förlåt dig själv
Jag har ju vart lite deprimerad det senaste halvåret. Till och med varit sjukskriven för det.
Nu känner jag mig inte särskilt deprimerad längre och vet ni varför? Jo, det är tack vare den där himla "förlåt dig själv"- dikten av Jonas Gardell.
Jag blev jävligt deprimerad när jag tänkte på min egen värdelöshet. Hur jag aldrig kan göra klart nånting, hur jag aldrig tar mig någonstans i livet, hur jag har svårt att finna saker att göra mer värdefulla än att vara med mina barn, hur jag så ofta känner att jag dör inombords om jag inte får göra något som jag verkligen tycker om, hur jag kastar mig in i saker och sedan medvetet låter dem gå åt helvete, hur jag "förstör" för mig själv, hur jag deppar ner mig med jämna mellanrum, hur jävla biopolär jag kan vara.
Ja. Ångesten och självhatet blev ju så tungt att jag blev tvungen att börja springa för att slippa den. Det enda som fick mig att må bra under en period var att springa, motionera och låta skallen och kroppen tömmas på ångest och fyllas med andfåddhet. Jävlar vad jag sprang. Som en jagad.
Sen blev jag trött på att vara deprimerad också. Såklart. Och så tänkte jag att varför kan det inte bara få va som det är?
Varför kan jag inte bara få vara så här som jag är? Varför kan det inte bara få vara okej att jag är en känslosam människa som deppar ner mig lite nu och då? Varför kan jag inte få vara en människa som inte kan göra saker som jag inte tycker är roliga? Kan det inte bara få vara okej att jag känner att barnen är det viktigaste i mitt liv? Kan det inte få vara okej att inte gör "karriär" och hetsar? Kan det inte få vara okej att jag är en människa som gillar att plantera blommor och laga broccolisoppa åt barn?
Ja. Så insåg jag ju att det såklart ÄR okej. Jag FÖRLÄT MIG SJÄLV för mina enorma brister.
Och så bestämde jag att målet i mitt liv ska vara att, ekonomiskt, kunna klara runt det här livet som jag vill leva. Ett liv med många djur och många barn och mycket blommor och gärna egenodlad broccoli till soppan.
Det får vara okej att det är så här. Det är okej att mitt liv inte är dans på rosor utan att min själ med jämna mellanrum blir lite dyster och svart. Jag får väl tugga i mig lite medicin under de perioderna. Försöka få tag på en psykolojävel som inte kostar massor.
Men jag har i alla fall bestämt att jag själv ska skapa det livet som jag vill ha. Sedan vad andra tycker och har för åsikter om det livet, det tänker jag högaktningsfullt skita i.
Skriver mer om det här sen. Barnen har kompis och jag spelar musik på högsta.
Dagens hit, perfekt för en själ som min:
och så dikten:
För allt du hatar hos dig själv - förlåt dig själv.
För allt du skäms över.
För allt du är stolt över.
För allt du vill dölja.
För allt du vill visa upp.
För allt som inte blev som det skulle.
För allt du är.
För allt du vill vara.
För allt du skäms över.
För allt du är stolt över.
För allt du vill dölja.
För allt du vill visa upp.
För allt som inte blev som det skulle.
För allt du är.
För allt du vill vara.
Förlåt dig själv.
//Jonas Gardell
Kommentarer
Postat av: Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan
Det är ju också för att du är så SMART som du blir deppig tror jag. Å som jag alltid sagt, hellre vetande och ledsen ibland än dum och glad.
Kram på dig.
Postat av: envig
Vilken bra slutsats! Vad skönt att du verkar kunna anamma det också.
Postat av: Julia
Fint! Ett råd jag kommer att lägga bakom örat!
Postat av: Tessa i höghuset
Så klokt. Och vilken fantastisk dikt.
Postat av: My Nilsson
Skulle vara upplysa dig om att det inte är hela dikten. Du har missat en del av den.
"För allt du älskar hos dig själv - förlåt dig själv" Ska det in efter första raden, alltså det fattas en andra rad!
Trackback
