Ocoola saker 2

 
* Jag nojjar över min hud. 
Aldrig tidigare i mitt liv har jag brytt mig särskilt mycket om mitt utseende. Jag har sedan jag var femton typ, varit helt okej med min kropp och stundtals till och med älskat den. 
Men nu är ålderdomen här. Och skinnet skrynklar sig. 
Jag har funderat på antiwrinkel. 
Och nu på senare tid har mina porer blivit skitstora. Som små hål på och runt näsan. Huden ser tjock och sträv ut av de stora porerna. 
Pappa hade precis likadana. Jag är så himla mycket pappa upp i dagen och för det mesta är jag glad över det. Jag fick hans stora, lite fyrkantiga kropp. Breda axlar så in i helvite. Kraftiga starka ben. Näsan och ögonen har jag från honom. Och så nu porerna. Tack far. 
Det är sjukt ocoolt med komplex och ingenting jag i normala fall skulle dela med mig av. 
 
* Jag älskar att pyssla i mitt hus. Älskar att sätta nejlikor i någon av de många skålar jag köpt på loppis. Älskar att välja ut ljusstakar ur ljusstakeskåpet. Älskar att lägga på dukar från dukskåpet. Jag vet nog ingen annan 28åring som ens ÄGER så mycket dukar, ljusstakar, vaser, prydnadssaker, kannor, serviser och dylikt som jag. 
Jag tycker helt enkelt om att göra fint.
Tyvärr bor jag i ett hus renoverat senast 79. Vi har bruna plastmattor och brun furu i hela huset. Så det blir sällan särskilt fint. Jag får sällan komplimanger för hur fint jag gör, så att säga. Förutom av två personer. Min mamma och min bästa vän Fanny. De verkar i alla fall se ansträngningarna som jag faktiskt gör. 
Det finns mycket ocoolt här. Ocoolt att vara så hiiiiiimla kvinnlig och gilla att pyssla och göra fint. Ocoolt att känna sig lite besviken över att ingen tycks se det. Ocoolt allt. 
 
Sedan gillar jag det fula. Jag gillar de bruna plastmattorna och all charmig fulhet som vårt hus faktiskt bjuder på. Jag har en gräns för mina ansträngningar och kan bli rent föraktfull mot människor som lägger sådär sjukt mycket pengar och tid på att få ett fint boende med allt vad det innebär från renoveringar till dyra märkessaker att stoltsera med. Men ibland kan det ju vara kul å få höra att åtminstone NÅNTING är lite fint, trots att mitt fina är köpt på loppis*/eller ärvt och skär sig lite mot de bruna plastgolvmattorna.
Oooooocooooooolt. 
 
     
 
 
* Jag är sjukt präktig på jättemånga sätt. Särskilt i mitt moderskap. Nu på morgonen har barnen fått gå en lång skattjakt med hemmaritad karta över hela tomtens alla skrymslen och vrår. Med små ledtrådar hängande lite här och var. Tills de hittade äggen under en buske. 
Jag ska inte dricka påsksup. Jag dricker aldrig i mina barns närvaro. Inte ens en lättöl. Folk får väl hålla på som de vill, men jag tycker inte att det är okej att vara påverkad i sällskap av barn. Om det så är den minsta lilla berusningen. Inte ens ett glas vin på fredagskvällen. Nej. No. Jag dömer ingen (högt i alla fall) men jag. vill. inte. 
 
 
Glad långfredag!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0