Jag fattar inte den.
Jag UTGÅR ifrån att den är menad för att upplysa om hur förskräckligt förtryckta vi kvinnor är. Att vi inte tar plats med våra kroppar liksom. Hu då.
Men alltså. Hatar inte vi killar som sitter skitbredbent på tunnelbana och bussar? Hatar vi inte män som tar upp hela trottoarerna med sin breda gångstil och yviga kroppsspråk?
Är det verkligen eftersträvansvärt att vara så som den rosaklädda personen på bilden? Alltså, som en man?
Fan alltså. Vad jag avskyr det där. Påpekandet av alla våra kvinnliga brister som måste rättas till. Hur vi kan lära oss så mycket av att ta efter beteenden som män har.
Just för att jag ofta försvarar "kvinnlighet" tas jag nog ganska ofta får att vara en sån där feminist som anser att det ÄR skillnad på män och kvinnor av NATUREN och att det MÅSTE få vara det.
Men det är jag ju inte.
Dock är jag så jävla allergisk när det kommer till att offer måste anpassa sig, förändra sig, för att slippa vara förtryckta. Som när jag läser
den här texten av Vimmelmamman som skriver om en mamma som lärt sina barn att de måste vara dubbelt så artiga och duktiga på grund av att de är färgade och alltid har ögonen på sig.
Eller som när jag läser om mobbingoffer som måste byta skola.
Eller som när jag läser om kvinnor som uppmanas att inte dricka så mycket eller inte gå ensamma hem från krogen.
När offer måste förändra sig för att kunna leva tryggt och normalt. Det är så jävla snedvridet.
Sedan kan man absolut diskutera genus. Hur mycket i vår kvinnoroll som faktiskt är skapat FÖR ATT vi ska VARA offer. Hur mycket i kvinnorollen som är påhittat för att vi aldrig ska kunna bli något annat än offer. Visst, absolut.
Men det hela kommer alltid till slutfrågan och den lyder alltid: varför kan man inte få vara hur som helst utan att vara ett offer?
Varför kan man inte få ha ett begränsat, ödmjukt kroppsspråk utan att vara ett offer? Varför kan man inte få leka prinsessa och vara duktig och sminka sina ögon utan att vara ett offer? Varför kan man inte få supa sig dyngrak utan att riskera att bli ett offer för våldtäkt?
Jo för att det finns något som ständigt hotar oss. Patriarkatet.
Och det blir så jävla snedvridet dels när vi
1. Ska TA EFTER och LÄRA OSS av det som förtryckt oss i årtusenden
samt
2. När vi sätter in våra styrkor och resurser mot oss själva, istället för att vända oss mot roten till det onda: patriarkatet.
Sedan, visst. Könsroller är ett av patriarkatets starkaste vapen. Vi har allt att tjäna på att krossa dessa, både de manliga och de kvinnliga. Nu är det 2013 och så jävla mycket har gjorts med den kvinnliga könsrollen. Så otroligt mycket faktiskt. Hela samhället kring kvinnorna har fått omformatera sig för varje nytt hinder som övervunnits. Kvinnorna har liksom kämpat på. Men vi kommer liksom ändå inte någonstans...
Istället för att kvinnorna är hemma med barnen jobbar nu kvinnorna =ett framsteg.
Barnen får vara på dagis 8 timmar om dagen vilket ger många kvinnor ett ständigt dåligt samvete= ett steg bakåt för kvinnor och barn.
Kvinnor jobbar= framsteg.
Många sitter fast med deltider= steg bakåt.
Många dubbelarbetar istället= ett steg bakåt.
Kvinnor tjänar ändå inte lika mycket som män =ett steg bakåt.
Kvinnor kan själva bestämma över sina graviditeter med hjälp av p-piller och aborter= steg framåt.
Många kvinnor lider istället under p-pillrens många biverkningar =stort steg bakåt.
Fattar ni? Vi kommer aldrig någonstans, eftersom männen vägrar att röra på sig.
Att kvinnor numera arbetar hade kunnat vara en framgångssaga om bara männen kunde ta sitt ansvar för barnen. Fler kvinnor kunde få jobba heltid, om fler män gick ner till deltid. Färre kvinnor skulle behöva dubbelarbeta om bara fler män gjorde sin del av det regelbundna hushållsarbetet. Färre kvinnor skulle behöva lida under p-medlens biverkningar om fler män var intresserade av p-medel även för män. (Om män visade intresse skulle även intresset för forskning på ämnet öka lavinartat och troligtvis skulle biverkningsfria p-medel för både män och kvinnor forskas fram på ett kick eftersom forskning kring män och deras behov får mer pengar över lag)
Alla framgångar som kvinnor röjt genom att krossa vår könsroll har skapat förändringar i samhället. Men förändringarna har skapats med utgångspunkten att männen inte ska behöva ändra något i sin könsroll. Samhället är numera ordnat så att männen inte behöver offra någonting, medan kvinnorna fortfarande kompromissar och offrar.
Alla förändringar som vi kvinnor gjort i vår könsroll har också gjorts för att likna männen. Vi började jobba, som männen. Vi tog kontroll över får fertillitet och kunde börja ligga runt lite mer som vi ville- som männen. Vi dricker alkohol- som männen. Vi ska vara stenhårda chefer- som männen.
Allting vi gjort och gör gör vi med männens könsroll som norm. Männen har heller hittills inte behövt förlora någonting på de förändringar som vi gjort eftersom samhället hela tiden backat upp våra förändringar genom att bädda för att männen ska slippa detsamma- förändringar alltså.
Och det är självklart därför det här med utseende och skönhet och våra kroppar går så himla himla långsamt. Hur fan ska samhället backa upp det? Om alla kvinnor helt plötsligt slutade intressera sig och oroa sig och ständigt förtrycka sig själva via våra egna kroppar så skulle det även leda till förändring hos männen. Våra kroppar skulle inte längre vara deras. Om vi tog makten över våra egna kroppar och tex anmälde varenda jävel som använde en kvinnokropp i syfte att sälja saker. Om vi vägrade trånga kläder enkom skapade för att behaga andras blickar. Om vi slutade raka och pynta och piffa och svälta och liksom gjorde klart att vi STRUNTAR I VAD NI TYCKER OM VÅRA KROPPAR. Ja ni fattar. Enorm förändring. Enorm förlust för männen som via våra kroppar har så mycket makt över oss.
Det är därför jag är skeptisk till den där bildjäveln högst upp. Varför är det alltid vi som ska ändra på oss? Vinner vi ens på det? Är den manliga könsrollen verkligen eftersträvanvärd? Det undrar jag. För i helvete.
