om jag fick en egen fjollbög

Jag tänker att jag borde skriva något om min Dräktighet... En liten Dräktighetsrapport så att säga.
 
Men så vet jag liksom inte vad jag ska skriva.. Det är ju 3 gången nu så att säga. Vet knappt vilken vecka jag är i... 10? 11? 10 tror jag!
 
I fredags fick vi det första ultraljudet. Som diabetiker är det inte svårt att tigga till sig ultraljud. Det är bara att säga "tänk om den är skitstor" så hivar de fram apparaten direkt. 
I fredags fick vi iaf se den lilla klumpen. En klump med ett litet tickande hjärta. Jag grinade lite för det var så skönt att se att den var vid liv. 
 
Den största risken med att ha diabetes och vara gravid är ju att barnet blir för stort. De två andra kom ut med 3.5 kilon. Helt normala. Men ändå. All jävla oro över deras jävla storlek vid de andra graviditeterna. Hur man tillslut, vid varje liten tugga man åt, kunde få sån satans ångest över att de skulle hyperväxa och bli 5.5 kilo stora. Den är så jävla skön att slippa. För nu vet jag ju att Jag Ska Bli Snittad.
 
Det är såklart inte bestämt ännu, formellt, men snart är det nog det. Jag har framfört mitt beslut så att säga. Och eftersom man inte riktigt har rätt till sin egen kropp som det ser ut idag, så måste jag genomgå ett antal samtal med diverse människor innan det kan bokas in slutgiltigt så att säga. Men jag vet ju att de inte kan tvinga mig om jag inte vill föda. Och det vet ju de också. Så därför vet jag ju redan att det kommer att bli snitt. 
 
Och det känns så jävla härligt. Att få vara gravid och inte må dåligt (för det gör jag inte, än) OCH  att få veta att barnet kommer att komma ut utan att mina vaginala och min röv demoleras totalt. Att liksom VETA DET, redan nu! Att slippa all ångest! Alla nätter där man liksom snurrar in sig i skräcken inför förlossningen! Att bara kunna släppa den delen helt! OOOOH, så jävla SKÖNT!!!
 
Den här tredje dräktigheten ska gå i Glädjens tecken. Det är jag så jävla mycket värd efter de HELVETEN jag haft med de andra ungarna. Jag ska liksom MÅ BRA! Jag ska verkligen försöka hålla järnvärdet uppe. Jag mår inte illa. Jag kommer kanske få foglossning, men det får vi ta då. Jag kommer inte att få magkatarr. Och magkatarr/illamående är liksom det Värsta. Med min förra spydde jag och mådde illa tills 7 månaden. Fick magkatarr. Gick ner 10 kilo. Kunde aldrig må bra. Det var så jävla hemskt. 
Och nu är allting så jävla bra. 
 
Och att dessutom slippa ångesten inför förlossningen! Sån jävla lyx! Tack Sverige! Känner jag nu. 
 
Framför allt så är jag äldre nu. En erfaren babymama. OM mitt järnvärde går ner mot 90 (förra gången födde jag med ett järnvärde på 88) ska jag kräva sprutor med järn. Jag kräver snitt. Jag kräver ultraljud när jag känner att det behövs. Jag låter mig inte hunsas runt och blir jag förstoppad så tar jag min jävla cilaxoral och skiter i deras jävla gröter. Till BB kommer jag ta med skydd för bröstvårtorna. Jag har nämligen tänkt amma denna gång och det går inte när bröstvårtorna förvandlas till blödande sår. Jag tar också med en nappflaska, ifall det inte skulle funka, för jag vet nu att ett mätt barn är viktigare än vad barnet är mätt på. Jag tar även med mig en napp till bb för nu vet jag att det inte är särskilt svårt att få barn att sluta med nappen sen, plus att tandläkarn säger att det är ok med napp upp till 3,4 års ålder. FÖR DETTA HAR JAG LÄRT!
Jag är så jävla GRYM på det här med barn och barnafödande nu! 
 
Jag har fått en jättefin barnmorska. Hon har ett kors runt halsen och jag misstänker att hon är Kompis Med Jesus Kristus. Det gillar jag. Jag älskar kristet folk. Tycker det känns fint att Jesus Kristus liksom svävar i rummet lite. Bebisen kommer ju ungefär till jul också så det passar ju MER ÄN VÄL!
Hon tar mig på allvar och har aldrig en anklagande ton. Inte ens när hon räknade ut mitt BMI...
Kanske har hon läst mina krönikor där jag skrikit ut min besvikelse över mina tidigare havandeskap och all inblandad personal, kanske inte. Hur som helst så är hon snäll. 
 
