om varför det ofta inte är någon idé

På senaste har det ju pågått en debatt om det här med Männen. Arsinoe går i täten och LD är med på tåget. Arsinoe vågade skriva det där som man egentligen inte FÅR skriva, nämligen att alla män förtrycker alla kvinnor. 
Och folk ba "aaaaah, vad är det hon skriver!! inte JAG, inte min KILLE, inte min PAPPA" osv osv i en oändlighet. 
 
Vidare följde en debatt om det här med daltandet av männen. Jag håller med om allt.
 
(förresten. Kringlan Svensson (Sommarlov) pratar så himla intelligent om det här med feminism i Crazy Towns senaste podcastavsnitt. Ja, han är man. Och han pratar just om det där att män borde ha respekten att fatta att de faktiskt inte vet vad de snackar om alltid)
 
Jag kan också bli så jävla trött på det där daltandet som man som feminist ständigt får hålla på med. Precis som Kringlan säger så är det egentligen JÄVLIGT konstigt att ALLA människor har så otroligt mycket att säga om feminism och jämställdhet och genus, utan att de faktiskt vet ett skit om det. Vi som faktiskt VET saker och ting tvingas därför ständigt sitta i diskussioner med "vetare" som vet ingenting och det där glappet blir så jävla enormt oftast att jag oftast bara skiter i det. 
När en bekant säger "men som tjej så ÄR det ju faktiskt en risk med att supa sig full. Det innebär ju faktiskt att man utsätter sig för större fara då man inte är helt redig och klar" så säger jag "mmm, visst" utan att vidare gå in på den fara som männen utsätter sig för när de super (fängelse, tex) och hur jävla befängt det är att tänka i de där banorna som ju faktiskt innebär att man menar att våldtäktsoffret har en SKULD i det som händer när hen våldtas. 
Som någon skrev, om en man mördas är det knappast någon som ifrågasätter vad han haft på sig eller hur mycket han druckit eller vilka risksituationer han utsatt sig själv för. Och mördaren får många många år i fängelse. Punkt. Liksom. 
 
Men det säger inte jag. Jag bara lyssnar förstående och tänker att det inte är någon idé. 
 
För det är det ju inte. Det är ingen ide att ta en diskussion förrens den man diskuterar med har ansträngt sig. Precis som Kringlan säger så är feminismen så enorm och så problematisk på många sätt. De mest välmenenade kommentarerna kan lätt styckas ner till småbitar av valfri feminist. För feministen vet saker som inte de andra vet. Feministen har läst spaltmeter på spaltmeter, böcker tunga som tegelstenar, kanske lite högskolepoäng och precis som vilken jävla expert som helst, samlat på sig jävligt mycket information. Som inte de andra har. Och därför är det ingen ide. Känner jag ofta. Det är lite som om jag på allvar skulle sätta mig och diskutera kärnfysik med en kärnfysiker. 
 
I helgen skrev jag faktiskt en krönika baserad på Alex&Sigges näst senaste podcastavsnitt "feministen Barbie". I avsnittet hånar Sigge en barbiefilm som han tvingats se då han nu har fått en dotter. Detta var det FÖRSTA genuspratet de haft i poddens ettåriga historia och SJÄLVKLART handlar det, som vanligt, om hur FARLIGT allting som riktar sig till flickor och kvinnor är. Det lustiga är att Sigge ju har två söner som är äldre än dottern. Sigge bör rimligtvis ha utsatts för jävligt mycket "pojkkultur" under årens lopp. Men det reagerar han inte på. För pojkarna och männen och allt de gör är norm. 
Sigge Eklund alltså, han som för några månder sedan skrev till mig på Twitter följande mening: "är det någonting jag kan så är det genus". 
Mmmm, verkligen.
 
Samtidigt. Han menade ju väl. Men det blev så jävla fel. De 20åriga killarna som lyssnar på Alex och Sigges podcast behöver inte få ytterligare bevis på hur värdelöst och fjantigt (och rent av farligt) allting som tjejer sysslar med är. Istället skulle de behöva lyssna på lite skojiga analyser av mansrollen. Tvingas se till sig själva istället för att överlägset glutta ner på kvinnorna där nere, från sina skyhöga piedestaler. 
 
