan kräks.

Slutsatsen jag kan dra av allt detta lidande är att min kropp vill att jag ska vara gravid. När den varje månad inser att den inte är det så STRAFFAR den mig så mycket den bara kan. Öser på lidande.

 

Rent logiskt borde det ju vara så att jag då mådde väldigt bra när jag väl blev gravid. Men så är det ju inte! När jag är gravid lider jag ju i 9 månader! Konstant. Och det får mig att jävligt mycket undra VAD KROPPEN VILL MIG???!!!

Min kropp är fan i mig sjuk i huvet!

 

 

 

 

 

 

 

Sjuknördande. De här två, efter varandra, blir hysterisk roliga!

Min man har en vän. En mycket Manlig vän. Egenföretagare. Bossig. Bitsk. Rolig och snäll också. Men lite macho och man kan verkligen tänka sig att han är en dominant person. Men det är han inte.

 

På ett mycket mycket kärleksfullt sätt kallar han sin fru för chefen då och då. Jajaja jag vet, vi feminister gillar väl inte riktigt sånt där egentligen. Men eftersom jag är en person som gillar att bestämma och eftersom jag faktiskt bestämmer väldigt mycket så tycker jag att det är så fint att den här kompisen kallar sin fru för Chefen. På sättet han säger det så låter det som att han liksom har kommit till ro med det. Att hon är bossen. Det finns en"jag gör vad som helst för henne"-ton över det när han säger det, som jag AVUNDAS!

Min man vill inte kalla mig chefen. Han vill inte ens GÅ MED PÅ att JAG är den som bestämmer det allra mesta. Han är helt enkelt inte så pass bekväm i sin manlighet tror jag. Att han kan erkänna att det faktiskt ÄR jag som bestämmer det allra mesta här i familjen. Jag som har koll. Jag som håller koll och jag som liksom..ja..är CHEFEN!

 

Idag tyckte jag dock att jag fick ett ganska bra bevis på detta. På att min man minsann också gör vad som helst för mig.

 

 

Vi har 5 små stugor på vår tomt. Tidigare var det 6, men vi rev just skjulet mot staketet in till ena grannen. Den tidigare ägaren av vårt hus hade en förrådsfetish kan man säga och troligen var han även ganska mycket av en samlare eftersom han hela tiden var tvungen att bygga nya förråd (obs: en stuga är en inredd boningsstuga).

 

För några veckor sedan kom maken med iden att vi skulle flytta den andra stugan (skjulet har vi ju redan rivit) som gör insynskyddet in till grannen åt höger. Han ville ställa ner den på tomtgränsen mot skogen istället. Den stugan ska bli lekstuga så småningom så ja, jag gick med på iden då det är bättre att ha lekstugan nere i trädgården än precis vid uppfarten. Några dagar senare kom dock maken med rynkad panna och sa att det hade uppstått ett litet problem... Stugan skulle nämligen placeras som allra bäst rakt över två av de perenner som tanten som ägde huset i 50 år före oss planterat och som jag vårdar ömmare än en guldskatt.

- NEIN!!! skrek jag och så var det inte mer med den saken. Jag visade bestämt med hela handen vart stugan måste placeras för att inte störa växtligheten och höll sedan en liten föreläsning om "inga kompromisser, får inte stugan plats här bredvid perennerna får ni ställa tillbaka den".

 

Idag kom så dagen då min mammas sambo kom körande med traktorn. Det tar honom 1.5 timmar att körda de 7 milen in till stan och med sig hade han även höstens vedlass. Men först skulle stugan flyttas. Här följer nu ett litet pärlband av bilder som bevisar att det är Kvinnans Ord som är lag.

 

Upp på lastarn. Far och son bevakar det hela.

 

Ursäkta min frånvaro. Så är det med den här bloggen. Den är lite opålitlig.

Jag har haft Krisdagar och inte haft nån lust att blogga.

 

Ikväll har jag vart på AA-möte. Nej ni  behöver inte oroa er, jag super högst två gånger om året. Men en vän hade fått i skoluppgift att besöka ett öppet möte och ville ha support. Så jag hängde på. Det var faktiskt en helt otrolig upplevelse. Vilka modiga själar jag har suttit och lyssnat på ikväll.

 

Skämdes gjorde jag också. Vad är det håller på och töntkrisar mig om? Och varför får jag då och då för mig att jag inte kan saker? Sluta snusa, börja träna, sluta med socker osv? Vad är det för en tönt jag har blivit. Jag kan ju allting.