Jag har gått upp 4 kilo vilket är rakt osunt. Min man har gått ner 6. Jag äter honom, bokstavligen, ur hus och hem.
 
Det händer att jag mår lite illa, visst gör det det. Men det är inget som däckar mig. Inget jag inte kan leva med.
 
Och vet ni. Jag är så inställd på att det är en pojke så att det inte är klokt. Jag är fan i mig nästan 100% säker. Jag vill döpa honom till Aragorn. Aragorn, den gulligaste lilla fjollbögen som Gotland någonsin skådat. Fan vad gulligt det skulle vara med en liten pojk. Jag skulle lära honom allt jag kan. 
Min man ställer in sig på att få en 3 dotter. Vi har redan ett uttänkt namn till henne. 
Vi kommer att ta reda på könet, men inte berätta det för någon. 
 
Varför vi tar reda på kön? För att veta vilka färger på kläderna vi ska köpa såklart! Kommer Aragorn måste vi ju bunkra upp med rosa! Kommer han ska jag fan i mig köpa en knallrosa vagn, beställa hem prideflaggor och börja pimpa hans rum med duniga volanger i skärt!
 
Jag vill ha en egen fjollbög. Som jag kan gosa med. 
 
Jag måste bli så jävla mjuk och vänlig om jag får en son. Måste lägga om totalt. Den här grejen som jag kör varje kväll med ungarna, när vi ska gå och borsta tänderna, när jag förvandlas till en "tysk tant" som men tysk brytning skriker: "LEDIGHETEN ÄR SCHLUT?!! MED FULLSCHTÄNDIG SCHOVUTRUSTNING- UPPSCHTÄLLNING!!", det måste jag lägga av med. Istället måste jag mjukt viska "älskade lille gulleson, kom nu ska jag rengöra dina små gulliga tändiländer innan vi går och sovipover i sin rosa, mjuka säng med änglar runtomkring som följer dig in i din rosa, fluffiga, mjuka sömn. Först ska vi bara ligga och tala om dina känslor och funderingar en stund, men sedan, älskade lille son, ska du få slumra in".
Så att han blir mjuk och go och aldrig förlorar kontakten med sina känslor som alla andra män. 
 
Ja voine voine. Vi får se hur det går. Jag välkomnar vad som helst. Fågel fisk eller mittemellan. Snippa snopp eller transperson! Alla är välkomna till Big mama! 
 
 
Se de första 2 minutrarna så fattar ni vad jag menar:
 
 
 
det här ska bli Aragorns favoritsång
 
2013-05-14 @ 16:36:00 Tankar från en mor Permalink

Kommentarer
Postat av: Annelie Mannerström

Fan vad glad jag är att jag börjat följa dig igen! (varför slutade jag ens?!) Så himla kul det ska bli att följa denna resan.

2013-05-14 @ 17:09:16
URL: http://caranlachiel.blogg.se/
Postat av: Julia

Underbart inlägg. Det ger mig, nästan, hopp om att JAG skulle kunna få en genomlidlig graviditet...
Jag blir liksom lite rosa och fluffig bara av att läsa om det. (GUUD vad jag önskar mig en till!!)
Håller alla tummar att det fortsätter vara bra.

Svar: Ska du inte ha en till då? Du fick ju tvillingar från start, du kommer va så jäkla härdad inför trean!
jenny persson

2013-05-14 @ 17:11:46
URL: http://aliaslillamy.blogg.se
Postat av: Julia

Joo, kunde jag så skulle jag! (Har en hemlig dröm om fem ungar:D) Men det tog fyra år och fem IVF-försök med de jag har. Har inte gett upp helt men det är inget jag räknar med. Man kan ju alltid hoppas och skippa skydd är min filosofi. Jag kommer säkert att göra fler IVF-behandlingar men just nu säger läkarna att jag måste låta kroppen vila från sånt.
Därför kommer jag att följa din resa på ett lite osunt sätt. Glad för er men avundsjuk till tusen :D

Svar: Just det! Förlåt att jag glömde! Jag är avundsjuk på dina tvillingar också. Hade gärna tagit ett par nu och liksom känt mig "klar" sen, för jag gissar på att jag kommer att bli sugen på en 4:a sen också. Och det känns ju väldigt smidigt att på en graviditet och en förlossning få TVÅ barn! Mådde du kasst när du väntade dem? Det var ju tvillingar och då fördubblas ju typ alla symptom har jag läst. Men de var också pojkar, vilket jag läst kan mildra tex illamående...?? kramar
jenny persson

2013-05-15 @ 07:35:43
URL: http://aliaslillamy.blogg.se
Postat av: Julia

Sorry, det var inte meningen att ge dig dåligt samvete. Det blir bara lite mer påtagligt ibland. Ibland förvånas jag av hur peppad jag kan bli på någon annans graviditet :D Jag känner dig inte och har ingen del i ditt liv och ändå blir jag så djävla glad för din skull och hoppas såå att du ska slippa må dåligt. Tänk vad häftigt om det blev tvillingar!

