brunheten

Nobody puts baby in a corner

fadime

 

Lyssnade på den här dokumentären igår. Borde fan ingå i undervisningen i skolan. Skäms över att jag inte lyssnat på den tidigare. 

 

 

 

En tanke som stannade hos mig efter att ha lyssnat uppkom under en av de stunder då Nalin Pekgul talade. Nalin Pekgul vara nära vän med Fadime och under en sommar då Fadime varit med om två rättegångar mot sin familj, samt att hennes pojkvän hade avlidit i en bilolycka så bodde Fadime hos Nalin och hennes familj. 

 

Nalin, som också är kurd, berättar om tillfällen då Fadime blivit förvånad då hon sett hur andra kurder kan leva. Tex att Nalins bröder diskar, jättekonstigt tyckte Fadime. Att se en dotter sitta i sin pappas knä reagerade hon också på. Men framför allt berätade Nalin hur Fadime betraktat en tavla som fanns i huset, föreställande den största kurdiska ledaren all time. Fadime hade frågat vem det var. 

Det visasde sig att Fadime själv inte kunde eller visste något om den kurdiska kulturen, förutom en kurdisk sångare som hon kände till. Det framgår inte i dokumentären vilken religion Fadimes familj tillhör utan talas istället hela tiden om att de är kurder. Jag gissar på att de är muslimer, men det nämns inte.

 

Och hela dokumentären lämnar mig liksom med en känsla av att i fallet Fadime så handlade det inte om religion och kultur. Det är inte grunden liksom. 

Frågan är om religion och kultur någonsin är grunden i de hedersrelaterade brotten... Eller är jag kontroversiell när jag skriver då? Osynliggör jag någonting? 

 

Men alltså. ÄVEN om en man dömd för att ha dödat sin dotter skulle skylla på Gud, är det verkligen ändå då Gud som är just problemet. Eller är det den kvinnosyn som de som "kom på" det här med Gud hade?

Jag avskyr när folk pratar om att allting är religionens fel. Att kvinnor utsätts för hedersrelaterat våld och till och med mördas. Att andra kvinnor tvingas gå täckta från topp till tå. Att kvinnan i första hand ses som en tillhörighet och i vissa fall har mycket liten rätt till någonting. 

Och så skyller man på Gud. De män som blir dömda skyller på Gud. Och svenska män kan andas ut och säga "det är den där jävla religionen alltså, den ställer till det så för er kvinnor" (min man sa det typ för 5 minuter sedan..)

 

 Men det är ju inte så!

För Gud ställer ju inte till det för männen. Visst förekommer hedersrelaterat våld även mot män, men i det stora hela får man väl ändå säga att religioner över lag har som tradition att förtrycka främst kvinnor. Det var Fadime och inte hennes bror som mördades liksom. 

 

Och då handlar det inte om Gud. Då handlar det om kön. Om en grundläggande syn på kvinnan som inte mänsklig, utan främst som en tillhörighet.

Och vi ska inte tro att vi är fria ifrån det här i Sverige heller, trots att vi inte lyder särskilt hårt under några Guds lagar. 

 

Svenska män som slår sin fruar, varför slår de? För att de är svartsjuka, ofta. För att de har en grundläggande syn på kvinnor som tillhörigheter över vilka de har rätt att bestämma. Och om vi inte gör som de vill, ja, då slinter det i skallen för vissa. Andra näthatar istället eller jobbar på andra sätt. 

 

Att kvinnor har längre lön, att kvinnor inte får plats i styrelser alla de där grejerna, mot vilka vi som kallar oss feminister kämpar, beror ju på att det finns en grundläggande syn på kvinnor som någonting lite sämre. På vissa plan fungerar vi, absolut, riktigt bra till och med. Men det är männen och patriarkatet som har bestämt vilka planhalvor som är våra. De har tilldelat oss mark så att säga. Eftersom de i främsta hand ser oss som tillhörigheter över vilka de anser sig ha rätt att bestämma. 

 

 
Självklart ska vi inte förminska religionen bakom det hela i varken fallet Fadime eller något annat hedersrelaterat brott. MEN. Det är så jävla lätt att genom att kalla det hederrelaterat brott, liksom distansera sig mot det och tänka "det är sånt som muslimerna håller på med". Lite som när man målar ut våldtäktsmän som monster, endast för att liksom göra klart att just den våldtäktsmannen är ANNORLUNDA, inte som VI och därför har vi heller ingen skuld och inget ansvar för det hela. (glöm inte Hagamannen, som visade sig vara en fredlig småbarnspappa...)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var en himla intressant tanke, har inte sett det på det viset förrut. Visst är det så, religon har nog (från början, innan man började tolka in saker i heliga skrifter) mycket lite med det här att göra. Tack för insikten! :D

Håller med, är så enkelt att skylla på religion. Tankarna påminner om Skymans talibantal. Förresten var Fadime kristen. Spelar egentligen ingen roll i det sammanhanget som du nu skriver. Men det känns som så många tror att hederskultur är en muslimsk företeelse

Hej Jenny! Jag är också gotlänning, men bor på fastlandet numera:). Har läst din blogg ett tag och dina krönikor, fast aldrig kommenterat förut. Jag delar dina åsikter om förlossningar, kejsarsnitt och p-piller och tycker att du skriver väldigt bra om det. Angående religion och gud har jag lite andra åsikter. Kan man separera gud från religionen? Är inte religion just att tro på en eller flera gudar? Vissa tankegångar och handlingar är direkt kopplade till den tro man har. Jag tänker på könsstympning av både flickor och pojkar t ex. Att det inte står något om det i de heliga skrifterna är helt oväsentligt - att skära i barns underliv är något man gör p g a det man tror på. Jag vänder mig också mot uttrycket "skylla på religion". Våra handlingar baseras på vår uppfattning av verkligheten och vissa av de handlingarna är en direkt konsekvens av vår tro. Jag behandlar självklart människor på ett visst sätt om jag tror att de är onda eller om jag tror att de förtjänar att brinna i helvetet. Jag vill inte heller, som många gör, sätta en religion framför den andra. Otäcka och människofientliga ritualer och föreställningar finns i alla religioner jag känner till. I vissa mer än andra, men jag ser definitivt ingen skillnad på kristendom och islam. Eller judendom och hinduism.