Ja så ska jag försöka börja tänka.

 

Jag har några jävligt stora problem med mig själv. Här kommer nu problemen:

1. Jag blir lätt uttråkad, rastlös, orolig i själen

2. Jag slutför sällan saker (om de inte är väldigt roliga)

3. Jag skjuter upp saker till absurdum och inte oviktiga saker heller, utan viktiga saker

4. Jag förstör gärna för mig själv, bränner mina broar, målar in mig i hörn osv, ofta genom att just skjuta upp saker (exempel på eventuella effekter: betalningspåminnelser, dålig hälsa, kaosartat liv)

 

Ja. Nu har jag visat er mina fulaste delar. Förtäljt er om det jag annars absolut inte pratar om om du inte känner mig jäääääävligt väl. Men jag är så jävla TRÖTT på att varje gång jag hamnar i en låg period gå runt och tro att det BARA ÄR JAG på hela JORDEN som har problem. För det räcker ju med att man sneglar på de allra flesta människor för att förstå att de flesta har mer eller mindre issues. Psykiska besvär. Konstiga egenheter. Skador av olika slag.

 

En del är till exempel pinsamt rädda för att framstå i dålig dager, rädda för att bjuda på sig själva, oförmögna att skratta åt sig själva. En del är besatta av att framstå som perfekta. En del har jävligt konstiga relationer till sina barn. En del har stora problem med att hantera känslor som ensamhet, ilska osv. En del är nästan sjukligt egoistiska. En del sjukligt blyga. Ja. Ge mig valfri person på jorden så kan jag ganska snabbt berätta vad den personen "skulle behöva jobba på " så att säga.

 

Och jag är även väl medveten om vad jag själv "behöver jobba på". Jag skulle till exempel behöva bestämma mig för vad jag vill med mitt liv utöver det jag redan gjort.

Det finns faktiskt väldigt många jobb jag skulle kunna tänka mig att ha och de flesta är inte ens särskilt coola eller särskilda.

Men nu är det ju 2012 och för att få ett jobb behöver du en utbildning och för att få en utbildning behöver du BESTÄMMA DIG för vad du tycker är roligt och vill syssla med, uthärda x antal år i skolan där du närstuderar detta roliga och sedan söka och hoppas på att få ett jobb. Vilket är av olika procents chans. Att du får alltså.

Du skulle ju kunna tänka lite praktiskt och utbilda dig till något som alltid behövs. Typ sjuksyrra. Men ärligt. Jag vet att det finns såna människor, men JAG kan INTE sysselsätta mig med saker som jag inte BRINNER för. Det går max ett halvår. Sen känner jag att min själ skrumpnar ihop och dör, sakta med säkert.

 

Och ja...jag vet inte ens om det spelar nån roll om det är roligt...Det finns ju många roliga saker liksom. Tänk om du är mitt uppe i en rolig utbildning när det plötsligt visar sig att du hellre vill göra någon av de ANDRA roliga sakerna?? Och ännu värre! Tänk om du då utbildar dig till något JÄTTEROLIGT. Lägger 3 år av ditt liv på intensiva studier. Och sen får du inget jobb inom det jätteroliga, utan får nöja dig med ett halvroligt, eller rent ut sagt tråkigt jobb i jättemånga ÅR innan du eventuellt förhoppningsvis får ett roligt jobb???

Ni måste tänka på att jag bor på GOTLAND här nu. På GOTLAND kryllar det inte av möjligheter förstår ni. Här kan väntan bli lång.

 

Och hur som helst så undrar jag varför om det inte är meningen att livet ska va lite roligt? Besvär och sorger kommer ju alltid liksom, men kan det då inte vara en ganska skön grundläggande grej om man i alla fall har ett roligt jobb? Går det att stå ut med ett tråkigt jobb?

 

Extra sur och bitter blir jag då jag tänker på hur det ser ut på många arbetsplatser idag. Alla gamlingar som klagar över dagens ungdom. Som själva fick sina jobb nån gång på 50-70talet när utbildning knappast var något man prioriterade och när det fanns jobb precis överallt. Man liksom bara halkade runt. Tyckte man om sin radio kunde man lätt söka jobb på radiostationen och få det, utan att kunna ett skit. Osv osv.

