bebisångest, andraskonsumtionsångest, hamsterångest och rosor som jag var värd

Förlåt att jag inte besvarar era kommentarer mer än vad jag gör... Det betyder inte att jag inte bryr mig eller att jag inte blir glad. Jag vet oftast bara inte vad jag ska skriva mer än typ tack. Kritiken tar jag till mig, men orkar inte diskutera och försvara mig, vilket det lätt blir när man ska skriva svarskommentar på en kritisk kommentar. Ni har ju oftast rätt. 
 
Jag har haft en jävla dålig dag. Sur och trött hela dagen. Inte orkat med ungarna riktigt. Kanske somnade de med känslan av att mamma inte ville va med dem och det är så jobbigt när det sker. Ännu jobbigare blir det när man tänker på att IMORRN, DÅ JÄVLAR SKA JAG KOMPENSERA, för det är ju inte alls säkert att jag orkar det imorrn heller!! Tänk om jag är en ÄNNU SÄMRE mamma imorrn liksom! 
 
Vi har iaf fullbokat med aktiviteter imorrn där allting inte hänger på min godhet som mor. De ska få hit kompisar, sen ska stora på kalas och vi ska hitta på nått kul med den lilla. På kvällen ska vi först äta taccos och sedan baka pepparkakor och lyssna på julmusik. Eventuellt slänger jag upp julgardinerna om jag orkar. Ja jag vet att det är tidigt, men nästa helg är vår SISTA HELG SOM TVÅBARNSFÖRÄLDRAR och då vill jag helst bara gosa in min i barnen och viska oavbrutet hur mycket jag älskar dem och inte bassla (gotländskt för krångla) med jul. 
(Och nej, ni behöver inte oroa er för min man, han har att göra han också. Men eftersom vi gillar att dela upp sysslorna könsnormativt så pysslar han med att sätta upp lister och lampor och städa förrådet och allt sånt där, medan jag får välja om jag vill pyssla med mina "kvinnosysslor". Om jag inte orkar det så gör han självklart det också. Jag sätter dock inte upp lister)
 
Har inte "extrasovit" på två dagar och det tär lite på mig. Ja alltså jag sover ju så in i helvete nu för tiden. Sover "middag" en och vissa dagar ibland två gånger om dagen, en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddag. Ja det är ju helt sjukt egentligen, men jag antar att min kropp behöver det. Det är ju egentligen inte så konstigt med tanke på hur tung den är...
 
Krånglar med insulinet och har haft två feta blodsockerfall idag. Det tär också så himla hårt på kroppen. Gud vad jag hatar det. När jag stod och lagade lunch idag kom första. Jag var ensam med barnen, alla var hungriga och jag kunde ju inte sluta laga mat eftersom mat var precis vad jag behövde. Men det sjönk så snabbt att jag först fick dricka en liten Mer. Hjälpte inte. Så då drog jag fram en tub mandelmassa och vräkte i mig några bitar. Sen lagade jag klart maten och åt så in i helvete. Lagom till middagen kom så nästa fall, precis innan decilitern fullkornsmakaroner hade kokt klart. Svetten rann och mätaren visade på 2.3. Då åt jag mat, käkade lite mandelmassa till efterrätt. Åt även lite av lillungens snacks framför fredagsmystv:n och sockret låg ändå under 6.0 när jag kollade 1.5 timme senare. Och då hade jag inte ens tagit något insulin. Måste ha haft otroligt lågt innan jag började äta. 
 
Lågt blodsocker får en att må så himla dåligt. Högt är inte alls samma sak. Man kan bli lite trött, men oftast känner jag inte av det. Lågt däremot är så förjävligt att ha. Man blir agressiv, får kort tålamod och så börjar svetten forsa av kroppen, hela kroppen börjar darra och man kan inte fokusera på något sätt. Och man kan äta mängder för kroppen sätter in en otrolig hunger som är liksom bortom denna värld. Kan tycka att det är så ologiskt att kroppen beter sig som att den ska DÖ när sockret är för lågt, medan man kan leva helt som vanligt när det är för högt. Rent logiskt borde ju kroppen reagera som om den ska DÖ vid högt socker eftersom det är precis vad man kan göra om man går runt med för höga värden för länge.. 
Fan vad jag hatar diabetes alltså. Jävla partypoopersjukdom. 
 
