kattkvinnan goes julfascist
Bilder från en sjukdomsbädd.
Jag har isolerat mig i sovrummet. Russin, som är som sonen vi aldrig fick, vakade över mig på ett fint sätt. Vi är övertygade om att han skulle ha varit gay om han inte hade varit kastrerad.
Den ensamma, sjuka kattkvinnan och hennes bästa vänner delade säng under hela sjukdomsperioden. (Om ni undrar över den stora pinnen som ligger i sängen så är det en vacker enebit som ska bli krok i vårt rum snart. Oklart varför någon har valt att placera den i sängen dock...)
Ibland reste jag mig upp ur feberdimmorna, ställde mig vid mitt sovrumsfönster och beskådade hösten utanför i vår trädgård.
Poolöverdraget får snön ta hand om sen. Det är så praktiskt med snö! Allt man inte orkar ta hand döljer snön på ett härligt sätt!
Sen tog jag till spriten. Det var det enda som hjälpte mot min värkande hals..
När jag piggnat på mig lite igårkväll blev jag trött på att ha långt hår. Jag höll en lång monolog för maken om hur trött jag var på att ha långt hår och hur trött jag var på att känna kravet att vara snygg. Sen klippte min man av mitt hår. Det blev typ page. Jag passar verkligen inte i hemmaklippta amatörpager, men det skiter jag i. Jag får väl va ful då. DET ÄR ÄNDÅ INSIDAN SOM RÄKNAS och min insida är jävligt fin och bra.
Katten låg på sin favoritplats och beskådade spektaklet.
Idag är jag lite lite piggare. Maken däremot är lite lite sjukare. Barnen åkte just till sin farmor och farfar och lämnade oss i misären. Vi ska se på film och vara sjuka. Men om min man orkar ska jag även tvinga med honom till Katthemmets loppis och kolla om det kanske finns någon jättefin gammal klänning till mig för si så där en 50, 80 spänn.
Så jag får bli lite glad.
Men först nu så ska jag krypa ner i sängen och lyssna på pod och gosa in mig mot min makes (feber?)varma kropp. Det är 2 grader varmt ute. Vintern kom verkligen med stormen igår. Det får gå. Snart är det ju jul.
På fredag nästa vecka får jag äntligen plocka fram julskivorna igen! Ja det är ett litet avtal jag har med min man. Från 1 november får jag börja. Det är även dagen då vi plockar fram julkartongerna och inventerar dem och planerar nya inköp. Har jag nämnt att en ganska stor del av min garderob redan nu är full av julklappar?
Ja hörrni. Läser ni den här bloggen är ni GARANTERADE julestämning från och med 1 november varje år!
(undantag kan dock förekomma. För två år sedan fick jag en längtaefterpappa- attack en kväll i slutet av oktober redan. För att göra mig glad plockade maken ner alla våra julkartonger från loftet och så satte han på en julskiva. Så satt vi där bland allt glitter och alla tomtar hela familjen och allting var så himla fint och bra och min pappalängtan blev lite mer fin och mjuk istället för rå och hård. Det är väldigt bra att ha en man som min..)
Kommentarer
Trackback