Nu ska man snart ha högskoleutbildning för att sitta i kassan på Ica. Och så jävla mycket arbetskraft går åt spillo. I alla fall min.

 

Jag är stark, ung, verbal, smart, trevlig, social och öppen. Jag kan vara vårdande och öm och jag kan vara hård och bossig. Jag är grym på att skriva, grym på folk i allmänhet och stark nog för fysiska jobb. Hur jävla svårt ska det va liksom?

 

Jag önskar att man kunde få Praoa med lön. Vuxenpryo. Åka runt på olika arbetsplatser och känna efter. Gå bredvid nån och göra så mycket man kunde. Läras upp av folk på plats. Slutligen stanna där man trivdes.

Eller att utbildningarna var kortare. Att det fanns "prova på- utbildningar".

 

Jag hatar det vuxna, ansvarsfulla livet när man ska va så jävla KLAR över saker och ting. Fattar folk inte ATT JAG INTE ÄR KLAR ÖVER DEN SAKEN??! JAG ÄR INGEN MASKIN- JAG ÄR KVINNA!!"

 

Jag har i alla fall tagit mitt ansvar för min fysiska hälsa nu. Ringt vårdcentralen. Nämnde jag att jag har diabetes typ 2? Sedan ett år tillbaka har jag vetat det, men inte brytt mig om det och frossat som aldrig förr.

Från och med den 19 juni blir det ändring på den saken iaf. Fatta vilken kris jag står inför med fullkorn, proteiner och daglig motion. Jag kommer fan att dö inombords.

Men det kan ju va schyst att leva tills man blir gammal. Och att slippa bli blind osv.

Imorrn ska jag boka tandläkartid och gyntid oxå. Jag missade nämligen gynprovet med flit i höstas. För SÅN ÄR JU JAG!

 

2 dagars totalt mörker är i alla fall över nu. Och innan sommaren är slut SKA jag vara klar över hur jag ska gå vidare med mitt liv. Fortsätta plugga? Eller klippa mig och lyckas tjata mig till ett jobb någonstans. Om jag så ska sälja min kropp på gatan. Undrar vad de skulle säga om man registrerade ett företag i hor. Ett hor-företag. Man kanske kunde slå sig ihop med en frisör och kalla företaget för Jennys hår&hor. Starta ett creperie och kalla det: Pannkakor&Prostitution. Ja ni hör. Ideérna vet inget slut!

 

Amen

 

 

 

Jävligt ofta, särskilt via krönikorna, blir jag anklagad för att vara PK. Politiskt korrekt.

Till att börja med är hela den grejen JÄVLIGT SJUK och hör väl VÄLDIGT MYCKET UNGDOMEN TILL. För jag känner få människor i min ålder som sitter och tycker saker bara för att vara politiskt korrekta. Det KAN ju vara så att man TYCKER saker för att man helt enkelt TYCKER så??? Eller?

 

Hur som helst. Jag är jävligt politiskt korrekt på många sätt, ja. Jag är för fri invandring (men jag kan hålla med om att det finns mycket kring dages invandringspolitik som behöver diskuteras och förändras/förbättras. Dock inte för oss som redan bor här, utan för de som kommer hit..)

Jag har varit vegetarian i över 10 år främst för att jag tycker att kött är ÄCKLIGT och även dels för att det finns SJUKT MYCKET som INTE är okej med köttindustrin (typ allt). När jag jobbade på LEVA började jag, av någon konstig anledning (kanske den allvarliga järnbristen jag hade då?) bli sugen på kött och började smaka. Och idag äter jag lite kött. Jag är oerhört restiktiv och kräsen. Så det säkraste är att bjuda mig på veg om man nu har en inneboende dröm att bjuda mig på middag.

Jag är feminist och genusförespråkare.

Jag röstar rött. Helt enkelt för att jag tycker att det är smartas och bäst.

 

 

MEN

 

 

På andra sätt är jag otroligt IPK. Icke politiskt korrekt.

Jag sopsorterar VÄLDIGT MOTVILLIGT. Jag HATAR faktiskt sopsorteringen. Miljöfrågor är inget som engagerar mig, även om jag såklart inser det viktiga i att vara försiktig med miljön. Men alltså. Jag är uppvuxen på en bondgård. På landet. På landet hatar man höga bensinpriser. Och när jag var liten besprutade man med typ gift (dock inte längre). Man lade skrot i en hög och hoppades på det bästa. Osv. Jag har det helt enkelt inte med mig.

