kejsarsnitt är ingen enkel genväg, man lider av det också. nöjda nu?

 
Folk som inte tycker att man ska få föda barn via planerade snitt verkar ha fått en sak väldigt mycket om bakfoten och det är det att ett snitt på något sätt skulle vara som att föda på bananskal. Att ett snitt på inget sätt är jobbigt eller gör ont och att vi som vill ha planerade snitt vill det av den enkla anledningen att vi är lata alternativt fåfänga alternativt samhällets avskum. 
 
De har uppenbarligen inte varit med. 
Visserligen VAR mitt snitt förra gången relativt smärtfritt, fram tills bedövningen släppte såklart, men ändå. 
Att gå runt med vetskapen att någon bokstavligt talat ska skära upp hela din jävla mage är inte så himla lätt den heller ska ni veta.
Jag tänker att ni kanske inte vet hur ett snitt går till?
 
SÅHÄR GÅR ETT SNITT TILL:
* Klockan 07 på morgonen anländer du till förlossningen. Där får du duscha och sedan gör en barnmorska/syrra i ordning dig. Hon rakar ditt könshår, sätter en kateter i ditt urinrör, sätter nålen i armen, ger dig 4 alvedon, sätter jättestor blöja i dina trosor och bäddar ner dig i sängen. Nu är det mer än 24 timmar tills du ska resa dig igen. 
* Sedan körs du vill operation i sängen. Där ligger du och väntar tillsammans med barnmorskan som ska vara med samt din partner/den som ska vara med under operationen. Barnmorskan undersöker din mage en sista gång och känner efter hur barnet ligger. Du är nu jättenervös. 
* Medan du körs in i operationssalen får din partner gå iväg och sätta på sig skyddskläder. Det är ganska läskigt att komma in en rummet där typ 10 pers väntar på dig. Du har börjat skaka nu för du är jättenervös. 
* Din partner kommer tillbaka och du får sätta dig upp på den stenhårda britsen som du flyttats till. Du får kuta med ryggen medan en jättelång nål förs in där. Du har fått bedövningssalva innan. Det känns som små elektriska stötar under huden. Du gråter nu, fast det inte gör ont direkt, men du är orolig och rädd. 
* Sedan riggas skynket mellan dig och magen och du får ligga och vänta på att bedövningen ska ta. Det är jätteläskigt och du är superrädd att den inte ska ta alternativt att du ska missta dig och att du inte ska märka av ditt misstag förrens skalpellen sitter i buken så att säga. Personalen rycker och sliter och slår på din kropp för att avgöra hur pass bedövad du är.
* När du inte känner ett dugg längre börjar de skära i dig. 
* Detta känner du väldigt tydligt. Du känner hur de sliter och drar i ditt skinn. Du i det närmaste hoppar upp och ner på britsen och måste i vissa fall hålla i dig. Det gör dock inte ont. 
* Narkosläkaren och narkossyrran pratar med dig hela tiden. Din man försöker filma över skynket. 
* Sen kommer bebisen och nu får du den verkliga behållningen av ditt val att snittas. Du får möta ditt barn helt vaken, helt smärtfri och den upplevelsen är helt fantastisk och jag önskar att alla nyblivna mammor fick möta sina barn så. 
* Sen går barnmorska och din partner/person som är med på förlossning iväg med barnet. Du blir ensam. Läkaren börjar sy ihop dig. Det tar skitlång tid. Du vill ha din bebis, men får ligga där du ligger. 
* Tillslut kommer partnern/den som är med på operationen tillbaka med bebisen. Hen håller i den för det är svårt för dig att få plats med bebisen i det lilla utrymmet mellan skynket och operationen. Du får se på din bebis. Den är skitsöt. 
* När allt är klart lyfts du över till sängen igen, bebisen stoppas ner hos dig och ni körs till uppvaket.
* Du är ännu bedövad men får värmefilt för man kan frysa hemskt när bedövningen släpper. Du är ännu smärtfri och den stora lättnaden infinner sig. Du får gosa med din bebis. Dock kan du inte riktigt röra dig så goset blir ganska stelt. Men det gör ingenting för du är så glad. 
* När bedövningen har släppt körs du ner till bb. Nu är det inte roligt längre. Dina smärtor tar över dig och gör att du inte längre kan ägna dig åt barnet. Det får din partner/personen som är med sköta om tillsammans med bbpersonalen. Du har jävligt ont nu och får morfin. 
 
Vid mitt förra snitt fick jag inte ställa mig upp förrens dagen därpå på eftermiddan. Jag låg alltså ner från 07 på morgonen till ca 14 dagen efter. När man är så orörlig kan man inte släppa ut gas ur magen. Och det, att du inte kan prutta, är det värsta, blandat med att du har ett jättestort sår längs hela magen. 
När jag äntligen fick resa mig upp (med gåstol) och kunde SLÄPPA MIG, DÅ började mitt tillstånd förbättras. Men den smärtan glömmer jag aldrig. 
 
