man ångrar inte ett barn (däremot ångrar man frånvaron av dem)

Det viktigaste är väl att skaffa när det känns rätt och sedan blunda med öronen för omgivningens alla dömande ord och blickar. Jag tycker också att unga mödrar kan vara positivare, men jag kan ändå förstå de som inte "vågar" innan, och kanske att äldre föräldrar känner en grundtrygghet som också är värd mycket, lika mycket som den sprudlande energin hos unga föräldrar? //Lilldjupa



Ja absolut. Det som är tråkigt med hela debatten om unga mödrar är att de ofta automatiskt ställs mot de äldre mammorna. Det är de enklaste argumenten att ta till när man vill visa på skillnader/likheter.

Jag personligen tycker inte att någon har något att säga till om när någon skaffar barn. Alla gör som de vill och känner och jag tänker att man som blivande förälder själv känner vad som är bäst och inte bäst. Känner man att det inte funkar så gör man abort och då är det det bästa beslutet. Känner man att det funkar så behåller man barnet och då är det det bästa beslutet.





Men det jag ville visa på i mitt inlägg var att just unga mammor bespottas så otroligt mycket, både medialt och på samhällsnivå och gräsrotsnivå. Medan de äldre mammorna, kring vilka det också faktiskt finns vissa risker/kostnader kommer lidrigare undan.

Jag tror att det finns för och nackdelar med båda delarna.

 

Men det finns särskilt en sak som människor som inte har barn inte förstår och det är att man ångrar inte barn. När man får barn som ung får man ofta det uppkört i ansiktet nämligen. Att man inte kommer "hinna" det ena och det andra. Att man "missar" sin ungdom osv. Det antyds hela tiden att man skulle kunna ångra sig.. Men grejen är att när man väl har barnet, då existerar inget annat. Då vill man ingenting annat och man skulle aldrig någonsin vilja ändra på den saken. Man ångrar sig aldrig.

Däremot om man skjuter på det för länge. Och kanske inte alls kan få barn, eller inte så många barn som man hade önskat. DÅ kan man nog ångra sig.

Man ångrar liksom aldrig (iallafall inte om man är frisk) att man skaffat barn. Men man kan nog ångra sig rätt ordentligt om man aldrig gör det/får möjligheten att göra det.



Hittade fler artiklar i ämnet här. Läs även sidoartiklarna i menyn till höger.





Hittade massa statistik idag också, över barnadödlighet utefter moderns ålder. Mödrar över 35 och mödrar under 19 löper lika stor risk att föda dödfödda barn. De har även den högsta risken. Lägst risk att föda dödfödda barn har mammorna mellan 25-29. 25-29 verkar vara den optimala åldern att föda barn. Medan över 35 är den mest riskfylda, förutom just när det gäller dödföddhet för då ligger mödrarna under 19 på samma siffra.

Enligt de andra siffrorna, som gällde barndödlighet efter olika lång tid efter fördseln, hade mammorna över 35 sämst siffror och mammorna under 19 näst sämst siffror.



Det bästa är alltså mellantinget. Lagomet. Mellan 25 och 30 is the shit helt enkelt.

 

 

Mellan 20-24 är också bra, enligt statistiken dock. Och där ligger ju jag. 22 med första och 24 med andra. Jag var 2barnsmor på min 25årsdag!

Kanske är jag 3 eller till och med 4barnsmor till 30 års dagen?

Bara Gudrun vet!


24 år och nybliven 2barnsmamma (är lite svullen eftersom bedövningen håller på och lämnar min kropp. Jag blev snittad med andra barnet. Jag älskade det och kommer aldrig någonsin igen i hela mitt liv att låta ett barn passera min vagina. Vi unga mödrar är ju lite fåfänga så. Fast NEJ! Stockholm är det län där mest kejsarsnitt utförs och där finns även de äldsta mödrarna med en medelålder på straxt över 30. Här på Gotland har vi väldigt lågt antal kejsarsnitt och förstagångsmorsorna här är drygt 27. Gud. Jag är en statistiknörd nu..Och jag älskar inte kejsarsnitt av fåfänga skäl utan helt enkelt av logiska orsaker. Jag gillar nämligen inte känslan av att vilja DÖ som uppstår när man föder vaginalt )


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0