man borde dansa runt min kropp
14 kilo på 3 veckor har jag tappat. 14 av sammanlagt 16 graviditetskilon.
- Nej men vad fan är det här nu då, har HON blivit SÅN, tänker ni nu och stönar kollektivt.
Svar: nej, det har jag inte.
För trots att jag tappat nästan allt som jag la dit medan jag var gravid så är jag knappast en lättviktare.
91 ljuva kilo väger jag. 91 kilo kärlek skulle jag vilja säga.
Imorse stod jag framför spegeln och höll ett inre tal (David sov nämligen, men sen när han hade vaknat höll jag det även högt och ljudligt inför både honom och barn "KOLLA RA! KOLLA DEN HÄR KROPPEN! Fan vad fin den är!") till min kropp. En hyllning skulle man kunna säga.
FAN vad det är SKÖNT att vara FRI. Att ha en kropp som BARA ÄR MIN MIN MIN!!! Ingen bebis som har med den att göra. Äntligen rår jag över mig själv!
Och vilken SKÖNHET lilla L lämnade efter sig!
Benen, som tidigare var så vattensvullna att de såg ut som två trästockar, är nu runda och mjuka igen! På magen syns ännu en ganska rejält utputning längst ner som liksom skvallrar om att det bara är några veckor sedan den här ljuva kroppen Gav Liv. Som den mjukaste bulldeg är den där utputningen och gud vad jag älskar den. Gud vad jag älskar höfterna som återuppstått. Ögonen som liksom lyser på mig igen (orsak: hälften lycka hälften koffeintablett). Brösten som liksom fluffat till sig lite igen och ryggen som liksom är platt nu och inte konstant svankande. Jag älskar mitt snittärr och strimmorna som alla mina 3 lämnat på min mage som tack för lånet. Ja det är faktiskt sant. Jag är stolt över de spår som mina barn lämnat på min kropp. För min del hade operationsärret fått kunna löpa tvärs över hela magen så att hela stranden fick se att den här kroppen har gett liv till de tre ljuvligaste barnen.
Som mest vägde jag 105 kilo som gravid. Det var jobbigt på många sätt, men ändå tyckte jag om det också. Att liksom vara så massiv. Att det fanns så MYCKET av mig och platsen som man ju faktiskt tar som 105 kilos amazonkvinna på nästan 180 cm. Jag kände mig mäktig liksom.
Och det gör jag nu också, bara på ett lite lite smidigare sätt.
Det är så himla himla synd att jag har diabetes. Det är så sorgligt att jag kan grina när jag tänker på det. Jag och mina 91 kilo glädje behövs liksom. Jag hade kunnat göra så mycket nytta, vara en så bra förebild både för barnen och via bloggen och bara på det stora hela, eftersom jag bär min stora kropp med en stolthet av sällan skådat slag. Men det funkar ju tyvärr inte att väga 91 kilo när man har diabetes. Några kilo haft to go och jag hatar det, dels för att det är så satans tråkigt att hålla på och dels för att jag gillar vartenda ett av dem.
Hur som helst så kommer jag aldrig att bli smal. Spinkig. Mager. Jag kommer alltid att vara stor och mjuk i kroppen. För sån vill jag vara.
Min kropp är verkligen återigen mitt tempel. Jag borde anordna visningar av denna fröjdens boning (och då menar jag inte riktigt samma typ av visningar som när jag var i 18årsåldern höhöhöhöhöhöhöhöhö). Ställa ut mig själv till allmän beskådan nere på Stora torget. Folk borde inte dansa runt en tramsig julgran i jul, de borde dansa runt min kropp! Oh helga kvinnokropp borde man sjunga, i hyllning till min mjuka varelse.
Nu ska den här mjuka och glada kroppen fira jul och den ska belönas riktigt och utan ångest med både mat, godis och promenader (eeeh?? vi får se). Hoppas era kroppar också får en härlig och ångestfri jul och att någon dansar runt just DIN kropp och sjunger någon liten hyllningssång till den. Annars får man göra det själv helt enkelt.
Kommentarer
Postat av: Annelie
Fantastiskt! God jul!
Postat av: Emma L
Åh <3 Kärlek och julefrid till dig Jenny och din ljuvliga självkänsla! Du gav mig lite feeling nu så det här ska jag komma ihåg i jul istället för att göra som alla andra släktingar (kvinnor) på julmiddagarna som petar i maten och tackar nej till julgodiset ;)
Postat av: Syster
Åh, känner igen känslan! Gud, vad jag njöt av att magen var "platt", kroppen min, smidigheten och lättheten när ungen väl var ute. Och jag kände mig snyggare än någonsin förut! Så jävla tacksam över att ha en able kropp igen. Nu 3,5 månader senare vill jag bara bli lite starkare igen, känns att graviditeten har försvagat kroppen, men känner mig lina snygg fortfarande! God jul!
Postat av: Anonym
Du är helt fantastisk!!!
Önskar er en riktigt god jul:)
Trackback