Dock föredrar jag den smärtan framför smärtan i fittan  och röven som satt kvar i flera veckor efter min vaginala förlossning. DOCK är ändå inte främst SMÄRTAN det som gör att jag aldrig mer vill föda vaginalt. Jag har helt andra anledningar till det som jag ska skriva om en annan dag. 
 
Men lägg ner att se kejsarsnitt som någon slags genväg. Kejsarsnitt är en METOD och sedan är det olika vilken metod man föredrar och vilken smärta man finner mest uthärdlig. Till allas glädje kan jag alltså meddela att snitt OCKSÅ GÖR ONT. Och man LIDER av det också. Jag förstår att ni alla blir lättade av att läsa det för det verkar vara en väldigt viktig detalj kring det här med att föda barn- att mamman ska LIDA. 
 
Rätten till smärtfri förlossning stred Grupp 8 för på 70talet och det är sjukt att vi än idag har synen på att en RIKTIG FÖRLOSSNING MÅSTE GÖRA ONT. Mamman MÅSTE LIDA för att få sitt barn. Det tycker inte jag. Och därför väljer jag att föda på det sätt som innebär minst smärta ENLIGT MIG. Som sagt har jag anledningar som kommer före just smärtbiten i mitt val till snitt, men även om jag valde snitt ENDAST för att slippa viss smärta så hade det också varit fullt rimligt. 
 
Sedan, som sagt, föredrar JAG att ha smärta i magen framför att ha ont i fittan och röven. Jag gillar att kunna bajsa smärtfritt liksom. Jag demolerar hellre musklerna i min mage än mitt käraste och bästa organ på hela kroppen som jag förhoppnignsvis ännu ska ha väldigt mycket kul tillsammans med- fittan. 
 
Vad gäller barnet då? Kejsarsnitt är en metod som utvecklades för att rädda barn och mödrar som höll på att dö på grund av vaginala förlossningar. Ingenting som någon någonsin säger kommer att kunna få mig att gå på iden att planerade snitt skulle vara FARLIGARE än vaginala förlossningar. Tyvärr. Jag tror det är bullshit. 
Och astma och allergier får folk ändå. Punkt. 
 
Ska skriva mer om det här ikväll. 
 
 

Kommentarer
Postat av: Åsa

Jag läste häromdagen om en norsk undersökning som visade att mer än var fjärde norsk kirurg/gynekolog hade fått barn med kejsarsnitt jämfört med riksgenomsnittet som låg på 12%. Det är intressant.

2013-11-07 @ 12:50:28
Postat av: elinor

Du är bäst!

2013-11-07 @ 12:54:53
Postat av: Sara - savadi - feelgood & självförverkligande

Tack för ett jättebra inlägg. Jag har inga barn men är redan bestämd inför kejsarsnitt, om jag får möjlighet, pga massa anledningar, och får försvara det så fort frågan kommer upp.

2013-11-07 @ 13:06:57
URL: http://Savadi.blogg.se
Postat av: Mrs Buchholtz

Tack för ett bra inlägg om kejsarsnitt.
Jag har också gjort ett planerar snitt och stötte på ungefär samma reaktioner som jag antar att du gjort.
Med barn nummer två blev jag övertalad att försöka föda vaginalt vilket jag gjorde, komplikationsfritt står det i mina papper.... I vilken annan vårdsituation det skulle räknas som komplikationsfritt och normalt att ens klitoris spricker och att man inte kan kissa normalt på flera veckor kan man undra. Den vaginala var ändå enklare tyckte jag, även om båda sätten var hemskt.. Barn nr 3 ska dock bli snitt, helt enkelt för att jag och vården inte är överens om vilka skador som kan anses normala efter att ha fått sitt barn...

2013-11-07 @ 13:42:42
URL: http://Mrsbuchholtz.blogspot.com
Postat av: Julia

VÄL RUTET!!!
På dom bara!!
Att välja snitt är inte att välja bort smärta. Det är att ta kontroll över en situation som traumatiserat en eller som en har fobi för. jag valde inte mitt snitt. Mitt var akut för både mig och unge och ändå får jag ofta höra att jag "smitit" undan att föda "på riktigt". Vi måste sluta värdera alla val kvinnor gör kring sina egna kroppar, graviditeter och bebisar. Föda, amma, allt ska vara under luppen och öppet för diskussion. jag är trött på att värderas utifrån hur mina barn kom till världen. heja dig! Du behövs!

2013-11-07 @ 14:07:09
URL: http://aliaslillamy.blogg.se
Postat av: Mikaela

Jag är väldigt dålig på att kommentera bloggar generellt, så för börja med att säga tack för att du skriver! Uppskattar att dina inlägg är långa och välskrivna och att du är så personlig.

Det som fick mig att vilja kommentera nu var chocken över att höra att det finns någon som ifrågasätter planerat kejsarsnitt, oavsett om det skulle vara plågsamt eller ej. Och med tanke på alla ev jävla komplikationer med vaginal förlossning borde det vara självklart att en får välja.

Har f.ö alltid tänkt att om jag skaffar barn blir det definitivt kejsarsnitt men efter bukoperation förra året (nedsövd och inte livmodern intakt) har jag mer lutat åt vaginal iaf pga smärtorna efteråt. Men nu... nu blev jag tvehågsen igen.

