Din kompetenta förälder

Fast jag inte läst boken av Jesper Juul som Nina recencerat i Litteraturmagasinet måste jag bara kommentera det hela. Det har blivit en bra debatt på Litteraturmagasinet där Anja Wikström skrev ett debattinlägg angående samme Juuls bok "ditt kompetenta barn" och den har jag åtminstone läst delar av. Nina skrev en replik idag. 
 
Eftersom jag inte läst den nya boken av Juul får jag läsa mig till vad den handlar om. Det jag får ut av Ninas recension handlar om samvetet. Vi föräldrar ska inte ha dåligt samvete. Inte heller ska vi ha barnens lust som vår ledstjärna för då blir barnet ledset tillslut när det tror att man bara kan göra som man själv vill hela livet och aldrig ha tråkigt. 
Av Anjas debattinlägg och även efter att ha läst delar av boken Ditt kompetenta barn förstår jag att Anja är min själsfrände. Hon mår dåligt av precis hela boken och det gör jag också. 
 
Faktum är att jag mår dåligt av alla typer av föräldraråd, förutom de som Petra Krantz Lindgren delar med sig av. Det jag tycker skiljer Petra från övriga rådgivare är att hon faktiskt delar med sig av sina egna misslyckanden, vilket Jesper Juul inte gör på samma sätt enligt varken mig eller Anja. 
 
Nina skriver att Jesper Juuls viktigaste budskap faktiskt är att man som förälder ska lita på sig själv och behandla barnet som vilken människa som helst. Inte nojja ner sig. Och då undrar jag bara varför man i såna fall ska läsa Jesper Juul? Om han ändå menar att man som förälder oftast vet vad som är rätt och fel och att man ska lita på sig själv?
 
Jag hatar barnrådgivare som säger att man som förälder inte ska ha dåligt samvete. Att det är DÅLIGT för barnet när mamma har dåligt samvete. Eftersom Dåligt Samvete är min personliga ledstjärna i mitt föräldraskap blir det väldigt destruktivt för mig att läsa såna råd och jag gissar på att det är lite samma för Anja och för alla andra som får ångest av Jesper Juul. Vi som har det dåliga samvetet som grundsten i vårt föräldraskap mår såklart jävligt dåligt av att läsa att det inte är bra att ha det.  
 
Jag tror att väldigt många föräldrar ofta har väldigt mycket dåligt samvete, främst mammor faktiskt och därför tycker jag att det blir dubbelt skuldbeläggande när man då får läsa att detta dåliga samvete kan vara rent av skadligt för barnen. Det tror jag nämligen inte ens på. 
 
För kolla här: Jag behöver ingen föräldralitteratur. Mitt dåliga samvete är nämligen min Jesper Juul. Mitt dåliga samvete är den som talar om för mig vad som är rätt och vad som är fel i mitt föräldraskap. När mitt dåliga samvete sätter in som en klump i magen vet jag att nu måste jag ändra på något. När min mage är lugn och trygg och det dåliga samvete långt borta, så kan jag vila lugnt i vetskapen att allting är bra och att jag är på rätt väg. Jag vet inte hur andra föräldrar som inte har så mycket dåligt samvete jobbar, men jag antar att de har ett liknande system. Kanske kallar de det bara för något annat? Typ magkänsla? Typ det som Jesper Juul vill att vi alla ska gå på? Känna efter själva osv. Jag kallar det iaf samvete. 
 
Just nu läser jag inte ens Petra Krantz Lindgren för just nu är jag inne i en fas av otroligt dåligt samvete. Det kommer jag att vara i minst ett halvår till och då funkar det inte för mig att läsa litteratur där det står att mina barn kan må dåligt av att jag har dåligt samvete. Istället jobbar jag med målet, att det dåliga samvetet ska gå över. Jag jobbar med att förmildra det, dock ändå med vetskapen att det kommer att vara såhär ett tag till (ungefär tills vi har fått ordning på livet som 3barnsföräldrar och jag ser att vi alla klarade oss helskinnade genom den förändringen). 
 
Just nu går jag runt med den ständiga känslan av att inte räcka till för mina barn. Jag vet inte vad Jesper Juul hade sagt om vi hade träffats personligen, men om han hade kommit med något dravvel om att jag måste släppa det och inse att mina barn har det så bra så, så hade jag blivit tvungen att ge honom en käftsmäll. 
 