Jag spydde 20ggr om dagen från vecka 6 och tills de kom ut. Större delen av graviditeten spenderades på sjukhus. Jag förlorade 15kg under graviditeten. De vet inte om det berodde på att det var tvillingar, att jag hade så höga hormonnivåer (från IVf) eller att jag helt enkelt är en av dem som mår som ett as under graviditeter. Jag blir alltid så känslosam när du skriver om hur då mådde med dina stora barn. Kanske för att alla jag känner mådde som prinsessor när de var/är gravida. Ibland är det skönt att inte vara den enda även om jag självklart inte önskar det på någon.

Men många mår ju bra med tvillingar och det ÄR helt underbart. Har alltid önskat mig tvillingar. Dessutom slipper man ganska mycket av pressen kring amning och förlossning. De blir så noga med att man ska må så bra som möjligt :D
Kul att vi får följa din resa redan från start!!
Kram!

Svar: shit, du hade det alltså VÄRRE ÄN MIG??!!! :) skönt att höra att man inte vart ensam med sina helveten under tidigare dräktigheter. Men den här gången ska jag må så bra så bra!....(vi får väl se...) Härligt att du är med mig på tåget! ska bli bättre på att hålla mig uppdaterad på ditt tvillingliv också. Jag är så besatt av att skriva själv att jag sällan kollar in andras bloggar (hm...björn ranelid i mig frodas och gror....!)kram
jenny persson

2013-05-15 @ 12:04:58
URL: http://aliaslillamy.blogg.se
Postat av: Malin

Ja! Jag följde din Livia-tid sen tappade jag bort dig ett mycket långt tag. Nu är jag också gravid för första gången, försökte klicka mig på lenobloggen och läsa alla texter av en blivande mamma.
Kan inte hitta tillbaka dessa inläggen? Därför ska det bli roligt att följa din tredje, nu av en erfaren mamma!
Jag har skrivit min bloggadress med koderna i epost-rutan om du vill läsa min.

:)

Svar: Kul att du hittat tillbaka! Lenobloggen är borttagen sedan länge, men Mjukobloggen ligger kvar och beskriver min bittraste tid i livet :) Ska kolla in din blogg också!
jenny persson

2013-05-15 @ 19:59:41
Postat av: Julia

Knappast värre (diabetes å illamående är liksom ingen picknick i min värld) men Yes, fördjävlaasjobbigt. Det jobbigaste är nog att typ ingen tycker att jag borde skaffa fler barn. De använder skiten MOT mig numera. Jag har sagt ifrån men lite ledsen blir man ju när folk tar sig rätten att tycka, även om det handlar om någon slags omsorg...? Därför stärks jag av dina berättelser och det faktum att du vågat dig på tre graviditeter trots att du mådde som du mådde. Respeeeekt!

2013-05-16 @ 07:49:18
URL: http://aliaslillamy.blogg.se
Postat av: Sara

Hahaha! Fan vad du är rolig. Och detta inlägg kändes tryggt att läsa - fick veta att jag var pregnant igår och har inte vågat bli det tidigare pga skräck. Sagt klart och tydligt att det blir ingen ong om jag måste amma eller föda via fitty. Är livrädd för att de ska skuldbelägga och HÅLLA PÅ. De kan alltså ej tvinga mig?! Lova?! Min man har lovat att föra min talan när jag darrar på läppen för att tanterna håller på och försöker köra över. Men jag vll kunna slappna av HELT och bara grina ihjäl mig av lycka för att det kommer komma en liten PRUTT.

Tack för mig - hej!

Svar: Nej, de kan inte tvinga dig. Och om de försöker göra det så ta ett annat bb/mödravårdscentral. Min läkare har inte gett mig grönt ännu, men säger att när beslutet tas så kommer vi att vara ÖVERENS! Antar att hon utgår ifrån att de då ska ha övertalat mig till att våga föda, men jag vet ju att det inte kommer att ske. Istället kan jag vila tryggt i tanken på att vi kommer att vara överens om snittet! :) Grattis till bebisen!
jenny persson

2013-05-17 @ 08:45:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0