Vår bebis vägde enligt senaste tillväxtultraljudet 3.4 kilo. Diabetessyrran har börjat varna för att han eventuellt kommer att behöva ligga på barnavdelningen i några dagar när han föds om han har för lågt blodsocker. För de andra två har det räckt med lite extra mat, i form av ersättning, vid födseln, men den här gången räknar de med att det kommer att vara lite annorlunda alltså. Jag är i vecka 36 och min bebis är viktmässigt redo att födas. Han kan gå upp över 1 kg på de två veckor som är kvar och mina värden fortsätter att ligga dåligt. Jag tror de räknar med att han kommer att väga upp emot 5 faktiskt. Med tjejerna sa de att de skulle väga 4.5 och de vägde 3.5 båda två, men skit samma för det ÄR ju annorlunda den här gången. Min mage är enorm, bebisen ÄR stor så ja... Jag förbereder mig lite för en 5kilostjockis och några dygn på barnavdelningen. 
 
Är också väldigt orolig att han ska dö. Det är tydligen störst risk för det såhär de sista veckorna när man har diabetes. De kollar honom varje vecka nu. Hjärtat och flödet genom navelsträngen. Jag märker verkligen, verkligen att jag tillhör specialistmödravården nu. 
Nästa vecka har vi 4 tider nere på lassis, varav ett ultraljud för mätning igen. Veckan efter det föder vi på torsdagen. 
Som tur är lever han rullan inne i magen så pass mycket att jag hela tiden lugnas ner av det. Alla säger att det är ett gott tecken att han är så livlig. Själv tänker jag hu ADHD som den sanna pessimist jag är, men jaja. 
 
Jag kommer inte att bli lugn förrän jag har honom i famnen det är då ett som är säkert. Fan vad skönt det ska bli. Att få ut honom från det FARLIGA FARLIGA som är min kropp. Min kropp borde inte få bära barn. Och på grund av den här jävla oron kommer den nog aldrig att göra det igen. Jag orkar inte oroa mig igenom 9 månader igen alltså. 
 
Inte vet vi vad han ska heta heller. Jag hittar inga fina pojknamn förutom möjligtvis Ebbot eller Bo. Var länge inne på att döpa honom efter min pappa (som är död) men har ångrat mig vad gäller det. Jag vill att han ska ha ett EGET namn.
 
Svärmor har fixat en jättefin, begagnad spjälsäng åt honom. Dock är den blå och eftersom jag Bojkottar Blå måste den målas med rosa prickar innan den bäddas i ordning. Vi har köpt en ny babysitter och en ny amningskudde, en begagnad bilbarnsstol och så lär det bli en begagnad vagn också. Ett av skötborden är begagnade också. 
Jag fattar inte folk som spenderar så sjukt mycket pengar på grejer till sina nyfödda. Inte till barn överhuvudtaget faktiskt. Särskilt inte när Blocket och alla andra sidor vimmlar av skitfina, välbevarade grejer. 
Vi tänker som så att ju mer pengar vi SPARAR genom att köpa mindre och/eller begagnade grejer, desto fler DAGAR har vi RÅD att vara föräldralediga. Och enligt oss är Tid Med Föräldrarna viktigt och något som man bör prioritera om man har möjligheten. Förhoppningsvis ska vi ha det. Förhoppningsvis ska vi kunna vara hemma i 2 år denna gång. Jävlar i helvete vad lite pengar vi kommer att ha, men för det första så är vi ju vana (och det är vi GLADA för, att vi har lärt oss hur man kan leva på lite pengar) och för det andra så är det värt det. 
 
Ovanpå allt som känns lite tungt och motigt just inatt så har jag lite Hamsterångest. Vi har beställt två hamstrar åt ungarna till jul. Dvärghamstrar. Om man tappar en sån liten sak på golvet så är det stor sannolikhet att den 1.dör och om den inte gör det så 2. springer iväg och man får aldrig någonsin tag på den om man inte lyckats få den tam. En hel massa tid kommer att behöva läggas på att få hamsterjäveln tam och vi känner att det har vi väl för fan inte tid med med en bebis, två stora barn och tre katter. Så nu har vi bestämt oss för att det får räcka med en hamster. Buren är redan inköpt, BEGAGNAT på loppis. De får ha hamstern tillsammans. Vi får se hur det går. 
Julklappar överhuvudtaget känns jävla jobbigt nu också. Vill helst ha det klart innan jag föder, men är för jävla tjock för att orka springa och leta. 
 
Jaha. Det var dagens "glädjerapport" från Brunheten. Förhoppningsvis är det bättre imorrn igen. Nu ska jag gå och lägga mig. Enligt David ska jag få sovmorgon imorrn och alla andra dagar tills jag föder. Idag fick jag rosor också. Rosor, morötter och cola light som jag ska FESTA på i helgen! Jiihhuu inte. 
 