 

Jag älskar konsumtion. Idag har jag shoppat. And it was good. Vi shoppar väldigt sällan eftersom vi aldrig just har några möjligheter till shopping. Men när jag väl får göra det, då svävar jag på moln. När jag är ledsen och nedstämd har det hänt att min man gett mig en peng, kört mig till växthuset eller dyl och sagt åt mig att köpa vad jag vill. Det behöver inte va en stor slant nej. Jag blir dödsglad om jag får 50 spänn till den där vackra krukan jag länge suktat efter eller 100 :- till några nya trosor.

När man har barn hus och familj så prioriterar man ju sig själv sist. Innan en ny mascara eller ett par leggings kommer på tal så ska man köpa kattmat, blöjor, diskmaskintabletter, tvål, falukorv, bits till skruvdragaren eller en ny pool till sommarens heta dagar.. Därför är det så LYXIGT och HÄRLIGT att få/ta en liten summa och liksom BESTÄMMA att det här, det är till MIG.

Idag köpte min man NAGELLACK till mig, tex. Senaste gången jag köpte ett var till Fannys bröllop, sommaren 2009. Det var rosa. Idag blev det ett svart.

 

Porr. Jag har inget emot porr. Inget emot någonting som rör Sexualitet överhuvudtaget, så länge det inte handlar om övergrepp. Jag skulle aldrig komma på tanken att fördöma eller ens uttala mig ens om min partner outade att hen tände på ballonger. Alla har rätt till sin sexualitet och jag har inget med det att göra (så länge det inte kränker mig och då menar jag riktigt handgripligen kränker mig och inte flickvänner som grinar över att deras pojkvänner gillar att kolla på porr)

 

Så nej. Jag är inte alltid PK. Men vad gäller det grundläggande och mänskliga och rättvisemässiga, DÅ är jag JÄVLIGT PK och även väldigt STOLT över det. För det är fan inte normalt att inte vara PK i vissa frågor..

 

Amen

 

 

 

Av Nina Hemmingsson (som inte verkar ha nån hemsida)

 

 

 

 

 

Och för kanske första gången i mitt liv (och detta är mycket oroande) kommer jag på mig själv med att tänka:

" är det sånt här de håller på med i Stockholm??"

Nu är det VERLIGEN dags för mig att KOMMA AV ÖN!

Den här reklamen alltså. Hur underbara är den inte?? Som en käftsmäll.

Min lilla blogg har växt en del. Tack vare snälla länkningar från LD och Nina.

Det är snällt att länka!

 

Försöker städa upp lite bland kategorierna och göra den här lilla bruna bloggen lite trevligare.

 

Annars är Trevlig och Ödmjuk två grejer som jag inte ger mycket för. Två jävligt överskattade saker.

Jag minns min första diskussion med min vän Mats. Den handlade just om Ödmjukhet (han tyckte att jag saknade det!) Jag skulle vilja säga att jag vann den diskussionen då jag frågade om han tyckte att det var bra att vara:

 

öd|mjuk [²ọ̈:dmju:k]

som värderar andra mer än sig själv, anspråkslös

Nej ödmjuk blir jag aldrig. Men man kan ju vara snäll ändå, även om man inte värderar andra mer än sig själv.

 

Barnen värderar man ju såklart högre än sig själv. Och sådana man älskar i allmänhet. Men man kan ju inte hålla på och gå runt och värdera random folk högre än sig själv. Hur ska det gå för en då?

 

 

 

trevlig [²trẹ:vlig]

som gör att man trivs, tilltalande; sympatisk

 

Ja visst kan man göra sig till och vara lite trevlig ibland. Och det är ju trevligt med andra trevliga människor. Men endel tar verkligen det där med trevlighet för långt. TILLTALANDE liksom.  - Åh mitt högsta mål i livet är att vara TILLTALANDE!

Nej. Det är det inte.

 

Ett mål jag har är däremot att Bli Läst. Och även om jag inte värderar er som läser högre än mig själv så ska ni veta att jag värderar det högt och är väldigt glad att ni vill läsa.

Puss på er

 

den här brukar jag och morsan sjunga när andan faller på:

 

Idag har jag funderat över något så simpelt som Hanna Widerstedt. Ja jag är lite besatt av hennes blogg. Och hennes pojkväns blogg (han är så fruktansvärt vidrig). Jag har läst en massa konspirationsteorier om att Hanna "fejkar". Att hon är nått slags konstprojekt. Har avfärdat dem tidigare, tills jag hittade hennes tidigare blogg... Det får en att undra lite faktiskt..

