För sent för Pevaryl

Ja jag är vid liv. 
Har blivit så in i helvite kvällstrött bara så jag orkar typ lägga mig på soffan och somna på kvällarna. Enbart. Ibland känns vägen från valfritt barnrum (efter läggning) ofattbart lång och svår. Dessutom vet jag ju att Den kortvuxna kan vakna NÄR SOM HELST och det är så SORGLIGT att sitta och vara kreativ och plötsligt bli avbruten. Allting dör. Barnen dödar min kreativitet. 
 
Men de ger ju så mycket annat härligt! Ryggskott tex! Och svampinfektion de lux i fittan! 
Och ärligt. Mycket annat också. Som är härligt. Jag älskar 3 barn. 
 
Vi har vart i Egypten också. Det var inte avslappnande och utvilande. Men det var ett äventyr varje dag och vi behövde det verkligen. Och från mig till er alla: det är INTE jättelätt att resa med bebisar. GÅ ALDRIG PÅ DET när någon käck hurtbulle säger det. DET ÄR EN LÖGN!! Men jag tycker ändå att ni ska resa för det är så härligt att göra det. Man blir skitkär i sin man (för att man ÖVERVINNER tusen kamper varje dag och blir jätetighta), barnen är glada och har man tur får man bada också. Det fick vi. Det var mellan 30 och 35 grader varmt varje dag i Egypten. Jag åt tabletter som sköt upp min mens så att jag skulle få bada eftersom jag inte fick bada i somras eftersom jag hade en 7 månader lång svamåinfektion som inte gick över förän jag födde ut. 
 
 
Så jag badade som fan. Och kom hem och fick mens som aldrig tog slut. I nio dagar höll det på och när det var över hade jag fått en svampinfektion de lux som jag undrar när den ska gå över. Den receptfria tabletten som de tjatar så mycket om i reklamen nu HJÄLPTE INTE! Fattar ni hur jävla ingrodd den här svampen är alltså?!! Snart är jag SvampJenny kort och gott. Om jag blir indian får jag heta Handen i byxan eftersom jag måste klia mig hela tiden. Om någon någon gång skriver en biograf över mitt liv kommer boken att heta "Ett träds ljuva bark" eftersom jag kommer att få spendera mitt liv i skogen, ivriga kliande mot ett träds ljuvligt räffliga bark. Om Håkan Hellström skulle skriva en sång om mig skulle den heta "För sent för Pevaryl". I min dödsannons kommer det att vara en bild på Pevaryl. Troligen har jag dött av en överdos. Pevaryl. 
 
Precis som Nina har jag en liten bloggkris. En liten kris med internet överhuvudtaget faktiskt. Dels för att jag inte har tid med det, men även för att jag känner att jag inte har något att säga. I flera dagar nu har jag gått och klurat på ett inlägg om MENS och VIPS så har självaste KISSIE formulerat ungefär exakt vad jag ville få sagt, fast lite förenklat. 
Oxhen skriver så jävla bra om heterosexuell kärlek att jag står mållös. Och Nina ja. Där Nina dundrat fram behövs sällan något tilläggas. 
 
Jag tänker så jävla lite på feminism också. Hela hösten gick jag och tänkte på feminsm och kapitalism. Sen fick jag barn. Nu tänker jag på bebisar och vilken mat jag ska laga, och på hur jag bäst ska kunna klia mig på fittan utan att det syns. Kvinnor som tar sig på fittan är ju så jääääävla ofrääääscht ni vet (ja jag är ägd av patriarkatet).
 
Varje lördag skriver jag krönikor till Gotlands tidningar. De kan ni läsa medan ni väntar på att jag ska återfå min blogglust! Här hittar ni dem. I lördags skrev jag om när unga tjejer bli horor. Den blev rätt bra tyckte jag själv faktiskt.
Särskilt sista meningen : "Då är jag hellre en hora". 
 
Min bebis också ja. Han är så jävla gullig. Ikväll sket vi i allt och åt middag på Mc donalds. Då satt han i bilbarnstolen bredvid oss på golvet och mös. Varje gång jag tittade ner på honom sken hans tjocka lilla ansikte upp i ett soligt bebisleende. Ikväll hade han värsta skrattattacken också. En kväll var Ingvar Carlsson på Skvalan. Varje gång Ingvar kom i bild tjöt Love av skratt. Varje gång. Så fort Skavlan kom i bild blev han surmulen, men så dök Ingvar upp och han i det närmaste skrek av skratt. Ett kärleksskratt. Sosse från födseln. 
 
 
 
 
(Jag har bestämt mig nu för att jag ska rösta på FI men eftersom jag är born and raised sosse så kommer mitt hjärta alltid att klappa lite extra för partiet.)
 
De stora barnen är hemma mycket nu. Lite sjukdomar och lite hemmamysbehov. Och vi har det så fint. Våren börjar komma på Brunheten också. Och jag umgås med mycket folk nu. Idag gjorde jag och L premiär på Klapp och klang. Jag hatar Klapp och klang, liksom babysim. Men ingen av mina bebisar har visat sådant intresse för musik och sång som L så jag tänkte att jag kanske kan offra mig nu. Jag är ju så gammal nu också. Ju äldre man bli desto bättre blir man ju på att "offra sig". Så vi gick till kyrkan med grannen och hennes bebis och själaste klappandet och klangandet var ganska...tråkigt men fikastunden efteråt var fin och L älskade det ju som jag visste att han skulle göra. Dessutom är jag kär i min granne. 
 
