en egen farsa

 
Idag blev grönsakslanden klara! Yes! Nu jävlar ska jag odla! 
Spacklingen uppe på det som ska bli E´s rum är också klar och nu ska vi börja måla för att sedan tapetsera en vägg med den blå tapeten med Bilar/ Cars som hon har valt och sen är det fan i mig klart. 
Morsan och hennes sambo har vart här idag. De bor fem mil bort och morsan blev nyligen pensionär. Ändå har de sjukt mycket att göra jämt så att få hit dem idag var lite av ett lyckokast! De har spacklat och lagat mat. 
 
Svärfar har vart här i helgen också och hjälpt oss. Och diverse vänner har haft barnen hos sig på lekning och kalas idag, vilket gjorde att vi kommit en bit på väg. Så nu sitter jag här och är tacksam och glad. Kåt glad och tacksam minus kåt kan man säga. Det är söndag liksom. På söndagar knullar man inte (då hedrar man Jesus Kristus!).
 
Utan att förringa morsan och hennes sambos insats idag har jag tänkt ganska mycket på min pappa, som dog när jag var 15 (cancer).
 
Saknaden efter en förälder som dött i tidiga år går liksom aldrig över. Den kommer och går utefter att livet förändras.
När jag tog studenten saknade jag honom. När jag blev kär första gången saknade jag honom. När jag flyttade på fastlandet saknade jag honom. När jag fick barn saknade jag honom extra mycket, liksom när jag gifte mig förstås. 
Nu när jag är i småbarnsförälderåren och har hus och skit så saknar jag honom.
 
Jag kan bli så jäkla avundsjuk på min man som har en pappa.
När han sitter i telefon med sin pappa om kvällarna och jag hör hur min man frågar om råd och tips. Eller när jag ser dem tillsammans. Den djupa respekten som finns mellan dem nu när min man är en vuxen man men ännu har den där djupa respekten och liksom ovillkorliga kärleken till sin pappa och samma tvärtom förstås. Hur svärfar kommer så fort min man ber om hjälp. Hur han hjälper på ett sätt som liksom är självklart och inte kräver någon tacksamhetsskuld tillbaka. Hur han kan hjälpa till i smyg nästan, särskilt när det knipit och han förstått att vi varit lite för stolta att be om hjälp och då istället liksom smugit till hjälpen. Hur viktiga de ännu är för varandra. Det är så jävla fint. 
 
Jag hade också gärna haft en farsa liksom. 
 
Jag och farsan
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Petra

Mysigt med egen odling!

2013-05-06 @ 08:07:42
URL: http://petraelisabeths.blogg.se/
Postat av: Johanna

Kram! Vet hur det känns...

2013-05-06 @ 14:47:22
Postat av: SpringSara

Åh, jag vet hur det känns. Jag hade en mamma, tills jag var 4.5 :( Går inte en dag utan att jag önskar henne tillbaka!

2013-05-08 @ 08:40:30
URL: http://springsara.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0