en hortomte

Köpte stjärna och strut till vår lilla stjärnperson igår. Stolt som en tupp sprang hon sedan runt hemma och viftade med sitt "trollspö" och vickade på sin strut. Nu ber jag bara till Jesus Kristus att ingen ska förstöra den här glädjen för henne. 
Mailade förskolan och bad dem att medvetet förklara för barnen att alla kan vara vad de vill i luciatåget oavsett om man har snopp eller snippa. 
För så jobbar jag. En jättejobbig mamma är jag. Men det skiter jag i. Personalen på vår förskola är dessutom så van nu ändå och vi har en god relation, trots mina små "egenheter" så att säga.
I förbifarten bad jag dem även om att prata med barnen om att alla kan bli brandpersoner, på morgondagens studiebesök på brandstationen. Det är ju jävligt missvisande att det heter brandMAN.
Och de svarade och tackade för mina tankar och lovade att göra som jag bett om. Älskade förskola. 
 
Idag har jag haft 4 barn här. Mina egna och två kompisar. Förskolan var stängd idag och jag öppnade ett eget litet minidagis kan man säga. 
De har lekt och lekt. På eftermiddan kom deras mamma hit och vi fikade och pratade och på kvällen gjorde vi pizza och sen kom papporna hem och vi åt och hade det fint ihop. 
En bra dag.
 
Imorrn kommer vår lånehund hit och jag ska släpa mig ut på några promenader trots mina blödande hälar. 
På kvällen ska jag åka till Rone och öva inför Vuxenluciatåget som jag ska vara med i i bygdegården där på lucia. Det ska också bli väldigt roligt. Damma av de gamla stämmorna som nöttes in i mitt huvud under högstadiet. 
Jag har varit lucia så många gånger... I nian blev jag vald bland alla niondeklassare. För att jag sjöng så bra. 
Jag minns hur jag stod på en scen med skolans alla snyggaste tjejer. Vi blev alltså uppställda i rad på en scen inför alla de andra och sedan skedde röstningen via handuppräckning. Trots att jag fick i princip alla rösterna kunder det ändå inte kännas riktigt bra eftersom flera av de andra tjejerna tvingades stå framför den stora publiken och se hur bara typ två röstade på dem... Jag trodde aldrig att jag skulle "vinna" då, minns jag, där jag stod bland alla smala, vackra unga tjejer på den där scenen. 
Men när jag vann var jag glad. Jag visste att det inte var mitt utseende som vann. Jag visste att jag vann för att jag var bäst och då är det en fin grej. 
 
Må mina döttrar ändå aldrig utsättas för en luciatävling. Jag känner att jag inte kommer att orka slåss mot ett helt skolsystem. Men uppståra situationen blir jag naturligtvis tvungen. Gud vad de kommer att skämmas, döttrarna, när jag kommer dragandes med mitt "stjärnperson", könsroller och genus. 
 - DET HETER STJÄRNGOSSE MAMMA!!! Jag kan riktigt höra hur de kommer att skrika det. 
Men det skiter jag i. En dag kommer de inse att jag har rätt. En dag kommer de att tacka mig för att jag kämpat för deras rättighet att vara precis just så som de vill. 
 
Jag ska nog vara tomte i vuxenluciatåget förresten. Tomte med korkort kjol, närstrumpor och jättemycket eyeliner. En hortomte. Ho ho ho så att säga. Det hade vart skojigt. 
 
 

Kommentarer
Postat av: Disa

Ja, gud vad bra att du tar den fajten. Jag visste redan på dagis att stjärn"gosse" skulle jag aldrig kunna vara... inte pepparkaks"gubbe" heller. Jag blev glad av detta inlägget..=)

2012-11-29 @ 11:48:35
Postat av: rococo

Hihi, min syrra var också jättenoga med att förklara för sin son att han fick vara vad som helst i luciatåget. Han ville vara jordgubbe.

2012-11-29 @ 19:57:17
URL: http://rococo.blog.se
Postat av: carro

klart de inte kommer skämmas. För vid det laget är det så implementerat att de fnissar och skäms åt den där ålderdomliga personen som råkar säga stjärngosse. Pff. Typ som när någon råkar säga Frisko istället för sprite. Eller kallar Vänsterpartiet för kommunister. :)

2012-11-29 @ 22:06:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0