Jenny och Benny
Den här dräktigheten alltså.. Den ter sig så himla underligt!
Jag som trodde att jag, efter två fullgångna havandeskap, skulle veta vad det handlade om att vara gravid. Men det visste jag helt klart inte.
Låt oss börja med det här med Begären. Potatis har varit en gemensam nämnare alla gånger och är det nu också. Jag drömmer om potatis på natten (helt sant!). Jag vart smart den här gången och odlade upp jävligt mycket potatis i mitt nya grönssaksland. Dessa drömmer jag om. Och äter också, allt eftersom de tar sig. Med smör och ganska mycket insulin. Så det är ju i sin ordning.
Men tomtaterna! Detta OTROLIGA BEHOV av tomater som min kropp har! Majs också. Jag slukar burk på burk. Grönsaker överhuvudtaget, det slår allt! Ibland kommer även behovet efter kött. Jag äter fast jag inte tycker det är gott. Min kropp bestämmer över mig. Kladdkakor, lakris och kolhydrater i alla former kan dra åt helvite, enligt min kropp. Den vill ha grönsaker. Tomater. Guuuud. Jag äter kartong på kartong. Som om det vore chips. Ljuvliga små körsbärstomater som bara stritter runt munnen på mig.
Och så det här med gråtmildheten. Jag har alltid gråtit mycket när jag varit gravid. Men vid de förra havandeskapen har jag gråtit av plågor. Gråtit i misär. Ångest. Fysisk smärta.
Nu gråter jag hela jävla tiden, av rördhet. Jag är som min egen mormor. Tårkanalerna står halvöppna hela tiden, alltid redo att få släppa ifrån sig. Det är mycket Astrid Lindgren här hemma nu och Skohohohohohorpan! Han dör ju! Olle som får ta över den försupna gamla smedens hund i Bullerbyn! Malin som får Skrållan! Tommy och Annika som äntligen får en så himla fin vän i Pihihihihihihippi!
Jag blir ledsen hela tiden också, men aldrig av fysisk misär. Snarare om David tittar på mig på ett sätt som inte enbart utstrålar renaste kärlek och beundran:
- DU ÄHÄHÄHÄHÄHÄHÄHÄHLSKAR MIG INTE LÄHHÄHÄHÄHÄHNGREEEEEEE...
Min musiksmak har också förändrats radikalt. I helgen grinade jag till "Guldet blev till sand". Jag småhulkade redan innan det när vi körde genom Småland och kom att prata om mina absoluta favoritböcker all time- Utvandrartetralogin. Kristina och KarlOskar som kämpade för att få en bättre frahahahahahamintihihihihid. De tunga stenarna. Barnet som dog av gröten. Äppelkärnan som växte till ett äppelträd, vars frukt KarlOskar matade sin fru med när hon låg på dödsbädden. Kristina som aldrig slutade att längta hehehehehehehem.
Sen tvingades jag spela musiken från "Kristina från Duvemåla" under alla bilresorna och satt och hulkade.
Gick vidare till Benny Anderssons orkester. Benny Andersson, som för övrigt skänkte en miljon till Feministiskt Initiativs första valkampanj. Vilken fantastisk man (hulkningar igen)!! Och sådan vacker musik kan skapar!
Vidare in på gotländsk folkmusik. Fioler och dragspel. Fy satan. Fy satan vad fioler och dragspel talar till mig i min dräktighet.
Samma kväll som vi fick reda på att vi väntade den här bebisen kom "BoEves psalm" till mig. Det var de första tonerna som flög genom mitt huvud när jag satt och hulkade över plusset. En dragspelslåt.
Av olika anledningar jag har tvingats återlyssna lite på "folkmusik på Svenska", skivan som Åsa Jinder släppte för en 10, 13 år sedan och som blev en jäkla hit. På den skivan finns det en nyckelharpslåt som jag nu bara inte kan sluta lyssna på, samt grina till.
Jag minns hur jag, som typ 16åring, brukade ligga och lyssna på den och tänka, så där gulligt som bara en 16åring kan tänka, att "det är såhär kärlek LÅTER". Och så längtade jag tills den dagen då jag skulle träffa nån och vår kärlek skulle låta precis så. Det har jag ju gjort nu, kom jag på häromdan och ja, bara det fick mig ju att hulka i fler minuter.
Nu finns inte låtjäveln på youtube, men på Spotify finns den. Nära dig, av Åsa Jinder. Lyssna på den och ni får höra vad mina tårkanaler går igång på nu för tiden.
Och så kan ni ju kolla på den här. "Födelsedagsvals till Mona". Bara den titeln! Och så har han rosa skjorta! Och skägg! Och spelar dragspel! Och ser så himla glad ut! Lilla Benny! Och låten sedan! Så vacker den här! Så den SKÄR in i mitt hjärta som tydligen numera lyss till dragspelets lockande ton.
Jag känner nu väldigt starkt en eventuell son ska få heta Benny. Benny och Jenny. Mona är ju fint också. Eller varför inte KarlOskar rakt av?
Kommentarer
Postat av: Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan
Benny passar ju också oerhört bra ihop med Björn :)
Postat av: Elinpotatis
Grattis till tårkanalerna! Jag är inte det minsta gravid, men låten "Du måste finnas" från Kristina från Duvemåla får mig av okänd anledning att gråta tröstlöst... Har den samma effekt på dig? "Födelsedagsvals till Mona" får mig att grina även den, men det beror på att min mamma Monica (kallad Mona) lyssnade på den sin sista tid i livet, medan cancern tog henne bit för bit. Så den undviker jag i möjligaste mån. Detta att behöva överge sina barn när de är små, jag var 12 när hon dog, kan avskräcka mig från att vilja ha några alls... Fy fan. Sorry för icke uppbygglig kommentar! Jag kände igen mig så mycket i dina musikpreferenser och dess effekter, bara. Kram på dig och bebisen därinne!
Svar:
jenny persson
Postat av: annalenaifrankrike
Jag tycker annars att "Av längtan till dig" är en sån låt...
Svar:
jenny persson
Trackback
