piedestal

Två saker har jag tänkt på på senaste:
 
1. Flickvänner som har sina pojkvänner som barn nästan.. Som har sina pojkvänner på sådan otrolig piedestal att varannan bild de publicerar på Instagram föreställer pojkvännen. Flickvänner vars största bragd i livet var när de snärjde sin man. Flickvänner som liksom finner det lite otroligt att just DE fick de här FANTASTISKA och nästan gudalika männen. Det är liksom ingen som helst skillnad på den här typen av flickvänner och på kvinnor som blivit mammor, särskilt förstagångsmammorna. Mammorna som är så otroligt stolta över sina barn. Som ser sina barn som sitt livs största bragd (jag tillhör själv den här skaran). Som uteslutande publicerar bilder på sina barn på Instagram. Som finner det otroligt att just DE fick bli mamma åt de här barnen. Och jag tänker att det är lite mer förståeligt kanske....Eller?
 
2. De här nästan maniska bloggfansen. Alla större bloggare har sin skara liksom. Av folk som håller med dem om allting. Som besyddar sin bloggare. Som, efter varje inlägg som bloggaren gör, skriver peppande kommentarer. Som liksom har sin speciellt utvalda bloggare på en otrolig piedestal. 
 
Jag har helt enkelt tänkt på människor som har andra än sig själva på piedestal... Hur jag tänker mig att dessa människor är samma människor som svärmade omkring skolans populäraste back at the högstadie. 
Jag har lite svårt att förstå dessa och försöker komma på ett sätt att göra det. 
Själv har jag mest bara mig själv och mina barn på piedestal. Min man har jag VERKLIGEN INTE på piedestal (och han har inte mig där heller och hade han det skulle jag dra fortare än blixten) och ingen bloggare heller. Jag tycker mycket om LD som ni vet, men drar mig heller inte för att kritisera om jag känner att det är nödvändigt. 
Jag tycker det är läskigt med piedestaler just på grund av det där okritiska. Samtidigt har jag mig själv på en otroligt hög piedestal, vilket jag ska skriva mer om en annan gång, men nu handlade det ju om att ha ANDRA på piedestal.
 
Hur tänker ni kring piedestaler? 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag tänker mig att såna personer tror att de själva blir höjda om de höjer nån annan. Lite svårt att förklara... Men som att de kommer synas mer och därmed bli mer värda om de sätter nån annan på piedestal. I vårt samhälle är det ju fint att hylla andra och fult att hylla sig själv. Egentligen är det nog bara ett förklätt sätt att framhäva sig själv.

2013-06-11 @ 10:28:40
Postat av: Annelie Mannerström

Jag tänker mig att såna personer tror att de själva blir höjda om de höjer nån annan. Lite svårt att förklara... Men som att de kommer synas mer och därmed bli mer värda om de sätter nån annan på piedestal. I vårt samhälle är det ju fint att hylla andra och fult att hylla sig själv. Egentligen är det nog bara ett förklätt sätt att framhäva sig själv.

2013-06-11 @ 10:28:55
URL: http://caranlachiel.blogg.se/
Postat av: E

Jag tänker att det hänger ihop med självkänslan? Att man inte älskar sig själv så pass högt att man KAN sätta sig själv på piedestal. Att det är lättare att lägga sin kärlek på andra, den som man egentligen skulle ha lagt på sig själv. Har man inte kärleken i sig själv så blir det ju sjukt sårbart. Borde i sin tur hänga ihop med att man för allt för att vara omtyck. För att man vill ha kärleken kvar.. Har man god självkänsla och sätter sig själv främst så är det ju inte katastrof om det man sätter på piedestal försvinner. Äh, va jag tramsar. Men så tänker jag.

2013-06-11 @ 10:44:40
Postat av: Sandra på Stökboet

Hej Jenny! (eller Brunheten med röven som du också kallas ;))

Jag tänker såhär:

1. Det är dumt men mänskligt att ha andra på en piedestal. Jag har nog haft tendenser att sätta Johan på piedestal men han har trillat ner så jäkla hårt så många gånger att jag får inse att det är ok att gilla en människa trots att han inte hör hemma där uppe. Barnen tycker jag är fantastiska när de blinkar gulligt med ögonen, det är stört jag vet, men brukar undvika att berätta för alla andra hela tiden om hur underbara jag tycker att just MINA barn är.
2. Tar åt mig lite här. Skriver ofta peppiga och glada kommentarer. Tänker själv att bloggare får höra så jäkla mycket skit (och då räknar jag inte in typ "normal" kritik och ifrågasättanden)att det kan behövas lite motvikt. Jag har generellt lite svårt för när folk bara är genuint otrevliga och inte har någon relevant frågeställning runt sin otrevlighet.

Dessutom har jag en till tanke runt det här och det är att jag uppfattat det som typiskt "manligt" att tycka att det är fjantigt med beröm, att vårda relationer och att kommunicera med andra människor om hur mycket de betyder för en. Nästan alla bloggare är ju kvinnor och även deras läsare i hög grad. Jag tycker inte att allt behöver vara rationellt och analyserande hela tiden, det har såklart högre status i en debatt men generellt tycker jag att vi borde lyfta in känslor lite mer och faktiskt inse att de påverkar oss alla (inte bara kvinnor).

Skönt att du mår bättre och sluta för sjutton inte att blogga om feminism! Allt är inte alls sagt och jag är säker på att du har en massa intressant att komma med som tillför nya perspektiv till debatten.

2013-06-11 @ 11:10:30
URL: http://stokboet.wordpress.com
Postat av: Eva

Jag tänker att det inte är helt friskt.
Moders- eller faderskärleken är väl en sak, men att idolisera andra människor, det må vara i faktiska relationer eller på avstånd (kändisar) så till den milda grad att man inte har någon objektivitet kvar, det luktar lite personlighetsstörning tycker jag.

En fas under tonåren (jag ÄLSKADE både Michael Jackson och Johhny Depp under mina tonår) som man inte kommit ur.

Visst ryms en hel del inom "normalitetens" gränser, men vi lever i mångt och mycket i ett samhälle där man kan dodga att bli vuxen under bra nog många år. Idolisering överhuvudtaget anser jag tillhöra ungdomsåren. Sen växer man upp och inser att varenda kotte utan undantag är människor med både bra och dåliga sidor och då släpper idoliseringen. Visst kan man beundra människor och tycka att de resonerar vettigt eller har bra idéer, men att konsekvent hålla med någon känns lite osunt, tycker jag.

2013-06-11 @ 14:34:28
URL: http://frurinblad.pixelworship.be/
Postat av: Michis

Ja jag är en förstagångsförälder med ett enda barn som är på en mycket hög piedestal. Min pojkvän - nej nej. Han är en normal person på marken. Jag? Jag är också en normal person på marken.

Annars brukar jag inte reflektera över piedestaler nå märkvärt i vardan =)

2013-06-11 @ 20:43:30
URL: http://www.michaeala.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0