fuck you alfons åberg

Idag har jag tänkt på alla jävla tjejkompisar. Killars tjejkompisar alltså. Eftersom mycket av barnkulturen har pojkar som norm och därmed pojkar i de flesta huvudrollerna/huvudkaraktärerna så dyker ju de där tjejkompisarna upp med jämna mellanrum. För att "fylla ut tjejkvoten". 
Jag tänker på Ronja och Birk (även om Ronja officiellt har huvudrollen). Alfons Milla. Djungeldjuret Hugos Rita.
 
Det bästa exemplet på det jag vill lyfta fram är ändå Milla i boken Alfons och Milla. En bok som jag för länge sedan har BRÄNT UPP! 
 
 
Boken handlar om när Alfons och hans kompis Viktor bygger en koja. Med är även Viktors kusin Milla. Alfons tycker nästan att det roligaste är när Viktor inte är med och han blir ensam med Milla, för de har så kul ihop! De andra killarna säger att tjejer kan man ju inte leka med! Sedan ägnas 2.5 hela sidor åt att illustrera hur andra tjejer är. Tjejer smörar för lärare, tjejer viskar och skvallrar, tjejer kan inte leka tre, tjejer är mesiga och gråter osv osv osv. Men Alfons försvarar sin lek med Milla för sig själv genom att hävda att Milla minsann inte är som ANDRA tjejer! Hon är minsann modig, smart och kan hålla hemligheter osv. 
Sen börjar killarna reta Alfons för att han leker med Milla och då slutar Alfons för en stund att göra det. Tills han inte kan hålla sig. Och på sista sidan i boken säger de dumma killarna - Ha ha ha Alfons leker med TJEJER!
 - Det gör jag inte alls det! Jag leker med MILLA! säger Alfons då och alla killar bli jätteavundsjuka och vill också ha en sån där cool tjejkompis som kan bygga kojor och vågar hoppa från garagetaket och allting.
 
Och ja ba FUCK YOU ALFONS! 
 
Samma sak med Ronja. Och Pippi och Tommy för den delen. Ronja och Pippi är ju coola tjejer. Modiga, annorlunda, vilda ch älskar därmed av pojkarna Tommy och Birk. Djungeldjuret Hugos kompis Rita framställs som en "cool brud". Lite småsexig till och med. 
Och Milla är då inte ens en tjej utan en MILLA. Visar för många manliga kvaliteter för att kunna kallas det fula ordet TJEJ. För TJEJ är ju det fulaste man kan vara. 
 
Och jag bara spyr på alltihopa. Jag spyr på det ständiga hurrandet över hur manligheten även har blivit norm inom den kvinnliga könsrollen. 
Och jag spyr på att såfort vänskap mellan pojkar och flickor ska visas upp så är det allt som oftast flickan som är lite mer som en pojke. Lite cool. Lite ANNORLUNDA. Det är aldrig ojkarna som föredrar dockvrån och prinsessklänningarna som visas upp (förutom i de genuskorrekta böckerna typ "kalle är lucia" eller vad den heter den där underbara boken från Olika förlag). 
 
Och det stör mig dels för att min dotters bästa vän råkar vara pojke och min dotter är en cool liten unge som vägrar klä sig i annat än rosa klänningar. 
Och det stör mig då min andra dotter är en sådan som föredrar att sitta och pyssla framför att spela fotboll och som hellre leker med alla småsakerna istället för att bygga kojjor i skogen. 
För vad fan skickar sån här skit ut till alla tjejer som faktiskt ÄR som tjejer på ganska många sätt? 
 
Svar: det spär bara på det mindervärdeskomplex som alla tjejer innerst inne har för att de gillar saker som anses tjejiga. Alla tjejer vet ju att det coolaste är att vara lite mer som en kille. Helst ska man ju ändå vara sexig snygg och bekräftelsesökande på ett coolt sätt. Men du ska helst även kunna lira fotboll, häva öl och ha en godkänd humor för att vara den "ultimata kvinnan". 
När fan ska tjejtjejerna få vara hjältinnorna??
 
Så fuck you alla "pojkflickor!". Tacka vet jag Leagally blond. 
 

Kommentarer
Postat av: Caranlachiel

Så himla intressant och tänkvärt. Och sant! Även om jag med en old schook-feminist till mamma fostrats till att just tycka att pojkflicka is the way to go har lite svårt att vänja mig vid att mina tjejiga sidor också är ok. Men jag vet ju att det är såhär!

Svar: Under min uppväxt var det supertydligt för mig att jag inte dög som jag var då jag varTypiskt tjejig och pysslig. Försökte jag mig på något mer pojkigt gick jag alltid bet och fick aldrig någon uppmuntran i det. Snacka om att sitta fast i ett skruvstäd! Som vuxen nu är jag snällare mot mig själv och försöker omfamna tjejtjejen i mig!
jenny persson

2012-09-02 @ 07:29:52
URL: http://caranlachiel.blogg.se
Postat av: Anonym

Ja fy fan det är så en vill spy. "Jag leker inte med tjejer jag leker med Milla" vilket helvetes skit. Blir vansinnig.

2012-09-02 @ 15:07:43
Postat av: Tessa i höghuset

Bra formulerat! Jag kan komma på mig själv att uppmuntra det lite pojkflickiga både hos mig själv och min dotter, men det är mest för att jag inte upplevde att jag fick utlopp för det när jag var barn. Och det är också en sorg, jag gillade rymdlego, teknik och hade järnkoll på brorsans ollonskottpistol, men fick inget eget. Men i och med mina söner så bli det lite balans, även för dottern. Jag uppmuntrar ju mjukare sidor hos dem, och då blir det automatiskt uppmuntrat för dottern också :-). Och det är tur att sönerna är två, för de kan bekräfta det flickpojkiga hos varandra :-), och blir då inte helt utelämnade åt skolans könsroller.

Men jag håller inte med om att Ronja hör till det stereotypa facket. Hon är ju hjälten, huvudpersonen, med en stark och komplex personlighet. Men mer mjuka pojkar i böckerna, tack! Sen funkar det ju utmärkt med spännande böcker med tjejer i huvudrollerna även för pojkarna.

Svar: Det låter fint. Tror att alla behöver lite av båda, men är ändå trött påDet ständiga bespottandet av tjejtjejrollen.. Ronja är hur stark och cool som helst-
Tills hon träffar Birka. Helt plötsligt kan hon inte längre saker hon kunde innan osv. Se den igen!
jenny persson

2012-09-02 @ 18:36:05
URL: http://femitio.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0