brunheten

Nobody puts baby in a corner

barbie for the win

 

Så här ser det ut överallt hemma hos oss numera. Barbies överallt. Här står barbieSnövit iklädd en slampig klänning och hänger vid vattenkranen. 

 

Jag gav alla mina gamla barbies till ungarna för ett tag sedan. Förkrossande många har redan gått sönder, men ändå. De älskar dem. Sprider ut barbie och barbiekläder all over. Leker lekar som är himla roliga att lyssna på när man är vuxen. 

Mycket våld och äventyr i lekarna. Helt okej.

 

När barnen föddes tänkte jag att de ALDRIG skulle få leka med barbie. 

Men så 

1. Pratade jag med förra chefen för vår förskola som berättade hur många andra förskolor inte hade barbies på sina förskolor, men hur hon själv mindes sina fantastiska barbielekar från barndomen och irriterade sig på att de typiskt "tjejiga" leksakerna ansågs farliga och skadliga för barnen. Så hon köpte in en massa barbies till alla de tre förskolorna hon var chef över och nu finns barbiehörnor på de äldre avdelningarna på alla tre förskolorna. 

2. Jag mindes min barndom.

 

Jag lekte med barbie tills jag var 13 år. Det sista året lekte jag i smyg. Så fort jag var ensam hemma åkte de fram och så raskt tillbaka såfort brorsan kom hem. Mamma visste, men det var vår hemlighet. 

Jag lekte med dockskåp ungefär lika länge. Dockskåp och barbie är en väldigt stor del av min barndom. 

Och varför ska jag inte ge det fina till mina barn?

De där lekarna jag lekte! Magiska! Ofta katastroflekar. Barbie och alla barnen tvingades fly för det var krig! Det regnade hela tiden och barbie var hjältinnan som skyddade alla (jättemånga) barnen. Ibland hade hon en man vid sin sida, ibland en flickvän. Ja, jag var jävligt prohomo redan då.

 

Min bästa vän Fanny var min bästa barbiekompis. Vi var på samma nivå i lekarna. Lekte bredvid varandra med involverade sällan varandra i våra lekar. Det var jobbigt med kompisar som inte fattade den grejen. Jobbigt med kompisar som prompt ville att vi skulle umgås genom våra barbies. Fy sjutton. 

Men Fanny hon visste hur det skulle göras. Och våra lekar var magiska. 

Ofta var lekarna rena drömmar för hur vi såg vår framtid. Alla barnen vi skulle ha. De fina männen (jag hade redan gjort den sorgliga insikten om min heterosexualitet..). Barbie var alltid 19 år och killen 21. Det var skitgammalt tyckte vi och en lagom ålder att få barn. Lustigt nog hittade vi båda de där snälla drömmännen och jag blev förälder vid 22. Fanny är 27 och trebarnsmamma idag. 

 

Idag när min kusin som hyr vår gårdsstuga kom in så viskade min 5åring till henne

- Kan vi inte leka med barbie en liten liten stund? Jag vill så gärna göra det med en femtonåring..

Kusinen min gjorde nämligen misstaget att leka med barbie med ungarna för några dagar sedan och nu är det såklart det enda de vill göra med henne.

Det är hutlöst tråkigt att leka med barbie med en 5åring. Hon har inte fattat grejen helt ännu och vill hela tiden att våra barbies ska umgås och prata med varann osv. Jag vill ju leka för mig själv. För ja. Jag kan ännu förlora mig i lek ibland. Trots min mogna ålder.

 

Men de stora brösten då? De långa benen? Midjan? De stora ögonen? ANOREXIAN FÖR GUDS SKULL!!

Man får väl prata med glinen! Vi pratar om dockorna, om att de nog är hungriga, om att en människa inte kan se ut som en barbie och att barbie bara är en fantastifigur, om att man är fin som man är osv. Och jag känner faktiskt ingen oro på den punkten. 

De här bilderna har vi tittat på förresten och pratat om:

 

 

 

 

 

 

Precis så här pedagogisk hoppas jag att de föräldrar som köper våldsleksaker och andra sjuka grejer som finns på leksaksaffärernas pojkavdelningar är. 

 

 

 

 

Precis! Shit vad jag älskade att leka med barbie...

Vi har lego hemma som är nedlusat med vapen och arga gubbar. Kör ungefär samma stuk som du med mina söner... pratar om vad krig är, varför de är arga, varför det är så många pojkar och så få flickor i förpackningarna... Men vi kör barbie och ken också.

Mina barbies var alltid i våldsamma slå ihjäl varann fighter eller våldtog varann. Ken fick aldrig vara med alla hatade Ken för han var så ful.