Svar: ikväll ska jag skriva om varför jag ändå vill ha snitt och efter det kanske du inte känner dig lika tvehågsen :)
jenny persson

2013-11-07 @ 14:53:08
Postat av: Ingrid

När? Nu? Snart?? Genast???

2013-11-07 @ 17:31:44
Postat av: S

Nej det är inte farligare med snitt! Snitt kan medföra andra komplikationer än vaginal födsel men den enankomplikationen behöver inte vara värre än den andra. Barnet utsätt alltså inte för värre risker utan bara andra risker vid snitt.

2013-11-07 @ 19:41:55
Postat av: Stina

Ja, jag funderade på hur jag ville föda och vägde då mellan kejsarsnitt och vagnialt. Men kände att rädslan för att bli uppskuren var mycket större än rädslan för vaginal förlossning. Så jag valde det i mitt tycke minst läskiga metoden. ALLA MÅSTE FÅ VÄLJA DETTA SJÄLVA GOD DAMNIT.

2013-11-07 @ 20:20:41
URL: http://ob.stin.at
Postat av: malin

fattar inte att det är prestige i många kvinnor i dag. de tjatar om att de "tog bara" lustgas vid sina förlossningar och jobbar fram till v. 38 trots alla krämpor, osv... Och så det här med amningen, det gör väl ont och man kan ta flaska istället men inte för att det blir mer bekvämt med flaskor men ursäkta mig, får vi inte vara bekväma av oss heller?
Jag ställer frågan till mig väldigt ofta- HUR VORE VÄRLDEN om män är gravida, föder barn och matar sina barn?!

Önskar dig all lycka till förlossningen! :)
(din hängiva läsare sen leno.blogg.se)

2013-11-08 @ 13:11:49
URL: http://instagram.com/myseberg
Postat av: My

Intressant inlägg och tack för ingående info om hur ett snitt går till. Är gravid med nr två och fasligt förlossningsrädd sedan nummer ett MEN har ändå valt vaginal förlossning av flera skäl men det största är att jag vill hem, om allt går bra, samma dag som förlossningen ägt rum och det sker definitivt inte vid kejsarsnitt :) Sedan arbetar jag med bukopererade patienter och bara den erfarenheten gör att jag aldrig skulle välja en bukoperation frivilligt. Att man lider det vet jag :) Jag väljer en annan metod och det är planerad vaginal förlossning, får även jag datum och tid.

Enligt all forskning som råder innebär faktiskt ett planerat snitt högre risker för både bebis och mor så det går ju inte att komma undan, dock andra högre risker än en vaginal förlossning. Om det nu inte är en konspirationsteori för att tvinga kvinnor att föda vaginalt - jag har tänkt tanken! Barnet får oftare respiratoriska komplikationer (andningsproblem), allergirisken är ökad trots att "alla kan få allergi" och det finns även samband med glutenintolerans bland annat. Eftersom man är ifrån sitt barn den där "kritiska" perioden för amning kan även den försvåras vid snitt. En bukoperation är alltid allvarlig, propprisker, ihopväxt av tarmar, förstörd urinblåsa, ökad blödningsrisk osv osv. Båda metoderna har, som du säger, sina nackdelar och fördelar och personligen anser jag att man som kvinna ALLTID ska ha rätten att bestämma över sin kropp MEN säg inte att snittet inte är mindre farligt för barnet för det är det OM en vaginal förlossning är komplikationsfri för barnet. Sen håller jag med om att även jag anser att gränsen för vad som är komplikationsfritt för modern är en annan femma.

Min bebis fastnade och riskerade syrebrist. Jag trodde att han dog. Jag sprack och syddes och visst sjutton är där skumt i fiffi :) Även i min journal bedöms förlossningen som "komplikationsfri". Jo - timmar av terapi stämmer ju klart överens med den bilden!

Att det ska vara sånt förbanna stigma över det mesta som är kvinnorelaterat är så jävla trist! Hade män fött barn hade man tilldelats info vid inskrivningen och sen hade man fått välja, utan skam eller tabu, hur man ville att ens barn skulle komma till världen! Ingen hade heller ifrågasatt amningens vara eller icke vara och inte heller hade man behövt jobba in i det sista trots all skit som kan hända en under en graviditet!

2013-11-08 @ 23:59:39
URL: http://ilsknamamman.blogg.se
Postat av: Hanna Karlsson

Tack för information om hur snittet går till. jag har fött tre barn vaginalt och redan efter andra förlossningen var jag rädd för att föda igen. Nu efter tredje förlossningen är jag livrädd för vaginal men ett kejsarsnitt skrämmer mig lika mycket om inte mer. Så om det blir ett tredje barn vet jag inte hur jag ska göra...

2013-11-09 @ 09:37:17
URL: http://hannafialotta.blogg.se/
Postat av: Emelie Dockenfelt

Hej! Vill bara tacka för ett fantastiskt inlägg.,och instämmer helt med dig!! Tycker det är vedervärdigt att det är så tabubelagt att vilja ha kejsarsnitt..

2014-02-20 @ 23:39:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0