brunheten

Nobody puts baby in a corner

Kvinnodagen 2013

 

Nu har jag kallat mig feminist i 13 år. Det har varit 13 ljuvliga år. Jobbiga också. Men mest ljuvliga. 

 

En gång precis där i början så sa en av mina mostrar till mig att - det där med feminismen, det kommer att gå över sen när du blir äldre. 

Jag tänker ibland på hur jävla fel hon hade. Jag tänker på hur feminismen är grundmurad i mig, hur den till så väldigt stor del, har byggt mig till den som jag är idag. 

 

Feminism för mig är förmågan att se orättvisor mellan könen och vilja göra någonting åt dem. Det är min stenhårda grund och där tog också allting sin början. Början, som sedan vällt och svällt ut över alla bredder. Över alla delar av mitt liv, över alla mina tankebanor, i hela mig och hela mitt liv, finns feminismen, ty feminismen är så stor och flyter in i så otroligt många andra delar, ämnen, skrymslen och vrår. 

 

Kanske finns där längst ner viljan att vara fri. Viljan att få vara precis just så som jag är. Älska mig för den jag är, osv. Jag vill ha rätten att se ut som jag vill, göra vad jag vill, vara som jag vill. tycka vad jag vill, ta den platsen jag vill, ligga med hur många jag vill, föda mina barn just så som jag vill, leva som jag vill. Och när jag tidigt upptäckte att samhällets syn på min könstillhörighet var ett stort hinder på den vägen, så började feministen i mig att sakta vakna. 

 

Fan vad jag är glad över det.

 

Har köpt varsin liten present till ungarna idag. Innan de somnade byggde jag upp förväntningarna inför morgondagen lite extra. För imorrn ska vi ju fira! Att vi har snippor och att vi är tjejer och bäst i världen. Starka och stolta. Antar att genusentusiasterna kräks, men det skiter jag i. För mig är det väldigt viktigt att mina ungar känner stolthet över sina kön, eftersom jag själv spenderat en alltför stor del av mitt liv åt att ha ångest över det. 

Självklart får de lära sig att det inte finns några begränsningar för att de har snippa. Att att vara TJEJ kan innebära precis vad de än vill osv. Men styrka och stolthet ska de ha, för att de en dag ska bli kvinnor. 

 

Vad skönt det är att ha döttrar ibland, kan jag känna. Man vet vad man själv blivit utsatt för för felaktigheter och vet därmed ungefär hur man ska göra för att undvika dessa. Men när det gäller pojkar har man ju noll koll. Varför är män som de är, liksom? Och kan vi som mammor verkligen ändra på det som många gånger blir dåligt vad gäller män? Är det en tillfällighet att söner ofta (till sättet) blir lika sina fäder medan döttrarna blir lika sina mödrar? Eller kan det vara så att föräldern av samma kön har större inverkan på barnet av samma kön? 

Vad spännande det ska bli om jag någon gång får en egen son. Undrar om min kropp kan producera söner? Gud vad konstigt det skulle vara. Att sätta en MAN till världen, liksom. En MAN med en MANLIGHET. MANLIGHETEN som jag ägnat så stor del av livet åt att vara arg och besviken på. 

Ja.Verkligen ett område som jag har noll koll på. Kanske får jag uppleva det nån gång. 

 

Jag hoppas ni får en fin dag idag. Att ni känner er starka och stolta lite extra mycket idag. Att ni tar hand om er och tillåter er. Tillåter er sådant som ni kanske inte tillåter er så ofta annars. NJUT för i helvite. 

 

 

Tack! För dina åtsikter och din blogg!

Hej du fantastiska kvinna! Nu har jag läst din blogg, tja jag vet inte hur länge, men har liksom aldrig sagt hej. Så nu gör jag det, Hej! Jag måste säga, jag fullkomligt älskar dina inlägg!
Jag har tänkt på det där med barnafödande ett tag nu, och tänkt och diskuterar kring att göra kejsarsnitt, men hela tiden fått höra att "neeej, det är det mest naturliga i heela världen, alla kvinnor föder vaginalt, det har dom gjort i alla tider och det har alltid gått braaa!!" varpå jag sagt att nej, det har alls inte alltid gått bra, varför tror du så många kvinnor dött genom historien på grund av barnafödande osv osv. Men ändå är det ingen av de jag känner som fött barn (nästan inga av mina vänner är i det stadiet ännu) vill hålla med, utan fortsätter bara att gnaga på om hur faaantaatiskt det är att föda barn, och att en vill känna att en fött på riktigt, för tydligen, med kejsarsnitt är det inte påriktigt..!
Så, jag vill tacka dig, för dina långa inlägg kring ämnet, det kändes så bra att läsa att någon som fött barn är av samma åsikt som jag.
Och jag kommer verkligen att ha dig som förebild den dagen jag blir mamma, du verkar vara en helt fantastisk person!

Allt gott till dig.
Sanna Isabell.

YEAH! och peaches samplade bad reputation och gjorde den riktigt punk!

https://www.youtube.com/watch?v=uKCwN8L7xZc

Hej!
Skrev jag dumt eftersom du inte publicerar min kommentar? Det var inte meningen att vara dum. Uttryckte mig kanske för klumpigt men det var inte meningen att kritisera dig. Ville bara ge min syn på hur det kan vara att vara förälder till barn av olika kön. Jag är ledsen om du tog illa upp.
Mvh Anna