våga vara dålig

 
Jag tänkte på det här med att föda barn. 
Många kvinnor, inklusive jag själv, pratar ofta om det där med Duktigheten. 
Kvinnor som har upplevt en positiv förlossning säger ofta "tänk att JAG klarade det! 48 timmar! Utan bedövning!". Självklart belönas de med beröm från omgivning och då inte minst från vården som ju älskar allting som är naturligt.
 
Efter min första forlossning, som var vaginal, hade jag problem med samma sak, fast tvärtom. Jag kände att jag inte hade gjort nånting själv. Jag blev igångsatt- onaturligt. Jag fick bedövning- onaturligt. Jag fick värkstimulerande dropp- onaturligt. INGENTING hade jag gjort själv och då jag dessutom upplevde bristande engagemang från personalen underströk det bara min teori om att jag helt enkelt varit SKITKASS. Mitt kämpande på den där britsen var inte värt ett smack. Osv. 
 
Att jag ens brydde mig, liksom??? Vad FAN har det med NÅGONTING att göra om man är DUKTIG eller inte när man föder barn???
 
Och det är här jag tycker mig se en komplott. Hur vården, som många andra gånger, liksom jobbar på det där med duktighetsgrejen. Hur duktiga kvinnor, som föder vaginalt (gärna utan bedövning) och inte klagar, belönas och hyllas, vilket gör att det blir något eftersträvansvärt. Vilket i sin tur gör att vården tjänar pengar.
 
Sen va fan att varannan kvinna som föder vaginalt blir skadad spelar väl ingen roll. Brukar ändå bli billigt eftersom kvinnor inte gära pratar om de där skadorna, än mindre söker vård för dem.
 
Jag kom på häromdan att de där sprickorna i fittan som jag får ibland när jag knullar och har fått nu i sex års tid, sedan jag födde vaginlt, de kanske faktiskt är bestående. Jag har hela tiden tänkt att "det går väl över, jag har ju fött barn". Men nu börjar jag förstå att de inte kommer att försvinna. Min hud i fittan är ju skadad för livet. Jag kommer få småsprickor i vaginan vid samlag i HELA MITT LIV troligtvis. Och jag kommer INTE heller att söka vård för dem. Jag har ju gynskräck. Det fick jag nämligen efter förlossningen. Effektivt sätt att få ner kostnaderna.
 
Och jag blir helt jävla galen alltså! Hur duktigheten hela tiden belönas när det gäller kvinnor. Duktiga flickor äter p-piller och tappar sexlusten, men det gör ju ingenting, för det viktigaste är att man är DUKTIG och tar ANSVAR.
Duktiga kvinnor föder sina barn genom fittan och gärna utan bedövning och sen att de blir skadade för livet gör ju ingenting för de har ju varit så DUKTIGA och satt barnet främst. 
Duktiga mammor ammar sina barn, så länge som möjligt och absolut utan skydd för bröstvårtorna för annars kan ju barnet få fel sugteknik. Mjölkstockning, feber, blodiga bröst och sår som hela tiden slits upp eftersom barnet ju behöver ammas en gång i timmen, spelar ingen roll, kvinnan är ju DUKTIG. 
 
Vid alla dessa tillfällen handlar det ju också om att sätta sig själv åt sidan. P-pillrena äter du möjligtvis för att SJÄLV slippa bli gravid, men du utsätter samtidigt sin kropp för så mycket saker när du proppar i dig skiten.Du sätter din kropp åt sidan och äter p-piller för att glädja staten som du slipper betala för eventuella aborter eller eventuella ungar. Du kompromissar med dig själv.
Samma sak när du föder barn. Du utsätter dig själv för totalt smärta. Du gör det för BARNETS SKULL. 
Du ammar också för BARNETS SKULL. Det måste ju få det BÄSTA, som BARA DU, kan ge det. Det är för jävligt att amma. Det vet alla. Men man gör det ändå. För någon annans skull. 
Män gör saker för sin egen skull. Kvinnor gör saker för andras skull. Klassiskt.
 
FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAANNNNN!!! Vi måste SLUTA VARA DUKTIGA!!!! 
Vi måste sluta vara duktiga eller i alla fall sluta sträva efter det. Ha det som mål. Att få beröm. Det GÅR JU INTE! Det blir så jävla dåligt för oss som sett igenom det och inte har någon lust att vara duktiga för duktighetens skull!!! Och framför allt blir det dåligt för kvinnorna själva. Man vinner inte på duktighet alltid. Inte på den sortens duktighet iaf. Var gärna DUKTIGA, på det ni brinner för och VILL. Var duktiga på rätt sätt. Men var inte duktiga för bekräftelsens skull. 
 
Det är så många MYTER som liksom är UPPBYGGDA på att kvinnor vill vara duktiga. Hela grejen kring förlossningar och kejsarsnitt. Preventivmedelsgrejen. Utbrändhet. Dubbelarbetande kvinnor. Mammor som tar ut majoriteten av föräldradagarna. 
Kvinnor måste våga vara dåliga. Och samhället måste sluta använda sig av kvinnors behov av bekräftelse på att de duger till. Män måste hjälpa till, stå upp för sina fruar och döttrar och vänner. 

Kommentarer
Postat av: Anna i Malmö

Amen.

Jag har också problem i underlivet som dök upp första gången för 13 år sedan, när jag fött mitt första barn.
Jag har varit i kontakt med sjukvården åtskilliga gånger och fått diverse salvor utskrivna, men inte fanken hjälper de.
I nuläget har jag gett upp och typ " gillar läget". Mitt problem är knutet till min menscykel och därav slemhinnor som bråkar vilket har resulterat i en fissur som återkommer..igen o igen o igen o igen.
Inte så att det stör mig i mitt dagliga liv, det har liksom blivit en del av mig.

Funderar lite över det du säger om förlossningar. Känner mig så jävla skyldig, för jag var ju så duktig som stod ut så länge första gången, som födde nästan utan bedövning de andra gångerna. Som blev stolt när jag fick beröm av barnmorskorna för jag var ju så "duktig".
Va fan liksom.
Ps, jag har nyligen hittat hit. Dina texter berör, får mig att tänka efter.

2013-03-05 @ 22:03:28
Postat av: Julia

Jag var ju en sådan kass föderska. Som blev snittad och trots att det var nödvändigt, för att rädda mitt och ungarnas liv, så kände jag mig dålig. Speciellt som omgivningen beklagade att jag inte fått "uppleva" en förlossning "på riktigt". Jag kunde inte amma mina killar och satt vi pumpen dygnet runt. Kände mig som en mjölkkossa och inte mamma. Men erfarenheten sa mig att så gjorde man om man var "duktig". När jag tipsade om sätt att flaskmata tvillingar och samtidigt ge dem närhet, fick jag kommentarer om att "det är möjligt att amma tvillingar" no shit, liksom men lycka till när de är prematura och jag ORKADE INTE LÄRA mig att amma båda. Jag pumpade 3 liter bröstmjölk om dagen och vägrade lägga tid på att öva på amning oxå. Men jag kände mig dålig - oduktig/lat. Fan vad less jag är på att våra upplevelser formas av kraven på att vara duktig istället för att de får vara som de är: upplevelser på gott och ont. Nu blev jag långrandig. Poängen är att din poäng är bra och viktig!

2013-03-06 @ 08:08:29
URL: http://aliaslillamy.blogg.se
Postat av: Villemo

Tre barn och man, hus å jobb har lärt mig att tillräckligt bra duger. Att vara duktig skiter jag i.
Just nu är det sportlov här uppe och min Facebook svämmar över med bilder på barn i slalombackar, barn som leker, barn som är på lekland osv. Varje text och bild vi publicerar som vill visa på hur duktiga vi är ( i detta fall som föräldrar) kan öka kraven för en annan kvinna. Å det är ingen man hittills i mitt flöde som har publicerat dessa "duktighets" bilder. Önskar att fler kunde sluta vara duktiga och inse att tillräckligt bra duger.