Tyvärr glömdes min krönika som vanligt bort för webben. I tidningen jag skriver för är jag den enda kvinnliga krönikören. Den andra tidningen har en kvinnlig krönikör som skriver någon gång per halvår. Jag tror aldrig det har hänt att någon av de manliga krönikörerna glömts bort när det gäller publicering på webben. Mina glöms bort allt som oftats. Vilket är väldigt tråkigt tycker jag, eftersom Internet betyder jävligt mycket för spridningen av ens texter, vilken jag tycker är viktig eftersom jag, till skillnad från de manliga krönikörerna, med mina krönikor försöker mig på någon sorts förändring. Gubbarna skriver om musik, vardag och sport. Det gör inte jag. Och LUSTIGT NOG är det ALLTID mina krönikor som glöms bort och förvägras omvärlden genom att de blir ospridbara. 
Min tidning har nog tusen argument för att förklara detta. Det har jag också. Men dessa kan jag inte ta upp. För eftersom ingen kan någonting om allt det som jag kan en jäkla massa om så är det ingen idé. 
 
Jag kan på rak arm inte heller säga på vilket sätt min man förtrycker mig. Precis som alla kvinnor som efter Arsinoes inlägg skrev "inte MIN kille i alla fall". Jag kan inte heller säga. Vår relation är så stor och komplex och så MYCKET liksom att jag inte på rak arm kan komma på något. Ändå är jag glasklar över att han gör det. Och jag tror att han också är det. 
 
Däremot kan jag på rak arm räkna upp EXAKT hur de allra flesta män i min omgivning medverkar till att hålla patriarkatet flytande högt i det blå. Var enda en. Det kan vara det första jag scannar av vad gäller män. Hur de ÄR genom ett feministisk synsätt. Det är absolut lättast vad gäller de äldre männen men också ganska tydligt när det kommer till de yngre. 
 
Såhär tycker jag:
* Äldre män, över 50, tror att de vet allt. De är drygt överseende och inte särskilt intresserade av vad andra tycker och tänker för de VET redan hur allting ligger till. Och då menar jag alltså ALLT. 
* Män mellan 30- 50 är ofta macho. Buffliga. De gör så gott de kan jämställdhetsmässigt i sina äktenskap och hushåll och med barnen, men de har den där jävla attityden som jag hatar. Bufflet. Den töntiga manligheten som till varje pris måste VISAS. Machoskämt. Rena fjanterier. Men jag antar att det finns en logisk förklaring. De är den första generationen med den ökande Pressen. Pressen att göra sin del i hushållet. Pressen att finnas där för sina barn i samma utsträckning som mammorna. Och de gör det, för de flesta vet numera att det inte finns någonting coolt med att vara en mansgris. De VILL inte vara mansgrisar som sina fäder (de över 50). Antar att de kanske känner sig lite halvkastrerade. Oroliga. (Alex och Sigge har pratat intressant om detta i samband med Ingmar Bergman. Hur de ibland kan ÖNSKA att det var OKEJ att vara Ingmar Bergman idag, men att det på inget sätt faktiskt är det längre)
* Män under 30 har jag inte så mycket koll på faktiskt eftersom jag umgås mest med folk över 30. Men det jag uppfattar är en mjukhet. Ett större mod att visa känslor osv. Jag tror helt enkelt på framtidens män. Och gläds åt att äldre generationer faktiskt ska dö ut. Även att min egen generation en dag ska dö och försvinna från jorden yta kan jag ofta tycka är oerhört positivt. Det lämnar ju utrymme för en ljusare framtid så att säga. 
 
Just det här med att diskutera feminism med folk upplever jag är lika svårt med en "obildad" kvinna som med en "obildad" man. Kanske ibland svårare med kvinnor eftersom de tycker att jag lägger orden i munnen på dem. När de inte alls känner sig förtryckta och så kommer jag och talar om för dem att de är det!
 
Men jag ser ändå en bra poäng med att, som LD skriver, mellanmjölka feminismen och det är att det öppnar upp för nya att komma in. Man börjar försiktigt liksom. Ifrågasätter milt. Och sedan, när personen fått på sig de där genusglasögonen och är all in, då kan man dra på med det tunga. Då kan man börja prata strukturer och generallisera så in i helvite utan att någon ska komma med sitt jävla "men JAG och MIN pojkvän..". När man fått med personen på tåget. 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Josephine

Du tänker så smart! Du har fått mig att börja fundera på feminism och jämställdhet på ett helt annat sätt än innan och fått mig att börja tänka på hur jag pratar, framförallt med barn men även med vuxna. Men det är knepigt...det blir många tankevurpor och ibland blir det fel. Jag kan nog ibland vara en såndär som tror hon kan en massa och vet hur resten av världen är med utgångspunkt från min egen bubbla. Men du får mig att tänka iallafall och fundera, börja komma ut ur min egen bubbla mer och mer. Och för det tackar jag dig!

2013-07-30 @ 08:52:45
Postat av: Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan

Bra skrivet!
Nu blev jag sugen på att tänka feminism och struktur igen. "Tur" att sommarlovet är slut snart.