 

Ja. Annars har jag mest pustat och svurit. Jag blir ARG på värmen. Jag var inte BEREDD på den här värmen och det är INTE OKEJ att den kommer så här och i den här formen (kvav och tryckande), särskilt inte när det ännu är för kallt att bada i havet (jag älskar att bada i havet).Far åt helvete sommarjävel.

 

För det andra har jag förstått att det är väldigt svårt för en person med främlingsfientliga åsikter att förstå hur jag kan tveka inför att skriva negativa texter om islam och invandring i rädsla av att misstas för " en av dem". Och det kan jag förstå. Jag fattar ju heller inte varför de verkar vara nästan rädda för vänsterfolk heller.

De är så himla arga, de här människorna. Känner sig otroligt förtryckta vissa av dem.

Vissa är så arga att de helt enkelt inte klarar av att diskutera utan att vara elaka. Andra försöker "braina" ut mig.

Någon hävdar att jag som gotlänning (väldigt lågt invandrarantal) har något att säga till om. Men jag har väl bott i storstäder. Levt tillsammans med en iransk man. Och det var inte så farligt faktiskt.

Och ja..det är ju konstigt att så väldigt många människor kan sitta och dra slutsatser om hur det ÄR (i muslimska länder, i muslimska familjer, i muslimska kyrkor osv) utan att någonsin satt sin fot i ett muslimskt land, eller innanför en muslimsk familj dörr eller i en moské..

Eva Bofride skickade denna till mig. Och den är till dig, Mats Hansson. Kanske förlarar den lite bättre vad jag menar.

LadyDahmer har förklarar också på ett bra sätt.

Hade min krönika i lördags istället varit en krönika KRITISK mot islam, hade jag troligen istället fått 130 positiva, glada och jakande kommentarer på den här skitsidan. Och då hade jag lika gärna kunnat skjuta mig själv i huvudet. Att det ska vara så svårt att fatta det?

Några låtar jag av olika anledningar Aldrig Mer kan lyssna på. Som är Förstörda för mig. För Alltid.

1. Ja den här dumma låten... Jag gillar den. GILLADE. Kan man säga. Det är ju inget jag direkt SKRYTER OM, att jag har gillat den  (har gillat orginalet mer, men inte heller det är något jag kan skryta om och dessutom spelar det ingen roll för jag kan inte lyssna på den låten heller längre) men det har jag iallafall gjort. Tills jag träffade min man. Eller kanske snarare hans ex. Ja det var väldigt dumt av min man att berätta för mig att det här var "deras" låt (det berättade han innan vi blev tillsammans dock). Kanske hade jag kunnat acceptera detta och kunnat tycka om låten även i fortsättningen, om det inte vore för att det är ett "problem-ex" vi pratar om. Tyvärr spelas den ännu då och då på radion och då måste jag snabbt byta. Min man får gärna tänka på sina ex. Men inte på HENNE!

2. Jag lyssnade mycket på Cat Stevens under sista året i gymnasiet. Sista terminen åkte vi, men klassen/skolan på en bussresa genom Polen, Tyskland, Österrike och nått land till som jag har glömt. Jag var 19 år men vi fick inte dricka alkohol på resan efter det var "skoltid" och dessutom 17åringar med på resan (vi reste tillsammans med klassen under oss). Under de nästan 3 veckor vi åkte runt tvingades vi hormonstinna, partydjur till ungdomar att dag efter dag frestas av öl för 7 spänn (i Polen) osv och det var mycket gräl på resan angående det här med alkohol. Drack vi skulle vi bli hemskickade, sas det.

På båtresan hem, från Polen till Karlskrona väntade vi elever uppe tills lärarna gick och la sig. Sen var det high life kan man säga.  Ingen kunde ju skicka hem oss när vi redan var påväg hem!!

Jag har faktiskt aldrig varit så full i mitt liv sedan dess. Det är enda gången i livet som jag vart så full att jag faktiskt inte kunde gå. Jag fick krypa till hytten. Krypa upp i överslafen och som tur var låg det en plastpåse där som jag kunde spy.