2013-03-06 @ 13:05:25
Postat av: Ylva

Jag är så där oduktig just nu. Har fått ett drömjobb som innebär att man och barn ska flytta med för MITT jobb. Och just nu är jag i en stad och resten av familjen i en annan. Trots att jobbet innebär en inkomst som vi behöver, bra jobb för mig där jag triv,s samt en helt underbar lägenhetför hela famlijen, som jag bara har kunnat drömma om tidigare. Tror du inte att jag känner mig rätt så jävla kass emellanåt? För så gör ju inte riktiga mammor dom lämnar inte sitt liv för att följa en dröm. Så samtidigt som jag känner mig rätt så jävla kass rent ut sagt, så bara VET jag att gör jag inte detta så kommer jag att ångra i hjäl mig sen! men man har ju fått en hel del frågor kring om jag inte kommar att sakna mitt barn? osv...
Tack för inlägget, jag behövde det så sjukt mycket idag!

2013-03-07 @ 16:39:30
Postat av: Maria

Håller helt med att det är sjukt att det råder någon slags tävling i vem som är duktigast både på att bli gravid och på att föda barn. Det borde ju inte ens finnas på kartan när man kämpar för allt man är värd. Jag är helt klart för mer valfrihet och mer alternativ inom förlossningsvården. Dessutom tycker jag att vi borde kräva mer. Själv valde jag en förlossning utanför sjukhusmiljön (då inte i Sverige) och utan smärtlindring. Anledningen var inte alls att vara duktig och inte ens heller för att jag trodde att det var bättre för barnet, utan för att mina efterforskningar visat att förlossningsskadorna är betydligt färre och mindre alvarliga när mamman inte blivit igångsatt och kunnat vara närvarande under hela förloppet. Detta kräver dock en typ av vård där tid ges till att föda naturligt och där mamman känner sig bekväm med situationen, något det inte verkar finnas tid till inom vården. Jag kan rekommendera Ina May Gaskins bok om du funderar på fler barn. Kram till dig!

2013-03-15 @ 19:48:19
URL: http://applepieday.blogspot.se/
Postat av: Jonna

Tack! Känner mig som ett sånt jävla offer av duktighetsidealet. Min förlossning var hemsk. 1. Den gjorde hemskt ont. 2. Jag var helt borta, men hörde någonstans i mörkret hur mitt barns hjärta nästan slutade slå. 3. Jag orkade inte ens bli det minsta rädd eller ledsen. 4. jag blev sövd och snittad. Allt gick väldigt fort (urakut). 5. När jag låg på uppvaket brydde sig ingen i personalen om att ta reda på ifall mitt barn levde. Jag var inställd på att barnet var dött. 6. Jag fick veta att mitt barn levde. Inget mer. Inget grattis. 7. Jag blev inkörd på BB utan att själv förstå det. Jag visste inte var jag var. 8. När jag bad om att få hålla mitt barn sambarnmorskan på BB väldigt övertygande att vi båda behövde vila. Jag trodde henne. 9. När nästa barnmorska kom in i rummet varder minsann väldigt bråttom att amma, hon undrade varför jag inte orkar det tidigare. 10. När jag grät och bad om smärtlindring för snittet sa hon att jag fått alvedon. Sen gick hon ut ur rummet. Jag ringde på klockan säkert 10-15 gånger. Ingen kom.
Efter den händelsen känner jag mig så otroligt liten och värdelös. Varför? Kunde jag rå för att min moderkaka lossade? Kunde jag rå för personalens missar? Jag blir så arg på denna värld, denna kultur!

2015-03-14 @ 12:31:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0