Enligt min egen åsikt så är jag en Kompetent Förälder. Och som just Kompetent Förälder vet jag väl själv hur läget är. Jag är inte blind och inte döv och dessutom tycker jag det är en typiskt härskarteknik när männen/fäderna menar att vi mammor är FÖR av allting. FÖR hysteriska. FÖR överbeskyddande. FÖR omhändertagande. FÖR dåligt samvete. Osv. Som sagt. Jag är en Kompetent Förälder. Och som Kompetent Förälder ser jag faktiskt att det då och då finns anledningar att ha dåligt samvete för sina barn. 
 
Det dåliga samvetet är en av den kvinnliga könsrollens många fördelar skulle jag vilja säga. Enligt mig har inte männen/papporna dåligt samvete i alls samma utsträckning som mammorna och jag tror faktiskt att det ofta är därför som vi mammor/kvinnor måste ha det. Vi måste ju kompensera upp för deras brister. 
 
Och visst fan kan det vara betungande. Men det är våra dåliga samveten och vår ovillkorliga kärlek som gör att det är oss barnen kommer att ringa till sen när de har flyttat hemifrån. Det är vårt omhändertagande och vårt daltande och pysslande och vår förmåga att överbeskydda som kommer att leda till att det är oss som barnen väljer att gråta ut hos, oss som barnen kommer att be om hjälp och oss som barnen i första hand kommer att vilja ha som barnvakter åt barnbarnen sen. Papporna/männen kommer att få se sig slagna. Helt enkelt därför att vi har varit bäst. 
Och det är inte vi kvinnor/mammor som behöver ändra på den saken, det är såklart männen eftersom det är de som kommer att förlora på att de inte är som oss. 
 
Jag känner alltså att föräldrarådgivarens råd om hur vi kvinnor ska lära oss att "tagga ner" är väldigt manliga. Man utgår återigen från mannen som norm och menar att pappornas generella sätt att vara föräldrar är något eftersträvansvärt. Och det tycker inte jag att det är. 
 
(OBSOBSOBS: nu menar jag såklart inte MIN EGEN man i allt det här. Han är en fantastisk förälder.)
 
Jag skulle kunna skriva en egen bok. "Din kompetenta förälder" skulle boken heta och den skulle handla om hur jag torkade barnets tårar efter de första jobbiga dagarna i nya skolan och sedan gick ut och storgrinade i soffan resten av kvällen, efter att hon hade somnat. Den skulle handla om hur hela jag ständigt är ett vakande öga över min familj. Hur jag ständigt, ständigt och alltid går med tentacklarna ute och försöker känna av: mår alla okej? Har alla det bra? Vad behöver hen för att komma på rätt spår igen? Hur kommer vi igenom den här fasen? Vad behöver hen för att bli av med det destruktiva beteendet och hur gör vi det så lätt som möjligt för hen att klara komma igenom det? Den skulle handla om minimalt med tid på dagis, lekar som lekts, bullar som bakats och timmar av "föräldrabarn-tid" som runnit iväg, på grund ut av mitt dåligt samvete sagt till mig att det behövts. 
Och missförstå mig inte!
Jag hämtar inte barnen tidigt, bakar inte bullar, leker inte ändlösa lekar och spenderar inte hutlöst mycket tid på tu man hand med mina barn bara för att jag känner att jag MÅSTE. 
Eller jo, det gör jag. MEN, grundstenen är att jag vill att barnen ska må bra. Och på så sätt vill jag även göra alla de grejer jag gör för att de ska må bra. 
 
Inte allt såklart. Men precis som Jesper Juul menar att barnen inte alltid kan ha roligt och få göra roliga saker är det ju med oss föräldrar. Visst vore det jävligt skönt att bara säga "godnatt" och stänga dörren på kvällarna. Våra barn KAN dessutom somna själva utan svårigheter så vi skulle absolut kunna göra det. Men det gör vi inte, för vi vet att de vill att vi ligger hos dem till de somnar. De har berättat/visat för oss att de mår bra av det och behöver det så därför gör vi det. På samma sätt som vi lagar tråkig och jobbig mat från grunden fast vi helst av allt vill hämta mat från Thaithai varje kväll. Vi spenderar vår fritid på badhuset och i ishallen istället för att maraton-se härliga serier på Netflix. Det är jävligt mycket man gör som förälder fast man naturligtvis hundra gånger hellre hade gjort något annat. Men man gör det av kärlek OCH för barnens utveckling och välmående. 
 