Äh. God natt. 

Kommentarer
Postat av: Loppa

Jeg hadde svangerskapsdiabetes, og fikk ikke noe ekstra oppfølging som jeg ser at du får. Mitt barn ble født i uke 36+3, og veide 4750g ;) Men jeg visste ikke at det var SÅ risikofylt som du har fått info om... Heldigvis, ellers hadde jeg vært ekstremt redd...
Vær bare glad om dere avt han kommer på barneavdelingen, da får dere god og trygg oppfølging. Min var ikke det, men jeg ser i ettertid at han burde vært det, så hadde jeg hatt en mye lettere barseltid...
Lykke til, en baby er verdens beste uansett om den veier 4 eller 5 kg (min eldste veide over 5,2 kg nemlig, så I know ;) )

2013-11-16 @ 16:46:31
Postat av: Sara

Gillar namnet Ebbot. :)

2013-11-16 @ 18:15:48
URL: http://helgur.blogg.se
Postat av: Tessa i höghuset

Men för sjutton, det finns väl ingen anledning att ha dåligt samvete gentemot barnen för att du inte orkar vara supermamman de här sista veckorna (eller under graviditeten öht). Du har ju en extremt bra anledning, och jag tror inte på något sätt att det är skadligt för dem att märka av att mamman i familjen inte mår bra. Jag tänker att det är bra för barnen att få ta lite hänsyn, och lära sig lite om livet, att allt inte är tillrättalagt hela tiden - du gör dem en tjänst :-).

Sen en sak med graviditeter, när jag är höggravid har jag svårt att fatta hur jag ska kunna orka med en bäbis också, så trött och tung och eländig som jag känner mig. Men grejen är ju att när väl bäbisen är ute så är man ju inte gravid längre, och i de flesta fall därmed hundra gånger piggare. Hoppas det blir så för dig också.

Bara en sak till: Köp julklappar på internet. Leksaker och böcker är mycket billigare, jag har nästan helt slutat springa i affärer i julhandeln.

2013-11-16 @ 21:14:01
URL: http://femitio.blogspot.se/
Postat av: Anonym

kan han inte heta bo-ebbot? det är ju två fina namn.. eller bo-erik?

eller malte
orik
tage
sivert
gilbert
det finns så många fina namn.

jag skickar dig styrkekramar! det är jobbigt att vara gravid, och med diabetes måste det vara ännu jobbigare. den där oron som tär måste vara urjobbig! men du gör det bra, kämpa på och ös ur dig när du känner för det, vi är ju många som lyssnar.

2013-11-16 @ 21:48:36
Postat av: Kajsakanel

Hejhej! Jag har nyss börjat läsa din blogg i och med att jag började lyssna på er podd härom veckan (är ännu bara på avsnitt 7 typ). Jag är väldigt glad att jag har hittat både till dig och till Nina!

Hörde för nåt avsnitt sen (eftersom jag ligger så efter...) att du eventuellt ville ha ett till barn det här året. Så det var kul när jag insåg att det var en liten pojk på gång!

Jag har ett namnförslag, men nu kommer jag inte ihåg vad dina döttrar heter, så jag vet inte om det passar så bra ihop. Det är i alla fall namnet på min egen son - Nimon. Tycker det är helt fantastiskt fint, mjukt, vackert och annorlunda. En Nimon måste ju bara bli helt underbar tänker jag. :)

2013-11-16 @ 22:12:54
URL: http://kajsakanel.wordpress.com
Postat av: CrimsonAnna-vegetarian of doom

Jag röstar på Ebbot. Det är ett skönt namn. Eller Rickard (efter Rickard Söderberg) om det nu inte är så att din pappa hette det.

2013-11-17 @ 18:02:39
URL: http://metalanna.blogspot.com
Postat av: Fanny

Åh, jag förstår verkligen känslan av att ha en farlig kropp för barn(en). Minns hur sköönt det var då våra plockades ut och vi kände "nu är de iallafall ute och vi kan kontrollera dem". "Nu är de i säkerhet", typ... Vi ska verkligen inte ha barn igen på ett låångt tag, men tanken på att bära barn igen, som vi ju kanske kommer vilja om några år eller så, gör mig rädd. Jag kommer oroa mig HELA vägen alltså... Tänker på er!! Bara 10 dagar kvar nu! <3

2013-11-18 @ 11:56:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0