Har jag skrivit om Stilla natt? Att när han blir ledsen, otröstlig, då blir han lugn om man sjunger Stilla natt. Alla tre verserna. Han älskar den. Han älskar dragspel också, vilket ju inte alls är konstigt eftersom jag blev snudd på besatt av dragspelsmusik när han låg i magen och ofta spelade det för honom där inne. Den här ska vi ha på hans namncermoni i sommar. Det är hans favvo (BoEve låg högt på vår namnlista också):
 
 I helgen fyller vår stora 7 år. Fatta vad stor! Jag är 29 år och mitt största barn är redan 7 år! Det är ju inte riktigt klokt! Hon har snart gjort klart sin andra "ugglebok" i förskoleklassen och ligger ganska långt före de flesta. Dock är hon ingen "duktig flicka" vilket jag är glad för.
Just nu håller hon på och övar sig på fotboll eftersom bästekompisen Emil har övertalat henne att vara med i Kvartersligan i höst. Hon har inte spelat så mycket fotboll tidigare och kände sig lite osäker, men då erbjöd sig Emil att lära henne. Så nu övar de "fotbollssteg" på fritids varje dag. Att hon har sån fin och avslappnad och respektfull relation till pojkar i samma ålder gör mig alldeles varm i hjärtat. Det hade INTE jag. 
Det är mycket med henne som jag inte känner igen från mig själv i samma ålder, enbart till det bättre. Sen finns det saker jag känner igen också. Som de ändlösa lekarna. Den fantastiska fantasin. Snällheten och omtänktsamheten. Och sångrösten. Ja lyckligtvis har hon ärvt den av mig! Hon har kunnat göra enklare wailningar sedan hon var i 4årsåldern! Just nu sjunger vi mycket på refrängen på den här. Hon ber mig visa hur man gör och jag visar och hon härmar. Hon är så grym!
 
 
 
Ja hörreni. Livet är rätt fint faktiskt. Och vi har blåsippor i skogen bakom huset nu. Man kan bli gråtmild för mindre. 
 
Nu måste jag intensivligga ner här på soffan en stund innan lilla L vaknar. Han är lite förkyld (enbart täppt i näsan) och tar detta väldigt hårt. Verkligen en man med andra ord. Men en väldigt tjock och mjuk liten man. Som älskar Stilla natt. 
Puss på er
 
på utflykt i Egypten
 
i tider som dessa tycker jag att det är viktigt att man prackar på barnen sina åsikter
 
 
 
idag hade han på sig storlek 80 för första gången.. 9.5 kilo nu ca. Han är mitt barn. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Lisa

Jag hade återkommande svampinfektioner för några år sedan. Inget vidare, och pevaryl bara försämrade skiten. Jag fick flukonazol på recept. Funkade för mig. Tror att det är receptfritt nu.

2014-03-19 @ 10:40:10
Postat av: Jenny Lindström

Låten är så grym, älskade den från första stund jag hörde den. O det är alltid härligt att läsa det du skriver, oavsett vad det handlar om. Fast det där med svampinfektionen låter ju inte så kul men beskrivningen av hur det känns är så bra :)

2014-03-19 @ 12:47:57
Postat av: Astrid

Det är alltid kul att läsa dina inlägg. Ba såru vet.

2014-03-19 @ 20:58:39
Postat av: Yevonde

Åh jag vet att det INTE ALLS är kul med svamp men jag dog lite i det stycket, tårarna sprutade. Hoppas verkligen du finner bot!!

2014-03-19 @ 21:31:26
URL: http://https://365eko.wordpress.com
Postat av: Sparv

Svampinfektion som suttit i så länge kan ha gått djupare in i slemhinnan och då räcker inte endosbehandlingarna som säljs receptfritt (150 mg flukonazol i en tablett). Det är inte alla gynekologer som tror på detta med kronisk svampinfektion i underlivet men det är inte heller något hokus pokus. Har själv fått behandling för detta med 50 mg flukonazol dagligen i tre månader, vilket gjorde susen. Kombinerades inledande med 10 dagar bredspektrumantibiotika eftersom även bakteriefloran blivit tillknasad av en ihållande svampinfektion (tror den höll i sig i drygt två månader innan jag fick hjälp). Hos gyn ska de kunna ta smears för att kolla efter såväl svamp som vita blodkroppar (= tecken på infektion) med mikroskop, be att de gör detta och, om möjligt, odlar skiten. Hoppas du får hjälp och blir av med svampen snart!

2014-03-22 @ 02:37:03
Postat av: Yenny

Jag är nog känd som kvinnan med handen i skrevet, där jag bor. Trots att jag är skonad från svamp och andra mysigheter. Aldrig att jag skulle vänta tills jag kommer in.. Hu. Må din svamp upphöra!

Och bloggtorka - feel you. Men du är fortfarande oerhört rolig!

Puss!

2014-03-22 @ 10:24:00
URL: http://insanesaints.wordpresss.com
Postat av: My

Flukonazol! Inget annat fungerar! Pevaryl är hittepåläkemedel mot svamp imo! :)

2014-03-22 @ 16:12:14
URL: http://ilsknamamman.blogg.se
Postat av: Lisa

Jag vill ha en sån body! Min lilla flicka måste ju uppfostras till radikalfeminist.

Svar: jag har sytt dit det själv!
jenny persson

2014-03-24 @ 20:42:15
Postat av: Sandra R

Vet inte om du känner till Lichen? Har läst tidigare om kvinnor som gått omkring med ett helvete i underlivet, sveda och fan och hans faster och det tagit gynvården evigheter att slå fast att det faktiskt inte är svamp utan lichen. Vill bara tipsa om den möjligheten också.

2014-08-18 @ 09:48:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0