Din krönika var skitbra. Och det var flera som tyckte (såklart), jag såg den i mitt facebookflöde, inte länkad eftersom det inte gick, utan fotad och inlagd som bild.
Jag var tvungen att lyssna på Barbieavsnittet efter det också och JA jag blev FÖRBANNAD. Hur jävla intelligent låter Aladdin, Jafar osv. Det är skitbra att Alex och Sigge pratar om genus och feminism men det skulle vara toppen om de också insåg hur JÄVLA LITE DE VET och att de ser hela jävla saken från ETT HÅLL.

Puss och kram

2013-07-30 @ 09:52:29
URL: http://ninaruthstrom.se
Postat av: Mats Hansson

Alla män som anpassar sig till systemet sitter förstås fast i det, och är med det förtryckare. För det samhällssystem vi har är patriarkaliskt. Talet om jämställdhet är mest polityr. Den icke-förtryckande mannen måste ta avstånd från samhället, dess rollspel. Och blir med det med nödvändighet marginaliserad (och lite paradoxalt ointressant för de flesta kvinnor kan tilläggas).
Detta ur samhällsperspektiv. Sedan kan man se det ur sitt individperspektiv, sin bubbla som Josephine skriver. Och då är man förtryckt om man känner sig förtryckt, annars inte. Man kan tex ha en välanpassad man som på det sättet är en del av det patriarkaliska allmänna samhällsförtrycket, men i bubblan behöver han faktiskt inte vara förtryckande. Är inte förtryckande om man inte kan peka på förtryckande beteenden hos honom gentemot mig. Beteenden man vänder sig emot, inte gillar, grava som subtila. Vilket givetvis gäller i såväl heterosexuella som homosexuella eller andra relationer.

2013-07-30 @ 19:36:27
Postat av: Snabbmakaroner

Det där bufflet alltså. Och jag tror faktiskt att en hel del män i den åldersgruppen är hycklare. De har ju också matats med motstridiga ideal och Alex och Sigge vill nog nånstans vara Ingmar Bergman. Fast utan att kvinnorna behöver må dåligt. Typ.

2013-07-31 @ 04:15:42
URL: http://snabbmakaroner.wordpress.com/
Postat av: carro (kalorin)

Nackdelen med att du skriver så långa inlägg är att jag får så himla mycket jag skulle vilja kommentera :)
1. Jag håller helt med om män över 50. Jag känner mig så sjukt provocerad av det här sättet som så många män över 50 har lagt till sig med att det liksom kliar i hela kroppen bara jag tänker på det. Som att ramla i ett snår med brännässlor, så känns tanken på deras stil.
2. Det känns rent impulsivt lite starkt att kalla sig förtryckt, antagligen för att jag förknppar det ordet med typ apartheid och slavhandel, men när man tänker på det är tag så håller jag med. Problemet i den initiala tankevurpan blir för mig att man tänker att en förtryckare är en hemsk person. OCh jag skriver ju inte under på att min man är en hemsk person. Men att han är ett barn av sin (29 åriga) tid är ju helt sant. Och man blir som man umgås så att säga. Så visst finns det en del strukturer i vårt förhållande som känns som att det landar i den manliga förtrycket, varesig jag eller han velat att det skulle bli så så är det så jäkla svårt. Vilket leder mig in på punkt nummer tre:
3. det är så himla svårt. Och jag, som är en sådan där som du skriver, som är okunnig och inte läst de där spaltmetrarna utan mer vardagsintresserad KÄNNER att feminister tycker att jag är okunnig. Och då är det så himla jobbigt. Som att man inte ens kan börja att diskutera för att hela diskussionen är fylld av minfält där jag kan säga fel eller bli uppläxad för att jag inte FÖRSTÅR och VET allt som feministen vet. Det känns liksom inte som att den känslan uppmuntrar till vetgirighet. Och jag kan tycka att hela den känslan inte heller sakfrågan, för då hamnar hela det feministiska tänket som en liten suddig punkt i mitt liv vid sidan av ALLT annat som kräver uppmärksamhet. Jag är inte på något sätt en änglig eller diskussionsrädd person, men när man som småbarnsförälder har så himla mycket av allt, så kan jag ibland känna att näe jag ORKAR inte bry mig om den svåra, djupa, feminismen just nu. Vilket bara det känns som helt förbjudet att skriva och bevisar hela din tes om att det inte är någon idé på något sorgligt vis. Men kan man inte göra det lite mer lättillgängligt?

2013-08-05 @ 18:54:21
Postat av: Chrys

Tankeväckande. Exempelvis kunde man ifrågasätta om det är vettigt att dra alla manliga femtioplussare över en kam på det här viset.

Men det är ingen ide att ta en diskussion förrens den man diskuterar med har ansträngt sig.

2015-12-04 @ 08:32:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0