målbilden
Har precis hittat din blogg via Nina Ruthström, och såg fram emot att läsa en massa spännande feministiska inlägg efter hennes rekommendation, även om jag inte alls höll med dej i dina påhopp på Underbaraclara (tycker som Nina R att det är skillnad på att kritisera strukturer och personer). Jag ställer mej bara frågande till om du verkligen är en renodlad feminist eller enbart är ute för att provocera efter att ha läst det här inlägget - är att jobba mot jämlikhet nånting som man enbart gör för sekulariserade svenska kvinnor? eller är det nåt som gäller ALLA kvinnor? också dom som har annan trosinriktning än man själv? Min sorts feminism innebär att jobba för jämlikhet och respekt för all sorts olikhet och det innebär också religion. Jag tycker ditt inlägg är respektlöst mot kristna och kristet troende. Det känns som att du använder namnet Jesus och annan kristen symbolik (t ex ordet jesusbarnet och psalm) bara för att låta cool och som att du minsann vågar säga saker som andra inte vågar och i den kontexten blir det respektlöst.
Som sagt: som jag ser det skall man ha respekt för andra som feminist, också om dom har en annan tro än man själv. Hade du publicerat det här inlägget om du t ex hade använt namnet Mohammed istället för Jesus (och jo, jag vet att du började med hela jesusgrejen för att det var ett decemberbarn ni skall få, men ponera att du nu av nån anledning associerade till mohammed i stället) och muslimsk symbolik? eller någon annan religions symbolik?
(Om du vill provocera riktigt rejält så kanske du borde kalla ungen Jesus Mohammed Buddha Hitler eller nåt sånt!)
hälsningar från en feministisk hemmafru i Finland ;)
aha, okej, då förstår jag bättre. Det lät bara ironiskt när du drog in ord som psalm och jesusbarn och sånt. Jag var tydligen lite fördomsfull för ofta när folk (speciellt såna som gillar att provocera) skriver liknande som du så och använder kristna ord så menar dom inte allvar, utan är ironiska. Har hänt rätt så många gånger, och jag blir lika irriterad varje gång på dubbelmoralen i att folk nog kan racka ner på kristna men byter man ut orden mot mohammed etc så blir dom plötsligt tysta! Jag bara läste ditt inlägg ironiskt, antagligen av den anledningen plus ditt sätt att beskriva en namnceremoni som lät som en ironisk "take" på en kristen ceremoni. Jag måste till och med visa det för min man som såg på inlägget med samma ögon som jag och då tänkte jag att äh, jag försöker att säga till alltid när nån säger nåt rasistiskt i min omgivning så nu skall jag säga till nu också. Men jag är glad att jag hade fel, tack för ditt svar! :)
Har ni funderat på att låta barnen dela rum? Till exempel den yngsta av de stora barnen och bäbisen, när hen har blivit så stor att det känns aktuellt att flytta ut från ert rum? Eller de två större? Vi har bara ett barnrum i huset, och avser att minst två barn får dela det när vi har skaffat syskon till vår 2,5åring, eventuellt flera om det blir flera. Min man är uppvuxen med att dela rum med sina syskon i olika konstellationer ända up i tonåren, och tycker att det har funkat utmärkt. Relativt små barn kan ju till exempel sova i samma rum, och ha ett annat rum som lekrum, så gör min svågerfamilj med sina flickor, och det funkar också utmärkt. Det finns ju många sätt att lösa situationen som inte innebär att du mot din vilja måste ha kvar en bäbis i ert rum, när du upplever att det stör dina antagligen redan störda småbarnsföräldersovrutiner.