Och några gånger om året lägger jag en hel dag på att baka 125 bullar bara för att barnen ska få bullar och varm choklad och tända ljus några dagar efter dagis och skola. Fast jag HATAR SÅ IN I HELVETE MYCKET ATT BAKA BULLAR så gör jag det. För mitt samvete säger att det är en bra grej. En mysig grej. 
 
Jag älskar mitt samvete. Allting jag någonsin gjort rätt i mitt föräldraskap är tack vare ett mycket nära samarbete med samvetet. 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan

Okej, här kommer mitt svar. Eller mina svar.

1. Hon mår inte dåligt av precis hela boken för hon har inte läst hela.

2. Petra Kranz Lindgren utgår från samma värderingar som Juul.

3. Som förälder tror man att man ska vara på ett speciellt sätt. Man tror att man inte kan prata om allt, visa när man är ledsen eller arg osv osv och man spelar gärna en roll. Detta är fel enligt Juul.
Dessutom bemöter vissa föräldrar sina barn respektlöst. Ex: En unge kommer hem och berättar att hens lärare är dum i huvudet. Förälder svarar: Så säger vi inte i vårt hus. Tänk om David kommer hem och berättar att hans chef är dum i huvudet. Och du svarar: så säger vi inte i det här huset.
Därför ska man läsa Jesper Juul för att bli varse vilka dumma saker som föräldrar omedvetet gör, för att våra föräldrar gjorde så, för att föräldrar GÖR så.

4. Juul menar inte direkt att det är dåligt för barnen med en förälder med dåligt samvete, utan mer att det är onödigt plågsamt för själva föräldern. Vilket i sin tur kanske missgynnar barnet.
Det samvete du berättar om skulle jag kalla magkänsla, eftersom du kan ändra ditt beteende och bli av med det dåliga samvetet. Det jag syftar på ett är en mer långsiktig känsla som äter sig in och gör det svårt att sova på natten och viktigast av allt, att man har dåligt samvete för något man inte kan ändra på. Det är det onödiga dåliga samvetet.
Jag har också olustkänslor inför saker kring barnen, oro och ångest, för hur de ska gå för dem osv. Men också dåligt samvete över saker jag gjorde fel när Ville var ett år och jag inte visste bättre. Jag gjorde det jag trodde var bäst då helt enkelt och det får jag acceptera. Hjälper ej att bestraffa mig själv med tankar som att jag är en dålig mamma, alla gör vi misstag och genom att erkänna dem och be om ursäkt kan vi bli förlåtna.
Så här menar Juul: Vi ska vara människor av kött och blod som gör fel och har brister. Och det är inget att ha dåligt samvete över. Att försöka vara den perfekta föräldern som aldrig är trött, ledsen, arg gynnar inte barnet. Så klart ska vi sträva efter att vara trevliga mot våra barn, men det går som bekant inte alltid. Och då är det ok.

5. Ang att pappor inte har dåligt samvete, så beror det knappast på att de lever efter Juuls råd. Mammor däremot skulle må gott av att ha mindre dåligt samvete och ändå vara lika jävla fina mammor.

6. Bra att du vill barnens bästa, och att du känner med dem osv det är precis vad jag också eftersträvar vilket varken Juul eller Lindgren har något emot, tvärtom. Det är vår uppgift som förälder.

7. Glöm inte att Juul är mannen som tycker man ska skåla i champagne när barnen väljer att åka och fiska istället för att göra sina läxor. Som tycker det är upp till barnet att bestämma när de ska sova. Och som menar att problem med ”trots” beror på föräldrarna.


Nej du får nog ta å läsa lite mera Juul innan du dömer ut honom tycker jag.

Svar: Jag dömer inte ut honom, bara det där med samvetet. Jag känner liksom ingen förälder som är sådär som du beskriver: uppäten av det dåliga samvetet. Däremot känner jag väldigt många som jag tror skulle bli bättre föräldrar av att ha lite dåligt samvete oftare. Jag vet heller inte om jag någonsin tycker att ett dåligt samvete kan bli onödigt... Jag kommer ALLTID att ha dåligt samvete mot mina barn för saker jag gjorde fel mot dem när de var små och det har jag också förtjänat. Precis som våra föräldrar BÖR ha dåligt samvete mot oss för de trauman de orsakat oss. För den sakens skull behöver man ju inte vältra sig i självhat, men att man HAR dåligt samvete visar ju på att man förstått att man gjort fel och att man ångrar det. Det värsta som finns är ju föräldrar som säger "nej DET var inte MITT fel" och vägrar att ta ansvar för fel de gjort under ens uppväxt. Och som sagt: jag tycker det är vanligare med såna föräldrar än tvärtom. Jag tycker att det vanligaste problemet angående barn och föräldrar i dagens samhälle är att föräldrar inte har särskilt dåligt samvete.

