kroppen
Inte nog med att jag är dödsförkyld och har mens. Nu upptäckte jag en fästing också!
De fästingar jag haft hittills i år har alla valt att placera sig på lite annorlunda ställen. Den här ska min man, även kallas The fästingslayer, få plocka bort från mitt högra bröst så fort han kommer hem. Jag tror han kommer att uppskatta den bortplockningen lite mer än den förra då han fick plocka bort en fästing som valt att sätta sig på min rumpa. På ett otrevligt rumpställe.
I slutet av förra veckan hade jag ju några Dödsdagar. Totalt mörker. Broder Daniel osv. Några veckor innan det (troligen vid ägglossningen) var jag mer existensiellt deprimerad, hade många djupa och jobbiga tankar i några dagar. Igår när mensen kom hade jag ont så in i helvite. Vid vissa av mina mensperioder har jag ont i 5-6 dagar. Svinont alltså. Så att jag nästan kräks.
Slutsatsen jag kan dra av allt detta lidande är att min kropp vill att jag ska vara gravid. När den varje månad inser att den inte är det så STRAFFAR den mig så mycket den bara kan. Öser på lidande.
Rent logiskt borde det ju vara så att jag då mådde väldigt bra när jag väl blev gravid. Men så är det ju inte! När jag är gravid lider jag ju i 9 månader! Konstant. Och det får mig att jävligt mycket undra VAD KROPPEN VILL MIG???!!!
Min kropp är fan i mig sjuk i huvet!
Ojfan. Känner igen mig i det du skriver.
Jag är en riktig PMS:are, (antagligen PMDD:are), käkar medicin mot lidandet.
För min egen del så var det ett helvete innan medicinen, då var ca 2 veckor "förstörda" varje månad. Ångest. Mörker. Depp. Ligga under täcket. Gråta. Svära. Bråka. Tjafsa.
Och just vid ägglossning är jag också kokko. Som ikväll. Kan inte fokusera på något.
Men inte fan var det bättre vid graviditeten heller!
Kroppen är skum. Den är som en annan människa ibland.
Ja fy fan vad det suger. Jag har bokat läkartid nu iaf och hoppas få både värktabletter och nått som man blir glad på :) Det värsta är dock att mins mens är så himla oregelbunden att jag aldrig vet om det är pms eller Kronisk Depression. Äter du medicin hela tiden eller bara de dagar då du mår kasst? Hörde att man kunde göra så.
Haha, "nåt som man blir glad på". Men, det är en bra plan. Det är kul att vara glad.
Medicin. Jag äter varje dag och det är bra för min del, livet har blivit stabilare överlag, men det som är JÄVLIGT bra är att jag knappt känner av min PMS längre. Och det är coolt. Visst blir jag lite låg och sentimental, men jag blir inte ett monster.
Min läkare tyckte jag bara skulle äta vid PMS, men jag fick mycket isättningsbiverkningar av denna medicin (citalopram, vanligt antidepp), och käkar därför dagligen. Ja, inte bara därför, men bla.
Tydligen har det rätt nyligen kommit ut medicin enbart mot PMS, tjata på läkaren din. Den ska tydligen vara bra.