Dagen efter fortsatta det. Vi skulle köra från Karlskrona till Oskarshamn. I Kalmar skulle vi ha pause. Jag satt och spydde hela jävla bussresan. I en plastpåse. Inför alla mina lärare. Det var SKAM av allra högsta grad kan man säga. Till saken hör att jag hade hörlurar på mig under bussresan, med musik. Cat Stevens. Och min favoritlåt blev aldrig mer vad den en gång hade varit.

Dagens krönika.

Tyvärr kan jag själv inte kommentera kommentarerna efteråt. Men en sak skulle jag vilja få sagt och det är att jag kan inte skriva negativt om islam, för om jag skulle göra det, skulle vardagsrasisterna (läs:många på forumet på helagotland.se) sitta och hålla med mig. Vrida och vända på mina argument och ord och tillslut skulle min text handla om det de vill att den ska handla om- nämligen att vi borde kasta ut varenda liten invandrare ur landet.

Och det tycker inte jag.

Hade min krönika handlat om problemen inom den muslimska världen i Sverige hade folke (hata hata) och hans kompisar skrivit "ovanligt bra krönika" idag Jenny och JAG KAN INTE GE HONOM DET!!  Kan inte riskera att klumpas ihop med dem. Och det är DET min krönika handlar om. Den är inte skriven för att diskutera islam. Det kan hända att jag vågar det en vacker dag. Men idag handlar det om det faktum att jag inte vågar det.

Så nej. Det är inte alls jag själv som sätter munkavel. Jag är jävligt klar över mina åsikter om islam och invandring. Men min krönika har ett slut. Och efter att krönikan är slut är det upp till var och en och tolka den och diskutera den. Vilket i princip alltid görs efter mina krönikor. Och OM en av mina krönikor, i vilken jag varit kritisk till islam som religion, skulle utmynna i en debatt med främlingsfientliga grunder, där min krönika används som grund och källa, så skulle jag skämmas.

Och jag har ALDRIG stängt nån debatt på forumet helagotland.se. Jag har EN GÅNG anmält ett inlägg. EN GÅNG. Och då pratar vi om TUSENTALS elaka inlägg om min person, mitt moderskap och mitt utseende under årens lopp.

ps. någon får gärna länka detta blogginlägg i ett inlägg på forumet d.s

I hududledaren argumenterar DN för lite både för och emot. Och jaja. Visst är det självklart att det bör granskas. Verkligen.

Men jag känner ändå att NEJ.

Ett ex till mig är från iran. Han är inte troende muslim, ingen i hans familj är det. Men ändå har de varit utsatta för rasism och islamofobi. För de SER JU UT som muslimer. Det är så många, så många som kommer att drabbas av det här. Inte bara muslimerna kring de berörda moskeérna. Varenda liten invandrare med mörka ögon och kraftiga ögonbryn kommer att drabbas. För folk är inte riktigt klokt i huvet.

Vi minns väl att dokumentären "könskriget" med citatet "män är djur" som största "scoop"??? En dokumentär som ja....vad gjorde den för världen? Den spädde på fördomar och föreställningar om feminismen och kvinnorörelsen. Vilket bidrig till att öka feminist/kvinnohatet som Maria Sveland formulerade på ett bra sätt i DN för ett tag sedan.

Jag känner att den här dokumentären/uppdrag granskningen kommer att göra lite samma. Och även fast jag rent logiskt vet och till och med håller med om att ALLT måste kunna granskas så NEJ. Jag blir totalt ologisk.

Jag känner bara NEJ.

Saker jag snöat på:

* cancer i olika former.

* Titanic (båten, inte filmen)

* Självmord (upplyftande!)

* Reptiler

* USA

* olika historiska händelser

och nu allra senast:

Freddie M.

Jag satt och googlade så jävla hårt en kväll att jag sedan drömde om honom natten igenom.

Vilken fantastisk röst han har. Och vilken spännande liten människa han verkade vara.

Bara som det att han konsekvent vägrade offentligöra sin sjukdom (aids) förrens 24 timmar innan han dog.

Att han dessutom verkade ha svårigheter med att komma överrens med sin homosexualitet. Ja. Sånt där går jag igång på.

Nu är jag lite inne på Kurt Cobain. Som använde sig av en textrad ur Neil Youngs Hey hey my my i sitt självmordsbrev. Ja ni ser. Både Man Som Det Var Synd Om OCH självmord i samma grej! Kan inte bli bättre!