Vad ska jag skriva om liksom?
Det enda jag VILL skriva om är min MISÄR, men samtidigt är jag så jävla trött på att tjata om den själv att jag inte har lust. Men okej då. Om ni tjatar så.
Jag grinar varje dag nu. Oftast så fort David kommer hem från jobbet. Då bara börjar det rinna. För jag har så jävla ont och jag är så jävla dålig mamma och jag ORKAR/KAN INGENTING och den enda jag inte behöver hålla en småkäck fasad inför är han. Så jag grinar. Och han masserar.
Morsan är här en dag i veckan och hjälper mig. Inatt sov hon här och idag har hon räfsat löv och städat köksskåpen och lagat massa mat. Hon gick i pension precis när jag blev gravid. Det var ju för jävla lyckosamt får man säga! För mig :)
Jag har minst två inbokade tider pga graviditet i veckan. Nästa vecka är det tre. Dessa möten är det enda jag orkar med. Jag varken hämtar eller lämnar barnen längre. Jag lagar endast mat som går snabbt. Jag städar inte. Jag räfsar inte löv. Jag gör ingenting. För jag kan inte. Det är inte värt de smärtorna jag får efteråt. De där smärtorna alltså... Fy fan. Hur det hugger, värker, dunkar och drar hela jävla dygnet runt. Jag blir galen.
Och nu känner jag att det här nog är det värsta.
Graviditet 1: Illamående, anemi, graviditetsdiabetes från 7 månanden
Graviditet 2: Illamående från början till slut, magkatarr, anemi, grav.diabetes från dag 1, foglossning på slutet
Graviditet 3: Lite illamående, diabetes från dag 1, anemi, foglossning från vecka 27 ca.
Jag har hittills tänkt att illamåendet och magkatarren med tvåan var det värsta. Det sänkte mig så totalt.
Men nu har jag ändrat mig. Det är inte värt någonting att vara "pigg" efter järninjektion och att slippa magont och spyor när man ändå inte kan göra nått. Jag kan ju bara sitta här. Jag FANTISERAR om att få åka och handla på Ica Maxi. Jag ska GRÅTA av glädje första gången som jag kan gå i en affär en längre stund sen efter födseln. Eller följa med barnen till lekplats! Jag ska även GRÅTA första gången jag kan städa mitt hus igen. Dammsuga. Jag har inte dammsugit sedan i juli. Sköta tvätten, baka, sitta på vanlig stol alt på golvet och leka med barnen, GÅ, hoppa, springa och busa med ungarna. Alltså. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få tillbaka min kropp!
Vad man kan göra? Ja. Såklart finns det inte särskilt mycket forskning kring foglossning. Så det man kan göra är att äta nyponpulver. Alltså. NATUUUUUURLIGT ska de va vet ni. Jag ska prova detta nu. I övrigt rekomenderas värme och tens typ. Och visst känns det bättre när jag ligger i badet. Tills jag stiger upp ur badet igen. Yey.
Jag skulle vilja ha en rullstol. Så att man kunde få komma ut lite. Åka till Ica Maxi typ. Rulla på en promenad med barnen. Det hade vart nått. Men jag gissar på att jag kommer få kryckor efter mitt möte med sjukgymnsten.
Och jaja. Nu är det sex veckor kvar. Sex veckor. Vi har väntat sedan i mars, åtta dagar efter befruktningen. Alltså det är så sjukt för vi vet ungefär exakt datum för alla våra barns befruktningar, trots att två av dem är ganska oplanerade. Den här ungen är gjord på storasysters födelsedag den 22 mars. Den 29 mars plussade jag.
Med den första fick jag inte reda på att jag vara gravid förrän i vecka 8. Fatta! Två månader gick jag runt och var gravid utan att fatta nånting! Snacka om att vara ung och oerfaren. Först när jag började strösomna lite varstans och brösten började spänna började jag ana ugglor som fick kläder (nile city) så att säga. Smart!
Vi har ingen vagn, ingen säng och inget skötbord till nedervåningen. Ingen mjuk bebishandduk, ingen babysitter, inga spylappar, ingen nappflaska, inga nappar, ingenting. Så jobbar man som pessimist nämligen. Här tar vi inte ut något i förskott. När det är en vecka kvar ungefär, skulle jag tippa på att vi fixar klart det mesta. Och sen är det ju bara en hel jävla jul som ska fixas också. Nej fy fan. Det KAN JAG bara inte plåga mig själv med att tänka på nu.
Nej fy fan. Ingen vill nog vara mig nu. Är så fruktansvärt isolerad också. Jag orkar ju ingenting. Och så är jag världens sämsta mamma också, men det orkar jag inte heller tänka på nu. Jag får ge igen sen. Kompensera till våren. Till våren ska jag ta båda storbarnen och åka upp till Sthlm med dem bara vi tre. Gå på Gröna Lund. Ja. Det ska jag.
Nu ska jag tydligen se på world war z. Kul.