Och precis- vårt dåliga samvete missgynnar barnen, enligt Juul. Alltså ska vi även ha dåligt samvete över att vi har dåligt samvete. Dubbelt skuldbeläggande kan jag tycka.

Jag menar heller inte att papporna lever efter Juul. Inlägget handlar knappt om Juul, utan mer om det där att man som förälder inte ska ha dåligt samvete. Det är inte bara Juul som tycker så, det tycker typ alla, särskilt den äldre generationen. Du och jag pratade ju om det i podden en gång, att man kan få skit för att man är "för mycket" som förälder, det hänger ju ihop med samvetet. Man kan få kritik när man anstränger sig och särskilt folk ur den äldre generationen kan komma med råd som "du ska inte ha dåligt samvete, barnen klarar sig alltid". Förr hade man nog inte särskilt dåligt samvete för sina barn. Och se hur de hade det, liksom.

Jag ser väldigt klara poänger med att läsa Juul och andra också, men just det där med samvetet är jag inte med på. Jag anser att det växande dåliga samvete som, enligt dig och Juul, ligger över vår generation, finns där därför att det är befogat. Våra föräldrar hade inte särskilt dåligt samvete. Deras föräldrar hade typ aldrig dåligt samvete. Vi får nu ta hand om sviterna efter deras otänksamhet och det är bra. Dock tycker jag ännu att det finns alldeles för lite dåligt samvete även bland vår generations föräldrar och det finns det ju ganska klara bevis på också i form av tex ökat behov av att barn omhändertas, fler barn som ringer till Bris osv.

Behövde du verkligen Juul för att komma till insikt om att problem med "trots" egentligen ligger hos föräldrarna? Hade inte du tänkt på det själv innan? Är det inte vi själva som kan våra barn själva? Varför ska vi då läsa Juul? Jag har ju redan mitt samvete som väldigt klart talar om för mig både när jag gör fel och när jag gör rätt. (Kunde ha blivit en jäkla bra podd av det här du! ) puss
jenny persson

2013-09-23 @ 10:11:57
URL: http://ninaruthstrom.se
Postat av: Annelie Mannerström

Fan vad bra. Det är så gött att läsa texter där man lär sig saker om sig själv.

2013-09-23 @ 11:04:29
URL: http://caranlachiel.blogg.se/
Postat av: Anonym

Jag minns inte särskilt mycket av det jag läst av Juul, men rent allmänt håller jag med om att föräldrar bör följa magkänslan och lyssna mer på samvetet än gemene man gör. Det här mantrat som folk har om att mår föräldern bra så mår barnet bra verkar mer vara en metod att döva samveten och undvika att tänka på barnens verkliga behov. Själv brukar jag försöka ta mig samman och tänka att allting har sin tid när jag vill smita undan något som är viktigt för barnen men som tråkar ut mig sååååå totalt.

2013-09-23 @ 12:41:46
Postat av: Linnea

Ja, bra idé, Jenny! Gör en podd av det här nu, Gotlandstrosorna! Kram/Linnea

2013-09-23 @ 17:40:58
Postat av: Michis

Jag störde mig asmkt på att min barnmorska hela tiden sa att jag inte skulle ha dåligt samvete för något, för dåligt samvete var något jag inte ens det allra pytteminsta hade. Jag tyckte inte så mkt om min unge ändå kämpade jag för jag var tvungen. Jag var fortf självisk och ville hellre köpa kläder till mig än ungen samt alla mina fantasier var om att "rymma hemifrån". Och barnmorskan sa bara hela tiden: a inte dåligt samvete. Skitstörigt att hon antog det hela tiden. Jag har fortf inte det minsta dåligt samvete. Inte ens nyss när jag skrev denna kommentar medan ungen gapskriker o ska sövas.

2013-09-23 @ 20:48:08
URL: http://www.michaeala.blogg.se
Postat av: Anna-Carin

Meeehh.. kan du inte byta till wordpress, missar ju och måste läsa ikapp.. vill prenumerera! :D Jag tycker man ska ta alla såna "ge råd om barn" pestoner med en nypa salt. Ta tills ig det som passar och skita i det man inte tror på. Brukar läsa Lindkrantz med, ofta instämmer jag i teorin, i praktiken är det ju svårare.

2013-09-24 @ 09:28:55
URL: http://365eko.wordpress.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0